Inrikes/Nyheter 29 november, 2019

Kryphålen låter vattenkraftsjättarna strunta i miljön

Den första oktober lanserade Havs- och vattenmyndigheten, HaV, tillsammans med Svenska kraftnät och Energimyndigheten sitt officiella förslag till en nationell plan för omprövning av vattenkraften. Men förslagen ligger långt fram i tiden, och kan komma att kringgås av kryphål i EU:s direktiv.

Vattenkraften är kanske inte lika omdebatterad, men lika mycket en åsiktsdelare som skogsindustrin eller kärnkraften. På ena sidan har vi de som förespråkar individuellt ägande och den svenska vattenkraftens betydelse för svensk energiförsörjning. På den andra hittar vi miljöarbetare som menar att vattenkraftens ohämmade utbyggnad har förstört vackra – och viktiga – naturmiljöer.
I mitten sitter politiker, lobbyister och en högst förvirrad befolkning.
– När vattenkraftverken en gång byggdes togs nästan all forsmiljö i anspråk. I dag hade vi i större utsträckning sparat en älv eller fors här och där, säger Ingemar Näslund, biolog som i många år har studerat vattenkraftverkens effekter på miljön.
Nedanför dammarna som magasinerar regn- och smältvatten till vattenkraftverken är strömsträckorna torrlagda. Tunnlar under marken leder vattnet från magasinet, genom kraftverkets turbiner och släpper ut det – ibland flera mil från själva dammen. Detta lämnar långa sträckor av uttorkade älvbäddar. I dammarna står vattnet nästan stilla och alla djur, fiskar och växter knutna till snabbt strömmande miljöer är borta.
– De stora magasinen där vi har dämt upp vatten har fått ett helt annat sätt att fungera ekologiskt, säger Ingemar Näslund.
Laxen som länge utgjort en viktig del av älvarnas ekosystem har i stor utsträckning försvunnit från regionen – i takt med att allt fler vandringshinder har konstruerats.
De stora inlandssjöarna i vattenkraftsregionerna är vanligtvis ofta näringsfattiga och med klart vatten. Produktionen i dessa sjöar bygger på bottenlevande alger som i sin som äts upp av bottendjur och som i sin tur blir mat åt fiskar.
Men i de sjöar som bildas vid vattenkraftverkens dammar kan ytans avstånd från bottnen variera med så mycket som 30 meter, beroende på hur mycket vatten man för tillfället ”sparat” för att kunna utvinna energi ur senare. Blir ytnivån för låg dör bottnarna av med förödande konsekvenser för hela näringskedjan.

Vårfloder, som uppstår när avsmältningen börjar om vårarna, fångas också upp av kraftverksdammarna. De hade tidigare en viktig ekologisk funktion: älvbanken gödslades när strömfåran översvämmades. Älgar och andra djur kunde i sin tur leva av växtligheten som uppstod. Den vårfloden är nu instängd i vattenmagasinen på våren och rinner inte ut i älvarna.
I spåren av alla dammar är de kraftiga vårfloderna borta. Mycket mineral och kisel sedimenteras i stället för att rinna ned och spolas ut i Östersjön. Detta gäller inte bara små lätta ämnen, även grus och sand rör sig inte i samma omfattning som det ska göra längre. Det kommer inte förbi vattenhindren.
– Vi har byggt ut 90 procent av landets vattenvägar, Sverige är täckt av dammar, vägtrummor och andra vandringshinder av olika slag, säger Ingemar Näslund.
Och så ser det ut att förbli.
Den första oktober lämnade Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Energimyndigheten in sitt förslag på hur den svenska vattenkraften ska omprövas.
Det är ingen liten sak.
I korthet innebär planen att alla ägare av ett vattenkraftverk måste ansöka om miljötillstånd, var och en för sig i en förutbestämd ordning. Processen beräknas ta 16 år, och det är förutsatt att riksdagen till nyår faktiskt beslutar som myndigheterna föreslagit.

