Utrikes 19 april, 2018

”Missilerna var inte avsedda att hjälpa oss”

Efter ännu en kemvapenattack anföll USA, Storbritannien och Frankrike förra veckan strategiska mål i Syrien. En röst som sällan kommer till tals i debatten om kriget är den syriska vänstern. Flamman talade om det geopolitiska spelet med Karim al-Hindi som arbetat med att dokumentera krigsbrott i Syrien.

Hur började ditt engagemang i oppositionen?
– Jag anslöt mig till revolutionen när den började. Jag började protestera den 25 mars 2011, alltså en vecka efter att demonstrationerna hade börjat. För det var då den kom till mitt område (Goutha). Jag var en del av revolutionen men jag sysslade mest med att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter.

Vilken sida av oppositionen tillhör du?
– Jag hör till vänstern, jag kommer från en kommunistisk familj. Min far var medlem i det palestinska kommunistpartiet. Men det finns två sorts vänster i Syrien. Vi har den nya vänstern som är marxistisk men hatar Stalin och är mer frihetlig. Sedan har vi den kommunistiska vänstern av den gamla skolan som älskar Stalin. Dem kan vi glömma för de stödjer regeringen. Vi i vänstern som är emot regeringen tänkte inte alls på vilket stöd vi skulle få internationellt i början. Sedan sade vi att vi ville ha en flygförbudszon så att regeringen inte skulle kunna använda sitt flygvapen, för vi visste att regeringen höll på att falla och att deras soldater deserterade. Så om de hade upprättat flygförbudszonen hade vi kunnat störta den. Men ingen lyssnade på oss.
– När oppositionen tog stora områden uppstod två problem. Hur ska revolutionen se ut? Vi i vänstern ville ha liberala fri- och rättigheter för alla. Den muslimska sidan höll inte med så det uppstod en konflikt. Kurderna gick med i revolutionen men de var också emot oss för de har sin egen modell (konfederation). Stora delar av vänstern flydde dessutom Syrien efter att revolutionen började så majoriteten av oppositionen är nu islamister. Assads mål var dessutom att bli av med vänstern tidigt för vänstern hade sagt att de inte tänker strida utan bara protestera fredligt. Han insåg att det är farligare än att kriga, han vill ha någon att strida mot så att han har en orsak att attackera.
– Det som hände i Goutha (kemvapenattacken) var inte första första gången. Det var den andra. Första gången dog 1 400 människor. Obama skulle ha intervenerat då men han ville inte. Och nu har vi Trump. Han intervenerade två gånger men det gav inget, det var bara för att visa Ryssland att han kan göra något. Så behöver vi de här attackerna? Vi bryr oss inte för de var inte avsedda att hjälpa oss, de var för USA:s egen skull. Assad fortsätter att attackera Homs i medan vi pratar.

Vad skulle hjälpa?
– Ett stort luftangrepp. Och då menar jag att ingen av flygplatserna borde fungera efteråt. Förutom den ryska för vi vill inte ha ett internationellt krig i vårt land. Det skulle tvinga dem att använda den ryska flygplatsen för fortsatta flygangrepp vilket skulle innebära att Ryssland skulle få skulden för de civila dödsoffren. Jag trodde att USA och Europa var smarta nog att tänka så. Men i slutändan förstörde de lagerlokaler som inte används längre. Det är uppenbart att det bara var för att göra en politisk poäng.

 

utr
Karim al-Hindi bor nu i Bryssel efter att ha tillbringat
tre år i Turkiet. Foto: Jonas Elvander.

Ur den västerländska vänsterns perspektiv är ett amerikanskt angrepp mot Syrien det värsta som skulle kunna hända, speciellt med den nya regeringen. Hur ser du på de argumenten?
– Jag förstår det. Men bara vita människor skulle säga det. Vita européer har nått en nivå av dubbelmoral som är ofattbar. De vill inte intervenera någonstans i någon fråga bara så att de kan rädda sina egna skinn. De bryr sig inte alls om andra länder. EU mutar andra länder för att de inte ska släppa igenom migranter.

Så vad borde den internationella vänsterns position vara?
– De borde tänka. De här konspirationsteorierna om att Vita Hjälmarna (syriska räddningsarbetare) är fejk, att det är en brittisk spionorganisation eller vad de nu tror… Fan, jag har vänner som var där, hur kan man säga sådan skit? Det räcker med att titta på lokala syriska tv-kanaler som är på plats för att se att kemvapenattacken inte var fejkad. Men ingen gör det så klart.

Problemet är ju att ingen oberoende utredning har gjorts än eftersom Ryssland blockerade det i säkerhetsrådet.
– De har skickat en grupp utredare men de får inte komma in i Douma (där den senaste attacken ägde rum. I onsdags släppte Ryssland enligt uppgift in inspektörerna). Men även om de kommer in, hur ska de hitta bevisen nu en vecka senare? Tror de att Ryssland är så dumma att de låter bevisen vara kvar? Kemiska attacker har inte hänt bara en gång, och de fortsätter att ske. Och varje gång folk hävdar att det är en lögn låter man fler civila dö.

I västerländsk media framstår det ibland som att Goutha kryllar av jihadister. Vilka kontrollerar området?
– Det är bullshit. Det finns max kanske 200 personer från al-Qaida där. Islamiska Armén kontrollerar Douma. De är konservativa men inte radikala som al-Qaida. Sedan finns Ahrar al-Sham och al-Rahman-legionen. De är islamister men inte konservativa, de är moderna Damaskusbor som röker, kanske till och med cannabis. Al-Rahman-legionen samarbetade med al-Qaida men bara ur ett perspektiv: för att de var syrier vilket betyder att det går att förhandla med dem. Men Islamiska Armén förkastade det för de deltog i fredsförhandlingarna i Kazakstan. Ryssland krävde där att de utrotar alla andra grupper i Goutha så Islamiska Armén attackerade al-Qaida varpå Al-Rahman försvarade dem. Det var en lång konflikt. Till slut bestämde regimen att de måste göra slut på problemen i Goutha för förhandlingarna i Kazakstan hade nått en punkt där alla bara skrek på varandra.
– Så de här fyra grupperna var där. Låt oss säga att de var totalt 20 000 eller 40 000. Plus 400 000 civila. Vill man verkligen stå på regeringens sida när de attackerar dem? Om bara en civil riskerar att dö bör man inte attackera. Alla är dessutom syrier, det finns inga utlänningar i Goutha.

