Sjömannen, Spanienkämpen, motståndsmannen, journalisten och författaren Karl Staf fyller 90 år på fredag den 18 mars.
– Helsingborg är ett jävla ställe att bli gammal på, säger Kalle när jag talar med honom i telefon. Han längtar tillbaka till Kuba, där han var bosatt i över 30 år.
Född i Stockholm, uppvuxen i ett arbetarhem. Barndomsår i Köpenhamn och i Helsingborg där han gick med i den kommunistiska rörelsen. Kommunist är han fortfarande.
Karl Staf var 17 år då han gick till sjöss. Livet som sjöman var hårt och lönen låg. Karl Staf blev medlem i den Skandinaviska sjömansklubben i New York, verksam mellan 1935–1942 och blev vida känd för sin stridbarhet och solidaritet.
Efter general francos uppror i Spanien 1936, började medlemmar av den Skandinaviska sjömansklubben i USA anmäla sig till republikens sida. I januari 1938 klättrade Karl Staf över Pyrenéerna.
Efter tiden i Spanien slog Karl Staf ner bopålarna i Stockholm. Där värvades han till Wollweberligan. Dess uppgift var att bedriva sabotageverksamhet mot Nazityskland och att bygga upp en väpnad motståndsrörelse vid en eventuell ockupation. När det tyska angreppet kom i juni 1941, slog den svenska säkerhetspolisen till och kunde genom angiveri arrestera i stort sett hela den svenska gruppen. Wollweber själv greps av en svensk hemvärnsman i Värmland. Karl Staf satt i långa förhör och blev fotograferad av Säkerhetspolisen. Men han släpptes i brist på bevis.
Han återupptog sjömansyrket på båtar som gick på tyska och andra ockuperade länder för att smuggla illegalt material.
Sommaren 1942 fick Karl Staf i uppdrag av SKP:s ordförande Sven Linderoth att sköta en hemlig radiosändare i Köpenhamn. Men Karl Staf blev gripen, fängslad och dömd till döden av den tyska ockupationsmakten 1943. Den som satt Gestapo honom på spåren var ingen mindre än DKP:s ordförande Axel Larsen.
Till UD rapporterade dåvarande andresekreteraren vid den svenska beskickningen, Ingvar Grauers: ”Staf uppträdde på ett hedervärt sätt under rättegången och vid mottagandet av domen”.
Därefter vidtog en märklig brevväxling mellan Stockholm och Berlin. Verkställandet av dödsdomen i Köpenhamn skulle enligt UD väcka starka antityska känslor i Sverige. Tyskland kunde å sin sida tänka sig att byta Staf mot Wollveber. Men tyskarna mjuknade alltmer då krigslyckan svängt. Dödsstraffet omvandlades till livstids tukthus i Tyskland.
Karl Staf överlevde både Hitlertyskland och samlingsregeringen. Efter kriget påbörjade han en bana som journalist. Under större delen av 1950-talet var han Ny Dags och Flammans korrespondent i Moskva. I början av 1960-talet arbetade han några år i Kina, för att sedan byta kontinent och bosätta sig på Kuba, med hela Sydamerika som verksamhetsfält. Han var den förste svenske journalist som på plats följde och skrev om Farcs väpnade kamp i mitten på 1960-talet. Karl Staf skapade stora rubriker i hela världen när han arresterades och fängslades i Colombia 1972. Svensk ambassadör i Colombia var då den ovan nämnda Ingvar Grauers.
– Vi har en speciell relation till varandra, fast jag är högerman och Karl är kommunist, berättade Grauers för mig kort före sin död 1998.
Jag hoppas nu att Karl gör paus en dag, i studierna av Lenins samlade verk och de andra marxistiska klassikerna, för att fira sin födelsedag.
Nu utbringar vi många leven på 90-årsdagen och ett tack för kampen kamrat!