Johan Kling, verksamhetsstrateg vid HaV, är djupt involverad i arbetet med förslaget.
– Vi har förberett en tidsplan, med ägarna indelade i prövningsgrupper som i bestämd ordning ska ansöka om miljötillstånd i domstolen. Men görs en proposition skjuts allt framåt, säger han.
I bakgrunden finns den energiöverenskommelse som slöts i riksdagen 2016 och ett EU-direktiv som ställer relativt tuffa miljökrav för bland annat vattenkraften i medlemsländerna.
Men som alltid med EU-direktiv finns det en rad undantag som en nation kan använda sig av om man till exempel tror att införandet skulle skada viktiga ekonomiska intressen.
Och regeringen planerar i det här fallet att använda hela utbudet av juridiska undantag. Som ”grön nation” gör alltså Sverige allt som är möjligt inom direktivets ramar för att kringgå syftet med miljödirektiven.
– Det är helt unikt. Till och med Eskil Erlandson säger att vi alltid brukar använda undantag, men det här är första gången någonsin vi använder alla undantag, säger Christer Borg, ordförande i den ideella föreningen Älvdalens vänner, som jobbar för att stoppa vattenkraftens inverkan på svensk natur.

Endast fem procent av de stora vattenkrafts­produktions­anlägg­ningarna väntas bli miljöanpassade enligt de nya, hårdare reglerna

De åtta största företagen som producerar el via vattenkraft: Vattenfall, Statkraft, Fortum, Eon, Skellefteå Kraft, Jämtkraft, Tekniska Verken och Mälarenergi har sedan några år fått gradvisa skattesänkningar på sina vattenkraftsfastigheter. Totalt beräknas sänkningen genererat 70 miljarder kronor i uteblivna skatteutgifter för företagen.
I gengäld skänker de stora bolagen 10 miljarder kronor till en fond som ska hjälpa den småskaliga vattenkraften att ta miljöhänsyn.
De 1 000 minsta småskaliga kraftverken har en effekt på 125 KW, motsvarande en liten Volvobilmotor, och nedåt. De tjänar mellan 5 000 och 20 000 kronor per år.
Upp till 95 procent av småägarnas produktionsbortfall för miljöarbete täcks av fonden. De som behöver större miljöåtgärder får tillbaka 85 procent, inklusive prövningskostnader.
– Fördelen med vårt system är miljö­fonden, en del av uppgörelsen som säger att vattenkraften ska finansiera sina egna åtgärder, säger Johan Kling.
Men att de stora hjälper de små har liten effekt om de stora i sin tur kan använda sig av juridiska undantag för att slippa miljöanpassa verksamheten – som anses för ekonomiskt viktig.

Endast fem procent av de stora vattenkraftsproduktionsanläggningarna väntas bli miljöanpassade enligt de nya, hårdare reglerna. Det innebär i sin tur att andra miljömål kan bli väldigt svåra att nå, som exempelvis ”levande sjöar och vattendrag”.
– Centern och KD, men till viss del även MP försvarar de småskaliga kraftverken ur vinkeln att vi inte ska inkräkta på äganderätten med krångliga juridiska processer. Moderaterna och Socialdemokraterna är kvar i tillväxt-tänket och försvarar de storskaliga bolagen. Så i slutändan försvaras all vattenkraft mot miljöanpassningar helt enkelt, säger Christer Borg.
I den föreslagna nationella planen finns även en ny gräns för hur mycket miljöhänsynen faktiskt får kosta effektiviteten i svensk vattenkraftsproduktion. Gränsen ligger vid en förlust på 1,5 TWh.
– Om åtgärderna leder till större bortfall än så kan det uppstå problem i kraftsystemet. Genomför vi typiska åtgärder i alla kraftverk skulle vi förlora 16 TWh av totalt 65. Det skulle ha en betydande påverkan på reglerkraften.
I dag är det primärt vattenkraften som balanserar andra produktionskällor, säger Johan Kling.
Ett vattenkraftverk kan alltså sluta producera el när sol- och vindkraft överproducerar, eller tömma sina vattenmagasin när vi behöver extra energi. Branschen framhåller att det inte bara handlar om lägre vinster utan också den nationella tillgången till reglerkraft, alltså vår buffringsförmåga.

