Inrikes 24 maj, 2018

Miljöparti vid avgrunden

Mycket att tänka på. Språkröret Gustav Fridolin under en intervju med Tv4 förra året. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Klimatet befinner sig i kris och Miljöpartiet anser själva att de är det enda hoppet. Inget annat politiskt parti förstår – eller tar den omfattande sociala, ekonomiska och ekologiska katastrof som stundar på tillräckligt allvar. Inom den svenska politiken har bara Miljöpartiet det som krävs för att bromsa, enligt deras egna företrädare. Dessvärre befinner sig även själva partiet i kris.

På ett tåg till Varberg sammanfattar Hanna Lidström, ett av Grön Ungdoms två språkrör, läget för mänskligheten:
– Jag tror att vi kommer att överleva, men inte utan ganska mycket kaos och våld.
Klimatet, menar hon, kommer inte att ”räddas”. Även för ett miljöparti med vad Hanna Lidström kallar ”EU:s mest radikala klimatpolitik” handlar det i nuläget om skademinimering.
Läget är inte helt muntert när Miljöpartiet samlas till kongress i Västerås till helgen. Tiden i regering har inneburit politiska framgångar, men också att man har fått backa i flera viktiga profilfrågor. För att inte tala om i opinionen.

Dramatiskt tapp

Enligt flera opinionsundersökningar befinner sig Miljöpartiet för närvarande under riksdagsspärren på fyra procent. Det är ett dramatiskt tapp för ett parti som som hade nästan åtta procent i senaste valet – och över femton procent i senaste EU-valet.
”När andra väljer att måla upp ett Sverige i kris, väljer vi att tro på ett bättre samhälle”, skrev Miljöpartiet på sin hemsida i samband med att förslaget till valmanifest presenterades nyligen. Manifestet väntas bli en av huvudfrågorna på helgens kongress.
Samtidigt är partiets valparoll: ”Nu. Klimatet kan inte vänta.”
Forskarkåren håller med åtminstone om det senare budskapet. Det råder rörande konsensus om att de skenande klimatförändringarna kommer att drabba världen hårt. Läget förvärras dessutom ju längre inbromsningen dröjer.

För Lena Wallin, som förra året var med och startade nätverket Grön omstart är läget akut.
– Man kan inte prata om flygskatt eller inte när huset brinner. Eller sopsortering. Det spelar ingen roll om man sopsorterar då, säger hon till Flamman.
Grön omstart beskrevs inför Miljöpartiets kongress förra året som en del av en ”rebellrörelse”. De ville omkullkasta Miljöpartiets politik, som de såg som alltför mjäkig.
Partiet kastades inte omkull. Den alternativa riksdagslista som Grön omstart ville föra fram stoppades av förra årets kongress.
Sedan dess har rörelsen tagit avstånd från partiet, och beskriver sig nu som partipolitiskt oberoende.
– Det blev för mycket fokus på partiet – vem är för och vem är emot, säger Lena Wallin.
Partiet vågade inte riktigt gå hela vägen med att göra vad som krävs för klimatet, säger hon.
– Det går inte att fortsätta leva som vi gör, men det är det ingen som vågar säga. Det är väl för läskigt att ha ett politiskt samtal som utgår från att hela vårt samhälle faktiskt är ohållbart.

Ska minnas varför man startades

Partiets grundare, Per Gahrton, tycker gott att man kan säga just det.
– För de yngre är det ju bara historia, men jag tror att man ska minnas varför man startades. För oss handlade det inte bara om att få lite mer pengar till laddstolpar – det var en mer genomgripande samhällsförändring vi ville ha, säger han till Flamman.
Efter en tids frånvaro, och ett antal kontroverser, är han tillbaka på riksdagslistan inför höstens val.
Fast inte på någon särskilt framskjuten plats. Det är inte omöjligt att han skulle kunna kryssas in, men det skulle det krävas ”ganska mycket” säger han själv.
Till kongressen åker han som nyvalt språkrör för Gröna seniorer.

Man kan inte prata om flygskatt eller inte när huset brinner. Eller sopsortering. Det spelar ingen roll om man sopsorterar då

Under den senaste tiden har han varit i luven på vice statsministern, tillika språkröret Isabella Lövin. Det efter att han kritiserat både MP och S för hur de hanterat regeringssamarbetet. Nu vill han trots allt framhålla att det har hänt bra saker.
– Även om det är bedrövligt i förhållande till vad som behövs så rullar vi framåt på en massa sätt, säger Per Gahrton till Flamman.
Det räcker alltså inte riktigt. Att Parisavtalet – den globala överenskommelsen om att hålla temperaturökningen under 1,5 grader ska kunna hållas menar många forskare är så gott som omöjligt. Per Gahrton håller med.
– Även om alla EU-länder skulle genomföra vad de har åtagit sig är det inga experter som tror att det räcker. Dessutom är det så att det inte genomför vad de har åtagit sig.
– Därför borde det vara lite mer alarm-stämning över hela världen.

