Heather Hoff, som kämpar för att bevara sin arbetsplats i strid med sin arbetsgivare Pacific Gas & Electrics (PE & E) vilja, beskriver sig själv som en ”total miljövän”, och ifrågasätter därmed en princip som varit en av miljörörelsens viktigaste i över ett halvt århundrade.

– Jag skulle inte kunna göra större nytta för miljön. När jag växte upp ville jag kämpa för att rädda valar och vild natur. Men att kämpa för kärnkraften bidrar indirekt till de sakerna, säger hon på en bar i San Luis Obispo, den stad som ligger närmast kraftverket.

Runt halsen har Hoff en bit thorium hängande i ett halsband, en lätt radioaktiv och neonfärgad metall, och i väskan har hon hemmagjorda klistermärken som man kan fästa på sin dator eller vattenflaska: ”I hjärta U 235”, eller en teckning föreställande ett hjärta med små elektroner kring.

– När kärnkraftverken stänger ersätts de av fossila kraftverk. Jag erkänner att det tog lång tid för mig att dra denna slutsats.

Det var 2016, efter nästan 40 år i drift, som frågan om Diablos fortsatta drift blev aktuell. I USA ges licenser för att driva kärnkraft alltid på det årsspannet, och Diablo är inte heller den enda anläggningen som närmar sig 40-årsdagen. Till allmänhetens förvåning kom PG & E och delstatsregeringen överens om att stänga centralen. Eftersom Kaliforniens lag ger förnybara energikällor prioritet i sitt elnät drevs kärnkraftverket bara på 50 procent av sin kapacitet, något som försämrade dess lönsamhet, enligt PG & E – ett privat företag som är börsnoterat men också har ett offentligt ansvar.

Diablo kommer att bli det andra och sista kärnkraftverket som stänger i Kalifornien, efter det i San Onofre 2013. Det skulle innebära att kärnenergins andel i elmixen, som var 20 procent 2015, sjunker ytterligare: till noll.
Kalifornien som härbärgerar den mycket förorenande digitala industrin (Apple, Google, Facebook, Uber, och så vidare) beskriver sig trots det gärna som en stat framkant i kampen mot klimatförändringarna. Sedan några tillbaka har man tydliggjort viljan att lämna kärnkraften bakom sig, samtidigt som målet är att fasa ut den fossila energin till 2045 – i enlighet med en lag som antogs av delstatens senat 2018 – och förbjuda bensindrivna motorer från och 2035, något som automatiskt kommer att kraftigt öka efterfrågan på elektricitet.

Heather Hoff tycker att det är ”absurt” att stänga kärnkraftverket med tanke på behovet av fossilfri energi och den framtida efterfrågan på elektricitet. Därför grundade hon 2016, på jordens dag, organisationen Mothers for nuclear tillsammans med ingenjörskollegan Kristin Zaitz. Hemsidan som de driver på sin fritid pryds av foton på kvinnor som delar uppfattningen att kärnkraften är oumbärlig i kampen mot den globala uppvärmningen och för kunna garantera sina barn en beboelig planet i framtiden. I olika intervjuer listar de kärnkraftens fördelar – en energikälla som är fossilfri, tät, styrbar, med minimalt geografiskt avtryck, och så vidare, och försäkrar att de är långt fler än nackdelarna.

– Nästan ingen kämpar för att förlänga centralernas liv, och i ännu färre är dessutom miljöaktivister som vi. Men det är miljörörelsen som borde bry sig allra mest, säger Hoff.

Hon ser sol- och vindkraften som allierade, men menar att de på egen hand inte kan täcka de rådande behoven, och ännu mindre de framtida, på grund av deras låga energidensitet och oregelbundna karaktär.

– Vind- och solkraft är jättebra, säger Jennifer Klay, som är medlem i gruppen och professor i fysik vid Kaliforniens statliga polytekniska universitet Cal Poly Tech, och fortsätter:

– Men de reducerar bara användningen av kol när det blåser eller solen skiner, medan kärnkraften kan ersätta de fossila källorna dygnet runt.

