Religionsfrihet och alla människors lika värde är inte bara lösryckta floskler, utan ideal som är hotade på riktigt och ständigt måste försvaras.
Apropå skendebatten om dansk rasisthumor menar Expressens ledarsida (5/1) att muslimer inte tål skämt. Och ”islam har en helt unik ställning bland religionerna i Västeuropa, som upphöjd över granskning och kritik (…) den som kommer till en demokrati måste demokratin tåla. Det är ett budskap som måste nå de bland Europas 25 miljoner muslimer som saknar ett sinne för humor.”
Ska denna rättsordning även gälla för oss med kristen bakgrund? Ska vi också sparkas ur kontinenten om vi inte är demokrater enligt Expressens definition? Låt mig gissa att så inte är fallet. Det är bara ”25 miljoner muslimer” som måste lova att sköta sig. Bara det att se alla muslimer, knappast någon särskilt homogen grupp, som invandrare till Europa är helt vansinnigt. Det har bott muslimer i Europa i över 1.000 år. Europas islam var en högkultur, redan när Johan Wennströms och mina förfäder bodde i grottor uppe i Norden.
Generalisering är typisk för alla former av minoritetsförtryck. Vi pratar om ”muslimerna”, ”kineserna”, ”bögarna” eller ”buddisterna” på ett sätt som man aldrig skulle göra om svenskar, heterofiler eller protestanter. Det är reaktionärt oavsett om det är en bra eller dålig egenskap som man tillskriver minoriteten ifråga.
Beräkningar visar att det i Sverige finns 25.000 praktiserande muslimer. Men samtidigt ungefär (siffrorna varierar) en halv miljon personer som räknas som muslimer. Det innebär att 95 procent av de svenskar som vi sammanför till gruppen ”muslimer” överhuvudtaget inte deltar i religiös verksamhet. Det är viktigt att komma ihåg.
Men det är också viktigt att värna om de fem procenten aktivt religiösa muslimernas rätt att vara så utan att hånas, kallas både det ena och andra och ständigt behöva svara för allt som påstås om islam. Av Sveriges medborgare är 78 procent medlemmar av den lutheranska Svenska kyrkan, men ingen skulle döma alla svenskar efter vad som står i Martin Luthers katekes, eller ännu mindre för allt ont som genomförts i kristendomens namn. Det mått med vilket vi mäter islam och andra icke-kristna religioner, skulle vi aldrig drömma om att mäta vår egen religion med. Låt folk få vara som de vill. Ska det vara så svårt?