”Upp trälar”, skanderade Socialdemokraterna dagen före de lämnade in sitt förslag på inskränkningar i svensk organisationsfrihet till riksdagen.
Den 18 juni väntas riksdagen rösta för förslaget.
Socialdemokraterna motiverar det kontroversiella och helt onödiga beslutet med att det ska råda ordning på arbetsmarknaden. Det har uppenbarligen inte varit ordning på denna sedan 1938 då den svenska modellen skapades i Saltsjöbaden.

Den centralstyrda LO-kolossen har sedan dess haft en obefintlig förmåga att förflytta fram positionerna för arbetssäljares rättigheter. Däremot har de varit duktiga på att ”strama åt” i takt med den nyliberala dödsdansen.
Jag tittar på gamla foton: Hela släkten deltar i hemortens första majtåg under sossebaneren i västra Värmland. Alla decennier under 1900-talet. I detta röda universum är vi många som är skapta och fostrade. Vi som skapar mervärdet.

När jag går på samma gator i dag så omges jag av tomma hus. Banken står kvar och är som en kanal eller tentakel till den globaliserade finanskapitalismen. Det blev för mig som 80-talist en självklarhet att organisera mig i motreaktionen: Vänsterpartiet. S.A.P var för mig besudlat och styrt av näringslivet. De tillgodoser inte mina eller mina klasskamraters intressen.
Nu brukar en borgerlig kollega fråga mig retsamt, ”när fäller ni regeringen?”.
Brösttonerna om att Vänsterpartiets agenda skulle råda i och med att vi godkände regeringen Löfven ekar lika tomma som gatorna i min hemort.

Underifrån har det bubblat sedan utredningen beställdes, men i tv-rutorna har debatterna handlat om invandring, ordningsbetyg, fler poliser och utökat försvar

Den andra maj sa vi ”nej” medan borgare, S inräknat, satte en påle i hjärtat på fria kämpande fackföreningar, en torped från näringslivet på den Svenska modellen, handslaget.
Underifrån har det bubblat sedan utredningen beställdes, men i tv-rutorna har debatterna handlat om invandring, ordningsbetyg, fler poliser och utökat försvar. Om den demokratiska organisationsfriheten har det varit tyst.

I denna tystnad ska vi bara säga ”nej”, inget mer. Sen ska allt lunka på som vanligt. Kollegan kan fortsätta le och ställa ironiska frågor, för jag har övertygat människor om att det var rätt att godkänna Löfven som statsminister för Vänstern skulle kunna sätta agendan.

Men vi har fortfarande den möjligheten. En kraftdemonstration från vår sida skulle tydligt visa att vi tar ställning för arbetarklassens intressen och inte är dörrmattor som det står ”nej” på.
Under dessa premisser förtjänar inte regeringen Vänsterpartiets förtroende, och om vi inte gör detta, så ska vi i vänstern fråga oss vems förtroende vi ska förtjäna också. För även om vi inte gör mer än säger nej kan det komma ett val före 2022. Då är det bättre att inte framstå som en dörrmatta. Fäll regeringen. Strejkrättsbegräsningen är skäl nog.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.