Tänk er att Trump inte bara skulle färdigställa muren mot Mexico utan också gradvis flytta fram den för att utvidga USA. Tänk er om omvärldens bönrop då begränsades till kritik som: ”Murens framåtskridande är ett hot mot fred.” eller… ”Det är en oerhört komplex konflikt och båda sidorna måste kompromissa.” Fullständigt oacceptabelt! hade vi tänkt. Ändå är det ungefär så här Israel har gått tillväga i många årtionden och om man dessutom säger något om att denna statsbildnings skapelse är orättfärdig ses man som antisemit — trots att vi fördömer fördrivningen av USA:s ursprungsbefolkning men inte Palestinas, vilket var en förutsättning för att kunna skapa ett nytt land.
Till skillnad från USA har Israel behållit sin ursprungliga nationalistiska identitet; en vacker mytbild som använder sig av antisemitismens narrativ för att göra judarna till en etnisk folkgrupp och samlar ihop dem i en biblisk profetia, i en nation — och på detta sätt döljer vad det egentligen handlar om — en helt vanlig traditionell rasistisk kolonisering, fast något senare än tidigare kolonialskapanden. Dessutom är statsfundamentet i sin natur exkluderande, vilket leder till världens lama protester mot ytterligare markstöld. Som det vita Sydafrika men med vackrare utsida.
Israels religiösa berättarperspektiv är inte unikt när man vill hitta en kreativ ursäkt för att rättfärdiga markstöld och ena ”ett folk” som man fyller nationen med. Bland många av de som i början av 1600-talet började kolonisera det som skulle bli USA såg man kolonialprojektet som något som var styrt av Gud i att skapa ett nytt Israel. Fördrivningen av ursprungsbefolkningen var därför lika tillåten som när Gud tillät israeliterna att fördriva kananéerna.
”Unionens Fäder” skulle i och med USA:s självständighetsförklaring se folkets olika religiösa tillhörighet, oftast starka religiösa känslor, som ett problem om det grundlades i den kommande konstitutionen. Alltså separerade man kyrka och stat. På samma sätt som man rättfärdigade koloniseringen av dagens USA med religiösa bibeltexter såg Sydafrikas boer sig själva som ett folk på uppdrag av Gud att härska över den svarta befolkningen.
USA:s berättarperspektiv förändrades med tiden till att tala om ett land där alla slags immigranter blev ett med nationen och välkomnade de trötta och fattiga massorna i tron på att vem som helst kan resa sig upp ur misären och bli något stortartat. Däremot tillåter inte det här berättarperspektivet mer kolonisering. Och det vita Sydafrikas berättarperspektiv var så öppet förtryckande att nästan ingen kunde annat än att vilja bojkotta regimen.Var det rasistiskt att rycka upp Sydafrikas apartheidmentalitet med rötterna och göra det till ett land för både vita och svarta? Självklart inte. Så varför skulle det vara antisemitiskt att vilja göra samma sak med Israel, att skapa ett land för alla oavsett hudfärg, religiös eller etnisk tillhörighet?