Det räcker med att titta på lokala syriska tv-kanaler som är på plats för att se att kemvapenattacken inte var fejkad. Men ingen gör det så klart

Jag tror inte att någon i vänstern försvarar regeringens attacker mot civila. Men folk vill inte heller försvara ett internationellt angrepp. Det gick ju inte så bra i Libyen.
– Jag stödjer varken Ryssland, Assad eller USA. Men jag är emot dem som dödar sitt eget folk. Låt oss säga Assad inte dödar någon och är oskyldig. Bör en regering som är oskyldig men inte kan skydda sitt folk sitta kvar? Nej, lämna makten och låt FN eller någon ta över.

Du har suttit i fängelse i Syrien. Vill du prata om det?
– Det är okej. Jag greps för att jag anklagades för att vara korrespondent för al-Jazeera i Goutha. Det var jag så klart inte men jag hade varit med i tv flera gånger. Jag var dum nog att använda min normala mobiltelefon. Men i början tänkte vi inte på sådant, vi ville bara skicka information till omvärlden. I fängelset såg jag en massa former av tortyr som du inte kan föreställa dig. De utsätter dig för elchocker på olika ställen, ibland sätter de folk i vattentunnor och leder elkablar ner i vattnet. I 98 procent av fallen dör du av det. De har också den ”romerska stolen”, där de binder dig vid en stol och sedan böjer de den bakåt så att du bryter ryggen. En annan form är ”kycklingen” där de binder händerna vid fötterna och hänger dig runt en stålbjälke. Sedan rör de på dig så att du skaver av köttet från armhålorna och sidorna. Jag utsattes inte för det här, men mina vänner gjorde det. Jag utsattes för vanlig tortyr. De slår en på benen och överallt med stora saker. Jag hade tur som inte bröt något men vanligtvis bryter de fingrar, tår och andra ben.
– Jag hade en vän i armén som hjälpte mig. Han gömde bevisen jag hade men han sade att om jag talade skulle han inte kunna hjälpa mig. Så jag gav ingen information. Grejen är att så fort du ger bort lite information så torterar de dig ännu mer. Om jag hade talat hade kanske tusen personer gripits på grund av mig. Så jag försökte hålla tyst. Det var svårt men jag lyckades. På grund av min vän överlevde jag. Jag hade dokument på min dator om regeringens brott som kunde ha fått Assad åtalad i Haag.
– Det var väldigt svårt men det var en upplevelse som gjorde mig mer tålmodig och gav mig mer styrka. När jag kom ut ville jag kämpa ännu mer för min sak. Men det står klart att Assad vill göra sig av med alla fredliga motståndare. Det var en massa krigare i fängelset men dem dödar  de inte. De torterar dem så att de nästan dör och när de precis är på väg att dö släpper de ut dem. De killarna är djur när de kommer ut. De vill bara döda. De ansluter sig direkt till FSA. Jag kände en kille som också var vänster. När han kom ut från fängelset var han helt förändrad. Inte hjärntvättad men han ville bara döda. Vi i vänstern är oftast ateister så vi tror inte på något. Men de flesta i fängelse är islamister och de har inga problem med att dö för gud när de kommer ut. Den här killen förändrades, men jag respekterar hans val. Han dog nyligen. Han sprängde sig själv faktiskt.

Vilken grupp tillhörde han?
– Muslimska brödraskapet. Men det finns så många och det uppstår hela tiden nya. 35 personer kan ha sin egen grupp. Det är som en sallad. Det fanns till och med en grupp som bara existerade i en dag. Den grundades på morgonen och på kvällen lade man ner den. Det är kaos.

Vad tror du kommer hända nu?
– Jag vet inte. Problemet är att alla vill ha ett finger med i fredsförhandlingarna. Och om du inte kontrollerar mark i Syrien sitter du inte vid bordet. Förut var kurderna utanför förhandlingarna. USA ville få med dem så de lät dem ta Raqqa och andra ställen. Efter det sade Ryssland och USA att nu måste kurderna vara med. Då ville Turkiet också ha en del av kakan så de gick in i Syrien. Frankrike var inte heller vid bordet så Macron sade att de måste göra något. Nu kontrollerar de några små zoner i Syrien. Storbritannien ville inte intervenera men efter giftattacken mot spionen (i Salisbury) ändrade de sig. De har dock den svagaste handen. Saudiarabien stödde Islamiska Armén men de försvann. Iran har trupper i landet sedan länge. Det är en stor fara för USA och Israel. Iranska soldater står en timme från Israels gräns, därför bombar Israel dem nu.
– Det är ett kallt krig och allt sker inuti de olika säkerhetstjänsterna. Men en intervention från väst skulle tvinga Assad till förhandlingsbordet. Han håller bara på och sinkar för han vet att han kommer att förlora i förhandlingarna. Till och med Ryssland accepterade i Genève (där de FN-ledda fredssamtalen förs) att han ska lämna makten och lämna över till en samlingsregering. De är beredda att låta honom komma till Moskva.
– Jag hoppas faktiskt att Assad attackerar med kemiska vapen igen. För det kommer att göra det omöjligt för omvärlden att inte göra något. Om inget händer snart kommer vi att ha syrier som dödar varandra i Europa. Jag vet inte vad som skulle hända om jag hamnar framför någon som stödjer Assad. Det går inte att prata med dem. Vi i oppositionen kan kritisera våra företrädare men Assad-anhängare ser honom som Che Guevara.

