Kultur

Mattias Alkberg lämnar jordelivet

Låtskrivaren och författaren Mattias Alkberg är född 1969 och bosatt i Luleå men född i Boden. "Bodensia" är hans 29:e album. I höst kommer även diktsamlingen "Med rätt att dö" (Teg Publishing). Foto: Janerik Henriksson/TT.

På sin nya skiva har Mattias Alkberg flyttat stadshotellet i Boden till en planet i yttre rymden. För Flamman förklarar han varför.

Kultur

På nya skivan sjunger du att ”vi är människor inte hajar” och att framåtrörelsen därför ”kanske inte är nödvändig”. Känner du så?
– Ibland känner jag väl så. Sången är dels ett meddelande från en berättare som saknar någon från förr i livet, men handlar även om en person som är på väg in i någon sorts medelklasstillvaro och finner sig i att det inte blev bättre nu när man befinner sig på andra halvan. Att man får leva med sina dåliga beslut eller att man var rädd vid vissa tillfällen. Lite ”halvfullt är bättre än halvtomt” och så vidare. Sedan behöver det ju inte vara jag själv som tycker det utan personen i texten.

Jag försökte göra en politisk tolkning av det, men det kanske var lite långsökt?
– Nej, men det stämmer väl i och för sig. Det kommer lite längre fram i texten där jag sjunger om att jag slutat demonstrera på första maj. Så det har väl lite med den uppgivenheten att göra. Som är sorglig snarare än felaktig. Typ ”jag pallar inte med alla idioter längre”. Så tycker den här människan. Och så sitter han ju ute i rymden och sjunger det också.

Ja, det är mycket rymdtema på skivan. I sången ”Nya tuna” sjunger du rent ut att jorden kan dra åt helvete? Är det en form av apati?
– Nej, i just den låten är det någon som faktiskt gör något. Han är less på jorden så han drar någon annanstans. Jag tänker mig att hela skivan utspelar sig tusen år in i framtiden eller någonting sådant. Jag läser jävligt mycket science fiction och tyckte det skulle vara kul att ha ett sådant tema. Science fiction handlar ofta om de stora händelserna, men ganska sällan om alla vanliga människor som liksom bara lever i det. Ett tema är ju ofta att jorden är överbefolkad och att vi därför måste kolonisera rymden till exempel. Men de allra flesta av oss har ju varken kunskap eller medel för att göra något åt det. Det här känner vi igen från idag när det finns sådan diskrepans kring det här med personligt ansvar. Även om man tar personligt ansvar i samhället så räcker det ändå aldrig. För behovet handlar ju om att vi måste förstatliga bankerna, inte om att lägga rätt sopor i rätt påsar.

Det resonemanget går väl att spåra i låten ”Skotta snö” också till exempel?
– Ja, den är genomgående antikapitalistisk. Textens förutsättningar är att det går att resa i tiden, men att resorna ser olika ut beroende på vem man är. Somliga kan ju göra bättre resor och må bättre än andra, även i framtiden eller i ett sådant scenario.

En sådan strävan finns ju redan hos de superrika? Att frysa ner sig för att kunna tinas upp igen i framtiden, eller ladda upp hjärnan på en hårddisk och så vidare?
– Ja, och sådant har man ju inte råd med själv. Så det blir väl att ta till några fuldroger i stället. Eller att hoppa ner i en frysbox och hoppas på det bästa. En kryokammare fast lo-fi.

Det kommer väl säkert en lågbudgetversion åt vanligt folk efter ett tag?
– Jo, precis. Det finns ett Ullared för allt.

  • Bodensia
  • Mattias Alkberg

Kultur