Naturskyddsföreningen håller inte med myndigheterna och anser att de är för pessimistiska.
– Vi har fått en del gehör där, då de valt att inte kalla det för ett tak, men är kritiska mot behovet av ett sådant värde. Först bör man titta på miljölagstiftningen och leva upp till de krav som vattenlagstiftningen kräver, sen får det bli som det blir med elbolagens förluster. Vi tycker att 1,5 TWh är för lågt satt. Sverige skulle klara ett större avbräck i energiproduktion än så om det skulle behövas med tanke på att vi redan exporterar tio gånger så mycket, alltså 15 TWh, säger Mia Svedäng, sötvatten-sakkunnig vid Naturskyddsföreningen, till Flamman.
– Vi kan vara mer flexibla i energi­användningen genom att använda moderna metoder. Ökad användarflexibilitet är en metod, alltså att folk använder elen mer flexibelt under dygnet helt enkelt. Bättre batteriteknik i framtiden är en annan väg, säger Mia Svedäng.
Även Christer Borg anser att 1,5 TWh är snålt tilltaget. Enligt en rapport framställd av norska forskningsinstitutet SINTEF kan vi redan 2050 ha fem till sju TWh mer vattenkraft på grund av ökad nederbörd i Dalarna och uppåt. Räknar vi in effektiviseringar genom tekniska uppdateringar av befintliga kraftverk kan vi dessutom lägga till en ökning på ytterligare 1 till 1.5 TWh.
Vi har i dag 1 800 vattenkraftverk med 600 regleringsdammar. De 200 största kraftverken producerar 93 procent av vattenkraften. Det är också de som har allra störst effekt på närliggande vattendrag, eftersom de magasinerar stora mängder vatten för att använda när den övriga energiproduktionen är som lägst.
– Tittar man på deras påverkan är den dramatisk för att de reglerar så extremt hårt vilket har en stor påverkan på ekologin. Tittar vi på vattenförekomster som Luleälven är huvudfåran väldigt hårt påverkad, det finns inga fiskvandringsvägar längre. Omfattande påverkan helt enkelt, säger Johan Kling.
De övriga 1 600 småskaliga kraftverken påverkar fler vattenförekomster i landet, men inte lika mycket. Många strömkraftverk dömer av uppströms men reglerar – det vill säga styr vattenflödet – lite, vilket innebär mindre effekter.
– Om vi säger att det är 4 000 vattenförekomster av 17 000 som har vattenkraftspåverkan, kan säkert en tredje­del ordnas till med det nya förslaget, vilket är väldigt grov gissning, säger Johan Kling.

För de små kraftverken kan miljö­insatser under taket tänkas göra skillnad för deras miljöpåverkan. För de stora kraftverken däremot, tror inte ens myndigheterna bakom förslaget att det blir någon större förbättring.
– Håller vi oss till maximalt 1,5 TWh i produktionsbortfall blir det inte dramatiska förbättringar i de stora älvarna utan det ligger längre in i framtiden. De som bor längs med de norrländska älvarna är inte så nöjda, säger Johan Kling.
– Men vi måste börja någonstans i stället för att föra en evig diskussion om miljöpåverkan, vilket i princip har pågått ända sedan 1900-talets början med stora sjöfallet.
Men i bakgrunden pågår samtidigt en annan process.
Vattenmyndigheterna har fått i uppdrag att beskriva så många vatten­förekomster som möjligt som ”kraftigt modifierat”, det vill säga som vattendrag som har utsatts för stor miljöpåverkan och därför inte är lika viktiga att bevara som mer orörda vatten.
– Att leva upp till vattendirektivets krav genom att sänka kraven är fel strategi. Vi tycker att man ska göra fler miljö­insatser och på det sättet leva upp till vattendirektivets krav. Vi är kritiska mot att det förekommer väldigt tydliga anvisningar till vattenmyndigheterna att de ska klassa ned många vattenförekomster, säger Mia Svedäng.