Ser du inte en risk för att det eskalerar till ett storkrig mellan stormakterna?
– Den här konflikten kan hålla på i tjugo år till. Men jag tror inte att någon kommer låta ett krig pågå så länge intill Israels gräns. Jag kan påminna om kriget i Libanon på 1980-talet. I slutändan sade de ”kom igen, vi måste få ett slut på det här nu”. Och så gjorde man det. Israel vill ha kaos omkring sig men det måste vara organiserat så att de kan förutse vad som kommer att hända. Så var det i Libanon. Men i Syrien är det mycket mer komplicerat. Det är ett spel mellan USA och Ryssland. Men jag är beredd att släppa kraven på revolution om vi bara får till stånd en lösning. Det enda vi vill är att leva i frihet. I dag hamnar du i fängelse om du säger att en minister är dålig.

Så det var som de andra rörelserna från arabiska våren?
– I Syriens fall är det till och med mindre kontroversiellt än till exempel i Egypten. Det enda vi krävde från början var att regeringen upphäver undantagstillståndet. Vi sade inte ens att Assad måste bort. Men regeringen sade nej för de visste att om de upphäver undantagstillståndet kommer han att falla av sig själv. Så länge det är kvar kan en soldat gripa dig utan anledning på gatan och sedan vet ingen var du är i flera månader.

 

_______________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

Inrikes 10 april, 2025

Under den rosa pälsen

Under Nordic Fuzz Cons egna ”prideparad” vällde tusentals furries genom Malmös gamla stadsgator. Foto: Liz Fällman.

Flamman besöker konventet Nordic Fuzz Con i Malmö, där tusentals furries från hela världen möter sin flock varje år. ”Han stinker och äter skräp, och jag glittrar”, säger lodjuret Zee om sin vän, hyenan Sebastian.

– Jag levde i en supernormativ värld tills jag var 32. Jag var på väg att skaffa fru, barn och allt det ”normala”, och insåg att jag hade gått miste om hela mitt liv, till den grad att jag tänkte ta livet av mig.

Kretsarna Sebastian Schriwer hängde i under uppväxten i Ystad beskriver han som fulla av ”rasism, nazism, och grabbighet”. När exet gjorde slut och han blev hemlös såg allt becksvart ut.

– Det här var för exakt fem år sedan, när jag precis hade börjat få kontakt med några furries.

Utanför hotellobbyns panoramafönster passerar en stor massa människor klädda i fursuits – dräkter, ofta färgglada, som påminner om djur från animerade filmer.

– De skrev till mig från en bar i Malmö, och jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att gå ut i regnet och träffa folk, en sista gång. Det blev i stället en första gång – första kvällen jag träffade min nuvarande fru.

Kort därefter gick Sebastian från att ”typ ha träffat en bög en gång” till att flytta in i ett furrykollektiv.

– Första året jag var här stod jag mest utanför och kedjerökte, i smärre existentiell kris. Nu är jag öppet bisexuell, ickebinär, och äger en fursuit.

Dräkterna är tänkta att representera ens fursona – en sammanslagning av orden furry och persona.

Plötsligt rör sig djurklungan utanför fönstret rakt mot oss i samlad trupp, för att ta en gruppbild innan paraden genom Malmös stadskärna börjar. Det känns som Kolmården på LSD. Konventet Nordic Fuzz Con är inne på sitt tolfte år, och i år har rekordmånga pälsfantaster – 5 200 stycken – vallfärdat till Clarion, strax intill centralstationen.

Foto: Liz Fällman.

En rävlik gestalt med mörkröd päls och fantasy-attiraljer dunkar en enorm skumgummihammare i marken, medan andra dräkters ansikten består av LED-skärmar med animerade smileys. Lyckliga barn och roat förvirrade föräldrar stannar till för att ta selfies. Bakom varje färgglatt djur på två ben finns en karaktär, och en historia.

– Jag valde hyena, för det är en hund som äter skräp, säger Sebastian, alias Enkidu.

– Han stinker och jag glittrar. Det förklarar våra personligheter ganska bra, säger vännen Zee Vieira, som själv är ett lodjur vid namn Galaxy.

Hens blåa helkroppsdräkt med gulrosa detaljer var ingen liten investering. ”Klasskriget existerar även i furrycommunityt”, intygar Sebastian. På förra årets NFC, då 3 700 personer deltog, beräknar de att den sammanlagda mängden fursuits – som i regel görs på beställning – kostade uppemot 7 miljoner kronor. Före pandemin och senaste årens inflation gick en dyrare dräkt på omkring 60 000 kronor, något som nu blivit mer av ett standardpris. ”Det finns ju Prada-motsvarigheter också”, kommenterar Zee Vieira, och de börjar insatt diskutera ”innemärken” som norska Templa.

Djurvänner. Zee Vieira och Sebastian Schriwer är båda volontärer på Nordic Fuzz Con. Foto: Liz Fällman.

I USA har stora klädkedjor om Target och GAP börjat trycka tröjor med furrymotiv, något som fått Sebastian att oroa sig för kommersialiseringen av den växande subkulturen.

– Det kanske låter löjligt, men det här är en del av våra själar och liv. Vi tar det seriöst, många blev genuint förbannade när exempelvis Skittles försökte inkräkta på furries. Folk började rita porr baserat på deras designer i protest.

På hotellets kafé trippar söta femboys underdånigt omkring i kattöron och kortkort servitriskjol, och serverar fika till besökarna. Sexualitet kan vara ett känsligt ämne i furryvärlden, då onyanserad sensationsjournalistik gjort många medieskygga. Zee och Sebastian ryser fortfarande åt ett ökänt avsnitt av Kanal 5-programmet Outsiders, och tar upp att en brittisk djurrättsorganisation nyligen klippte banden med ett skotskt furryevenemang efter att en artikel i konservativa Telegraph målat ut deltagarna som pedofiler och tidelagsfetischister (baserat på tydliga regler om att sådant material var strängt förbjudet på mässan).

I flera amerikanska delstater har konservativa politiker spridit en konspirationsteori om att skolor gett furry-elever kattlådor att gå på toa i. Myten har förklarats som ett av de mer bisarra inslagen i den bredare kampanj för att begränsa transpersoners rätt att använda offentliga toaletter, och spreds nyligen vidare till en svensk publik av radioprofilen Agnes Wold på X.

