I tidningen Affärsvärlden kunde man nyligen läsa om framväxten av nya oligopol på den nordiska telemarknaden. Tre före detta statliga monopol – svenska Telia, norska Telenor och danska TDC – håller sakta men säkert på att ta över allt fler av sina mindre konkurrenter, konstaterar tidningen. Strategin är egentligen inte särskilt överraskande – det finns starka drivkrafter att utvecklas mot just oligopol eller till och med monopol. Affärsvärlden formulerar de här drivkrafterna som ”jakten på tillväxt, strategiska marknadspositioner och stordriftsfördelar”. Eller, med andra ord, möjligheten att göra än högre vinster.
Telia har enligt Post- och Telestyrelsens statistik fortfarande en totalt dominerande ställning inom den fasta telefonin, med drygt 70 procent av den svenska marknaden. Under senare år har de dock förlorat marknadsandelar gentemot andra företag, en utveckling man nu alltså försöker vända. Men inte genom att förbättra sin verksamhet, utan genom att ta över konkurrenterna. På mobilområdet har Telia, tillsammans med sina två närmaste konkurrenter närmast total kontroll över marknaden. Nu väntar dock ytterligare företagsövertag även inom mobilsektorn, spår Affärsvärlden. En framtid där telemarknaden åter monopoliserats hägrar alltså. Skillnaden är förstås att monopolen den här gången är privata istället för offentliga.
Som mest ironiskt blir detta när man har i åtanke att telesektorn avreglerades just för att öka konkurrensen. Det är också en av få sektorer där avregleringen inte enbart verkar ha lett till negativa resultat, till skillnad från exempelvis el- eller persontransporter. Klagomålen på teleoperatörerna har i och för sig mångfaldigts, och utgör nu det allra vanligaste problemet för Konsumentverket att hantera. Priserna på telefonitjänster har dock sjunkit något, vilket gjort det billigare för vanligt folk att ringa. Frågan är dock i vilken grad just avregleringen spelat in i prisutvecklingen – priset på telefonitjänster började enligt en utvärdering av Konkurrensverket sjunka långt innan sektorn avreglerades (och steg faktiskt något direkt efter avregleringen för att sedan börja sjunka igen).
Om Affärsvärlden blir sannspådda kan den tidigare prisutvecklingen komma att vändas, i och med att privata monopol tar över telesektorn. Såväl teori som empiri visar tydligt att privata monopol är bättre än både konkurrensmarknader och offentliga monopol på ett enda område – att ta bra betalt för sina tjänster. Vinnare blir i så fall ägarna till de företag som lyckats få in en fot på den avreglerade telesektorn. De kan nu sälja sina företag med god avans i den huggsexa som de forna statliga televerken satt igång för att återta vad avregleringen tog ifrån dem. Svenska Telia har också i hög grad sålts ut – ni kanske minns lanseringen av ”folkaktien”? – så majoriteten av ägarna är numera olika privata intressenter. Om företaget skulle lyckas få monopol på marknaden kan således de nya aktieägarna, privatpersoner och olika fonder, också skatta sig lyckliga.
Men vem skulle få betala för en sådan utveckling? Svaret: vanliga medborgare som använder sina telefoner.