Kultur

“Miss Marx” lovar för mycket

Romola Garai som Eleanor Marx. Foto: Emanuela Scarpa.

Filmen om Eleanor Marx fokuserar för mycket på relationer och för lite på politiken.

Kultur

Karl Marx hade tre döttrar. Alla tre socialistiska aktivister som var engagerade i den tidens sociala rörelser, inte minst i Pariskommunen, och som gick tragiska öden till mötes. Två av dem begick självmord och den tredje dog i cancer. Den yngsta, Eleanor, eller ”Tussy” som hon kallades, var översättare, debattör och föreläsare och är huvudperson i den nya filmen Miss Marx. Den tar vid på hennes fars begravning, där Eleanor (Romola Garai) talar om den stora kärleken mellan Karl och modern Jenny. Ett tal som också är symptomatiskt för filmen som helhet.

Som så ofta i gestaltningen av historiens kvinnor är även Miss Marx en berättelse om relationer. Det finns ju en poäng i det – kvinnor har historiskt alltid ställts inför valet mellan relationer och (politisk) karriär – men resultatet blir mjäkigt och rätt trist. Eleanors stora kärlek Edward Avelin var visserligen av stor betydelse för hennes livsval, men filmen igenom förblir det politiska bara en fond – trots dokumentära klipp från Pariskommunen, demonstrationer och fabriks­arbete, liksom stilgrepp som att Eleanor talar direkt in i kameran om expropriering och kapitalackumulation och återkommande ljudspår med punkmusik – där det relationella hela tiden pågår i förgrunden. Tyvärr.

  • biografi
  • eleanor marx
  • film
  • Karl Marx

Kultur