Kultur

Leve den politiska teatern!

Foto: Maximilian Mellfors.

Kultur

Kallskänken

Av: Jenny Wrangborg.
Med: Kamraterna.
Regi: Dan Turdén.
Scen: Teater Brunnsgatan.

”Jag förbannar den poesi som skapats av dem som vägrar ta ställning”. Citatet tillhör den spanske poeten Gabriel Celaya och inleder Jenny Wrangborgs diktsamling Kallskänken från 2010, vilken konstnärsgruppen Kamraterna nu dramatiserat till en upplyftande, musikalisk föreställning i högt tempo.

Texterna ur Kallskänken har valts med omsorg och lyfter stundtals till nya höjder bortom vad traditionella diktuppläsningar förmår då de sjungs och filtreras med svart, dråplig humor genom Johanna Lazcanos maniskt leende servitris. Tonen och tyngdpunkten på det absurda i arbetslivets verklighet gör så att det aldrig slår över och blir för dystert, för utsiktslöst, för mycket trasiga kroppar och värkande leder som endast förmedlar en uppgivenhet.

Celayas citat, liksom Wrangborgs texter, är provocerande i en samtid som trodde sig gjort upp med den explicit politiska konsten en gång för alla. Det prilliga 70-talet när rödvinsstinna konstnärer, klasskampsförblindade poeter och timotejtvättade skådespelare målade, skrev och skrek rätt ut att de ville ha revolution och socialism. I dag vet vi – det vill säga kulturens smakdomare – bättre.

Konst ska vända ut och in problemen, utan att någonsin ta ställning. Annars blir det ”plakatpolitik”. Konst ska ”slå åt alla håll”. Konsten ska kritisera och häckla ”makten”, men var makten finns kan vi aldrig vara riktigt säkra på. Och framförallt: Konst ska problematisera, men aldrig propagera. Riktiga drömmar om en annan värld är farliga och slår alltid över i det ”auktoritära”. ”There Is No Alternative”, sa Thatcher. ”Det är farligt med utopier”, sa Reinfeldt.

Den här synen på politisk konst som överspelad sammanföll lägligt med idén om ett evigt ekonomiskt system och postmodernismens ersättande av marxismen som kritisk teori på universiteten. Socialismen är mycket riktigt farlig eftersom den – till skillnad från idéer om att makten är ”överallt”, ogripbar och omöjlig eller direkt farlig att försöka erövra – bygger på uppfattningen att det faktiskt går att förändra verkligheten.

I själva verket går det också utmärkt att vara explicit politisk utan att tumma på den konstnärliga verkshöjden. Teater Brunnsgatans uppsättning av Kallskänken är ytterligare ett bra exempel på det.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • Jenny Wrangborg
  • Kallskänken

Kultur