Utrikes

Nicaraguas två verkligheter

En regeringsanhängare visar sitt stöd för president Daniel Ortega under en demonstration för fred i Managua den 7 juli. I bakgrunden står ett av de symboliska ”livsträden” som regeringen uppfört. Foto: Alfredo Zuniga/AP/TT.

I Nicaragua fortsätter våldet mellan demonstranter och regering. Samtidigt är vänstern splittrad. Flamman har talat med både sandinister och regimkritikern Eva Zetterberg, vänsterpartist och tidigare ambassadör i landet.

Utrikes

Den våldsamma konflikten mellan regering och demonstranter i Nicaragua har åter satt det centralamerikanska landet i världspressens fokus. Hundratals människor har mist livet. Vänstern är splittrad. Är demonstranterna finansierade av USA för att störta en folkvald vänsterregering? Eller handlar det om legitima protester mot en auktoritär regim? Eva Zetterberg, vänsterpartist och ambassadör i Nicaragua mellan 2003 och 2008, är inne på det senare:
– Det är väldigt smärtsamt att se att hjältarna från 70- och 80-talet, som stred mot tyranniet som Somoza representerade, i dag inte förstår att de har gått åt helt fel riktning politiskt. Det är på väg mot en fullödig diktatur igen, förklarar hon.
Men det finns också en annan bild. Mario Malespin, advokat ansluten till landets största fackförbund FNT, berättar:
– Situationen i Nicaragua är ett led i USA:s offensiv för att störta regionens progressiva regeringar. De behöver länder som tillåter dem att fortsätta lägga beslag på rikedomar och råvaror som de är i behov av. Brasilien, Argentina, Paraguay, Honduras och Ecuador har redan fallit. Venezuela, Bolivia, Nicaragua och El Salvador är de sista fienderna att besegra, säger han.
Hur kunde en en gång så hyllad regering hamna i denna situation?

Hjälten Ortega

1979 stod både Eva och Mario bakom samma sandinistiska vänsterrörelse som befriat landet från Somozas diktatur. Men alla var inte nöjda. Diktatorn och oligarkerna hade förlorat både makt och egendom. USA:s ledning var bekymrad över ytterligare en granne med vänstertendenser. Under insyn av CIA började därför kontrarevolutionära grupper, eller contras i folkmun, operera för att störta regeringen. Bland annat genom systematiska våldtäkter och mord. Trots det vann sandinisterna under ledning av Daniel Ortega valet 1984 med 67 procent av rösterna.
1988 drog Sovjetunionen in sitt stöd vilket fick USA:s ekonomiska blockad att drabba landet ytterligare. Efter påtryckningar gick därför en segerviss Ortega med på att tidigarelägga valet 1990. Det slutade med fiasko för presidenten. Högeralliansen ledd av Violeta Chamorro vann övertygande. Samtidigt hade ett fredsavtal undertecknats och landet kunde andas ut. Över 55 000 människor hade dött sedan krigets början. 1986 beslutade den Internationella brottmålsdomstolen i Haag att USA skulle ersätta de 17 miljarder dollar som kriget beräknas ha kostat Nicaragua. USA vägrade och blockerade genom sin position i säkerhetsrådet FN:s möjlighet till sanktioner. 1992 drog Violeta Chamorro dessutom tillbaka kravet.

Numera är det inte bara palmer och plataner som pryder huvudstaden Managuas gator. 140 gigantiska metallträd i pastellfärg har rests runtom i huvudstaden. Los árboles de la vida, livsträden, är ett påfund av vicepresidenten Rosario Murillo, tillika Daniel Ortegas fru, som efter 16 år av högerstyre återtog makten i valet 2006. Träden symboliserar sandinisternas valparoll: ”det kristna, socialistiska och solidariska Nicaragua”. Fram till nyligen verkade det receptet fungera. Nationen var den säkraste och mest stabila i regionen. Runt 90 procent av livsmedlen producerades inom landet. Dessutom har man haft en årlig tillväxt på cirka 4 procent under det senaste decenniet. Michèle Faure, lärare och partner till Mario Malespin, flyttade hit från Frankrike för 30 år sedan och är imponerad över utvecklingen:
– Det är ett helt annat land. Fattigdomen har minskat och FN har till och med gratulerat regeringen. Allt har moderniserats. Sjukhusen, socialförsäkringen, vägarna. Kommunikationen till avlägsna samhällen har förbättrats. Medelklassens levnadsstandard har gynnats avsevärt av regeringens politik. De konsumerar och det finns betydligt fler varor än tidigare, men som man kunde förutse stöttar de nu högern, berättar hon.

