En ung, muslimsk socialist född i Afrika – 34-åriga Zohran Mamdani har allt som behövs för att skrämma skiten ur New Yorks borgerlighet. Inte minst som han står som favorit när staden väljer sin nya borgmästare den 4 november.

Långt bakom sig har han tidigare demokratiska borgmästaren Andrew Cuomo, som deltar som oberoende, och republikanen Curtis Sliwa. Nu undrar många hur den radikala nykomlingen kunnat gå från två procent i början av primärvalen, till att spöa tungviktare som miljardärerna kastar pengar över.

Där ingår en rad personliga egenskaper, inte minst hans ständigt pojkbusiga leende, men också en organisation av uppeldade frivilliga som knackat dörr i varje kvarter från Bronx till Queens. Enligt kampanjledningen har över 12 000 frivilliga deltagit i Mamdanis rörelse sedan starten – ett nätverk som vuxit fram ur DSA:s (Democratic Socialists of America) lokala avdelningar. Många är unga människor utan tidigare politisk erfarenhet, men med en brinnande känsla av att det här faktiskt är deras kampanj, inte en politikers.

Under Vänsterdagarna stötte jag på deras två språkrör Megan Romer och Ashik Siddique, som ska resa runt i Sverige för att berätta om rörelsens kampanjarbete. De sitter i en röd soffa vid två Mamdani-rolluper och berättar att utbytet med Sverige är särskilt viktigt.

– I USA har den amerikanska vänstern pekat på helt normala saker som ni har i Sverige, som universell sjukvård, för att övertyga folk om att det är möjligt, säger Ashik Siddique.

Megan Romer fyller i:

– Det här är den första storstaden vi har nått sådana här framgångar i, och han kommer att möta ett stort motstånd för så pass ”galna” saker som billiga bussresor och allmän barnomsorg. Men det är inte vanligt folk som kommer att protestera förstås.

Närheten till hur vanliga New York-bor lever är en av de saker som gjort honom relaterbar. I kampanjvideor syns han ofta åka kollektivtrafik och prata med andra stadsbor, eller käka lunch på trottoarkanter för att prata om hyror och tunnelbanetider. Kontrasten är stor, både mot marxistiska programstenciler och mot de kostymklädda pampar som annars tävlar om borgmästarrollen.

– Han åt sushi med sin tjej, hur vågar han – en socialist som äter på restaurang, säger Megan Romer.

I USA har den amerikanska vänstern pekat på helt normala saker som ni har i Sverige, som universell sjukvård, för att övertyga folk om att det är möjligt.

– Och så åt han en burrito på tåget när han pendlade. De attackerar honom ständigt om mat. Och det har varit en del av kampanjen, som ett sätt att visa tillhörighet. Att han käkar från en matvagn, dricker jemenitiskt kaffe, eller att han äter ris med händerna som i Indien. Högern kallar det äckligt, och lägger upp AI-videor där han slänger in ris i munnen. Men han förstår att i en mångkulturell stad som New York är maten något förenande.

– Det där är en typisk New York-grej, att attackera folk om hur de äter. Så var det när jag gick i skolan också, att folk attackerade mig för min skollunch.

Högertidningen Daily Mail grävde fram en rapvideo han spelat in som yngre i en varning om hur ”farligt radikal” han är, men inte heller det fungerade.

– Lyssna på låten ”Nani” som handlar om att man ska vara snäll mot farmor. De ville varna för en farlig rappare men det är svårt att tänka sig något mer helylle, säger Ashik Saddique och skrattar och Megan Romer fortsätter:

– Det är så smittsamt. Du kan till och med se [Andrew] Cuomo fnissa i debatten ibland, för att Zohran Mamdani är så lätt att tycka om. När folk tänker på socialismen så går tankarna ofta till grå matköer, men poängen är ju den motsatta: att vi gemensamt ska ta hand om allt det tråkiga, så att alla kan låta sin knäppa unikhet blomma ut. Zohran är bra på att visa upp hela den bredden.

Ashik Saddiq säger att denna kombination av radikalism i sakfrågorna och hoppfull framtoning är svår för högern att besegra.

