Inrikes/Nyheter 22 december, 2021

Lång strid om arbetsvillkor bakom SJ-kaoset: ”De vill göra oss livegna”

SJ förklarar den senaste månadens sjukskrivningar, uppsägningar och inställda avgångar med tekniska problem och smittspridning. Men fackligt aktiva på det statliga tågbolaget ger en helt annan bild: detta är kulmen av flera års strid om arbetsvillkoren, där ledningen till slut har kört över facket. ”Syftet är att personalen ska bli livegen”, säger en högt uppsatt förtroendevald.

När SJ:s presschef Tobbe Lundell pratade med Flamman i mitten av december försäkrade han att tågbolagets problem med sjukskrivningar, uppsägningar och efterföljande inställda avgångar är begränsade.

– Bristerna har uppkommit i en liten del av verksamheten. Till 95 procent fungerar det utmärkt. Där det är felaktigt och innehåller brister är i delar av Bergslagen och Mälardalen. Men där kommer vi snart få ordning på det också, sade han då.

Fokus lades på det nya schemaplaneringsverktyget. I tidningen Arbetet konstaterade Lundell att planeringspersonalen inte är tillräckligt ”intrimmad” för att hantera programmet rätt.

Sedan dess har problemen fortsatt öka. I veckan meddelades att omkring 30 avgångar per dag ställs in över jul och nyår. Ledningens förklaring är omfattande sjukskrivningar på grund av smittspridning och vab.

– Vi ser att influensan går upp som aldrig förr och att även covid-smittan fortsätter uppåt. Det är grunden till detta, säger Peter Kraméus, kommunikationsstrateg vid SJ, till Dagens Nyheter.

Men enligt fackligt engagerade på företaget har problemen djupare rötter. En handfull nuvarande och tidigare förtroendevalda, inom flera förbund och i olika delar av landet, säger till Flamman att det i över fem års tid har pågått en strid om företagets vilja att införa mer flexibla scheman. När Seko, som organiserar majoriteten av personalen ombord, vägrade försämra kollektivavtalet för att passa den nya schemaläggningen fortsatte SJ ändå. Nu försöker ledningen i stället testa avtalets juridiska gränser, enligt de förtroendevalda.

Flera av dem säger också att arbetsgivarorganisationen Almega använder SJ som ”testpilot” och att tillvägagångssättet kan spridas till resten av järnvägen.

– Samtidigt som det gick ut ett pressmeddelande om att schema­läggningsproblemen främst finns i Mälardalen så pratade jag med en klubbordförande i en helt annan del av landet. Han bara skrattade. Det är exakt samma problem där, säger en av de förtroendevalda.

Resan mot ett nytt sätt att lägga scheman på SJ började 2015. En arbetsmiljöenkät hade visat att personalen ombord på tågen var missnöjd med hur banarbeten, tekniska problem och förseningar påverkade schemaläggningen.

– I samma veva började man höra från företaget att järnvägstrafiken är väldigt spontan, att det inte kan finnas sådan framförhållning som funnits dittills. Vi kan inte producera fasta, återkommande scheman, sade man från chefshåll. Där sådde man väl egentligen fröet till den situation vi står inför i dag, säger tågvärden Elias Cataño, som är ordförande för ombordpersonalen på Seko klubb SJ Trafik.

En annan, anonym förtroendevald beskriver förloppet mer målande.

– Ledningsfolk var på hallelujamöten någonstans och tog med sig saker från ett företag till ett annat.

SJ köpte det automatiserade schemaplaneringsverktyget Rapid av företaget IVU, som bland annat sålt tjänster till det tyska tågbolaget DB och finska VR. En lång diskussion med facket inleddes. Utgångspunkten var att anpassa kollektivavtalet efter datorsystemet. Tanken blev att inrätta ett antal nya schemagrupper med varierande grad av flexibilitet, från månads- till dagsbaserad framförhållning.

– I det första avtalsförslaget kunde man inte ens med säkerhet konstatera att gruppen med mest framförhållning skulle bli ledig varannan helg. Så dåligt skrivet var det, säger en av de lokalt förtroendevalda som var med och läste igenom förslagen. Han fortsätter:

– Man sade att i stället för tolv månaders framförhållning får ni tre månader men med mindre risk för förändringar, och då upplever ni det som stabilare. Jag minns att ordet ”upplever” var med i avtalstext.

