Jesper Antonsen, det är en riktig entreprenör det. Han behövde bara slänga ett öga på dejtingappen Tinders koncept – enkelt användargränssnitt, hitta folk i närheten, en avslappnad inställning till romantik – för att kläcka sin idé: ett Tinder, fast för sexköpare.
Antonsens app låter sexköpare och prostituerade hitta varandra via GPS. Enkelt och smidigt. Sexhandel införlivas i den växande skaran så kallade gigjobb.
De prostituerade kan dessutom betygsätta sina kunder. På hemsidan skriver företaget att detta garanterar att ingen ska behöva utsättas för våld eller förnedring av en och samma torsk mer än en gång.
Vad Jesper Antonsen har uppfunnit är helt enkelt en hallick. Mot en del av den prostituerades vinst erbjuder han att ”skapa kontakt” med sexköpare och ge något slags rudimentärt skydd.
Ändå tycks tjänsten inte falla under kopplerilagstiftningen, varken i Danmark, som utgör företagets bas, eller i Sverige, där den också finns.
Allt man behöver göra för att få ägna sig åt koppleri helt lagligt är alltså att placera sin server utomlands.
Men det finns skäl att oroa sig när RFSL sätter ned foten på andra sidan, när Amnesty tar ställning för legalisering och WHO håller med
För ett par år sedan bestämde sig Amnesty för att deras officiella linje var att sexköp ska avkriminaliseras. WHO har samma inställning och svenska RFSL hakade på tåget i år.
I den riktningen går det. Både brottslig och laglig prostitution ökar världen över. Fler och fler hamnar i prostitution allt eftersom ”världens äldsta yrke” anpassas just till mallen ”yrke” och därmed blir en tjänst att sälja på en öppen marknad. En bransch och inte ett övergrepp.
I Sverige förväntas du redan nu, betala skatt som prostituerad. Som om du var företagare.
Det finns de som tror, eller låtsas tro, att vi borde släppa våra spärrar och göra vad vi vill. Att allt annat är tam moralism.
De menar att vara prostituerad är en del av en persons sexualitet. Och om det bara fanns lagar och regler och fackförbund och arbetsgivarorganisationer, och om det inte var så förbannat skämmigt, då skulle många av problemen försvinna. Då skulle det också bli lättare för de som vill lämna att lämna.
Det finns också vissa belägg för att en legalisering av sexköp faktiskt minskar utsattheten för kvinnor som befinner sig i prostitution.
Men det finns också jättebelägg för att legalisering av sexköp ökar sexhandeln. Något enormt.
Den rödgröna tyska regering under Gerhard Schröder, som för 17 år sedan med goda intentioner ville göra livet drägligare för de mest utsatta, skapade en av världens största sexindustrier. Ett sådant misstag är svårt att ångra, eftersom man nu måste göra det i strid med lobbypengarna från den mycket lönsamma industri man just skapat. För att inte tala om vad en regering står att förlora i skatteintäkter: Tysklands sexindustri beräknas dra in femton miljarder skattepliktiga euro varje år.
I Sverige är vänsterns motstånd mot en legalisering ganska kompakt. Nog finns det avvikande röster, men på det stora hela är man enig. Dessutom är den så kallade torsklobbyn ganska svag – kopplerilagstiftningen gör det svårt för större aktörer att etablera sig, åtminstone synligt, och därmed blir pengarna till propaganda också mindre.
Den svenska sexlagstiftningen fungerar överlag väl.
Men det finns skäl att oroa sig när RFSL sätter ned foten på andra sidan, när Amnesty tar ställning för legalisering och WHO håller med.
Öppnar vi dörren för marknaden kommer den att bita sig fast. Och entreprenörer som Jesper Antonsen letar redan nu glipor att ta sig in igenom. För att komma åt dem behöver vi agera gemensamt: kriminalisering av sexköp måste spridas till fler länder, snarare än tvärt om.