Oas. Temat för årets konvent var det Japan-inspirerade ”Zenträdgårdens andar”. Foto: Liz Fällman.

– Varje gång det diskuteras i media hatar jag hur allt förvrids till att antingen bara handla om sex, eller så hörs puritanerna, säger Sebastian.

– Som säger att det bara är gulliga djur och allt är Disney, fyller Zee i.

Hen ser negativt på att man ska ”sanera” kulturen på sina mer utlevande delar.

– Det öppnar upp för varumärken, vilket jag tror är förödande. Halvan som kommer hit och inte har feta techlöner driver små enskilda firmor, där de säljer sina grejer på konvent för att gå runt. Det blir deras semester för året.

– Jag har varit i många subkulturer, och det spelar ingen roll om det är ett animekonvent, Sweden Rock eller en Malmö FF-match: knullas kan du ge dig fan på att det gör, konstaterar Sebastian Schriwer.

– Bara för att folk är mer öppna här kan gemene svensk sitta och tycka att ”sån här dekadens håller inte vi på med”, innan man går på firmafest och ligger med sekreteraren.

Zee lärde känna Sebastian genom chattkanaler på plattformen Discord, och blev själv invigd i furrygemenskapen när hen jobbade på ett teknikföretag i London. Jag kommer själv direkt från den massiva ”Techarenan” som ägde rum på Friends Arena i Solna dagen innan, medveten om att världarna är oväntat starkt sammanlänkade. Zee nämner ett ”Eurofur” i Tyskland för några år sedan som ett exempel.

Man kan tycka att folk är ’weird’ här, men ärligt talat är de inte konstigare än vem som helst är inombords. Det syns bara inte på dem.

– De bytte lokal i sista minuten till något stort evenemangscenter, som de fick dela med en techkonferens som var samtidigt. Det man upptäckte var att många som skulle på furrykonventet redan hade det andra inplanerat.

Zee Vieria är också aktiv inom Vänsterpartiet i Norrtälje, kandiderade till EU-valet 2024 på 24:e plats (efter den tidigare riksdagsledamoten Peter Pedersen), och valde medvetet att vara så öppen som möjligt med sin fluffigare sida även i SVT:s valkompassintervju.

– Jag är trött på att mina intressen och hobbyer ska diskvalificera mig från offentligt liv, jag har liksom suttit i kommunfullmäktige. Det enda jag har mött där är positivitet, att folk tycker det är intressant och kul.

Vissa furries har gjort sig kända för radikalare aktivism, och mött hårdare motstånd. I slutet av mars sparkade FBI in dörren hemma hos ledaren för Sieged Sec – det nätverk av självutnämnda ”gay furry hackers” som utsatt både Heritage Foundation, TV-kanalen Real Americas Voice och Nato för politiska cyberattacker, kryddade med en stor dos klassisk hackerhumor. När gruppen gav sig på ett atomlaboratorium i Idaho krävde man att labbet skulle ”forska på att skapa katt-tjejer IRL” (in real life), innan man gick med på att radera stulna personuppgifter.

I Malmö är pälsgänget rockstjärnor en gång om året. Sjöfartsmuseet lockar med rundvandringar, och den kristna furrygruppen som bad om att få låna lokal i S:t Nicolaikyrkan vägg i vägg med hotellet möttes av glad nyfikenhet.

– Förra året drack folk för 300 000 i hotellbaren på en enda natt, med otroligt få incidenter för så mycket folk. Vissa av ordningsvakterna har varit här alla år, och älskar att komma tillbaka. En krog i Hyllie vill att vi ska åka ända dit och dricka öl, berättar Zee Vieira.

Första året jag var här stod jag mest utanför och kedjerökte, i smärre existentiell kris. Nu är jag öppet bisexuell, ickebinär, och äger en fursuit.

– Så fort man träffar hotellchefen ser man dollartecknen i ögonen, säger Sebastian Schriwer.

Han arbetar till vardags med autismspektrumstörningar, och började jobba som volontär på Nordic Fuzz Con för att förbättra evenemangets rutiner kring NPF-hälsa.

– Typ varenda människa här är programmerare, utom vi hälsoansvariga. Där är alla ambulanssjukvårdare eller före detta militärer, menar han.

Zee håller med, och säger sig aldrig ha aldrig träffat så många militärer som i furrysammanhang. Sebastian berättar om dansken som för tre år sedan vandrade in på NFC i full kamouflagemundering, och ville hjälpa till för att han ”hade tråkigt”.

– Han hade landat för tre dagar sedan, efter att ha varit stationerad i Afghanistan. Bakgrundshistorierna på människorna häromkring är så jävla olika. Jag tror det är en kombination av olika öden och diagnoser som får oss att hamna här, reflekterar Sebastian.

Garv. En uttrycksfull ”fursuit” kan både representera ens identitet och skärma av världen utanför – för uppemot 100 000 kronor. Foto: Liz Fällman.

– Jobbar du i teknikbranschen har du ofta varit ett före detta internettroll eller ”lurker” (en observatör som inte postar egna inlägg) på typ 4chan, en kultur som också influerat många här. Vi är ett så accepterande community oavsett bakgrund när man väl kommer in – du kan vara autistisk, bipolär, schizofren, ingen bryr sig för att alla är lite ”speciella”.

– Vi är en otroligt konstig mischmasch av personligheter, och man kan tycka att folk är weird här, men ärligt talat är de inte konstigare än vem som helst är inombords. Det syns bara inte på dem.

– Jag skulle kalla allt omkring oss ganska neuro-atypiskt, jo.

Vi står mitt i hotellobbyn, omringade av tecknat pälsfluff som rymt ut i verkligheten, båda lätt hjärntrötta av pumpande dansmusik och sorlet från upprymda introverter som börjat bärsa bort den sociala stelheten.

