Känn ingen (S)org för Göteborg

Ledare

Runt om i Europa har statsbärande socialdemokratiska partier imploderat efter systematisk vanskötsel av väljarnas förtroende. Har den europeiska trenden kommit till Sverige och är Socialdemokraternas bekymmer i hamnstaden Göteborg början på slutet för de svenska Socialdemokraterna? Två på varandra följande opinionsundersökningar tyder på det. Med mindre än 110 dagar kvar till valdagen skulle Socialdemokraterna i Göteborg få blotta 15,7 procent av rösterna. Vänsterpartiet ökar till 12,5 procent vilket är det högsta stödet för partiet sedan valet 1998.

Gjort alla fel som går att göra

S-kollapsen i Göteborg kommer inte som en överraskning. Partiet slarvade bort sitt förtroendekapital i hanteringen av Västlänken, den för Göteborg så viktiga infrastruktursatsningen. Många kände sig överkörda, vilket utnyttjades effektivt av stadens dominerande högermedier. Missnöjet över hanteringen av Västlänken är så djupt rotat att det gett upphov till inte en utan två missnöjespartier som i dag attraherar var femte väljare. Socialdemokraterna sålde ut Skandinaviens största hamnterminal till privata företag som misskött såväl verksamheten som de anställda hamnarbetarna. I den pågående konflikten mellan arbete och kapital i Göteborgs hamn har stadens socialdemokratiska ledning tagit kapitalets sida genom att motarbeta det stridbara Hamnarbetarförbundet.

Socialdemokraternas nästa prestigeprojekt gällde utförsäljningen av allmännyttan i Rannebergen till ett företag med kontakter till kriminella nätverk. Nästa planerade utförsäljning berör Göteborgs Spårvägar trots hård kritik från fackförbundet Kommunal. I dag bedriver kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) ett personligt korståg mot två kvinnor som vill skapa en offentlig diskussion om muslimska kvinnors livsvillkor i dagens Europa. Kvinnorna är extremister, anser Hermansson som hellre umgås med Israels ambassadör som försvarar dödandet av palestinska demonstranter nu senast i Gaza och på Västbanken. Det var länge sedan Göteborgarna hörde en socialdemokrat presentera omfördelningspolitiska reformer. Det är inte konstigt att desillusionerade företrädare, medlemmar och väljare lämnar. De är helt enkelt trötta på att göra avkall på sina värderingar för att följa med på partiledningens ökenvandring högerut.

Det är inte konstigt att desillusionerade S-företrädare, medlemmar och väljare lämnar. De är helt enkelt trötta på att göra avkall på sina värderingar för att följa med på partiledningens ökenvandring högerut

Allt vänstern behöver

Göteborg har allt ett progressivt vänsterparti kan önska sig. Här finns en stark feministisk tradition och en stolt arbetarrörelse. Göteborg är industristaden med 40 000 studenter som tävlar med Köpenhamn och Amsterdam om turister och hotellnätter. Det är ingen slump att när Moderaterna höll kommundagar på Svenska Mässan, serverades de törstiga moderatmännen vid hotellbaren av unga fackliga aktivister organiserade i Hotell- och Restaurangfacket. Det är i den här kontrasterande miljön som vänstern rekryterar medlemmar och sakta bygger en stabil väljarbas. Medan S svajat i viktiga kommunala framtidsfrågor, har Vänsterpartiet i Göteborg vant sig vid att axla rollen som ett ansvarstagande parti med populära krav som att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön i de kommunala verksamheterna.

Maktövertagande inom räckhåll

Två mandatperioder. Enligt källor i Stadshuset, är det vad Vänsterpartiet behöver för att bli det största eller rentav det enda vänsterpartiet i Göteborg. Den nya strategin går ut på att långsamt bryta ner Socialdemokraternas organisation. Socialdemokraterna tappade närmare var femte väljare i valet 2014. Om den nedåtgående trenden står sig på valdagen 9 september, står Ann-Sofie Hermansson (S) inte bara inför ett historiskt nederlag utan också en tuff mandatperiod med färre kommunalråd, en kraftigt bantad stab och minskat politiskt inflytande. Maktvakuumet kan då fyllas av V som hittills påverkat kommunpolitiken inifrån samtidigt som man agerat vänsteropposition gentemot S. Ett maktövertagande kräver dock att Vänsterpartiet lär av gamla misstag. Partiet behöver en organisation av volontärer som inte är avlönade förtroendevalda och som kan föra ut partiets politik från Stadshuset in i hemmen och på arbetsplatserna. En snabb framgång lik den efter valet 1998 kan snabbt förvandlas till en dyrbar förlust när hela partiorganisationen förlamas av det långsamma kommunpolitiska arbetet. Vänsterpartiet måste också bli bättre på att alliera sig med fackförbund, Hyresgästföreningen och andra organisationer som fortfarande står Socialdemokratin nära. För ju mer Socialdemokraterna spelar på Sverigedemokraternas planhalva, desto lösare blir de gamla banden till den arbetarrörelse som en gång byggde Göteborg.