Större än M i parlamentet

EU-parlamentarikern Max Andersson representerar på sätt och vis en av Miljöpartiets största segrar. Han tog plats i parlamentet efter partiets största framgång i ett EU-val någonsin. 15 procent under ”supervalåret” 2014.
– Vi är större än M i parlamentet. Det tröttnar jag aldrig på att påminna Gunnar Hökmark och de andra moderaterna om, säger Max Andersson till Flamman.
Men det har inte varit tillräckligt. Höjda priser på utsläpp på EU-nivå har visserligen hjälpt, men Parisavtalets mål tror inte heller Max Andersson kommer att uppnås.
– Det är inte troligt att vi kommer att nå 1,5-gradersmålet, även om det är värt ett försök. Och även 2-gradersmålet ska man vara optimistisk för att tro på. Det kräver väldiga insatser. Insatser på en nivå som vi faktiskt inte har sett tidigare.

I den andra änden av Miljöpartiet sett från grundaren och Gröna seniorer befinner sig Grön ungdoms språkrör Hanna Lidström. Hon som sitter på tåget och tror att mänskligheten kommer att få vänja sig vid ”kaos och våld”.
Inför kongressen vill ungdomsförbundet Grön ungdom ungefär samma sak som de gröna seniorerna. De vill förändra ordentligt.
– Jag tycker att vi ska bestämma oss för om vi ska ha en helt okej klimatpolitik. Eller om vi ska ha en riktigt radikal klimatpolitik säger Hanna Lidström.
– Jag tror att många skulle sätta i halsen om vi sa vad som krävdes, fortsätter hon.
Däri ligger ett kommunikationsproblem, enligt flera av de partiföreträdare som Flamman har talat med: är man för dystopisk riskerar väljarna att ge upp. Är man inte tillräckligt tydlig med problemen riskerar man att låta som alla andra, och tappa väljarnas förtroende.
Och Miljöpartiet riskerar faktiskt att åka ur både regeringsställning och riksdag efter valet. Det skulle vara illa, tycker Hanna Lidström.
– Världen behöver verkligen ett ledarskap i den här frågan, det är en roll som Sverige verkligen fyller just nu. Många länder kollar på Sverige. Utan Miljöpartiet har jag väldigt lite förhoppning om att det skulle fortsätta. Det skulle vara allvarligt för världen.

Saknar representation i 50 av landets kommuner

Och om det ser dystert ut för partiet på riksplanet är det ännu värre på många håll ute i landet. På tisdagsmorgonen rapporterar Sveriges Radio att Miljöpartiet inte har beställt valsedlar, och alltså saknar representation, i hela 50 av landets kommuner. Det är fler än något annat riksdagsparti.
I Norrbotten, där Miljöpartiet historiskt sett aldrig varit starka, får man i senaste opinionsundersökningen under tre procent.
– Vad det beror på? Det beror på rikstrenden, säger MP Norrbottens ordförande Annika Eriksson till Flamman.
Hon menar att Miljöpartiets arbete i regeringen, som lett till historiskt låga siffror, också slår stenhårt mot Miljöpartiets stöd i läns- och kommunalvalen.

I Norrbotten krävs en rejäl uppryckning får att få ett enda mandat.
– Jag tycker ju att vi borde ha större stöd än vi har, för klimatfrågan är en stor oro som folk har. Och den ökar. Då har vi varit dåliga på att kommunicera saker, säger Annika Eriksson.
Frågan om det var rätt eller fel att sätta sig i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna splittrar Miljöpartiet. De flesta stödjer beslutet, åtminstone utåt, men det finns också en omfattande kritik mot hur den senaste mandatperioden har hanterats.
– Det var inte smart att gå ut så hårt med kolbiten i alla partiledardebatter. För att om man går ut så hårt, då blir det också en svekdebatt, säger Annika Eriksson.
Hon refererar till den uppmärksammade rekvisita som språkröret Gustav Fridolin ofta hade med sig under förra valrörelsen. Då var budskapet att Vattenfalls kolgruvor inte skulle säljas. Så blev det inte.

Att tappa inflytandet i kommunerna skulle vara lika illa som att tappa det på riksnivå, säger Annika Eriksson. Hon menar att det trots allt är på kommunal nivå man ”gör verkstad”. Frågan är nu om helgens kongress blir den energikick som räddar den Miljöpartistiska verkstaden, eller om det är ytterligare ett steg mot avgrunden.
– Det är ju fruktansvärda scenarier som vi ser framför oss, men jag gör allt för att det inte ska hända. Det är en väldig förtröstan i att jobba för det som jag ser det goda, säger Annika Eriksson.

_____________________________________