Redan från början var jag skeptisk till LO:s projekt att ge ut en skiva med nyinspelningar av gamla kampsånger. Det tidigare försöket med barbershopgruppen Riltons Vänner avskräcker.
Det som utmålar sig som nyare än det gamla, är ibland ännu äldre och ännu mer förlegat än det gamla.
På nysläppta Trots har man släppt fram ett tiotal artister, och de riktiga bottennappen drunknar i ett par bra låtar. Men inte är det särskilt modernt inte. Det mesta på Trots är överproducerat och fullt av synthar, på äkta åttiotalsmanér. Många av inspelningarna är märkbart tråkiga.
Om Latin Kings version av Internationalen hävdas, i texthäftet: ”I Sverige har den mestadels spelats in med musikkår. Internationalen med The Latin Kings står för 2000-talet”. Latin Kings är på många sätt ett sympatiskt band, men särskilt unga och moderna är de inte längre. Dessutom är det ett nittiotalsband och har föga med 2000-talet att göra.
Till Internationalen har de satt en ny melodi, vilket förtar lite av själva poängen med sången, det vill säga att den ska låta likadant i alla länder.
Ibland önskar man att kampsång fick vara kampsång. Det blir sällan bra när man försöker poppa upp marschmusik. (Även om undantag finns, punkbandet Röd Storm gjorde nyligen fina inspelningar av Warsawjanka och Världens alla slavar, vakna).
Latin Kings framför den berömda, långt i efterhand översatta, sjätte versen (”Till krigets slaktande vi dragits”). Men därutöver har de klämt in en gammal vers och en gammal refräng som härstammar från unghinkarna, och som ingen vettig människa sjungit sedan 1908.
Dogge från Latin Kings sjunger också, tillsammans med Lena Endre, Buffy Saint Maries fredsrörelseklassiker Universal soldier. Tyvärr har producenterna letat fram en gammal, mycket märklig, svensk översättning. ”Universal” (allmängiltig; världsomfattande) har blivit ”i universum”, vilket visar att man missat hela poängen med originaltexten. Kanske dags att införskaffa ett lexikon.
Annars finns Universal soldier sedan tidigare inspelad med Jan Hammarlund (på skivan Syd, 1994) i en bättre översättning. På engelska är den inte heller så svår att få tag på.
Skivans höjdpunkt är Thorsten Flinck som sjunger Tältprojektets proggklassiker Vi äro tusenden.
Anna-Lotta Larsson har också gjort en mycket fin inspelning, av Mikael Wiehes Ska nya röster sjunga. Frågan är bara vad poängen var med att göra en cover på den. Den finns redan inspelad, dels med Wiehe själv, men framförallt i en odödlig version med Monica Zetterlund.
Det är, nästan, aldrig fel att ge ut kampsånger. Och om Trots kan bidra till att folk upptäcker gamla bortglömda visor är det förstås bra. Men samtliga av dessa låtar gör sig bättre i original. Till källorna, alltså.