Att stänga Diablo och lova att på kort och mellanlång sikt ersätta det med hundra procent förnybar energi menar hon är önsketänkande. För Kaliforniens energimix föreslår Hoff en ”stabil bas av kärnkraft” som skulle täcka åtminstone hela behovet när det är som lägst. Resten menar hon bör framställas från förnybara källor, som vatten-, sol- och vindkraft samt jordvärme.

När Mothers for nuclear grundades var intresset lågt, och organisationen fick inte ens ekonomiskt stöd från kärnkraftsektorn. Men sedan dess har den globala uppvärmningen och de medföljande riskerna för torka och bränder blivit en allt större oro i Kalifornien. Stängningen av Diablo är numera ifrågasatt och Mothers for nucelar har fått betydande stöd.

En studie från Massachusetts institute of technology (MIT) och Stanford-universitetet som publicerades i november förra året utgjorde en första stöt i deras riktning. Enligt författarna skulle en förlängning av Diablos liv med tio år göra det möjligt att reducera de fossila utsläppen med tio procent – och därmed Kaliforniens beroende av naturgas. (1) Om den hålls i drift fram till 2045 kan Diablo spara in 21 miljarder dollar i kostnader för elnätet och reducera den jordareal som nu är avsatt för förnybar energi med 364 kvadratkilometer, enligt forskarna. Studien rekommenderar även att energin från Diablo används för att förse en avsaltningsfabrik med ström och fylla den stora bristen på dricksvatten i Kalifornien. I början av februari undertecknade 75 vetenskapsmän (däribland Steven Chu, nobelpristagare i fysik och Barack Obamas energiminister) ett öppet brev som bad den demokratiske guvernören Gavin Newsom att förlänga centralens liv: ”Hotet från klimatförändringarna är alltför stort och akut för hoppa över steg utan att tänka efter, för stängningen av Diablo kommer att göra det mycket svårare och dyrare att nå målet om 100 procents fossilfri el 2045.” Stängningen av centralen i San Onofre hade då lett till en ökning av utsläppen från Kaliforniens elcentraler med 35 procent, enligt delstatens myndighet för luftrenhet. I brist på vattenkraft, som ett resultat av den ständiga torkan, är det främst naturgasverk som täcker upp för att möta efterfrågan. (2)

I Washington DC finns naturligtvis en officiell lobby för atomenergin, Nuclear energy institute, som består av elbolag som äger kärnkraftverk. Men dessa företag har inte alltid samma intressen: de äger ofta även gas- eller kolkraftverk.

– De är alltså ambivalenta ifråga om hur viktig kärnkraften bör anses vara, förklarar Ed Kee, en expert på atomenergins ekonomiska aspekter som arbetar som konsult för både stater och privata företag, och har skrivit boken Market failure: market-based electricity is killing nuclear power.

Snarare än enad lobbygrupp är detta en samling företag vars intressen – och därmed lobbygruppens mål – är motstridiga. Mothers for nuclear är missnöjda, men fortsätter stadigt att växa, förvisso långsamt: sex år efter grundandet har gruppen 5 600 följare på Twitter. Det var icke desto mindre en tillräckligt stor skara för att gruppen skulle dra till sig uppmärksamhet från en tysk klimataktivist, som i september 2020 kontaktade organisationen för att grunda en europeisk filial. I juli 2022 tog sig den nya europeiska grenen av Mothers for nuclear till Strasbourg för att stödja Europaparlamentets beslut att inkludera kärnkraft (och naturgas) i listan på ”klimatmässigt hållbara verksamheter” – till den europeiska klimatrörelsens stora besvikelse.

