Kultur

Le Guin drömde om andra världar

Ursula K. Le Guin (1929–2018) var en av de mest prisbelönta science fiction-författarna genom tiderna. Förutom Övärlden-serien och "De obesuttna" tillhör även den feministiska romanen "Mörkrets vänstra hand" hennes mest berömda verk.

Kapitalismens absurditeter står i centrum i Federativs nyutgivning av science fiction-författarens klassiker De obesuttna.

Kultur

”Vi lever under kapitalismen, dess makt verkar omöjlig att fly ifrån. Men, så verkade även kungarnas gudagivna rätt. Varje form av mänsklig makt kan bekämpas och förändras av människor. Motstånd och förändring börjar ofta i konst.”

När science fiction-författaren Ursula K. Le Guin 2014 tog emot National Book Foundations medalj för ”framstående bidrag till den amerikanska litteraturen”, passade hon på att hålla ett brandtal mot den sönderkommersialiserade bokvärlden och till förmån för författare som ”kan se skillnaden mellan att producera marknadsvaror och utöva konst”. Le Guin, som gick bort fyra år senare, var antagligen mest känd för barnboksserien som började med Trollkarlen från övärlden 1968 och spann vidare över ytterligare fem romaner, men det var i den så kallade Hain-sviten som Le Guin framför allt kom att använda sina fantasivärldar till att utforska politiska system, maktrelationer och könskategorier.

I De obesuttna från 1974 är det den klassiska anarkismen, som den formulerades av Pjotr Kropotkin och senare utvecklades av Murray Bookchin med flera, som Le Guin använder sig av för att berätta sin historia. Med tanke på dess tema är det knappast förvånande att det är Federativs förlag som står för nyutgåvan – en riktigt snygg sådan dessutom – av den bok som först gavs ut på svenska av Hemmets Journal under namnet Shevek: en berättelse om två världar.

Den briljante vetenskapsmannen Shevek är redan som liten en avvikande individ på planeten Anarres. Trots att den anarkistiska samhällsordningen på Anarres avskaffat äganderätten – och skapat ett språk fritt från possessiva pronomen – ropade Shevek ”min sol” efter solen och som en vuxen dignar han ner under jantemoral och krav på att även bok­malar som han själv förväntas bidra i det tunga kroppsarbetet efter förmåga. I stället längtar han till grannplaneten Urras, där genialt tankearbete likt hans eget betalas med marknadsmässiga löner och prestige. Det var från det resursstarka, men ojämlika, Urras som ett gäng revolutionära kolonisatörer en gång migrerade till det fattiga och karga Anarres för att bygga sitt idealsamhälle. När Shevek slutligen anländer till Urras är det både för att bygga broar mellan världarnas folk och för att komma bort från allt prat om ömsesidig hjälp och solidaritet som håller tillbaka strävsamma individer som Shevek.

På Anarres ”hade han inga jämlikar”, men ”här, i ojämlikhetens rike, mötte han dem äntligen”. Men för en utomjording fostrad i en värld utan äganderätt blir konfrontationen med den gamla världen, som präglas av hierarkier, missunnsamhet, rövslickeri och social konservatism, brutal. Och för de fattiga som bär upp Urras med sitt arbete, och vars mervärde betalar Sheveks bekväma forskartillvaro, är Anarres blotta existens ett ständigt hopp och en dröm om att en annan värld är möjlig.

De obesuttna är inte lika skarp eller rappt berättad som exempelvis novellen Ett nytt Atlantis (Novellix, 2018), men som antikapitalistisk utopi är den mer genomtänkt än mycket samtida teori.

  • De obesuttna
  • ursula k. le guin

Kultur