Om en vattenförekomst klassas som ett kraftigt modifierat vatten kan myndigheterna också sänka miljökraven på närliggande vattenkraftverk.
Enligt vattendirektivet bör man uppnå ”god ekologisk status”. Men om ett vatten omklassas till kraftigt modifierat sänks kravet till ”god ekologisk potential” i stället, alltså ”så bra som det går” vilket är lättare att uppnå med mindre medel.
Historiskt sett har det varit svårt att ompröva tillstånd för vattenkraftverk och endast 80 omprövningar har gjorts sedan miljöbalken trädde i kraft.
Av landets 2 100 vattenkraftverk har dessutom endast 73 stycken moderna tillstånd enligt miljöbalken. De flesta har fått sina tillstånd enlig lagstiftning från 1918 eller tidigare. Då hade vi fortfarande dödstraff och saknade allmän och lika rösträtt.
Men en maxgräns för miljötillståndens livslängd kan vara på gång att införas.
– Just nu fokuserar vi på att ompröva miljövillkoren, och sen inför vi tidsbegränsade villkor med en maxålder på 40 år, säger Johan Kling.
I dag finns det inga prejudicerande domar – och vi vet egentligen inte hur domstolarna kommer att döma i frågorna. Det vi vet är att både djur, natur och turism skulle må bättre av att vattenmassorna släpps fria igen.

Inrikes 09 juli, 2025

Handelsrektorn står upp för det obegripliga

Lars Strannegård menar att konsten ställer studenterna inför det obegripliga. Foto: Lisa Mattisson.

Medan konsten tappar stöd går Handelshögskolans rektor Lars Strannegård i motsatt riktning. ”Vi vill bända upp våra studenters skygglappar.”

”I stället verkar Marx ha haft rätt”, står det i en debattartikel i Dagens Nyheter (7/4) om Donald Trumps attacker mot amerikanska universitet, ”allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras.”

Men orden kommer inte från någon övervintrad sextioåtta, utan från Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Har representanten för kapitalets främsta bildningsbastion gått och blivit marxist?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 juli, 2025

Butiken som växer onormalt snabbt

Normals ”anti-maskot” Unikmannen tillsammans med ett par riktigt låga priser. Foto: Liz Fällman.

På senare år har antalet Normal-butiker exploderat i Sverige. Bolagets danska vd är så pass rik att han köpt upp mer än en procent av Skottlands yta. Flamman fikar på ”Café Normal” för att förstå hemligheten bakom Danmarks minst unika butikskedja.

Anställda grät i vintras när den stammistäta second hand-affären Andra Varvet stängde igen i Högdalens centrum söder om Stockholm. Några månader senare pryder i stället vita, tecknade seriefigurer samma husknut, mot en karaktäristisk bakgrundsfärg för 2020-talets kommers: normalturkos.

Genom ett fönster tittar kedjans maskot ut – den motsträviga Unikmannen, som hatar billiga produkter. Figuren designades av filmskaparen och medgrundaren Søren Fauli, och är en spegelbild av varumärkets anti-identitet. Sverigechefen Jan Nyberg kallar honom ”en tvär, sur och bitter man”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 08 juli, 2025

Fascismen krossas inte med blommor

Ukrainare lägger blommor vid den okände soldatens monument, på 80-årsdagen av andra världskrigets slut. Foto: Evgeniy Maloletka/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag minns när kriget började. Jag studerade i Malmö, och inte långt efter att den ryska invasionen inletts fick jag ett mejl från Mikael Hertoft, dåvarande medlem i det danska vänsterpartiet Enhedslistens styrelse. Han bad mig träffa deras aktivister som ville lära sig mer om vad som hände i Ukraina.