Redan under förhandlingarna varnade utbrytarfacket Svensk lokförarförening för sättet som SJ ville implementera IVU/Rapid. Förbundet skrev på sin blogg att företaget riskerade bryta mot arbetsmiljöregler och att sämre scheman kunde göra det svårare att köra tåg när man har barn och därmed minska jämställdheten bland lokförare. Ett av blogginläggen gavs rubriken ”Rapid markerar slutet på privatlivet för lokförare på SJ”.

Det blev tre avtalsförslag i följd, och efter internt medlemstryck sade Seko nej till även det tredje. Då gick SJ vidare ändå. En enklare variant av det sista avtalsförslaget började tas fram, med tre olika flexibilitetsgrupper. De med mest framförhållning får sitt schema för nästkommande månad den 15:e månaden innan. De med minst framförhållning får schemabesked dag för dag. Alla, oavsett grupp, är skyldiga att dubbelkolla nästa dags schema när man går på ett pass, eftersom sena ändringar kan inträffa.

– Det innebar att man blir mer och mer livegen. Man kan inte lita på månadssläppet av schemat. Det är en kraftig markering, säger Elias Cataño.

I den mest flexibla gruppen får SJ mer eller mindre placera ut de lediga dagarna på eget bevåg, så länge det följer lag och kollektivavtal, enligt Cataño.

Den nya schemaordningen började användas under 2020. Den tidigare ordningen, där tågpersonal i praktiken fått årsscheman, fasades ut. Pandemin blev ett slags chockbehandling, med ett tillfälligt krisavtal i vilket personalen fick veta schemat för nästa arbetsdag klockan 17 dagen innan.

Hösten 2021 tas även själva datorsystemet IVU/Rapid i bruk. Utöver de tuffare schemareglerna börjar systemet nu rita turer som bryter mot avtalen om tillräcklig nattvila. De sena schemaändringarna, som var tänkta som en säkerhetsventil, blir betydligt fler.

Personalen slår bakut. Den 21 oktober skickar SJ-ledningen ett mejl till all ombordpersonal, som Flamman har tagit del av. De skriver:

”För att tala klarspråk så är prio just nu att: Tågen rullar. Alla har ett schema. Verksamheten är inte påverkad. Är allt perfekt? Nej, det är det inte. Är alla helt fullärda i det nya systemet, nej det är vi inte. Vi vet att många tycker att det känns extra tufft just nu, och det har vi all respekt för, men vi måste också komma ihåg att arbete på tåg innefattar dygnets alla timmar och årets alla dagar.”

En dryg månad senare kommenterar Seko SJ saken på sin blogg:

”Även våra medlemmar ska kunna planera att umgås med vänner och familj, kunna hämta och lämna på dagis, utnyttja en läkar- eller tandläkartid och kunna delta i aktiviteter och ha en fritid utanför arbetet. Noteras kan att under resan inför lanseringen av det nya planeringsverktyget har Seko som fackförbund dessutom inte varit välkomna att delta i processen, vilket givetvis kan ha bidragit till den situation som nu råder.”

Längre ned skriver de:

”SJ:s personalplanering för åkande har under flera år varit i ett sluttande plan för att under pandemin fått ett djupt hack som planeringen aldrig rest sig ifrån, för att nu i samband med införandet av Rapid mer eller mindre krascha för många av våra medlemmar.”

SJ är helägt av svenska staten. I ägardirektiven från Näringsdepartementet står att företagets övergripande mål ska vara att skapa ett ”långsiktigt hållbart värde”, vilket enligt SJ själva medför krav på ”långsiktig lönsamhet, effektivitet, utvecklingsförmåga samt ett socialt, miljömässigt och ekonomiskt ansvarstagande”. På företagets informationssida om direktiven klargörs också att SJ inte har något specificerat samhällsuppdrag.

Det är med andra ord motstridiga intressen som ska vägleda SJ:s styrning. Å ena sidan ska man vara socialt ansvarstagande, å andra sidan är lönsamheten viktig. Å ena sidan är man en samhällsbärande institution, å andra sidan har man inget formulerat samhällsuppdrag och ska drivas utan statliga bidrag eller subventioner.

