Förra veckan skrev Flamman om den allt djupare ideologiska konflikten inom Socialdemokraterna. Anna Ardin och Mattias Irving som nyligen lämnade partiet och förbundet Socialdemokrater för tro och solidaritet beskrev hur de upplever att partiet går i en allt mer auktoritär och nationalistisk riktning, och riktade särskild kritik mot tidskriften Tiden och Stefan Löfvens tidigare rådgivare Joel Stade. Den senare publicerade nyligen en artikel i S-tidningen Rörelsen som försvarar den väg som S har slagit in på under Magdalena Anderssons ledning.
Men Stade vänder sig mot att hans artikel tolkas som ett uttryck för partiledningens politik.
– De säger att detta avslöjar något om partiledningens linje, men jag jobbar inte för partiledningen längre. Jag är medlem i Socialdemokraterna och jag skrev i tidningen Rörelsen om vad jag ser som rätt väg framåt för partiet. Jag talar inte för dem, bara för mig själv, säger han till Flamman.
Men i artikeln ”Därför gillar arbetarväljarna regeringen Andersson” beskriver du själv hur Magdalena Andersson anammade den så kallade ”vänster-Tan-linjen” i sitt tal på den senaste kongressen.
– Jag konstaterade bara att S går bra och att LO-grupperna håller på att komma tillbaka till partiet. Orsaken till det är att folk i arbetarklassen och LO-förbunden tycker att det är bra med stram invandringspolitik och skarp politik mot kriminaliteten. Den efterfrågas av LO-grupperna, då tycker jag att det är viktigt att lyfta fram den.
– Socialdemokratin måste ha ett särskilt intresse för arbetarklassen. Att man misslyckats med det är orsaken till att det har blivit svårt att driva vänsterpolitik. Det gör att LO-väljare har gått till SD. Det Magdalena Andersson visar är att hon har fattat det.
Ser du några risker med att S går i en traditionalistisk, auktoritär och nationalistisk (Tan) riktning?
– Det finns det. S ska varken vara ett utpräglat Gal-parti eller utpräglat Tan-parti. Vi ska inte vara lika Tan som SD eller KD. När Ebba Busch säger att hon vill förbjuda muslimska böneutrop går det säkert hem. Men det är en oanständig politik. S ska stå i mitten på Gal-Tan-skalan. Då ska man inte ta upp kampen med den konservativa högern med en massa olustig symbolpolitik. Det går absolut att gå för långt i den riktningen.
– Däremot måste man se kopplingen mellan partier och olika klasser. Det är klart att arbetarklassen drabbas mer av konkurrens om jobben än till exempel arkitekter. Det är i miljonprogramsområden som otryggheten ökar. Så det är inte konstigt att folk där vill att den ska bekämpas. Man kan kalla den politiken för olika saker. Men för mig är det en grundläggande politik för förbättrade villkor.
Systerpartier till S som redan har gått i denna riktning, som till exempel det danska, har inte nödvändigtvis ökat sitt opinionsstöd, även om de just nu råkar sitta vid makten.
– Jag är ingen expert på Danmark. Länder är olika, jag tror att det i det nuvarande läget i Sverige finns en efterfrågan på en politik som står tydligt till vänster i fråga om fackliga rättigheter och riskkapitalister i skolan, men som kombinerar det med en hård politik mot den grova kriminaliteten. Det är bara S som kan ta den positionen.
Du skriver att Vänsterpartiet inte lyckas konkurrera om arbetarväljarna med S. V:s väljare har dock länge varit främst högutbildade, oavsett om de har stått närmare Gal eller Tan på den skalan.
– Jag tror att det fanns ett kraftigt stigma kring V för kommuniststämpeln och sovjetkopplingen. Men på senare tid har Gal-perspektivet fått ett större genomslag i partiet.
– Men Nooshi Dadgostar har ju också gått i en Tan-riktning när hon nu gör basindustrin till prioritet och inte vill prata livsstilsfrågor och kör över sin riksdagsgrupp. Hon har signalerat en riktningsförändring, vi får se om hon har partiet med sig också. Det är ju inte en traditionell V-position så det finns mycket att göra där.
Du säger själv i din artikel att det främst är män i arbetarklassen som hyser Tan-åsikter. Riskerar inte S att stöta bort arbetarkvinnor med den nya politiken?
– Jag tycker det är jättetråkigt att Anna Ardin och Mattias Irving lämnar S. Partiet ska vara en bred kyrka. Det är fler kvinnor än män som röstar på S och som hyser mer Gal-åsikter. Så S måste vara ett brett parti som kan dra väljare från hela skalan. Det man inte ska göra är att syssla med meningslös signalpolitik, som KD gör, och fråga sig om det ska heta helgskinka eller julskinka.