Charlie bryter finskt på sin engelska, bär en äkta kommunisthjälm han fått av en vietnamesisk furry, och har både The Clash-pins och en ironisk Nordkorea-flagga på västen. Hans fursona är en tysk schäferhund.

Foto: Liz Fällman.

– Det är bara en samling saker som hamnat hos mig över tid. Mycket av det ser motsägelsefullt ut för andra, men för mig är det helt logiskt. Världen och tiden vi lever i gör en förvirrad och deprimerad, och har gjort mig till en kaotisk absurdist. När du är autistisk, hbtq eller punkare känns det som att du är utanför hela tiden, det är stramt därute. Man får skita i det bara. Ta dagen som den kommer.

Men det finns något mer än bara kaosteori och punkig Vietnamkrigs-estetik under stilvalen. Charlie berättar att han är finsk reservsoldat, och beskriver sitt hemland som ”ett land som aktivt har väntat på krig i 80 år”. Han räcker mig en artefakt från ännu ett land – kinesiska ”brännpengar”, som ska eldas upp i rituellt syfte, ofta på begravningar. Att lägga dem i plånboken innebär olycka, berättar Charlie. Det är därför han tycker det är kul att göra det.

Jag påpekar att han verkar gilla att utmana ödet. Som svar visar han bilder från gårdagen där han och ett gäng andra furries spexar framför en polisbil med albanska flaggan, och blir låtsasarresterade av en (äkta) poliskvinna.

– Svensk polis är toppen, säger han.

Jag frågar om han någonsin är rädd att faktiskt hamna i trubbel.

– Nä. Dör jag så dör jag, och hoppas åtminstone att någon får bra content ur det.

Zee Vieira berättar om kvällen i början av evenemangsveckan, när hen och fyra andra skulle hem till Limhamn från ett karaokehäng.

– Vi ville ta lite bilder på bussen också, så jag sätter på mig huvudet, och får det avslitet några sekunder senare. När jag går fram till killen för att försöka ta tillbaks det säger hans kompis något i stil med ”de förtjänar det”. Polaren smäller till mig på käften, och sparkar en av mina andra kompisar i revbenen.

Denna gång kom både Zee och dräkten hem hela och relativt välbehållna, men överfallet lade viss sordin på stämningen. Sebastians egna erfarenheter gör att han är på sin vakt.

– Vi furries måste vara försiktiga, precis som de som är trans eller håller på med drag. Kanske är jag pessimist, eller traumatiserad, men jag vet också hur jag själv brukade tänka och agera. Jag såg folk som mig som avskum.

Några veckor efter Nordic Fuzz Con sitter jag i en betydlig mer vardaglig kafémiljö, utan femboy-servitriser: inne på Stockholms Universitet, där den utvisningshotade ryska flyktingen Allan pluggat sedan han kom till Sverige.

Han berättar för mig om den furry-nära aktiviteten ”quadrobics”, som främst verkar fokusera på att röra sig som riktiga djur. Men den har också specifikt förknippas med de djurmasker som de senaste åren kommit att bli synonyma med själadjurs-begreppet ”terianer”, med snarlika men något mer andliga och ockulta rötter.

– Ryska regeringen började påstå att det var något satanistiskt, man började diskutera förbud i parlamentet för att ”skydda barn från dåligt inflytande”.

Allan är 41 år, och flydde som vapenvägrare till Sverige 2022 när Ukraina invaderades. Här har han kunnat leva öppet som homosexuell, medan den ryska ”hbtq-rörelsen” kriminaliserades som ”extremistgrupp” 2023.

– Här kan jag prata om det öppet, ingen bryr sig. Där är det ett brott, på vissa ställen farligt. Jag är rädd att Migrationsdomstolen kommer att vägra mig asyl ändå.

Allan föddes i Dagestan, men växte upp i glesbefolkade Sibirien, och flyttade till Moskva efter universitetet. Hans första intryck av och enda koppling till Sverige innan han flydde hit var Malmös Nordic Fuzz Con, dit han tog sig första gången 2017. Då hade konventet bara ett par hundra besökare.

Foto: Liz Fällman.

– Det var väldigt intressant och mysigt, alla är som stora gosedjur som springer runt. Du kan säga hej, kramas, peta någon på nosen – perfekt. Du som varit där vet.

Allan hann gå på två ryska furrykonvent när det fortfarande fanns större sådana i landet, under ett progressivare 00-tal som nu känns som en nostalgisk dimma. Hans egen fursona är en ”tam innekatt”.

– Som många började jag på internet, runt 2001, på IRC-tiden. Det kretsade inte kring fanfiction eller något sådant då, bara små grupper av människor som kände sig som furries. Du förstod att du var en del av en gemenskap.

För tio år sedan beställde han den kattbild han använder som profilbild för sin fursona, som fortfarande känns perfekt.

Vi möts av leenden och positivitet nästan överallt.

– Vissa furries har flera olika avatarer, men för mig har det alltid varit en och samma. När du introducerar dig själv som din fursona, ofta på internet, börjar du bete dig mer på vissa sätt. Det känns väldigt naturligt.

Allan har bedrivit ordentlig sociologisk forskning på furries som subkultur, ”men på ryska, så ingen brydde sig riktigt”.

– Min hypotes var att furries är exempel på inlärda beteenden från animerad film. Barn har folk runt sig i sitt liv vars mänskliga beteenden de härmar och speglar, som viktiga vuxna, men också karaktärer från barnprogram.

Kring sig ser Allan nu den en gång obskyra och bespottade nätkulturen växa, utvecklas åt nya håll, och få större allmän acceptans. I Stockholm ordnas ”furryfika” i Gamla stan en gång i månaden. Allan har blivit stammis.

– Fler och fler börjar dyka upp, även folk som inte bara är furries. Vi möts av leenden och positivitet nästan överallt. Vare sig vi spelar brädspel ihop eller festar har vi redan en massa saker, känslor och livsupplevelser gemensamt.

När han bodde i en liten industristad i Sibirien fanns de närmsta furryvännerna på internet tusen kilometer bort, trots att de var i samma land.