Jag visste inte mycket om partiet, men hörde att det bildats av tre revolutionära grupper med starka åsikter – inte alltid ett gott tecken när man ska bedöma situationen i mitt hemland. Jag gick till mötet utan förväntningar. Det är något som jag aldrig ångrat.

I min region har vi ett talesätt: du lär känna dina vänner i tider av nöd. Som tiden visat har vi många kamrater i Enhedslisten, som modigt försvarat vår sak, som argumenterat, skrivit, översatt och rest till Ukraina under farliga omständigheter. De har bjudit in oss tillbaka, gett oss plattformar att tala från, främjat fackliga stödinitiativ och lyft våra frågor lokalt och i Europa. De har inte bara talat om solidaritet, utan levt den.

Ukrainas vänster har alltid haft det svårt, och kriget har inte gjort det lättare. Vårt samarbete med Enhedslisten och Alternativet, ett grönt parti i Danmark, har hjälpt oss att överleva i den förändrade miljön, prova nya metoder och nå ut till nya grupper.

En organisation som föds ur en aktivistgrupp blir ofta informell: full av överenskommelser byggda på personligt förtroende och tyst samförstånd. De krossades med kriget. Allt fler av våra aktivister eller deras närstående är i armén – ibland inkallade och bortförda på en dag. Nya medlemmar kommer, men utan politisk skolning och vägledning känner de sig ofta förvirrade.

Det har blivit svårare att föra diskussioner eller tillsammans forma vår strategi. Insatserna är höga, stämningen spänd, förväntningarna stora – men våra fysiska och mentala resurser är begränsade. Undantagstillståndet begränsar vänsterns traditionella metoder: inga större gatuprotester, kampanjer eller val.

Jag säger inte detta för att be om stöd, utan för att understryka: när kriget kommer bär du med dig varje organisatorisk svaghet du redan har. Om du kan förändra och stärka dina strukturer, gör det innan svåra tider kommer.

Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan.

Men våra interna problem bleknar i jämförelse med vad vi möter som land. Dagliga robot- och drönarattacker har blivit vardagsmat efter mer än 1 200 dagars krig. Ingen blir längre förvånad – folk scrollar bara förbi sådana nyheter. Framtiden känns oklar. Apatin sprider sig. Många drar sig undan, söker individuella sätt att överleva eller fly.

Dagens Ukraina är fullt av kontraster. Det finns otaliga exempel på innovation, genombrott, självorganisering och gräsrotsinitiativ. Men det finns också en brist på samordning som förhindrar att saker växer. Det finns främlingskap, demoralisation och skepsis – särskilt när uppoffringar används för att dölja kaos eller inkompetens.

Vår identitet och rätt att existera ifrågasätts av Ryssland. Samtidigt försöker regeringen, medierna och den liberala nationalistiska intelligentsian diktera vem som är en ”riktig” ukrainare, hur vi ska tala och vad vi ska tro på. Det är svårt att inte känna sig maktlös – och då blir osynligheten hos vänstern, som inte förutsåg, som inte förberedde sig, ett hårt slag.

I dag är vi alltför ofta beroende av engagemang utifrån för att kunna lyfta kritiska röster. I ett krigsdrabbat land är det lätt att avfärda meningsmotståndare som ”landsförrädare” eller ”Kremlagenter”. Kritik kan vara olaglig, opposition farlig.

En annan bitter lärdom av kriget är att civila alltid lider mest. Inte bara av medveten terror eller som ”sidoskada” vid jakten på militära mål, utan också därför att ingen bryr sig när de hamnar i korselden.

Underrättelser kan vara felaktiga, utrustning kan fallera, och även rester från nedskjutna drönare eller missiler faller någonstans till slut. Då blir hem eller bussar oavsiktliga mål. Och när bomberna faller och fiendesoldaterna kommer vet civila inte vad de ska göra och har ingenstans att ta vägen.

Många vägrar evakuera även när deras kvarter är halvt förstörda. Osäkerheten i att lämna känns värre – de tror inte att någon kommer ta hand om dem någon annanstans. Det är skrämmande att se.