Impopulär pensionsreform

Efter den övertygande valvinsten 2016, med 72 procent av rösterna, tydde ingenting på att någon förändring var nära. Men så kom den 18 april 2018. Landets socialförsäkringssystem hade ett underskott på 80 miljoner dollar som behövde täppas till. Internationella valutafonden föreslog en höjning av pensionsåldern. Regeringen nekade till detta och föreslog i stället en femprocentig sänkning av pensionen med höjda avgifter för arbetare och fram förallt höginkomsttagare. Trots impopularitet, bland både sandinister och opposition, var det svårt att förutse att den reformen skulle leda till våldsamheter med hundratals dödsfall.

Situationen i Nicaragua är ett led i USA:s offensiv för att störta regionens progressiva regeringar

Rapporterna om vad som hände är diametralt motsatta. Proteströrelsen hävdar att Ortega och Murillo är maktmissbrukande, valfuskande, våldsbejakande och korrupta. Demonstranterna består främst av studenter med stöd av näringslivet, katolska kyrkan, högerpartier och ”nysandinister” från rörelsen MRS, Movimiento Renovador Sandinista. Reformen beskylldes för att vara nyliberal. Sedan tidigare jäste missnöjet över planerna på en kanal mellan Stilla havet och Atlanten, som skulle tvinga människor att flytta. Dessutom anklagades regeringen för att ha agerat passivt vid branden i naturreservatet Indio Maíz. Slutligen ledde detta till protester som ska ha besvarats med övervåld och beskjutning från polis och paramilitära grupper. Enligt CIDH (Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter) har 322 personer avlidit sedan protesternas början. När våldet eskalerade drogs reformen in. Demonstranterna övergick då till att kräva presidentens avgång och nyval, vilket regeringsanhängarna pekat ut som den verkliga bevekelsegrunden. En del städer är alltjämt ockuperade och ett antal ”livsträd” har rivits ner och bränts.

Eva Zetterberg delar i stora drag demonstranternas bild, men uttrycker samtidigt en oro över att oppositionen inte lyckats kanalisera missnöjet till ett seriöst politiskt alternativ. Hon uppmärksammade tidigt vad hon såg som auktoritära drag hos regeringen och blev därefter utsatt för en förtalskampanj, där hon bland annat blev kallad ”diabla”, djävul, av landets vice utrikesminister.
– När Ortega tillträdde var jag optimistisk och avfärdade dem som talade om hur skräckartat allt skulle bli, men allteftersom blev det tydligt att det inte skulle bli någon idyll. När jag uttryckte oro för hur man behandlade oliktänkande tog det hus i helvete. Jag var ändå internationell diplomat. Därefter kunde jag bättre förstå aktörer i det civila samhället som utsattes för värre saker.
Någon nordamerikansk inblandning tror hon inte på:
– Jag ser inga tecken på att USA är inblandat. Jag tror att Trump mer eller mindre struntar i Nicaragua. Det är att appellera till gammal vänsterretorik som inte stämmer i det här fallet.

”Statskuppsterrorism”

Regeringsanhängarna är övertygade om motsatsen. Framför allt på grund av oppositionens ekonomiska resurser. Demonstranterna ska ha varit tungt beväpnade och marscherat med kriminella gäng. Närvaron av krypskyttar som ska ha skjutit in i folkmassan för att skapa kaos ses som ett annat bevis (oppositionen menar att krypskyttarna var på polisens sida). Den amerikanske journalisten Max Blumenthal rapporterade i juli om att representanter från oppositionsgruppen M19 reste till USA för att få hjälp med att störta Ortega. Nordamerikanerna ska ha stöttat initiativet med miljontals dollar, bland annat genom organisationen NED, National Endowment for Democracy. Förtroendet för CIDH, som anses vara partisk, är lågt och polisen har tagit fram en egen rapport där man redogör för 450 döda till följd av ”statskuppsterrorism” samt mord och trafikolyckor som använts för att smutskasta regeringen.

Motivet till ”den mjuka statskuppen” sägs vara en nordamerikansk strategi för att öka inflytandet i regionen. Den bilden delas av miljoner latinamerikaner. Michèle och Mario är två av dem.
– Ortega valdes av en överväldigande majoritet vilket visar att demonstranterna är i minoritet. Om en protest av den här typen leder till nyval eller presidentens avgång skulle Nicaragua bli omöjligt att styra och utelämnat till kaos. Det är därför helt omöjligt att tänka sig. Vad som har skett i Nicaragua är ett medialt krig styrt från utlandet, säger Mario.
Kampen om verkligheten lär fortsätta.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • Daniel Ortega
  • Latinamerika
  • Nicaragua

Utrikes