Samtliga fackligt förtroendevalda som Flamman pratar med säger att förändringarna av schemaläggningen görs för att uppnå ytterligare ett mål, utöver mer flexibilitet: personaleffektivisering.

– Det har pågått under en längre tid och är inte bara knutet till IVU/Rapid. Man har pratat om ”optimering”, och i det ordet ligger väldigt mycket. Man kramar ut så mycket vatten som möjligt ur trasan, säger Elias Cataño.

Han anställdes av SJ för 15 år sedan, och säger att det då var så god bemanning att många i praktiken jobbade något kortare än avtalad tid. Det är långt ifrån dagens situation.

– Man försöker effektivisera och spara in på det som går. Det leder till situationen vi har i dag. Man tittar på siffror, men ser inte att det bakom dem finns bortavaro från nära och kära och svårigheter att veta om man kan hämta och lämna på dagis.

En annan förtroendevald beskriver det som ett ”strukturellt problem i branschen”.

– Det finns ingen som helst respekt för arbetstagarna. Man bemannar med för lite personal och sedan förväntar man sig att skiten ska funka ändå. Bytet till IVU/Rapid är bara det yttersta tecknet på ett företag som helt tappat kontrollen över sin kärnverksamhet.

Han lyfter passet han precis ska gå på som ett exempel.

– Min rast tar slut precis på minuten så att jag ska kunna gå till tåget, och sedan ska jag göra en så kallad klargöring av tåget. Den schemalagda tiden för klargöring tar slut när tåget har avgångstid. Det funkar ju inte. Tanken är att man ska vara klar med sådant ett tag innan.

Han säger att han ändå prioriterar trafiksäkerheten, vilket gör att tågen lätt kan bli försenade. Men bland flera av de förtroendevalda finns en oro för att ung och nyutbildad ombordpersonal ska känna sig pressad att följa omöjliga scheman och därför tumma på säkerhetskontrollerna. De säger också att tuffare schemaläggning och kortare framförhållning i sig är en säkerhetsrisk. Och att utbildningarna för den som ska lära sig exempelvis en ny fordonsteknik blir allt mer digitaliserade och förkortade.

– När det hela tiden går ut på effektivisering så tappar man perspektivet att det finns regler för hur saker och ting får fungera på järnvägen, säger en av de förtroendevalda.

En annan uttalar sig skarpare:

– Personalen är till för att jagas. De vill ha ut sista blodsdroppen.

De fackligt aktiva som Flamman pratat med är också överens om att SJ bytt strategi för att hantera facket, från att söka överenskommelser till att tänja på avtalets gränser. Det skedde senast genom en tvist i Arbetsdomstolen, där företaget fick rätt i att ombordpersonalens rätt till elva timmars dygnsvila inte gäller vid trafikstörningar.

– Grunden till vårt kollektivavtal är skrivet för länge sedan, konstaterar en av de förtroendevalda och fortsätter:

– Det baserar sig på två parter som hade lite närmare att nå något slags samsyn. I dag är det en annan arbetsgivare, som tolkar saker på ett nytt sätt till sin fördel, som man inte valde att göra tidigare.

Enligt flera av de förtroendevalda har arbetsgivarorganisationen Almega samlat sig och låter nu SJ vara försökskanin för att se hur långt avtal, lagar och normer för arbetstagares rättigheter kan tänjas på järnvägen. Elias Cataño vill inte sträcka sig dit, men säger att han sett en ”glidning” i hur företaget tillämpar kollektivavtalet under åren han jobbat på SJ.

– Det som har varit praxis innan behöver inte vara praxis nu. Det har skett en förskjutning i allt mer rasande takt de senaste sju–åtta åren, säger han och avslutar:

– Jag hade en förhoppning om att ett statligt ägt bolag skulle vara ett föredöme när det gäller hur personalen mår. Jag hoppas att politiker vaknar upp och ser vad som har hänt under en längre tid. Vilken väg man faktiskt är inne på.


Flamman söker SJ:s ledning.

Nyheter/Reportage 02 juli, 2025

Koks i lasten?

Genom Gävle hamn, som drivits helt av turkiska Yilport sedan 2016, passerar sex miljoner ton gods - varje år. Foto: Gävle Hamn.