Civilister, som sjuksköterskor på frontsjukhus och personal som håller viktig infrastruktur i gång under attacker, jobbar ofta dubbla skift men får knappt några hundra euro i månaden. Ändå förväntas de uthärda utan klagomål, för att ”krigstiden har andra prioriteringar”. Och vad skulle de annars säga, när ekonomin är i spillror och vår statsbudget är beroende av utländskt stöd?

Till och med armén består av tidigare civila – människor som inte var födda för krig, aldrig drömt om det eller övat för det. Många saknade riktig utbildning när de skickades till fronten. Många är utmattade, efter att ha stridit i tre år i underbemannade enheter utan avlösning eller permission, eftersom våra reserver inte räcker till. Brist på ammunition, ofta orsakad av politiska kriser på hög nivå runtom i världen, påverkar samtidigt deras möjligheter att överleva.

Oförbereddhet kostar – särskilt för dem som inte har något med kriget att göra. Väg detta noga. Vi är skyldiga både dem och oss själva att ta detta på allvar på förhand, inte i efterhand.

”Tvåspårsstrategin” som Enhedslisten tog fram 2023 – att kombinera militärt och diplomatiskt stöd – har visat sig klok. I dag är Ukraina tvingat att förhandla med Ryssland. Ukraina ber om eldupphör, men Ryssland visar inget intresse för något mindre än vår kapitulation och fullständiga underkastelse, och inte ens det är en garanti för att de inte kommer kräva ännu mer senare. Hade diplomati varit vår enda strategi så hade vi fallit för länge sedan.

Värst av allt är att vi fortfarande har mycket lite att sätta emot om vi blir trängda i ett hörn. Vår överlevnad beror i dag på extern finansiering för att hålla ekonomin flytande, punktlig leverans av militärt stöd, tillgång till satellitdata och kommunikationsnät som Starlink, och import av nyckelkomponenter för inhemsk produktion. Inget av detta kommer utan villkor.

Svagheten är en direkt följd av årtionden av nyliberal politik: åtstramningar, privatisering och avindustrialisering. Samma politik som många eliter i Europa fortfarande driver.

Så när ni diskuterar försvar och säkerhet – ta det på allvar. Upprepa inte våra misstag. Vi trodde inte på möjligheten till krig, varken 2014 eller 2022. Vi hoppades och manade till dialog, likt de flesta i vårt samhälle. Men kriget kom, och vi var oförberedda. De ståndpunkter vi försvarat visade sig vara oanvändbara eller till och med skadliga i det nya läget.

Fascismen kan inte krossas med öppna armar och blommor. Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan. Det kräver trovärdiga svar som kan bygga majoriteter.

Jag vet att många av er är skeptiska till EU – ofta med goda skäl. Många av dess misslyckanden har tydligt lyfts fram av Per Clausen, EU-politiker för Enhedslisten. Men ge inte upp enat europeiskt samarbete innan alla möjligheter är uttömda. Även om ni kan klara er bättre utan EU, kan ett ukrainskt medlemskap vara det enda sättet att undvika isolering.

Visst dominerar högern EU:s institutioner i dag och har inga planer på att driva en progressiv agenda. Men folkligt tryck, tillsammans med krisen i sig och de bredare hot vi alla står inför kan rubba balansen.

Etablissemanget är förvirrat och skrämt – för populister inifrån, USA och Ryssland utifrån. Även om de använder militant retorik för att behålla kontrollen – håll dem ansvariga för sina ord och tvinga dem att agera. Säkerhet handlar inte bara om pengar till vapen, även om man behöver dem. Det handlar också om robust offentlig infrastruktur och de tjänster som krävs för att bära ett försvarsarbete. Och lika viktigt är att människor är beredda att ta risker – för att det de försvarar tillhör dem själva.

