Begreppet ”foliehatt” används ofta för att beskriva en person med en konspiratoriskt lagd rädsla. Ordet var med på nyordslistan 2011 och definierades då som en symbol för ”rädsla för inbillad fara”. Några år tidigare hade det fria internet och avlyssningar diskuterats i samband med att den nya FRA-lagen togs fram och röstades igenom. I samma veva tog sig Piratpartiet in i Europaparlamentet.

Sedan dess har det blivit allt tystare när det gäller frågor om ett fritt internet och övervakning. Nu förknippas de snarare med konspiratoriska strömningar – folie­hattar, helt enkelt.

Frågan om integritet på nätet är dock återigen aktuell: Ekots granskning under de senaste månaderna visar hur flera vårdaktörer, däribland nätläkarföretaget Kry, det statliga Apoteket och nätapoteket Apotea har delat med sig av personuppgifter till Facebook. Något som borde uppröra oss alla, även om handeln med information kan tyckas främmande.

I Krys fall rör det sig om tjänsten Kry Connect, där både läkare och patienter fått sina telefonnummer och mejladresser skickade till Face­book. Från företagets sida hävdar man att det skett av misstag, något som är minst lika anmärkningsvärt som om det hade varit med flit. Inkompetens eller medvetet läckage – för patienterna gör det ingen skillnad.

Ekots tester visar dessutom att uppgifterna i vissa fall skickas till Facebook även om man nekat kakor – den lilla rutan som dyker upp på nästintill alla hemsidor och ber om ens medgivande. Hem­sidebesökaren ges ett val: godkänn villkoren snabbt och enkelt eller läs igenom långa avtal om hur informationen används.

Priset vi betalar för att röra oss på internet är att information om oss som användare sparas och analyseras, i syfte att kunna rikta reklam och annonser specifikt till enskilda kunder. Foliehatten åker fram redan här för vissa, medan andra betalar utan att blinka.

Kanske är vi i dag naiva jämfört med för tio år sedan. Kanske borde vi vid det här laget veta att våra digitala spår är en handelsvara. Kanske borde vi egentligen lägga tid på att läsa användarvillkor och faktiskt ta reda på hur företag använder vår data. Men någonstans måste vi dra en gräns. Så varför inte vid vården?

I kontakt med ett fysiskt apotek eller den lokala vårdcentralen kan vi utgå ifrån att kompetent personal ser till så att journaler, personuppgifter och information om inköp inte hamnar i fel händer. Det borde vara en självklarhet även för de digitala alternativen.

Det egentliga problemet är att vården har blivit en tjänst bland alla andra, trots att det är en av samhällets viktigaste funktioner. Att det statliga Apoteket inte heller klarar granskningen är ett symptom på den politik som förts. För privatiseringarna har lett till att alla aktörer, statliga som privata, anpassar sig till marknadens spelregler.

Vissa regioner har försökt göra sig av med de privata nätläkarna. I Region Norrbotten var alla partier överens som att saken skulle utredas. Resultatet blev dock att det var juridiskt omöjligt. Regionerna måste fortsätta att betala ut pengar till privata nätläkare, som i sin tur skickar patientinformation till Facebook.

Rätten till en bra och säker vård, där informationen om våra åkommor och mediciner inte läcker till internationella storföretag, kan inte vara en fråga om individuell IT-säkerhetskompetens. Vi som patienter måste kunna lita på vårdgivarna. Lita på att vi får en likvärdig vård och att personlig information inte hamnar i fel händer.

Vi är många som inte vill pyssla med folie och tejp, vi vill ha en vård att lita på. Ett första steg är att ge regionerna rätt att bryta avtalen med nätläkarna. Sedan får vi ta itu med att inte ens det statliga Apoteket kan hålla koll på våra personuppgifter – vilket är skandal i sig.

Nora Wurtzel

Frilansjournalist.