En allt svagare Ulf Kristersson försöker hänga kvar i täten men lyckas inte med annat än att ge Åkesson ännu en skjuts framåt.
I helgen sköts en femtonårig pojke ihjäl i Malmö. Det är förstås oerhört tragiskt och, hur man än ser på det, ett misslyckande för ett samhälle.
Barn ska inte skjutas ihjäl.
Polisen kommer nu under en så kallad ”nationell kampanj” placera om poliser över hela landet – troligen genom att flytta personal till Malmö – i ett försök att komma åt våldet.
Detta utöver omfattande satsningar på polisen som även om det inte alltid låter så, redan görs.
Men vad som faktiskt görs och inte verkar inte spela så stor roll: det viktiga är att det återigen öppnats ett nyhetsfönster att visa stridspitten i. Trots att riksdagspartierna ärligt talat alla vill ha ungefär samma kriminalpolitik.
Under onsdagsmorgonens partiledardebatt krävde SD med stöd av M och KD därför ett misstroendevotum mot justitieminister Morgan Johansson.
Planen, i den mån det nu var en plan, lanserades när de unga reaktionärerna i MUF som krävde en misstroendeomröstning. Sen höjde SD insatsen genom att gå ut med samma krav. Nu hamnade M i knipa: om nu regeringens hårdare tag mot gängkriminaliteten är så veka som man hävdat är det fullständigt ologiskt att inte misstroendeförklara Morgan Johansson.
Processen upprepas därefter med att KD, ett parti som svingar på allt i allt vildare desperation – eller om det är extas – hoppar på bandvagnen.
På håll ser det ut ungefär som när samma gäng i maj ville peta Annika Strandhäll. Då blev det inte heller någonting av: det blir ju inte det om inte något av januariöverenskommelsens borgerliga partier (eller Vänsterpartiet) röstar för att peta en minister.
Lyckas man ändå få igenom kravet är det troligt att statsminister Stefan Löfven gör som han hotat om tidigare: tar sina ministrar med sig och avgår.
Ulf Kristersson försöker alltså piska fram ett nyval för att få möjligheten att agera fotpall åt Jimmie Åkesson, som nu leder ett större parti.
I Sverige har nio misstroendevotum väckts, totalt. Fem av dem de senaste tio åren, alla från SD eller M. Ingen av omröstningarna har varit framgångsrik.
Även den här gången har Liberalerna, som ligger under riksdagsspärren, bestämt sig för att man inte ville byta all den liberala politiken i januariavtalet mot ett nyval. Troligen hade alla iblandade också räknat med det. Omröstningen, som är planerad att hållas på fredagen, blir alltså en ren formalitet för högerns två tyngsta spelare: Ulf ”Den vuxne i rummet” Kristersson med 17,6 procent och 169 centimeter. Och Jimmie ”Give ’em hell” Åkesson, med 22, 8 procent och 180 centimeter.
Man kan ju fundera på vem av dem som har mest att vinna på det här praktiskt sett helt onödiga spektaklet.
Så är det helt enkelt så att Ulf Kristersson är, ursäkta uttrycket, dum i huvudet?
Nej, han har bara resignerat inför sin andraplats. Den borgerliga ledartröjan är överlämnad och femtonåringen i Malmö är redan bortglömd.