Förvånande nog har den kaliforniska klimatrörelsen inte alltid varit motståndare till kärnkraft. På 1960-talet ansågs atomenergi vara bättre än vattenkraft, som anklagades för att förstöra djurlivet i vattendragen och översvämma dalar, och kolkraft sågs som det minst skadliga energislaget. Positionerna varierar beroende på epok och vilka hot som upplevs som störst. När argumenten mot kärnkraft väl fick sitt stora genomslag på 70-talet var den kaliforniska miljörörelsens mobilisering avgörande för att begränsa kärnkraftsparkens utbredning (till exempel skulle Diablo ursprungligen ha haft sex reaktorer). 1981, två år efter olyckan vid Three Mile Island i Pennsylvania, arresterades 2 000 personer under en jättedemonstration för att blockera byggandet av Diablo. Det är fortfarande den största demonstrationen mot kärnkraft som någonsin ägt rum i USA – buddhistiska munkar hade vandrat till fots från Santa Barbara. Men övertygade antikärnkraftsaktivister åldras också, vilket antyddes av åldern på deltagarna som motsatte sig Diablo under ett offentligt möte vid universitetet Cal Poly Tech i början av april.

Kaliforniens centrala kuststräcka har länge varit ett förlovat land, som välsignats med ett medelhavsklimat där citronlundar frodas. Det var där som pressmagnaten William Randolph Hearst, som är en av inspirationskällorna till Citizen Kane, i början av 1900-talet lät bygga sitt legendariska palats, på behörigt avstånd från Los Angeles tentakler. Men i maj 2022 genomlevde Kalifornien ännu en torr sommar. De skyhöga temperaturerna gör att elkonsumtionen skjuter i höjden på grund av användningen av ac-anläggningar, vilket överbelastar elnätet. I synnerhet på kvällen när solcellerna inte längre producerar. Staten har då inget annat val än att ta till fossilenergi för att undvika stora elavbrott. (3) För att hantera ”årtusendets torka”, som har pågått i flera år, har myndigheterna tvingat människor att ransonera vatten. Det illa underhållna och dåligt anpassade elnätet ger också ofta upphov till enorma skogsbränder. PG & E har erkänt sitt ansvar för branden Camp Fire, som 2018 utraderade staden Paradise från kartan, förstörde 19 000 byggnader och dödade 85 personer. I januari 2019 ansökte bolaget om konkurs efter att ha stämts på över 30 miljarder dollar för bränder som utlösts av dålig underhållna infrastruktur. (4)

Samtidigt kommer den högt respekterade vattenkraften – ”den fossilfria energins ryggrad tillsammans med kärnkraften”, enligt Internationella energimyndigheten (IEA) – inte att vara till någon större hjälp i framtiden, trots den kaliforniska regeringens uttalade vilja att satsa på den för att kompensera för stängningen av Diablo redan om tre år. Över hela den amerikanska västern håller floder och dammar på att torka ut. Under sommaren varnade USA:s energimyndighet för att vattenkraften kunde halveras. Och med fortsatt torka kan det vara bara en försmak om vad som väntar.

Hos klimataktivisterna ses stödet för kärnkraften ofta som ett förräderi, för att inte säga helgerån. Slutförvaret av kärnavfall, riskerna för olyckor, dåligt underhåll och en åldrande kärnkraftspark, transporten av kärnbränslet: det saknas inte argument mot kärnkraften, vilket märks i de amerikanska miljöorganisationernas program. Men på grund av vad de ser som en brist på realistiska ersättningar blir kättarna allt fler. En av dem är brittiska Zion Lights, en tidigare talesperson för Extinction Rebellion, nedväxtrörelsen som grundades i Storbritannien och förespråkar direkt aktion. Lights är vegetarian och nykterist men kom så småningom på kant med sin egen rörelse, som hon anklagade för att måla upp domedagsscenarion utan att föreslå några konkreta lösningar. Hon anser numera att ”varje rationellt, evidensbaserat synsätt visar att en strategi som innehåller kärnkraft är den enda realistiska lösningen för att reducera utsläppen i den utsträckning och den takt som krävs.” (5)

