Ledare

Leonidas Aretakis: Sri Lankas nyliberala populism skapade krisen

En bil ligger på sidan utanför stadshuset i Colombo, Sri Lanka. Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT.

Det våld som nu riktats mot Sri Lankas styrande dynasti beror på deras grova misskötsel av ekonomin. Men krisen visar också hur kapitalismens globalisering gör småländer känsliga.

Ledare

I tisdags evakuerades Sri Lankas avgående premiärminister Mahinda Rajapaksa av armén, sedan hans officiella palatslika hem Temple Trees stormats av arga demonstranter. De senaste veckorna har bostäder och kontor kopplade till det styrande nationalistpartiet SLPP satts i brand, under kulmen av de flera veckor långa protesterna mot regeringen.

Det var inget felfritt land som premiärminister Mahindas bror Gotabaya Rajapaksa tog över efter segern i presidentvalet 2019. Men den unika kombinationen av auktoritär nationalism, familjekorruption, hets mot muslimer och ekonomisk vanskötsel har nu slungat in landet i den värsta krisen sedan självständigheten 1948.

Bröderna kommer från en släkt som dominerat landets politik i årtionden. De började som storägare av jordbruksland och blev under 1930-talet en allt mäktigare politisk kraft i provinsen Hambantota på sydkusten. Detta starka regionala stöd har på senare år låtit fyra syskon få flera tunga ministerposter, medan släktingar har nått toppositioner inom myndigheterna.

När Gotabaya Rajapaksa kom till makten hoppades han förvandla den fattiga och konfliktfyllda ön till en nyliberalt auktoritär modellstat i stil med Singapore. Han infriade snabbt sitt vallöfte om att drastiskt sänka skatterna för att ”främja tillväxt”, vilket snabbt tömde statskassan och föranledde den nuvarande ekonomiska kollapsen.

Dödsstöten kom i april förra året när regeringen förbjöd konstgödsel, något som genomfördes med högstämda argument om att främja organisk odling. Men reformen kom tvärt, utan stöd till utbildning och andra insatser för implementering, en bryskhet som fick många att misstänka att familjen ville försvaga jordbrukarna för att frigöra land för privatmarknaden.

Som ett resultat av den misskötta ekonomin har rupeen rasat i värde och valutareserverna tömts. Medborgarna har fått vänja sig vid elavbrott, kilometerlånga bensinköer, trafikpoliser i stället för trafikljus, medicinbrist på sjukhusen och skenande matpriser.

En del av ilskan härrör också från regeringens hårda tag, som har motiverats utifrån det brutala kriget mot terrorn. Detta stegrades 2019 när Islamiska staten med självmordsbombningar och andra dåd dödade 250 människor, och sedan dess har våldet även trappats upp mot fredliga demonstranter samt de muslimska och tamilska minoriteterna, vilket har fördömts av bland andra Human Rights Watch och EU.

Demonstranterna har inte heller glömt att den avgående presidenten Gotabaya Rajapaksa också var försvarsminister 2009, när regeringen brutalt krossade separatistgerillan Tamilska tigrarna. Avslutandet av ett inbördeskrig som pågått i decennier gjorde honom till en hjälte hos många buddhister, som är landets majoritetsbefolkning. Samtidigt anklagades båda sidor för folkrättsbrott, bland annat i form av rekrytering av barnsoldater, avrättningar av fångade motståndare samt sexuellt och annat våld mot civila. Släkten kan därför snart möta rättegångar för folkrättsbrott och korruption, samt allvarliga hot mot deras liv om statsapparatens beskydd försvinner.

Men krisen i Sri Lanka är också ett resultat av kriget i Ukraina, som över hela världen lett till höjda priser på mat och energi. Risken är att landet bara är det första av många att kollapsa under invasionens svallvågor. När kapitalismen erövrat jorden som enda kvarvarande ekonomiska system – som Branko Milanović påpekar i boken Capitalism, alone – kan skalv på en plats få efterdyningar över hela planeten. Det gäller allt från vettlösa krig till klimatkrisen. Och som så ofta drabbas de fattiga i syd värst.

    Ledare