– Det är en stor förändring att ha en kandidat som inte bara verkar lycklig över livet i allmänhet, utan även hoppfull om vad man kan åstadkomma politiskt. Nu börjar vi inse att det här kanske är ett bättre sätt att presentera oss. Men det är inget spel, det kommer ur honom själv, folk känner igen skitsnack. Högern attackerar honom för att vara muslim, socialist och allt möjligt, precis som Kamala Harris och många andra demokrater. Men hon kampanjade bara på det som en identitetspolitik utan substans. Basen fick ingenting av henne, säger Ashik Siddique.

Megan Romer säger att kampanjapparaten har utvecklats väldigt snabbt för att möta allt intresse för att delta i kampanjen. DSA har ett träningssystem för dörrknackare, och att många som jobbar för Zohran Mamdani tidigare har knackat dörr för andra New York-socialister som Claire Valdez och Alexandria Ocasio-Cortes.

– Han har också fått hjälp av DSA:s nätverk kring svåra frågor som när han blev utfrågad om Kuba. Då fick han kontakt med en expert inom organisationen som kunde hjälpa honom med talepunkter, som att det amerikanska embargot mot ön är skadligt och sadistiskt, säger Megan Romer.

Hon tillhör den radikala fraktionen Red star, som beskriver sig själva som marxist-leninister. Ashik Siddique däremot tillhör den mer kompromissvilliga Groundwork, som betonar samarbete med fackföreningsrörelsen och att vinna politisk makt genom massorganisering.

Ocasio-Cortes har skuffat undan oss, men Zohran är fortfarande DSA för livet.

Här anar man dock konturerna av de geopolitiska konflikter som har präglat vänstergrupper i hela väst. Inte minst DSA, som är en ostyrig rörelse med ett 200-tal lokalavdelningar. I fjol drog den nationella styrelsen tillbaka stödet till tidigare medlemmen Alexandria Ocasio-Cortez, en socialistisk kongressledamot från Bronx som är nära allierad med Bernie Sanders, efter att hon röstat för en resolution som erkänner Israels rätt att existera. En kritik som framför allt riktats från just Romers Red star-fraktion. Samtidigt fick hon förnyat stöd av den egna New York-avdelningen, den största och mest inflytelserika i organisationen.

Splittringen präglade även årets DSA-kongress i Chicago i augusti, där lokalavdelningar och faktioner så snart den inledande ”Internationalen” ringt ut började kampanja mot varandra. Inte minst om Gaza, där en resolution antogs för uteslutningen av medlemmar som gör ”prosionistiska” uttalanden. Då kände sig Ashik Siddiq tvungen att förklara för reportrar att den hoppfulla utvecklingen i New York ännu inte reflekteras nationellt i DSA.

Megan Romer säger att Zohran Mamdani lyssnar mer på DSA än vad Ocasio-Cortez gjorde.

– En stor skillnad är att hon inte längre ser DSA som sitt hem. Om vi säger ”Hej, AOC, det här är vår position” så svarar hon: ”Jag har tolv organisationer att svara inför.” Hon har skuffat undan oss, men Zohran är fortfarande DSA för livet. Det ger en annan dynamik.

Samtidigt har även han mildrat sina positioner för att tilltala fler väljare, och ligger därför långt från DSA i många frågor. Ett exempel är deras krav på att avfinansiera polisen, defund the police, som tidigare delades av Mamdani själv. Under borgmästarkampanjen har han i stället förespråkat högre polislöner och att den hårdföra polischefen Jessica Tisch gärna får stanna kvar.

Och när det gäller Gaza har han varit tydlig i sin kritik av Israel, men samtidigt visat glädje när israeliska gisslan frigavs, vilket ledde till kritik från Palestinarörelsens mer radikala delar. Han har också förklarat att han framför allt är borgmästare för alla New York-bor, oavsett vad de tycker om utrikespolitiken, och att judiska New York-bors säkerhet inte är ”avhängig vad de anser om sionismen”.

Det är också svårt att inte notera att DSA:s två ledare är i Sverige under sluttampen, medan Mamdani kampanjar tillsammans med AOC och Bernie Sanders. Har New York-socialisterna brutit med nationella DSA för att få något gjort?

– Vi har haft många interna strider de senaste åren, vilket fajten med AOC reflekterar. I New York jobbar de fortfarande med henne, men den nationella organisationen har större avstånd, säger Ashik Saddique och fortsätter:

– Zohran Mamdani har visat på en annan väg. Han fokuserar på förenande faktorer, och fångar på så sätt miljontals fler än vad som var mottagliga för bara något år sedan.