På nationell nivå är det riksdagens partistödsnämnd som beslutar i oktober varje år om partistödens storlek. Det består av tre delar. Alla partier får grundstöd, samma för alla, på cirka 5,8 miljoner. Därefter tillkommer två rörliga stöd räknat per mandat – ett på 318 000 per mandat och år, samma för alla, och ett på 16 350 eller 24 300 beroende på om partiet är representerat i regeringen eller inte.
Efter valen förändras inte bidragen direkt utan utifrån en kombination av förra och nuvarande mandatperiodens mandatfördelning.
– Man kan kalla det upptrappning eller avtrappning, förändringen slår igenom helt först det tredje året under mandatperioden, konstaterar Feryal Mentes, sekreterare på partistödsnämnden.
Märkbart 2021 och 2022
För 2019 blir förändringarna alltså marginella, men för 2021 och 2022 kommer det att märkas i partikassorna. Sverigedemokraterna får då in cirka fyra miljoner mer årligen, medan
Miljöpartiet centralt blir uppskattningsvis 2,8 miljoner fattigare per år. Vänsterpartiet får nästan samma ökning.
Men Vänsterpartiet har en ytterligare intäktskälla i form av partiskatten, som riksdagsledamöter är skyldiga att betala. Enligt stadgarna får ledamoten av sitt arvode behålla fem åttondelars basbelopp och resterande ska överföras till partiet centralt.
Partiskatten inbringar i dag cirka 3,8 miljoner per år från ledamöterna i riksdagen och EU-parlamentet. Den torde öka med cirka en miljon per år, med start i höst.
Även Sverigedemokraterna kan räkna med extra pengar till riksnivån, men med fördröjning. Partiet tillämpar en internbeskattning där lokalorganisationer enligt stadgarna ska skicka vidare 25 procent av sitt lokala partistöd till riksorganisationens valfond.
Sådana pengaöverföringar görs i alla partier, men då sker det i termer av motprestation från centralorganisationen – exempelvis i form av tjänster, material eller utbildning. Sverigedemokraternas stadgar döljer inte att det handlar om vidareslussning uppåt. Under 2017 fick SD:s valfond in 17,8 miljoner på detta sätt, uppgav ekonomichefen Bo Broman för DN i juli.
Frågetecken kring lokala och externa bidrag
Under den senaste tioårsperioden har kontroverserna kring lokala bidrag ökat. Det hänger ihop med SD:s lokala framgångar och med olika tolkningar av reglerna.
Samtidigt finns luckor i lagen som skulle tydliggöra partiernas externa bidragsgivare.
Det finns inget krav på kommuner och landsting att dela ut lokala bidrag, men alla gör det. Kommuner och landsting delade 2016 ut 763 miljoner, enligt Dagens Samhälle. Även fördelningen av dessa bidrag kommer förstås att påverkas av valresultaten.
Kommunallagen tillåter bidrag till partierna för ”att stärka deras ställning i den kommunala demokratin”.
Efter att SD börjat ta plats i kommunala församlingar – det stora genombrottet var 2010 – har antalet kontroverser kring de lokala partibidragen ökat.
På en del håll har det blivit kontrovers när partiet begärt ut lokala bidrag trots att deras stolar stått tomma eller upptagits av politiska vildar. Södertälje försökte 2010 stoppa bidragen med hänvisning till tomma stolar, men förlorade i kammarrätten efter SD:s överklagande och tvingades betala. Den domen blev vägledande till fördel för SD, men följdes i sin tur av regelskärpningar, såväl i nationell lagstiftning som i lokala regler i de flesta kommuner.
Kommunallagen kräver numera att partierna varje år ska redovisa för kommunfullmäktige att medlen används som lagen är tänkt. Dessutom får inte bidrag delas ut till partier som inte varit representerade i fullmäktige det senaste året.
Partibidragen har ökat mer än BNP
Andra kontroverser har gällt principen att lokala partibidrag ska gå till lokalt politiskt arbete. Flera kommuner nekade eller minskade bidragen till SD med hänvisning till att lokala partiorganisationer skickat pengar vidare till centralorganisationen. Borlänge var en av dessa där kommunfullmäktige först sade nej. Men efter att SD svarat på några frågor fann fullmäktigepresidiet inte något skäl att säga nej till bidragen.
Flera forskare konstaterar att partibidragen ökat mer än BNP, och att det sker parallellt med att medlemsantalen minskar. Partierna gör sig oberoende av medlemmarna, menar statsvetaren och maktutredaren Olof Petersson.
I våras skärptes lagstiftningen kring anonyma bidrag till partierna. Tanken med lagen när den kom 2014 var att öka insynen och minska risken för korruption. Anonyma bidrag över 2 275 kronor är förbjudna och partierna ska redovisa intäkterna.
Redan då pekade kritiker på stora kryphål. Ifall pengarna går i flera led – exempelvis via lokalorganisation eller extern insamlare – har tillsynsmyndigheten Kammarkollegiet inte rätt att begära uppgifter om var de kom från början.
Den intäktsligan toppas av Moderaterna, som emottog 18 miljoner under 2017, och Sverigedemokraterna med nämnda 17,8 miljoner, enligt en DN-granskning i juli.
Socialdemokraterna emottog 11,5 miljoner från LO och Centerpartiet tog ut 90 miljoner från det bolag där man förvaltar pengarna från den tidigare försäljningen av Centertidningar.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
