Religiösa symboler och skulpturer har alltid varit en del av indisk kultur, men de senaste åren har de växt i storlek och flyttat ut från templen till offentligheten. Bara de senaste tio åren har nio skulpturer av hinduiska gudar på över 30 meter avtäckts runtom i landet. Konsthistorikern Kajri Jain menar också att de har blivit mer politiskt laddade.
I boken Gods in the time of democracy skriver Jain om de många religiösa skulpturer som har uppförts runtom i Indien de senaste decennierna. De är inte bara många, de är också stora. Jain beskriver detaljerat en komplicerad väv av händelser och omständigheter som har möjliggjort denna utveckling. Självständighet, liberaliserad ekonomi, ökad inhemsk mobilitet och turism, tillgång till resurser och ett långtgående nationalistiskt projekt som har resulterat i att det hindunationalistiska partiet Bharatiya Janata Party (BJP) och premiärminister Narendra Modi har haft makten sedan 2014.
Detta sker i en nation som har haft en starkt sekulär hållning i offentliga miljöer för att skapa enighet i landet trots dess stora etniska och religiösa mångfald. Tidigare skulpturer i nationens namn föreställer oftast landsfadern Mahatma Gandhi. Den kända ikonen var som bekant en stark förespråkare för ickevåld och enighet i Indien, en enighet som även innefattade muslimer och andra minoriteter. Något BJP vill röra sig bort ifrån, mot en hinduisk enighet som då och då blir direkt våldsam mot muslimer. 2017 beslutades att en 181 meter hög staty av guden Ram ska byggas i Ayodhya i Indiens folkrikaste och fattigaste delstat Uttar Pradesh. Enligt de hinduiska skrifterna är Ayodhya Rams födelseplats och det är därför lämpligt att guden hyllas i staden. Men det finns en mörk historia.
I Ayodhya ägde våldsamma kravaller rum när hinduer stormade moskén Babri Masjid 1992. Moskén byggdes under det muslimska Mogulriket på 1500-talet och det påstås att den byggdes på en plats där ett tempel i Rams ära tidigare låg. Den hinduiska mobben rev moskén och våld mellan muslimer och hinduer följde i staden och runtom hela Sydasien. Nu har premiärminister Modi redan lagt den första tegelsten till ett nytt hinduiskt tempel på platsen, och den enorma skulpturen över Ram planeras. Sedan 1992 har platsen och frågan varit mycket känslig och storleken på båda dessa två konstruktioner hymlar inte med att hinduiska organisationer visar musklerna. Dessutom är det ett led i att återställa kulturen till vad den påstås en gång ha varit.
I Sverige har vi nu fått en regering där Sverigedemokraterna har stort inflytande och kultursynen håller på att urvattnas till en snäv bild av en ”svensk” – läs: nationalistisk – kultur. Många av Sverigedemokraternas uttalanden om den ”utmanande samtidskonsten” är skrämmande. Den målar upp samtidskonsten som ett hot, och ställer icke-nationalister mot nationalister. Mycket likt den polariserande homogenitet och inskränkthet som BJPs kulturpolitik leder till i Indien.
En maffig gestaltning av Jesus är nog inte att vänta på ett svenskt torg i närtid, men troligtvis önskar nationalisterna statyer över viktiga svenskar och ett måleri som om det vore förr. Det är så klart inte utmanande, men det är provocerande tråkigt om den offentliga konsten skulle begränsas till det.