FN:s klimatpanel IPCC räknar i sina fyra huvudsakliga scenarion för hur världen kan begränsa uppvärmningen till 1,5 grader med en kraftig utbyggnad av förnybar energi, liksom av den globala kärnkraftsparken. Zion Lights försvarar sin omsvängning och talar i stället om ett ”logiskt steg” i sökandet efter lösningar på klimatförändringarna. I Tyskland befinner sig miljöpartiet De gröna i en hätsk strid över de energipolitiska val som landet gjort de 20 senaste åren. Historikern Anna Veronika Wendland, en viktig profil i den tyska miljörörelsen som tidigare kämpade mot kärnkraften, anklagar nu De gröna för att hysa en ”irrationell rädsla för atomenergin”. (6) Även om de utgör en minoritet hörs dessa konvertiter allt högre. Och i Kalifornien frågar sig ett växande antal invånare, även bland de som bryr sig om klimatförändringarna: bör kärnkraftverken stängas om de sedan ersätts med förorenande fossilenergi?

USA lider ingen brist på fossila bränslen. Den revolution som skiffergasen, som utvinns med den kontroversiella metoden fracking, har inneburit under det senaste årtiondena har gjort landet till världens största gas- och oljeproducent. Det har gjort kärnkraftverk dyra, relativt sett: ett tiotal har övergivits de senaste 20 åren.

– Naturgas finns i överflöd och är billig, säger Ed Kee, expert på kärnkraft vid USA:s energimyndighet. Man kan bygga en gascentral på ingen tid alls. Det är lättare och mindre riskabelt ekonomiskt än kärnkraft. För tillfället har USA i princip

uppnått Parisavtalets krav utan att behöva göra mer än att ersätta kolkraftverk med naturgas, vilket automatiskt har minskat utsläppen. Vi har sänkt garden, säger han.

Naturgas producerar också väldigt stora utsläpp, men mindre än kol eller olja. Enligt landets energimyndighet går USA mot en utsläppsminskning på 17 procent till 2025, jämfört med nivån 2005. Parisavtalets mål är 25 procent.

Med 93 aktiva reaktorer har USA fortfarande den största kärnkraftsparken i världen, men sektorn dras med stora problem. Sett till dess andel av den nationella elproduktionen (20 procent) befinner sig den amerikanska kärnkraften långt bakom det ledande landet på området: Frankrike. Avregleringen av elmarknaden i stora delar av landet har försvagat sektorn och den kompetens som byggts upp försvinner i takt med att reaktorerna stängs och ingenjörerna går i pension. De enda två reaktorer som är under konstruktion (Vogtle 3 och 4 i Georgia) har redan sprängt sin budget och försenats.

Det enda undantaget från denna bild är delstaten Washington. Den antog 2019 miljölagen Clean energy transformation act som tvingar elbolagen att göra sina budgetar helt klimatneutrala till 2030, under hot om höga böter. Medan vattenkraften håller på att nå sin gräns försöker Washington att utveckla en ny typ av kärnkraftsreaktorer av mindre storlek, så kallade Small modular reactors (SMR), vars problem är de extremt höga ingångskostnaderna. De fyra första ska byggas invid Columbiafloden. Ett start-up-företag ägt av Bill Gates planerar också att bygga en modern central i Kemmerer i delstaten Wyoming, på samma plats där ett kolkraftverk nu står.

Om kostnaderna för att bygga nya kärnkraftverk är höga i väst (de är mycket lägre i Asien), har byggkostnaderna för centraler som Diablo betalat av sig för länge sedan. Även om man tar med underhållskostnaderna i beräkningen förblir kärnkraft av den ”gamla” skolan den billigaste fossilfria energikällan på den amerikanska marknaden, enligt IEA, som beräknar det totala priset på hela utrustningens livslängd. Därefter kommer solkraft och landbaserad vindkraft. Efter dem kommer ny kärnkraft, som är mycket dyrare, och sist kommer havsbaserad vindkraft som är den dyraste av alla fossilfria energislag enligt myndigheten. (7) Denna statistik tas på allvar av president Joe Bidens regering, som den 19 april sjösatte ett initiativ för att förlänga livslängden för olönsamma kärnkraftverk, genom att skjuta till sex miljarder dollar i bidrag. Tio dagar efter den federala regeringens uttalande sade sig Kaliforniens demokratiske guvernör Gavin Newsom utan någon synbar entusiasm vara redo att omvärdera stängningen, ifall en del av dessa miljarder kom till hans stat. (8)