Allt fler svenska hamnar gör jättebeslag av kokain, ofta bland bananer eller andra laster från Sydamerika. Men i Gävle hamn, som drivs av turkiska Yilport och tar emot hälften av Sveriges kaffe, har man bara hittat två gram – på 15 år. ”Något myndigheterna borde undersöka”, menar amerikanska experten Douglas Farah.

2016 skakar några mäktiga män hand på Sydamerikas västkust. I ett och samma rum hittas Ecuadors dåvarande vänsterpresident Rafael Correa, Turkiets ledare Recep Tayyip Erdogan, och Robert Yildirim – högste chef för transport- och gruvjätten Yildirim Group.

Den största turkiska investeringen i Ecuador någonsin – 750 miljoner dollar – har just rotts i hamn. Containerhamnen Puerto Bolivár ägs nu på ett 50-årskontrakt av Yildirim-gruppens hamnbolag Yilport, som är mitt i en global expansionsfas.

Ecuador är en bananrepublik i ordets bokstavliga mening. Mellan 6 och 7 miljoner ton bananer – en tredjedel av världens konsumtion – lämnar landet årligen, främst genom Puerto Bolivár och hamnarna i den större staden Guayaquil, där Yilports regionala högkvarter ligger.

Landet har också under 2020-talet allt oftare börjat kallas en narkostat. Douglas Farah (bilden), grävande journalist och expert på organiserad brottslighet som verkat i Sydamerika sedan 1980-talet, berättar för Flamman att Ecuador länge varit viktigt i det vita guldets leveranskedja, men hur det på senare år blivit ”enormt”.

– Ecuador var alltid något av en ”lagerlokal”, med [vänstergerillan] Farc vid colombianska gränsen mot öst, och Peru i söder. Två storproducenter till grannländer, som behövde någonstans att förvara allt, säger han.

Douglas Farah fortsätter förklara hur fredsavtalet 2016 mellan Farc och Colombias regering ledde till att gerillan fragmenterades, och utbrytargrupper sökte nya möjligheter att förflytta eller expandera verksamheten.

– Dessutom är den officiella valutan i Ecuador den amerikanska dollarn, och bankerna nästan helt oreglerade.

Gräns. Beväpnad ecuadoriansk soldat i en av Guayaquils hamnar. Cesar Munoz/AP

Hela 57 procent av banancontainrarna från Guayaquil innehåller kokain när de kontrolleras i belgiska Antwerpen, enligt en rapport från EU-kommissionen, som besökte Guayaquil 2023 under Ylva Johanssons ledning.

– Bananlaster får förtur, för att de är så tidskänsliga. Ruttnar bananerna till sjöss på grund av en dags försening förlorar du miljontals dollar, förklarar Douglas Farah, och berättar att kokain även ofta göms bland blommor av samma anledning – pålitlighet och punktlighet.

Förra året beslagtogs 419 ton kokain i Europa, berättar Laurent Laniel, analytiker på EU:s drogmyndighet EUDA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 juli, 2025

Från rosé till revolution

Extinction Rebellions röda rebeller intar Donners plats i Visby. Foto: Christine Olsson/TT.

Under Almedalsveckan träffas företag och pr-byråer för att dela upp framtiden mellan sig. Emot sig har de allt från allvarsamma fackmingel till rödklädda klimataktivister och ufo-entusiaster. Låt kampen börja.

På Donners plats i Visby skär en läkare upp magen på en docka. Bakom axeln står en polis som ser till att allt går rätt till, och annars står en järnbur strax bredvid.

Den knappast diskreta aktionen gestaltar Falun Gongs anklagelse om att Kina fängslar deras anhängare och stjäl deras organ. Och vad vore väl Almedalsveckan utan deras närvaro – från mediterandet i gula tröjor framför biblioteket till den ständigt inkilade Epoch Times-mikrofonen på presskonferenserna.

Partiledartalen hålls i parken ett par hundra meter bort, men torget här fångar nog Almedalsandan ännu bättre. Precis intill finns en öppen scen där Direktdemokraterna uppmanar en handfull åhörare att inte ”kasta bort sin röst” och i stället rösta på dem.

