Just nu känns brexit kanske mer som en långdragen såpa man inte riktigt orkar hänga med i längre än det rafflande politiska drama det var i 2016. Men britternas kamp – mot sig själva, varandra och systemet – kommer att ha konsekvenser även för oss i Sverige. För om brexit havererar kommer det att användas mot de övriga vänsterrörelserna, och rösterna, som ifrågasätter EU och hur EU opererar.
Precis som i en långdragen såpa kan det behövas en snabb sammanfattning för de som inte har hängt med i turerna kring brexit. I korthet: den tidigare premiärministern Theresa Mays förslag röstades ned flera gånger och hon tvingades lämna posten som premiärminister. Den populistiska, och outgrundligt populära, Boris Johnson tog vid och menade att han hellre skulle ligga ”död i ett dike” än förlänga den deadline – satt till 31 oktober – då Storbritannien skulle lämna EU.
Men nu är vi snart där: den 31 oktober. Och alla tecken pekar mot att Boris Johnson kommer att be om en förlängning till januari. Dessutom kan vi med all sannolikhet också förvänta oss ett val inom kort.
Varför? Tillbaka till den korta sammanfattningen. Johnson lyckades faktiskt nästan bryta det låsta läget: hans förslag gick tekniskt sett igenom. Men sedan föll det på att parlamentarikerna vägrade hasta igenom beslutet. Ett tidigt val kan säkra en majoritet för de konservativa och därigenom underlätta för partiet att få igenom förslaget.
Tur var väl det. Johnsons förslag skyddade varken miljön eller arbetares rättigheter i lag, utan ”garanterade” att man skulle skriva in dem i ett annat förslag. Men det har blivit uppenbart att Johnson och hans parti egentligen ville ta tillfället i akt att byta ut EU mot USA och därför, eller därigenom, attackera arbetsrätten. Johnsons deal tydliggjorde hur Brexit, redan från början, har utgått från högerns problembeskrivning och politik.
Men det har blivit uppenbart att Johnson och hans parti egentligen ville ta tillfället i akt att byta ut EU mot USA och därför, eller därigenom, attackera arbetsrätten
Inom de kommande månaderna är ett val nästan ofrånkomligt, men många kommer vilja att Labour stöttar en andra folkomröstning för brexit framför eller innan ett val. Rent taktiskt vore det dock katastrofalt: det alienerar den majoritet som faktiskt röstade för att lämna EU. Från ett ideologiskt perspektiv – och om vi ska utgå från vad som är bäst för vänsterrörelsen i Europa – borde Labour egentligen tidigt lägga fram ett tydligt, eget förslag för hur Storbritannien bör lämna EU.
Alltså: ett förslag som skyddar arbetares rättigheter, som står på deras sida i kampen mot kapitalet, och som inte går med på den främlingsfientliga och rasistiska ingång som Leave-kampanjen länge har spelat på. Det kan bli ett förslag som tjänar som en mall för vänstern i framtiden: för hur man lämnar en nyliberal, odemokratisk politisk institution, samtidigt som man erbjuder ett möjligt alternativ för framtiden. Annars kan vi förvänta oss att brexit används som ett slagträ mot EU-kritiker i framtiden.