Låt er inte fångas i falska motsättningar som ”välfärd mot säkerhet”. Den största omfördelningen och sociala jämlikheten skedde under kalla kriget – när militärutgifterna var betydligt högre än i dag. Eliterna gjorde eftergifter för att de kände sig hotade av inre uppror och yttre aggression. Få dem att agera i dag – inte av välvilja, den saknar de, utan av egenintresse.

Och kom ihåg att kommunistpartiernas inflytande i efterkrigstidens Europa byggde på deras roll i den väpnade kampen mot fascismen. Ännu tidigare, under feodal tid, vann skrån i Bryssel – dåtidens fackföreningar – privilegier för att deras försvar av staden var avgörande. Lärdomen består: använd krisögonblick för att organisera och kräva förändring. Diktera era villkor. Låt inte eliterna gå fria. När de behöver oss – tvinga dem att betala priset!

Läs mer

Men framför allt: gör allt i er makt för att förhindra krig. Kom samtidigt ihåg att den sämsta tiden att förbereda sig för ett krig är efter att det redan börjat. Och den sämsta tiden att försvara demokratin är efter att den fallit.

Ni har fortfarande tid. Jag hoppas att ni inte väntar.

Artikeln är en bearbetad version av ett tal vid Enhedslistens partikongress 2025.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 juli, 2025

Kanadensisk ”AI-fabrik” ska generera tusentals jobb i Strängnäs

Microsofts datacenter utanför Staffanstorp. Foto: Johan Nilsson/TT.

Svenska kommuner ställer sig i kö för att få bli hem åt techjättarnas nästa datacenter, i jakt på fler arbetstillfällen och visionen om en allt mer AI-driven framtid. Men forskarna är fortfarande skeptiska – både inför jobblöftena och resursåtgången.

– Vi är i starten av nästa tekniksprång, och Sverige borde inte hamna på efterkälken. Jag kan nog inte riktigt fantisera om vilka arbeten som kan förenklas med hjälp av AI, det är någonting jag tror kommer genereras de närmaste åren, säger kommunalrådet Anders Hambro (S).

På Gorsingeberget, tio minuter utanför Strängnäs, har en 350 000 kvadratmeter stor industritomt väntat på sin köpare sedan 2006. Nu ska grävskoporna äntligen fram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 07 juli, 2025

Gängvåldet borde inte chockera någon

Forskning visar ett starkt samband mellan våldsbrott och ojämlikhet, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Låt högern spela indignerad kring förortssprängningar och mord – vänstern har sett utvecklingen komma länge.

Det var en stadig uppläxning som Åsa Linderborg serverade på midsommarafton (Aftonbladet 19 juni): Vänstern måste prata mer om gängkriminaliteten! Högre, ilsknare! En som hörsammade ropet var Nooshi Dadgostar, som i Almedalen pratade så mycket om gängen att hon knappt hann med annat.

Linderborgs text är inte dålig. Den bottnar känslomässigt och litterärt. Problemet är bara att den inte erbjuder analys, utan bara just ilskan. Liksom Dadgostars tal liknar den snarare en trosbekännelse: om vi i vänstern bara säger ”gängkriminalitet” tillräckligt chockerat så… ja vad?

Detta upprörda tonfall har jag problem med. Man bör chockeras över brutaliteten, och över den iskalla exploateringen av barn, men utvecklingen i sig är inte chockartad. Den är helt förutsägbar.

År 2010 kom boken Jämlikhetsanden av de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett ut på svenska. Den diskuterades på mängder av ABF-kvällar men verkar nu bortglömd. Boken beskriver de prydliga sambanden mellan ojämlikhet och andra samhällsproblem. Våldsbrott är enligt författarna en konsekvens av statuskamp och hypermaskulinitet, som i sin tur är ett resultat av ojämlikhet.

Under de 15 år som gått sedan utgivningen har klyftorna i Sverige vidgats dramatiskt – och följaktligen även kriminaliteten.

Högerns triumfatoriska förklaring är som bekant demografi och etnicitet, och de frossar nu i nationalistisk pseudo-psykologi. Tidigare fick man gå till antikvariaten för förlusta sig i Svensk folkkaraktär från 1944, men numera räcker det att slå på Svenska Dagbladets ledarpodd.