Trots att kärnkraftssektorn i stort sett är privatiserad anses hanteringen av kärnavfallet vara ett offentligt ansvar i Washington. 1982 antog kongressen en lag som tvingar den federala staten att förse privata bolag som driver kärnkraftsverk med lösningar för slutförvar av avfallet. I praktiken har nästan inget avfall transporterats långt ifrån kraftverken. Regeringen hade under en period planer på att använda ett underjordisk utrymme i Yucca-bergen i Nevada. Men platsen som ligger två timmar nordväst om Las Vegas dras med praktiska och politiska svårigheter. Sedan 40 år fortsätter avfallet därför att ansamlas på ett sextiotal platser strax utanför kraftverken, och den federala staten skänker hundratals miljoner dollar varje år för att ha brutit sitt kontrakt – pengar som bolagen inte är ålagda att spendera på avfallsförvaret. Frågan om slutförvaret har blivit en utdragen historia och ingen långsiktig lösning syns ännu vid horisonten, men Mothers for nuclear är ändå obotligt optimistiska.

– Avfallet lagras på plats på ett extremt säkert sätt i tätade containrar som man kan lägga sig och sova på utan risk. Vilken annan industri på denna skala behåller sitt avfall helt isolerat från miljön?, frågar Jennifer Klay.

Kärnkraftsmotståndarna oroar sig över Diablos placering, som inte ligger långt ifrån en seismisk förkastning. En av de tre förkastningarna som genomskär området runt kraftverket, som är byggt för att stå emot en jordbävning av 6,5 graders magnitud, upptäcktes först efter att det färdigställts. Det fick därför uppdateras för att kunna klara av ett skalv av 7,5 graders magnitud. Under den senaste jordbävningen i regionen, vid San Simeon 2003 (6,5 graders magnitud), drabbades centralen inte av några problem. Men vad skulle hända om ett skalv av 9,1 graders magnitud inträffade, som vid Fukushima, och följdes av en tsunamivåg? Frågan tycks inte ha något tillfredsställande svar.

Den tidigare journalisten David Weisman känner väl till problemet: han sköter kommunikationen åt Alliance for nuclear responsibility, en organisation som sedan flera år tillbaka kämpar för att Diablo ska stängas. Hans enkelt inredda lägenhet i Morro Bay ligger i kraftverkets evakueringszon. Utöver frågan om avfallet och säkerheten lyfter David Weisman fram ett ekonomiskt problem.

– Kärnkraften kostar för mycket – det är inte jag som säger det, det är kraftverkets ägare PG & E!

Kalifornien, menar han, kommer att kunna klara sig genom ”energimässig nykterism” och ökad elimport. Han fäster stora förhoppningar vid vindkraften i Wyoming, som under de kommande åren skulle kunna förse det kaliforniska elnätet med ström, tack vare en ny högspänningsledning som ska sträcka sig över 1 500 kilometer. Projektet finansieras av investeraren Warren Buffet, världens åttonde rikaste man, och miljardären Philip Anschutz, en olje- och sportevenemangsmagnat – två personer som för de flesta inte direkt utstrålar ”energimässig nykterism”.

Gene Nelson, juridisk rådgivare åt Kaliforniernas förening för grön kärnkraft (CGNP), anser dock att delstatens invånare lever i en fantasivärld om de tror att denna nya el från Wyoming kommer att vara ren. Vindkraftsparker håller på att byggas på blåsiga högplatåer i denna glest befolkade stat: de skattesänkningar som infördes av Obamas regering fortsätter att garantera en god avkastning på investeringen. Men deras totala kraft väger lite i förhållande till den enorma kvantiteten kol som produceras i Wyoming – som fortfarande står för en fjärdedel av all energi som konsumeras i USA. Medan delstater som Washington har förbjudit import av ”smutsig” el framställd av denna fossila källa, är det inte fallet i Kalifornien, påpekar Gene Nelson, en pensionerad lärare som i varje medieframträdande bär en grön bandana och som gjort kampen för miljön och bevarandet av kärnkraften till sitt livskall. Kaliforniens kongress uppfann 2009 den juridiska eufemismen ”icke-specificerade importer”, vilket gjorde det möjligt för delstaten att inte räkna med importerad el i sin utsläppsbudget. I klartext, förklarar han, kommer elektriciteten som Wyoming säljer till Kalifornien inte att ha någon lukt, och den gröna vindkraftens löften är bara ett fall av grönmålning.