En annan gång hör jag en kvinna varna för islamiseringen av Sverige, och en tredje berättar en man i solglasögon – som tycks titta på en var på torget man än står – att fyra tuber som rest tusen kilometer i timmen bevisar att utomjordingar finns. Det rapporteras av fyra piloter, och bekräftades av 20 till, men det spelar ingen roll hur mycket bevis som finns då vi människor är flockdjur.


Talet får mig att tänka att Almedalens demokratiska ådra är omöjlig att helt dränka i företagssponsrad cava. Tills jag träffar på Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé, som förbereder sig för ett panelsamtal på en innergård. Vi kommer snabbt in på Almedalens jippofiering.

Hon säger att hon mejlade det statliga tågbolaget Green Cargo för att erbjuda sin medverkan i deras panelsamtal om hållbara godstransporter. Arena Idé har nyligen gett ut en rapport om klimatsmarta resor, och hon har nyligen skrivit en debattartikel om varför staten borde ta över underhållet.

Men svaret kom inte från Green Cargo, utan från pr-byrån Rud Pedersen, som meddelade att hennes insatser ”passar inte riktigt in i det tänkta temat”. Som av en händelse hade Lisa Pelling (bilden) på Linkedin en månad tidigare frågat byråchefen Morten Rud Pedersen varför de samarbetar med fossiljättar som BP, och han svarade att de är en ”stolt partner” som ska ”hjälpa dem navigera från fossilbränsle till nya energikällor”.

Nu undrar hon varför ett grönt statligt bolag går via en byrå, i stället för att själva styra dagordningen för sin scen.

– Hur svårt är det att ordna seminarier själva? suckar hon.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Utrikes 01 juli, 2025

Grönt överflöd börjar i kloaken

Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.

I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?

”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.

Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.

Avloppssocialister var öknamnet på det tidiga amerikanska socialdemokratiska partiet i den gamla industristaden Milwaukee, Wisconsin i slutet av 1800-talet. Under 70 år var socialdemokraterna en stark regional politisk kraft som inriktade sig på att leverera kännbara förbättringar i arbetarklassens vardagsliv. De försökte hitta konkreta lösningar på industrialismens problem, genom att lyfta frågor som folkhälsa, utsläppsrening och höjd boendestandard.

Socialdemokraterna i Milkwaukee var särskilt stolta över det kommunala avloppssystem de lyckats få igenom, som förbättrade arbetarnas hälsa och livslängd. De bar glåpordet avloppssocialist som en guldkrona, men själva föredrog de begreppet konstruktiv socialism: en handlingskraftig socialism som levererade konkret politik som förbättrade arbetarnas liv.

För Derek Thompson var Mamdani en given gäst att bjuda in till sin populära podcast Plain English. Vid ett valmöte den 14 juni hade borgmästarkandidaten hållit ett tal som ekade av Occupy Wall Streets och Bernie Sanders retorik, där han förklarade att det nya stadsstyret måste ha en konkret plan att leverera överflöd som gynnar de 99 procenten i stället för de 1 procenten. Det var just ordet överflöd (abundance) som fångade Thompsons uppmärksamhet. Hade den liberala poddaren och den socialistiska agitatorn något gemensamt?

Efter Donald Trumps valseger i USA har en infekterad debatt kring Demokraternas framtid nästan slitit partiet itu. Vissa har argumenterat för att partiet måste återta patriotismen och överge antirasistiska eller feministiska ståndpunkter som stämplats som ”woke”, medan andra har hållit tyst i hopp om att Trumps politik ska underminera sig själv.

Ett av de mer innovativa försöken att förnya partiet kommer från Derek Thompson. I mars släppte han tillsammans med den populära New York Times-journalisten och poddaren Ezra Klein storsäljaren Abundance (Avid Reader Press). Boken är en liberal stridsskrift för att omvandla Demokraterna och lansera en ny politik för USA. Kritikerna menade att boken bara var ”en ompaketering av nyliberalismen för en post-nyliberal värld”.

Klein och Thompson försöker hitta en väg att göra liberalismen relevant igen, så att den åter kan bli en framgångsrik politisk kraft och övervinna sin kris. Liberalismen måste bli attraktiv och börja leverera. De stigande levnadsomkostnaderna drev väljarna att rösta på Trump. Hur ska de kunna vinnas tillbaka?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 01 juli, 2025

Öresundsbron visar upp Malmös inställda framtid

Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.

Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.

Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)