Ulla Brännström Englspergers välskrivna och gripande arbetsskildring om Anna förtjänar ett stort erkännande.
Gäddan blir stor av att äta många små fiskar.
Talesättet dyker upp flera gånger i boken Hon är ändå bara flicka av Ulla Brännström Englsperger. Huvudpersonen Anna, som fått låna karaktär av författarens mormors mor, har lärt sig det av en facklig agitator. Hon får senare också lära sig att det inte längre stämmer, inte när de små fiskarna slutit sig samman. Även om det kan ta sin tid.
Hon är ändå bara flicka är andra delen av en romanserie om en flickas levnadsöde bland svenskar, finnar och samer mot bakgrunden av en växande arbetarrörelse, och i denna bok har Anna flyttat till Gällivare från Tornedalen med sin man och tre barn på jakt efter ett bättre liv. Han ska arbeta i gruvan i Malmberget och hon hoppas kunna öppna en brödbod. Någon bod blir det inte men hennes finska rieskabröd räddar familjen när tyfus och tuberkulos drabbar trakten.
Anna har lärt sig att kämpa och att fattigt folk måste hålla ihop. Hon räddas från att frysa ihjäl när hon ger sig ut i snöstorm för att sälja sitt bröd och tar i sin tur hand om en föräldralös pojke och ger stöd till en kvinna vars man supit bort förståndet. Författaren skildrar arbetarrörelsens framväxt, från hemliga möten i Finn-Jakobs bastu till bildandet av en arbetarförening. Familjen är med när rallare och gruvarbetare, varav flera kommit svartlistade efter en strejk i en gruva i Norberg, ordnar demonstration i Malmberget på första maj 1899.
I centrum står ändå de hårda betingelser som framför allt fattiga kvinnor lever under, som rädslan att barn ska behöva auktioneras bort, att inte ha råd med deras mat, kläder eller skolböcker. Hon förbannar läraren som nekar dottern att gå i skolan för att hon skriver med vänster hand, försvarar sig med att ”hon är ändå bara flicka”. Anna rätar på ryggen när hon läser i tidningar om hur kvinnor kämpar för rösträtt och blir självständiga och kan samtidigt skratta åt överklassens kvinnor, deras kläder och boenden, som presenteras som några slags dåtidens influencers i veckotidningen Idun. Som ensamstående blir Anna myndig och förmyndare över sina barn, vilka kommer att tas ifrån henne om hon gifter om sig. Hur mycket väger det mot att barnen ska slippa att kallas oäktingar och horungar?
Boken är välskriven och gripande. Läsarna kommer denna Anna nära, liksom både tiden och platsen, där järnvägen dras fram mellan Torne älv och Dundret med dess vita täcke. Även mullret från när det sprängs i berget når fram till läsaren. Brännström Englspergers serie om Anna bör framöver nämnas bland böcker som vänner av arbetarskildringar inte bör missa. Dessutom var en av dessa svartlistade arbetare från Norberg som nämns i boken också med och grundade Flamman.