Opinion

Makten över stabiliseringspolitiken

”Riksbanken har gjort stora uppköp av värdepapper och därmed sprutat ut pengar bland allmänheten för att få upp efterfrågan och försvaga kronan”, skriver Johan Lönnroth. Foto: Anders Wiklund/TT, Per A.J. Andersson.

Politiker måste ta tillbaka rodret och makten över penning- och finanspolitiken. Det menar Johan Lönnroth, Vänsterpartiets representant i riksbanksutredningen.

Opinion

När centralbankerna reformerades så att de blev mer oberoende av parlament och regeringar var syftet främst att få ner inflationen till hållbar nivå. Politikerna ansågs för kortsiktiga och opportunistiska för att klara den uppgiften. Därför behövdes konservativa riksbanksledningar som förde åtstramande penningpolitik. Genom att förbjuda centralbanksledningar att lyssna på politikerna skulle punschbålen tas bort innan festen var slut, för att använda en populär liknelse.

I Sverige föreslog den borgerliga majoriteten i en oenig utredning 1993 en oberoende Riksbank. Då låg den offentliga sektorns underskott på mer än 10 procent av BNP. Politikerna hade misslyckats med att strama åt finanspolitiken i slutet av 1980-talet då vi hade fast valutakurs som låste penningpolitiken vid målet att hålla denna kurs. Resultatet blev en sprucken bubbla som snabbt i en nedåtgående internationell konjunktur ledde till exploderande arbetslöshet. S svängde då och genomdrev oberoendereformen 1998. Vi i Vänsterpartiet reserverade oss.

Situationen är i dag radikalt annorlunda. Nu är det regeringen och riksdagsmajoriteten som bedriver en konservativ finanspolitik med överskottsmål trots att den offentliga nettoförmögenheten ligger på nivån 25 procent av BNP. Riksbanken driver däremot en extremt expansiv penningpolitik. Dels ligger styrräntan på minus 0,5 procent. Dels har Riksbanken gjort stora uppköp av värdepapper och därmed sprutat ut pengar bland allmänheten för att få upp efterfrågan och försvaga kronan.

En annan skillnad mellan nu och då är att det finns en bred politisk enighet om det finanspolitiska ramverket medan riksbanksdirektionen slåss inbördes så att stickor och strån ryker. Stefan Ingves och majoriteten i riksbanksdirektionen ville fram till 2014 ta hänsyn till inte bara inflationsmålet utan också till den finansiella stabiliteten. Minoriteten med Lars Svensson och Karolina Ekholm ville utöver inflationsmålet också ta hänsyn till målet hög sysselsättning. Nu bråkar direktionen om när räntan skall höjas. De förment opolitiska experterna tycks ha lika mycket politiska värderingar som de direkt folkvalda.

De förment opolitiska experterna tycks ha lika mycket politiska värderingar som de direkt folkvalda

Internationellt har den radikalt nya situationen lett till ifrågasättanden av doktrinen om Riksbankens politiska oberoende. En viktig orsak till det är också det som hände under 2008 års finanskris. Överallt tvangs regeringar och centralbanksledningar samordna finans- och penningpolitiska krispaket. Detta har lett till att de ekonomer som tidigare varit starka anhängare av oberoendedoktrinen nu vill skilja på ”normala” tider då doktrinen gäller och kristider då den inte kan tillämpas. Joseph Stiglitz har jämfört denna hållning med en doktors som inför en patient som har en allvarlig sjukdom säger att han är ledsen men han kan bara behandla förkylningar.

Det finns tecken på att en omprövning av den ekonomiska politikens ramverk nått också Sverige. Finanspolitiska rådet har kritiserat regeringen för att bedriva en alltför expansiv finanspolitik. Regeringen har avfärdat kritiken och sagt att en åtstramning av finanspolitiken skulle medföra ytterligare tryck på penningpolitiken som skulle kunna öka riskerna med hushållens skuldsättning. Regeringen tog i vårens skrivelse om ramverket till skillnad från tidigare inte ställning till ansvarsfördelningen inom stabiliseringspolitiken.

Jag hoppas att denna regeringens nya hållning betyder att fler partier än Vänsterpartiet nu är öppna för nya förslag till ramverk från nu pågående riksbanksutredning. För mig är det uppenbart att avvägningen mellan målen låg inflation, hög sysselsättning och finansiell stabilitet skall göras av folkvalda som samordnar finans- och penningpolitiken. Särskilt viktig är denna samordning under ekonomiska kriser. Detta för att politiker i mötet med väljarna ska kunna utkrävas ett tydligare ansvar än vad som gäller nu. Exakt hur reformerna ska se ut vet jag inte. Bara att politikerna måste ta tillbaka rodret.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • ekonomisk politik
  • finanspolitik

Opinion