En samtida, svensk serie direktproducerad för Netflix, kan det varit något att ha politiskt? Ja faktiskt! Kärlek och anarki är bra. Riktigt bra. På ytan kan den påminna om vilken lite mer välgjord svensk komedi sedan millennieskiftet som helst. Kvinnan-i-karriären-kvinnan Sofie (Ida Engvoll) möter unga-snygga-killen (Björn Mosten) som initierar ett flirtigt spel där insatserna höjs, och som naturligtvis inte bara slutar med kärlek och sex utan också får de båda att utmana sin syn på tillvaron och livet.
Redan valet av miljö öppnar dock för en serie som är något mer. Sofie kommer till det renommerade förlaget Lund & Lagerstedt för att få ordning på en sviktande ekonomi och inte minst se till så att förlaget hänger med i ”digitaliseringen” och ”framtiden”. Förlaget tvingas ha allt mer att göra med de durkdrivna streaming-kapitalisterna från bolaget StreamUs, vilket självklart skapar konflikter då kulturella värden ställs mot kommersiella. Det skulle kanske kännas banalt om det inte gjorts med sådan elegans och verklighetsförankring (glöm inte att Storytel köpte Norstedts redan 2016). Seriens skapare och regissör Lisa Langseth låter sällan berättelsen ramla ned i enkla fällor som ”det var bättre förr”, eller, den ytterst samtida ”det är bättre med små kapitalister än stora”. De möjligheter för samtidskommentarer som uppstår utnyttjas också friskt. Det är en pretentiös och hycklande elit som kläs av.
Samtidigt utspelas också en kamp inom Sofies familj, där hon hamnar i spänningsfältet mellan å ena sidan maken (Johannes Bah Kuhnke) och å andra sin pappa (Lars Väringer) och dotter (Elsa Ageman Reiland). Makens tomhet ställs på ett effektivt sätt mot faderns och dotterns eftertänksamhet och, i framför allt pappans fall, uttalade revolutionära hållning. Detta är också en skildring av psykisk ohälsa och patologisering av ett patos som inte nöjer sig med status quo utan tydligt säger det som måste sägas. Tittaren konfronteras med frågan: om galningen säger det som är sant, vem är det då som är galen?
Träffsäkra karaktärer och en nästan rakt igenom lyckad rollbesättning ökar både trovärdigheten och underhållningsvärdet. Vi möter Björn Kjellman som ängslig, lycraklädd och ”framtidstillvänd” förlagschef som aldrig missar ett tillfälle att poängtera att han ”bara är en vanlig arbetargrabb från Västerås”. Johannes Bah Kuhnke spelar den själsligt torftige äkta maken vars enda drift är att framstå som relevant på ett så övertygande sätt att man undrar om han överhuvudtaget spelar. Reine Brynolfsson är gjuten som den klassiska förläggaren Friedrich och detsamma gäller Gizem Erdogan som den politiskt korrekta sälj- och kommunikationschefen Denise. Lägg där till cameoroller av stora delar av Sveriges förlags- och författarelit.
Kärlek och anarki är underhållande, rolig och berörande. Dessutom är den något så ovanligt som en serie som faktiskt ibland vågar ställa verkliga politiska frågor.
Kärlek och anarki
Av: Lisa Langseth
Medverkande: Ida Engvoll, Björn Mosten, Björn Kjellman, Johannes Bah Kuhnke m. fl.