Om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Där kunde man nyligen (21/6) höra Muf:s Douglas Thor tala om sin nya bok. Svenskarna, får vi veta, kännetecknas av ärlighet och arbetsmoral. Invandrarna däremot behöver fostras för att ”komma ikapp i civiliseringsprocessen”. Det kan ske genom ”husförhör i Husby”, skojar han. (Och som i Svensk Folkkaraktär uppstår ofrivillig komik när han skryter om svenskarnas fina värderingar, som brukar innefatta anspråkslöshet.)

Liv Strömquist har också lyssnat (Stormens utveckling, avsnitt 317). Hon föreslår ironiskt att svenskarna kan passa på att predika arbetsmoral när invandrarna städar deras hem eller levererar hämtmat. En mer agil lösning!

Men hennes poäng är allvarlig: det handlar om ojämlikhet. Kapitalinkomster driver isär Sverige. Man blir inte rik på lön, utan på ägande. Att plugga till lärare hjälper lite, att ärva en sommarstuga hjälper mycket. Och invandrare ärver sällan sommarstugor. Infödda svenskar har det inte bättre ställt för att de jobbar hårdare, utan för att de äger mer.

Boendet tar oss till socialdemokratins svar. Från partistyrelsen föreslås nu minskad boendesegregation. Knappast hade ordet ”blandning” nämnts förrän borgerliga ledarskribenter gick upp i falsett. Per Gudmundson (GP, 7 juni) skrev att svenskarnas belåning är för hög för att klara blandade bostadsområden. En värdeminskning på några procent – som kan bli resultatet av nybyggda hyresrätter – uppfattas som ett existentiellt hot.

Detta förklarar också paradoxen mellan enkätfyndet att svenskar tillhör världens minst rasistiska länder, och forskningsfyndet att tröskeln för ”vit flykt” från områden sker redan vid runt tre procent utomeuropéer (Emma Neuman, Linnéuniversietet 2016). Svenskar har alltså inget emot att bo granne med kurder eller moldaver men har (tyvärr, tyvärr) inte råd med det.

Det är alltså inte bristande moral som är huvudorsaken till gängkriminaliteten, lika lite som rasism är huvudorsaken till segregationen. Men om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Läs mer

Den ekonomiska elitens – givetvis outtalade – kalkyl blir i så fall att sprängningar i förorten visserligen är hemskt, men inte lika hemskt som ett dramatiskt prisfall på bostäder. Gängvåldet får ses som en trist systemkostnad. Om detta måste man kunna tala utan att anklagas för att bagatellisera brottsligheten.

Högerns krav på att vara – eller åtminstone låta – ständigt indignerad är ett retoriskt gyckelspel som vi faktiskt inte måste delta i.

Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Reportage 03 juli, 2025

En annan värld är möjlig

På en kulle i Solna berättar ”ET” – Erik Thomas Persson, ufo-aktivist – om vad han en kväll såg på stjärnhimlen. Foto: Liz Fällman.

Är vi ensamma i universum? Ufo-gåtan har gäckat generationer av skeptiker, troende och nyfikna, från rymdkommunister till underrättelsetjänster. Där någon fruktar ett högteknologiskt hot hoppas någon annan på kosmisk frälsning – från oss själva.

– Det var en klart lysande ljusprick, kanske tre gånger större än Venus, bakom dimmolnen. Den färdades vad som måste varit ett par mil över himlen, på åtta-tio sekunder, helt tyst.

Vi står i gassande sol på berget i Solna där Erik Thomas Persson, eller ”ET” som han kallas i ufo-sammanhang, hade en av sina första himmelsupplevelser för några år sedan. Sin allra närmsta kontakt vill han inte riktigt berätta om, då han – trots allt vi redan avhandlat senaste timmen – är rädd att jag skulle mista allt förtroende för honom.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)