Ockupation och protester efter drev mot bostadssekreterare

Nyheter

Egentligen skulle den nyvalda regeringen i Berlins stadshus representera en nystart i tyska politiken. Om koalitionen bestående av socialdemokraterna, vänsterpartiet Die Linke och de gröna blev en succé i huvudstaden skulle samma konstellation för första gången kunna bli ett realistiskt alternativ i det kommande förbundsdagsvalet. Att den vänsterpartistiska bostadsministern utnämnde forskaren och aktivisten Andrej Holm till högsta tjänsteman i bostadsfrågor ansågs som en signal: Nu skulle det bli progressiv politik. Holm är inte bara Tysklands mest kända urbansociolog utan även väl förankrad i hyresgäst- och ockupantrörelserna. Det är många som respekterar honom för hans förmåga att bygga broar mellan olika element, från radikala aktivister till reformistiska krafter. Med Holm hade rörelsen fått in en av sina egna i stadshuset. Äntligen skulle gentrifieringen motverkas och hyreshöjningarna bromsas. Hyresgästernas behov skulle prioriteras över fastighetsindustrins profitintressen.

Terroranklagelser

Men gräsrötternas optimism över hans utnämning delas inte av alla i staden. Hans närhet till radikala rörelser gjorde Holm till en polariserande figur för länge sedan. År 2007 häktades han misstänkt för terrorbrott efter att ett flertal sabotageaktioner genomförts i Berlinområdet. Holm släpptes när det visade sig att anklagelserna baserats på slarvigt utredningsarbete. Hans främsta koppling till gärningsmännen bestod i att de hade använt sig av ord som ”gentrifiering”, som Holm hade hjälpt att etablera i tyska språket, när de tog på sig dåden. Skandalen ledde till solidaritetsuttalanden från kamrater och akademiker världen över.
Det var under denna tid i rampljuset 2007 som Holm för första gången offentliggjorde den del av sitt förflutna som tio år senare skulle kosta honom karriären. I en tidningsintervju berättade Holm att han som tonåring påbörjade en utbildning hos Stasi, DDR:s fruktade säkerhetstjänst. Han beskriver beslutet som ett misstag som han kommit att ångra och förklarar det med sin bakgrund i en familj av tre generationer partitrogna kommunister. Holm-släktens biografi är som en reflektion av DDR:s historia. Farföräldrarna hamnade i Hitlers koncentrationsläger för underjordisk aktivism. Fadern föddes i exil i Moskva. I DDR blev pappan Stasiofficer på heltid och hans historia kom att bli underlag till succéfilmen De andras liv från 2008. Att följa i dessa fotspår var en självklarhet för den unge Andrej.
I det återförenade Tyskland blev Stasikopplingarna en belastning när han sökte jobb inom politiken och den offentliga sektorn. Men det faktum att Holm frivilligt har erkänt sin inblandning i Stasi och fördömt förtrycket i DDR fick vänsterpartiet att betrakta saken som ofarlig när de erbjöd honom jobbet på stadshuset i december förra året. Det visade sig vara en missbedömning: kort efter Holms utnämning till topptjänsteman publicerades anklagelser om att han faktiskt förtigit sin verkliga inblandning i Stasi. När Holm 2005 anställdes på Humboldt-universitet fick han fylla i en enkät där en av frågorna var om han hade jobbat på Stasi – en standardprocedur. Ett ”Ja” hade kunnat betyda slutet på hans unga vetenskapliga karriär. Holm svarade ”Nej” och skrev att han visserligen hade tjänstgjort i Stasi, men att det var inom ramen för hans utbildning och inte skulle betraktas som en anställning. Resonemanget accepterades och Holm fick jobbet.

Mediedrev och politisk häxjakt

Nu hade journalister uppdagat att detta var felaktigt – enligt Stasis eget personalregister befann han sig i ett anställningsförhållande. Uppgifterna ledde till ett ramaskri. Berlinpressens liberala ledarsidor, den borgerliga oppositionen och den antikommunistiska falangen inom den forna östtyska oppositionen gick på högvarv. Tesen om att vänsterpartiet vimlar av vilseledande forna Stasiagenter ansågs återigen vara bekräftad. Det faktum att Holm för tolv år sedan på ett missvisande sätt hade beskrivit ett misstag han begått 15 år tidigare blev till en moralisk skandal av enorma proportioner. Det skulle vara ett hån mot diktaturens offer om man lät honom sitta kvar i stadshuset, hävdade häxjaktens pådrivare.
Men alla köper inte det. Om det egentligen inte var själva Stasikopplingarna i sig, som ju redan var kända sedan länge, utan ett formellt fel i hans beskrivning av dem som var problemet, handlade diskussionen då verkligen om historiens etiska konsekvenser för dagens politik? Eller var det då kanske snarare en förevändning för att förhindra en obekväm tjänsteman? Medan drevet mot Holm tog fart har även hans anhängare organiserat sig. En petition som kräver att han får sitta kvar samlade inom några dagar över 16 000 underskrifter av Berlinbor som önskar sig en social bostadspolitik.
Men trycket har växt oavsett. Holms högsta chefer på universitetet reagerade med att utlova en omprövning av hans anställning. Om man finner att han medvetet ljugit i samband med anställningen skulle detta få konsekvenser. Hans chef på stadshuset, den socialdemokratiska borgmästaren Michael Müller, lovade att hans eget beslut om tjänstemannens framtid skulle följa universitetsledningens bedömning. I strid med sitt eget ord hann han bara några dagar senare ändå sparka Holm innan universitetet officiellt kom fram till samma beslut.
Nu är det inte bara den utlovade progressiva bostadspolitiken som drabbas, utan även studenterna. När universitetsrektorn och SPD-medlemmen Sabine Kunst tillkännagav Holms uppsägning på en presskonferens den 18 januari utbröt tumult. ”Om Holm går så stannar vi” skanderade studenterna. Och de menar vad de sade: Samma kväll inledde de en ockupation av socialvetenskapliga institutionen, där Holm var anställd, som fortfarande pågår.

”Ett politiskt beslut”

– Självklart var uppsägningen ett politiskt beslut, säger Sanna Raab, en av ockupanterna. Rektorn är partikamrat till borgmästaren som Holm hade blivit en belastning för. Vi välkomnar en öppen diskussion om hur Stasiarvet bör bearbetas i dag. Men det är den borgerliga oppositionen och fastighetslobbyn som förhindrar en sådan när de instrumentaliserar Holms fall, säger hon.
Det märks att ockupationen handlar om mer än en enskild person. Även om fallet Holm var startskottet så sträcker sig kraven längre än till att bara få honom tillbaka. Studenterna solidariserar sig uttryckligen med hyresgäströrelsen.
– Även om hela historien är bedrövlig så finns det ändå någonting positivt, säger Sanna Raab. Jag har aldrig sett studenter och hyresgäströrelsen organisera sig gemensamt på det här sättet. Alla känner att Andrej är en av oss. Det som hänt honom har fört de olika delarna av rörelsen samman. Denna känsla kommer att finnas kvar även efter ockupationen tagit slut.
Uppdatering: I fredags (10/02) beslutade Humboldt-universitetets ledning att Holm får behålla sin lektorstjänst.