– Kalifornierna kommer att förlora i båda fallen: om de förlorar Diablo kommer de att betala dyrare för en mer förorenande el.

Mellan raderna i debatten om hur den framtida energimixen ska se ut i världens sjätte största ekonomi syns de svåra avvägningar som plågar alla utvecklade ekonomier som investerat i oregelbunden förnybar energi, som sol- och vindkraft, samtidigt som slutförvarsproblemen försummas. Elöverskottet som produceras av den kaliforniska solkraften om dagen säljs ofta vidare till förlustpriser till grannstater – som i sin tur också har försett sig med solkraft och lider av samma problem. De dyra litiumbatterierna som används för att lagra elen laddas nämligen ur på några timmar, och deras livslängd är mellan fem och sex år. Ett alternativ är pumpkraftverk: med hjälp överskottsel pumpar man upp vatten till en tillfällig artificiell damm på en upphöjd nivå, som vid behov kan släppas ned till en lägre damm och förse igång elproducerande turbiner med kraft. Kalifornien har redan två sådana stationer. Att bygga nya skulle innebära enorma satsningar och stora ingrepp i marken för en relativt låg effektivitet. Övriga alternativ befinner sig fortfarande på experimentstadiet: sektorn ligger i sin linda och är underinvesterad. (9)

Kalifornien lider dock inte av brist på fantasi när det gäller att utveckla fossilfria energikällor. Ett vindkraftsprojekt presenterades i våras för pressen och invånarna i San Luis Obispo. Det kommer att byggas ett fyrtiotal kilometer från Diablo, för att dra nytta av kärnkraftsverkets elnät efter att det har stängts. Projektet är en del av den första nationella planen för havsvindkraft i USA. Det är en på alla sätt gigantisk plan, vars kapacitet hittills är på 3 gigawatt fram till 2030 (för en reell, levererad kraft divideras siffran med två på grund av vindens oregelbundenhet), vilket är nästan tre gånger så mycket som Hornsea 1, världens största havsvindkraftspark med 174 turbiner i Nordsjön. En litiumbatterifabrik för lagring är också planerad – även den kommer att bli världens största, har det Texas-baserade bolaget Vistra corporation meddelat. Den ska byggas vid havet vid Morro Bay, på samma plats där ett tidigare kolkraftverk stod. Med en kapacitet på 600 megawatt kommer den att producera 180 000 batterier i tre olika byggnader. Lokalpressen är entusiastisk: projektet utlovar jobb och inkomster för kommunen, som kommer att förlora mycket på stängningen av Diablo.

Vad gäller det skyddade naturreservatet runt kärnkraftverket har PG & E för avsikt att återskänka det till ursprungsbefolkningen Northern Chumash. Stängningen av Diablo är därför en god nyhet för urinvånarna. Men även inom denna grupp finns det skeptiker. Scott Lathrop, en av stammens ledare, förespråkar en förlängning av kraftverket medan man söker efter bättre alternativ. Han är inte övertygad av havsvindkraftsparken:

– Man kommer att behöva bygga en hamn för att kunna bygga de hundratals turbinerna och föra ut dem till havs. Man kommer att behöva skapa en ny industri från grunden för att i slutändan producera mindre el än vad en station som vi redan har gör. Ytan som sol- och vindkraften kommer att ta i anspråk för att ersätta Diablo är inget annat än häpnadsväckande. Jag frågar mig: vad är det bästa att göra?

Enligt Scott Lathrop är det tydligt att det är gasindustrin som i första hand kommer att tjäna på ett Kalifornien utan kärnkraft.

Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique.
Översättning: Jonas Elvander