I dag skulle en gammal vän gått ut i strejk. Och jag hade tänkt att skänka honom och hans arbetskamrater pengar. Istället har de skänkt mig en seger som vi denna vår så mycket behöver. Han skämtar om sista striden när jag kontaktar honom på Facebook. Det är ju verkligheten i Göteborgs hamnar men också refrängen i Internationalen.
Jag undrar om Jocke visste att han skulle bli hamnarbetare när vi umgicks på gymnasiet. Ett gäng kompisar, alla politiskt intresserade men med väldigt olika bakgrund. Så där som det faktiskt kan vara på små orter, på en gymnasieskola dit man bussas från kommunens alla hörn. Då kan det bli så att man är kompisar utan att fråga sig var vi kommer ta vägen sen, trots att vi vet att vi brukar följa den stig som klassamhället pekat ut åt oss.
För om inte Jocke visste det hade jag kunnat tala om det för honom. För han var arbetarklass, hans hud var arbetarklass, hans föräldrars arbeten var arbetarklass. Och hans osvikliga sinne för politik, för rättvisa och för bildning var också den svenska arbetarens. Men det var år som vi inte tänkte på framtiden utan på nuet som om det inte fanns någon korsning där klassamhället skulle skilja oss åt.
Svensk manlig arbetarklass. En gång i tiden så omhuldad och romantiserad, nuförtiden ofta anklagad för att vara någon slags grädda av arbetarna.
Han berättar om sina 15 år som arbetare i Göteborgs hamn. Om den långa resan från anställd på en otroligt bra arbetsplats, där arbetarna hade inflytande, där man pratade med chefen, där det aldrig var långt till toppen. Där arbetaren blev omhändertagen. Till en arbetsplats idag där man mest är styrd och begränsad. Och spiken i kistan är när Hamnarbetarförbundet utestängs från alla förhandlingar.
Svensk manlig arbetarklass. En gång i tiden så omhuldad och romantiserad, nuförtiden ofta anklagad för att vara något slags grädda av arbetarna. Sist det hände var när soparbetarna gick ut i strejk. Nu är det hamnarbetarna; dessa lyxlirare.
En gång för 25 år sedan arbetade Jocke och jag sida vid sida i Nej till EU I Mark, vi satt i samma elevrådsstyrelse på vår gymnasieskola. Sen blev han hamnarbetare och jag kulturarbetare och idag vann han en strid åt oss alla, om strejkrätt och organisationsfrihet, och människovärde.
Den mest emblematiska strejken av dem alla i Sverige är gruvarbetarnas strejk 1969. 40 år senare vinner Hamnarbetarförbundet en historisk seger och tar vidare den kamp som gruvisarna förlorade.