– Ryssland är enormt. Många försöker flytta till Moskva, men det gäller nästan alla som är annorlunda. Du kan inte vara det hur länge som helst i mindre, tråkigare städer.

Samma sak gäller i hela världen, menar Allan – ”är du en fattig furry så lever du på nätet”. På Telegram chattar han med amerikanska furries i ödsligaste Mellanvästern, som inte heller har råd med konvent eller dräkter.

Läs mer

– De delar samma värden och världsbild, som aldrig hade kunnat bli vad den är utan internet. Furrysammanhang är vänligare. Jag vill inte säga ”bättre”, det finns problem här som i alla subkulturer, men de låter en uttrycka speciella saker, säger han.

– Du måste låtsas mindre, och får vara mer fri.

Inrikes/Nyheter 09 april, 2025

Uber expanderar i Sverige: ”Nu kommer gräshoppssvärmen”

Tidigare fanns Uber enbart i större svenska städer, som Stockholm, Malmö och Umeå. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Den kritiserade taxiappen Uber gör sina tjänster tillgängliga i hela landet – och hoppas bli ”ett komplement till kollektivtrafiken” på fler ställen än i storstäderna. ”Säg hej då till den svenska modellen”, kommenterar Taxiunionens ordförande Nasar Khan.

– Nu kommer gräshoppssvärmen till övriga Sverige: den som äter upp all skörd, säger Nasar Khan (bilden), Uberförare och ordförande på Taxiunionen.

– När de kom till Uppsala och till Göteborg ökade konkurserna bland taxiföretag drastiskt. Vi kan säga hej då till landsbygdstaxin, till kollektivavtal på landsbygden, och till den svenska arbetsmodellen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 09 april, 2025

Det våras för uranbrytningen

Gällivare Boliden använder självkörande gruvtruckar i det nya dagbrottet Liikavaara i närheten av det stora dagbrottet i Aitik. Foto: Jesper Frisk/DI/TT.

Redan innan förbudet mot uranbrytning upphävs är jakten på det vita silvret i full gång. Flammans kartläggning visar att det handlar om tillstånd på över 2 000 kvadratkilometer, från Västra Götaland i söder till Norrbotten i norr.

Ännu är träden kala och fjolårsgräset skiftar i gult och brunt på Billingen. Vårbruket på åkrarna har inte kommit i gång, men det första vårtecknet är redan här. I slutet av februari landade de första tranorna vid Hornborgasjön, intill det långsträckta platåberget.

Under andra halvan av april börjar lövsprickningen i skogarna som täcker delar av berget, och strax därefter blommar körsbärsträden.

Under några år på 1960-talet bröts det uran här i trakten, intill den lilla byn Ranstad. Uranet fanns i alunskiffer, en bergart där risken är stor för omfattande läckage av metaller till naturen.

Den småskaliga verksamheten producerade bara några hundra ton – men det har krävts ett omfattande arbete för att städa upp efteråt. Länsstyrelsen i Västra Götaland räknar med att det totalt har satsats 580 miljoner kronor på efterbehandlingen.

Ändå har intresset för den natursköna kullen vaknat igen.


För bara några år sedan såg drömmen om svensk uranbrytning ut att vara skrinlagd en gång för alla. Oskarshamns kärnkraftverk stängde 2017, och året därpå trädde ett förbud mot att leta efter och bryta uran i kraft.

Men efter valet 2022 meddelade Tidöpartierna att uranförbudet skulle hävas, och nu finns en utredning på bordet med förslag i den riktningen.

Flykt. Motståndare till uranbrytning vid Billingen oroar sig för att det ska inverka på platsens rika natur, däribland Hornborgasjön där tranor samlas varje år. Foto: Adam Ihse/TT.

– Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Att kunna bryta uran är nödvändigt för vårt arbete med klimatomställningen, för att minska utsläppen och beroendet av fossila bränslen och energikällor, sade klimat- och miljöminister Romina Pormokhtari den 20 december, och beskrev svensk gruvdrift som ”bland den mest miljövänliga och säkra i världen”.

En av de platser där uranet finns är just Billingen. Det norska företaget Titan Strategics AS sökte i slutet av förra året tillstånd att leta efter vanadin och molybden på ett två kvadratmil stort område. I början av 2025 godkände myndigheten Bergsstaten bolagets ansökan, trots att alla närliggande kommuner motsatte sig ansökan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Veckobrev 08 april, 2025

Plötsligt känner jag med världens rikaste man

Spelet Diablo IV är en av många saker som Elon Musk hävdar sig vara världsbäst på. Collage: Foto av Susan Walsh/TT, skärmavbild av Diablo IV.

När spelade du dataspel senast? För min del var det ett tag sedan. Men från gymnasiet och framåt brukade jag och mina vänner släpa våra otympliga datorer hem till en kompis för att ”lana”.

Vi spelade Counter-Strike, Warcraft II, Diablo II och senare även Dota – spelserier som fortfarande är populära. Rummet stank snabbt av killsvett och pizza, och tack vare Joltcolan sov vi aldrig en sekund.

Stämningen i nätchattarna var hård, och höll du inte måttet fick du snabbt höra det av laget – med ett pärlband av könsord som avslutas med ”omg please leave n00b!” (”Gud vilken nybörjare, dra är du snäll”, med sarkastisk artighet.)

Jag känner precis igen typen. Jag har växt upp med dem, jag har själv varit dem, jag avskyr dem.

Den grabbiga natthobbyn tonsattes av Basshunter, en av de främsta skildrarna av 00-talets tonårskultur. När han ”pushar på och creepar” i dansdängan ”Vi sitter i Ventrilo och spelar Dota” från 2006 syftar han på att döda monster för att samla erfarenhetspoäng och trycka fram frontlinjen mellan spelets två hjältelag.

