Kultur

Kroppen som fängelse och skydd

Roxane Gay. Foto: Jay Grabiec.

Roxane Gay går till det sårbaras försvar i en personlig berättelse om trauma och fetma.

Kultur

Hunger: Historien om (min) kropp

Roxane Gay.
Övers: Emö Malmberg.
Albert Bonniers Förlag.

I sin mest kända bok, Bad Feminist, skriver den amerikanska författaren Roxane Gay om vikten av att få vara ideologiskt ofullkomlig, inkonsekvent och sårbar utan att känna sig dålig.
I den nya boken Hunger, där biografi och essä blandas på ett sätt som blivit ganska vanligt, visar hon prov på just denna sårbarhet. Gays kropp klassas enligt BMI-skalan  som super morbidly obese vars svenska motsvarighet är det något mer barmhärtiga ”fetma av tredje graden”. Som feminist är hon väl medveten om samhällets institutionaliserade fettförakt och demonisering av tjocka kroppar. Hon beskriver målande hur detta tar sig uttryck i allt från sensationslystna tv-program som Biggest loser till besök hos läkare som slentrianmässigt lokaliserar alla problem i vikten även när patienten, som i Gays fall, söker för streptokocker i halsen.

Eftersom denna typ av kropp betraktas som en anomali måste det finnas ett skäl till dess
existens

Gay skriver att hon vägrar att hata sig själv såsom samhället säger åt henne att göra. Men samtidigt hymlar hon inte med att hon förtvivlat gärna vill gå ner i vikt, att hon upplever sin kropp som ett fängelse, något som gjort att hon anklagats för fettfobi. Hon skriver också träffande i början av boken om hur omvärlden alltid söker att få svar på ett ”varför” när den ser tjocka kroppar. Eftersom denna typ av kropp betraktas som en anomali måste det finnas ett skäl till dess existens. Och faktum är att Roxane Gay har ett mycket specifikt ”därför” som svar på detta ”varför?” i sin barndom. När hon var tolv år blev hon gruppvåldtagen av pojken hon var kär i och hans vänner. Efter det bestämde hon sig för att skapa ett skyddande lager runt sin lilla sårbara kropp som hon bestämde aldrig mer skulle kunna uppfattas som attraktiv av män. Boken skildrar de mörka och självdestruktiva tonårs- och ungdomsår som följde på detta obearbetade trauma, och den gradvisa läkningen och vägen mot att trots allt bli en framgångsrik författare och framstående feministisk röst.

Just trauma som förklaring till en viss kroppstyp är säkerligen något som bekräftar många fettfobikers föreställning om att den tjocka kroppen inte bara är en kroppstyp bland andra, utan alltid bärare av psykisk och fysisk ohälsa. Men i Roxane Gays sårbarhets-credo ingår att inte ta sådan hänsyn. Hennes ärende är att berätta historien om en kropp, om sin kropp och hur denna kropp och detta liv villkoras och begränsas av kvinnohat, rasism och fettförakt men också av den egna, individuella historien.

Gay är som alltid smart och rapp i sitt tilltal. Hennes teoretiska spaningar är inte nya eller särskilt djuplodande. Styrkan är snarare, precis som i Bad Feminist, att de förmedlas på ett tillgängligt sätt. Hunger är varken en bok om att börja ”älska sig själv” villkorslöst eller om att ”lyckas” gå ner i vikt. Som hon själv säger i bokens inledning: ”Det finns inget triumferande i berättelsen om min kropp.”
I stället är det en ärlig historia om att läka, men bara delvis. Liksom Gay inte vill vara en ”duktig” feminist, vägrar hon också att skriva in sig i narrativet om den exemplariska våldtäktsöverlevaren och kroppsaktivisten, eller för den delen bantaren.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • Hunger: Historien om (min) kropp
  • roxane gay

Kultur