Som jag nyligen skrev i min recension av en ny antologi om arbetarlitteratur i denna tidning förknippas begreppet fortfarande oftast med skildringar av vita män i traditionella arbetaryrken. Bara under denna höst har det dock utkommit åtminstone två romaner om kvinnor i de prekära yrken som präglar vår senkapitalistiska tid. Den ena är Wanda Bendjellouls Dalenglitter: en roman om hårt arbete, som handlar om en ung person som jobbar på en stor snabbmatskedja, och den andra är Felicia Stenroths Handens rörelser.
Handens rörelser handlar om Ida som jobbar med något slags ospecificerad telefonförsäljning eller kundsupport på ett callcenter. Runt Ida finns den nya flickvännen Edita, som installerar larm och som Ida skäms lite inför över sitt eget arbete, Idas mamma som jobbar inom vården och gömmer vinflaskor i skåpet, och arbetskamraten som äter frukten i skålarna på kontoret när han inte har råd med lunch och funderar på om han ska hoppa från en bro.
En fråga som återkommer i romanen är hur arbete och kärlek hänger ihop. Svaret uppenbarar sig i den knappa tid tillsammans som Ida och Edita måste stjäla åt sig mellan arbetspass som kan pågå i tio timmar och sluta mitt i natten, och när en älskad mammas läsande och musikspelande upphör i takt med att flaskorna blir allt fler och Kronofogden hänger på låset. Arbete och brist på pengar äter sig kort sagt in i kärleken.
Det finns något nästan naivistiskt avskalat i språket och i de korta scenerna som med stor effektivitet och skärpa beskriver det utsugande, utmattande arbetet. Inga dramatiska händelser för berättelsen framåt. I stället inpräntar Stenroth obarmhärtigt både arbetets gråhet och klassamhällets brutalitet på sidor där Ida rör sig från och till arbetet, ser staplarna i det individuella betygssystemet växa eller krympa, besöker Edita och tänker på sin mamma.
Bottenlös förtvivlan finns insprängd i det mest vardagliga.
Handens rörelser är knappast någon uppbygglig historia om klassresa eller klasskamp, utan snarare en lågmäld sorgesång om alla dem som mals ned av hårda och prekära arbeten. Det kan vara bland det vackraste och sorgligaste som har skrivits om arbete och klass på länge.
Handens rörelser
Felicia Stenroth
Norstedts