Så när Elon Musk skryter om sina spelfärdigheter, känner jag precis igen typen. Jag har växt upp med dem, jag har själv varit dem, jag avskyr dem. Han har länge påstått sig vara rankad 19 i världen i Diablo IV, något som starkt har ifrågasatts med tanke på att andra världsspelare ofta lägger minst 60 timmar i veckan. Det verkar tufft med tanke på att Elon Musk samtidigt skryter om att jobba upp till 120 timmar. Som mest skulle det innebära jobb och spelande på 180 av veckans 168 timmar, och inte en sekunds sömn. Det låter stressigt för en tolvbarnsfar.

Han spelar ofta publikt för att bevisa hur duktig han är, vilket brukar följas av långa trådar på forumet Reddit som visar hur illa hans noobiga spelande matchar med hans ständigt legendariska utrustning.

Den här texten är bara en liten crit*

Vill du ha hela looten**? Teckna en prenumeration på Flamman, digitalt eller på papper.

Nu har hånen tagit en ny nivå. I lördags livesände Musk sitt äventyrande i Path of exile 2, ett hacka-och-slakta-rollspel i stil med Diablo, och skrattades ut i chatten för sitt ständiga döende. Till slut ragequittade han, det vill säga lämnade både spelet och kanalen på hans plattform X. Enligt nättidningen Futurism (7/4) skrev åskådarna att han har ”INGA VÄNNER”, att han ”KOMMER ATT DÖ ENSAM”, samt ser ”DUM OCH FUL” ut. Oklart vilket som är värst.

Plötsligt händer det. Jag känner med världens rikaste man, en sydafrikansk etnonationalist som vill kolonisera Mars och utplåna demokratin. Inte ens han undkommer spottet i spelmiljöernas skoningslösa meritokrati. Inte bara kan pengar inte köpa allt, det räcker inte till någonting viktigt. Som att slippa bli mobbad, eller att ha sällskap in i döden.

Nu förstår jag varför han vill ut i rymden. Världens mäktigaste man är ensam. Det gör honom inte mindre farlig, tvärtom. Men när jag nu smäller på Basshunter i datorhögtalarna tänker jag: I venten är vi alla lika.

Ordlista

Crit = Critter (nötkreatur), ett enkelt monster man dödar för att få guld, samt erfarenhetspoäng som utvecklar hjältens förmågor.

Loot = Skatt som väntar efter en dödad fiende.

Inrikes/Nyheter 07 april, 2025

Utredning om friskolor kritiseras av lärare: ”Spackel i hörnen”

Från regeringens pressträff måndagen den 7 april. Foto: Axel Narving/TT

Regeringens utredare vill kunna stoppa vinstutdelning till ”oseriösa” friskolor, och dela ut ”kännbara” böter. Men skoldebattören Marcus Larsson ser bara ”lite spackel i hörnen” av den helrenovering som regeringen utlovat – och facket hade föredragit ett totalt vinststopp.

– Det här är en del av en helhet. Det ska bli mindre attraktivt att driva en skola av spekulativa skäl, och Skolinspektionen ska få mer resurser och skarpare verktyg för uppföljning, säger regeringens utredare Joakim Stymne till Flamman.

I en debattartikel i Dagens Nyheter redogör utredaren, som också var SCB:s förra generaldirektör, för utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Bland det batteri av åtgärder som presenterades för utbildningsminister Johan Pehrson (L) under måndagen finns ett förbud mot vinstutdelning i fem år från att en ny skola grundas eller byter huvudman.

Skolföretag ska även kunna påföras ett ”värdeöverföringsförbud”, där skolpengen endast får användas till ”skolverksamhet” och inte vinst ifall brister upptäcks av Skolinspektionen. Att bryta mot förbudet ska innebära ”kännbara” sanktionsavgifter, och tillstånd ska återkallas för allvarliga eller upprepade brister, säger Joakim Stymne under regeringens presskonferens.

Robin Smith (bilden), vice ordförande på fackförbundet Sveriges Lärare, kallar förslaget om vinststopp för extra undermåliga skolor ”ett steg i rätt riktning”.

– Friskolor som missköter sig ska inte få dela ut vinst. Men vi tycker ju i grunden att skattemedel avsatta för en kvalitativ skola ska användas för att möta de behov som finns i skolan. Vi skulle vilja se krav på att överskottet helt och hållet återinvesteras i verksamheten, som en allmän regel.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 07 april, 2025

Ungdomarna som vägrar lämna SEB i fred

”Reapriserna” hänvisar till att SEB:s aktie sjönk med flera procent under tisdagen, samma dag som aktivisterna tog sig in på bankens årsstämma. Foto: Liz Fällman.

I fredags samlades Ta tillbaka framtiden för att störa vardagen hos storbanken SEB – för tredje gången på en vecka. ”Vi rubbar en stöttepelare till fossilindustrin”, säger aktivisten Irma Källström.

Morgonsolen får fasaden att blänka på Svenska Enskilda Bankens högkvarter i Solna. En kille med megafonen står och hojtar på jäktande pendlare som precis klivit av tåget.

– Vi har fika, kaffe och te, men framför allt har vi det trevligt!

Ur en högtalare spelas både lugn pop, punk och en studentflaks-remix av ”Bella Ciao”. Ett trettiotal ungdomar dansar runt med plakat i händerna. På flera av dem syns bilder på SEB:s toppar: vd, hållbarhetschef, ”chief risk officer” och ordförande Marcus Wallenberg. 

– Vi har kunder som ska ha möte härinne! 

Två affärsklädda kvinnor surnar till en aning när bankens säkerhetspersonal pekar bort dem från huvudingången, som fått stängas av inför protesten. En man i kostym som ska till byggnaden bredvid tar istället en pamflett med texten ”sämsta enskilda banken” och en kaffemugg från en av demonstranterna, och säger att de är ”riktiga hjältar”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 07 april, 2025

Även de rika har börjat bojkotta USA – inte minst på Systembolaget. Foto: Vickan Mörk/TT.

”Solen påverkar nog försäljningen av rosévin mer än räntan”, konstaterar en av kollegorna på Systembolaget medan vi blickar ut över havet av kunder som köar inför fredagens släpp av det tillfälliga sortimentet.

