Vi i vänstern framhåller ofta vikten av ett ökat gemensamt ägande – exempelvis i form av ”kollektiva fonder” (V:s förslag till nytt partiprogram). Efter debaclet med löntagarfonderna har vi tyvärr slutat utveckla dessa idéer.
Det är nu dags att släppa detta tankeförbud.
Jag vill slå ett slag för det man på engelska brukar kalla ”social wealth funds”, eller ”citizens’ wealth funds”. Låt oss kalla det medborgarfonder på svenska: kollektivt ägda och demokratiskt styrda fonder för förvaltning av olika fysiska och finansiella tillgångar, med hela samhällets, inklusive kommande generationernas, bästa för ögonen.
I boken A Sharing Economy, av Stewart Lansley, ges en bra beskrivning av sådana fonder.
Syftet är att ”…försäkra sig om att en större andel av den nationella rikedomarna ägs gemensamt och används för det gemensammas bästa och inte bara för att främja intressena hos ett fåtal”.
Redan i dag finns det i flera länder statligt ägda fonder som förvaltar mycket stora belopp, där Norges oljefond är det bäst kända exemplet. Men dessa fonder är ofta en del av staternas investeringsprogram och därmed ofta hemliga.
Medborgarfonder skiljer sig också från de svenska löntagarfonderna. Tanken med dem var att fackföreningsrörelsen skulle äga och förvalta fonderna snarare än att de skulle kontrolleras av representanter för hela folket.
Medborgarfonder skulle kunna designas för olika specifika ändamål, menar Lansley. Ett intressant förslag är fonder för förvaltning av publika, fysiska tillgångar (mark, fastigheter, och så vidare) för att skydda dessa från neoliberala politikers privatiseringar. Andra förslag är finansiella fonder för att bygga bostäder med överkomliga hyror; för sociala investeringar i eftersatta områden eller för bättre äldrevård.
Finansieringen av dessa fonder kan komma från olika håll, beroende på fondens syfte, exempelvis genom bättre förvaltning av publika tillgångar, fastighetsskatt, vinstskatter, eller skatt på arv och kapital.
Medborgarfonder skulle bidra till en mer jämlik, demokratisk och hållbar ekonomi, med fokus på samhällsnytta snarare än privata, kortsiktiga vinster.