Vi befinner oss i den sydostliga delen af hufvudstaden. Utanför fönstret trängs suvarna och cabbarna med varandra och har man riktigt tråkigt i kassan kan man ägna sin tid åt att studera exotiska rashundar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 06 april, 2025

USA är en opålitlig allierad – och har alltid varit det

En amerikansk och en ukrainsk flagga vajar framför Kapitolium i Washington D.C. Foto: J. Scott Applewhite/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag kommer ihåg tv-spelsnamnen på USA:s militära operationer i Mellanöstern: Desert Storm, Red Dawn, Relentless Strike, Iraqi Freedom. Jag minns också att i Södertälje, där jag växte upp, sades det att vi hade tagit emot fler irakiska flyktingar än hela Nordamerika sammantaget efter invasionen.

Det kanske var självklart att de inte ville fly till USA, men det fanns ett slags stolthet i det konstaterandet. Kanske för att den särskilde oss från de ryggradslösa amerikanerna. På nyheterna hörde vi om hur många irakier som miste sina liv under de USA-ledda styrkorna, i Södertälje togs de emot som flyktingar.

Amerikanerna torterade irakier i Abu Ghraib-fängelset – i Södertälje fick de jobb som lastbilsmontörer.

Det är väl känt att USA beväpnade den afghanska mujaheddinrörelsen genom underrättelsetjänsten CIA – för att tio år senare invadera Afghanistan och slåss mot sina egna vapen. Den USA-ledda koalitionen hade då förklarat krig mot Al-Qaida, som Usama bin Ladin grundat i spillrorna av rörelsen efter det sovjet-afghanska kriget. Al-Qaida betyder bokstavligen ”databasen”, och var ursprungligen benämningen på ett dokument med namn på tusentals mujaheddiner som CIA rekryterat och tränat.

Men även i Irak slogs USA mot de krafter som man tidigare delat bord med. Under kriget mellan Irak och Iran understödde USA Saddam Husseins styrkor när de genomförde några av historiens värsta attacker med kemiska vapen, för att bara 15 år senare invadera Irak för att de sades ha just kemiska vapen.

Amerikanerna är vana att överge tidigare allierade och slänga gamla principer över bord.

Det har framkommit senare att den amerikanska militären var väl medveten om att de irakiska styrkorna använde sarin- och senapsgas som dödade tusentals iranier. Trots det fortsatte det amerikanska stödet oförtrutet. USA bistod Saddam Husseins styrkor med satellitbilder och underrättelseuppgifter som bedöms ha varit avgörande för de kemiska attackerna som pågick till och med krigets slut.

Att USA:s utrikesminister Colin Powell visade upp ett provrör för FN:s säkerhetsråd med vad han menade var mjältbrand från Saddams Husseins lager av kemiska vapen – vilket visade sig vara en total lögn – är bara en detalj i sammanhanget. Powells tal i säkerhetsrådet har i efterhand beskrivits som avgörande för att underminera USA:s trovärdighet och globala roll.

Och nu har det alltså skett igen. USA har gått från att ge det enskilt största och viktigaste militära stödet till Ukraina – till att avbryta vapenleveranser och förhandla med Ryssland över huvudet på Volodymyr Zelenskyj.

Trumpadministrationens helomvändning har väckt starka reaktioner i Europa, men följer i allt väsentligt gamla mönster. Amerikanerna är vana att överge tidigare allierade och slänga gamla principer över bord. Det är viktigt att hålla i tankarna när europeisk säkerhet diskuteras efter att Trump antytt att de inte skulle komma till Natos undsättning i händelse av krig.

Läs mer

Fallet Irak och Afghanistan går inte att jämföra med Ukraina och det är inte poängen här; det är att understryka att USA alltid agerar efter egna intressen. Det är också just därför en så stor omläggning av det amerikanska stödet för Ukraina inte bör förvåna. I nästan tre års tid lyssnade vi på deras högstämda tal om att Ukraina slogs för vår frihet, värderingar och vårt sätt att leva – mot tyranniet.

Likt de tidigare gångerna var det som att den amerikanska ståndpunkten byttes mitt i en mening, från att oreserverat stå bakom Ukrainas suveränitet till att kalla Zelenskyj för en diktator som startade kriget.

Det borde tas på allvar av regeringen Kristersson, som hittills undvikit att kommentera Trumpadministrationens nya positioner. Om inte annat eftersom Sveriges försvar numera är helt uppknutet till USA med medlemskapet i Nato och försvarsavtalet DCA.

Inrikes 05 april, 2025

Modemagasinet Bon återlanseras – ägs av antiwoke-miljardär

Saga Cavallin, skribent i Dagens Nyheter och Flamman, blir ny chefredaktör för tidningen Bon. Foto: Anders Wiklund/TT.

Det klassiska modemagasinet Bon återstartas med Flammans Saga Cavallin som chefredaktör, som utlovar ett fokus på det smala och initierade. Högst upp i ägarkedjan finns Saeid Esmaeilzadeh, som i höstas drev en högerlutande ”svartklubb” på Östermalm.

”Vi vill erbjuda något som fattas inom svensk kulturjournalistik: välskrivna texter med en internationell utblick som tar det nischade på allvar.”

Så inleder modemagasinet Bon sin återlansering.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 05 april, 2025

Mina drömmars fristad

Författaren och konstnären Sam Hultin på gården utanför Nederländska ambassaden. Foto: Paulina Sokolow.

I Eva-Lisa Bengtsons arkiv finns allt från festannonser i porrtidningar till strikta mötesprotokoll. Konstnären Sam Hultin har gjort transpionjärens liv till en stadsvandring – och nu en roman.

En fyraåring som kallas lillebror och ibland ett pojknamn står framför spegeln och har på sig storasysters klänning. Det är 1930-tal, och barnet testar för sitt inre namnet Eva-Lisa. Det känns vackert och självklart.

Klipp till 1965. Den vuxna Eva-Lisa syns på ett foto iklädd en djupblå sammetsklänning. Hon lutar sig ömsint mot en annan dam i rosa sidenhatt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr