Inrikes/Nyheter 15 maj, 2017

Ockupationen firar 100 dagar: ”Vi ger oss aldrig”

”Hundra dagars kamp! Vi ger oss aldrig, vi ska ha vårt BB tillbaka!” Så står det i den löpande texten runt tårtorna som Aina Ferlander skär upp till de som kommit för att fira att BB-ockupationen nu passerat en första milstolpe.

En del av parkeringen framför sjukhuset i Sollefteå har kvällen till ära förvandlats till en festplats med showdans, hoppborg och stånd med popcorn och sockervadd.
Det är onsdag den tionde maj, och ockupationen av BB har pågått i hundra dagar.
Det här är ett sätt att ge något tillbaka till alla som är engagerade och stöttar oss i kampen, säger Annica Tjärnström som hjälpt till att arrangera evenemanget.
Trots det iskalla majvädret och att SVT arrangerar en debatt på folkets hus om sjukhusets framtid samma kväll, är det många som kommit.
– Vi firar att vi har lyckats hålla ut i hundra dagar, visst är det fantastiskt, säger Susann Wessinger som är en av många drivande bakom den numera rikskända BB-ockupationen.
Hon är överväldigad över det stora och breda engagemanget från folket i Sollefteå och längs hela Ådalen.
– Det beror nog på att vi ådalingar verkligen vill visa att när vi fått nog, då har vi fått nog. Det är därför som vi gärna viger fyra timmar eller en natt till att ockupera.

Fyra pass om dygnet

Inne i foajén på sjukhuset pågår själva ockupationen som bäst. Varje dygn har fyra pass man kan skriva in sig på och det brukar vara mellan fyra och fem personer åt gången som vaktar. Under de hundra dagar som ockupationen pågått har närmare 1 200 olika personer hjälpt till att bemanna de olika passen. Bredden och blandningen är stor. Den här kvällen finns tre pensionärer och några studenter på plats.
77-åriga Heidi Rhodin från byn Undrom har längtat efter att få vara med och ockupera.
– Det var något jag önskade mig i födelsedagspresent, jag tänker att även om min insats bara utgör en liten, liten rännil så kanske, kanske den ändå betyder något i det stora hela, säger hon.
Vid åttatiden på kvällen dyker nattskiftet upp. Anita Eriksson från Nyland har redan tillbringat flera nätter på ockupationen. Hon säger att hennes yngsta barnbarn som föddes med navelbråck kanske inte hade överlevt om hon fötts under de förhållanden som råder på sjukhuset i dag.
– För mig har det varit en självklarhet från första början att delta i ockupationen, säger hon.
Ockupationen inleddes på kvällen måndagen den 30 januari. Tankarna om att göra något radikalt hade grott sedan länge och fått mera näring ju närmare datumet för stängningen av BB kom.
Beslutet om nedläggning fattades av den politiska majoriteten i landstinget (S+MP) i oktober 2016 och sattes till den andra februari i år.
– Vi kunde inte tro att det var sant, det var så fullständigt obegripligt för oss, berättar Annika Safrani som jobbat som barnmorska på sjukhuset i 30 år.
Att landstinget gått med stora underskott under 2013 och 2014 och att den S-majoritet som tagit över efter alliansen i landstingsvalet hade för avsikt att se över kostnaderna och göra åtstramningar var ingen hemlighet. Men innan valet lovade de att om de vann skulle de inte röra verksamheten på Sollefteå sjukhus. Länet skulle ha kvar tre fullvärdiga akutsjukhus som kunde ta hand om förlossningar, akut kirurgi och ortopedi.
– Jag och många med mig trodde på det dom sa, det var därför dom fick min röst, säger Annika.
Nu blev det inte så. Under sommaren 2015 började det läcka ut uppgifter om att Socialdemokraterna förberedde ett besparingsförslag som för Sollefteås del gick ut på att BB skulle läggas ner och att alla akuta operationer upphöra. Ryktena bekräftades av landstingsledningen i slutet av augusti och väckte då en enorm vrede hos befolkningen. Den ideella föreningen Sollefteå Framtidens Akutsjukhus (SFA) bildades och arbetade brett dels med att undersöka hur besparingsförslagen tagits fram – men framför allt med att slå hål på beräkningarna och begära fram konsekvensbeskrivningar av besluten. Den facebookgrupp som skapades fick snabbt flera tusen medlemmar. I oktober demonstrerade tiotusen människor från hela Ångermanland utanför Hotell Kramm i Kramfors när Socialdemokraterna hade distriktsammanträde.
Innan dess hade det hållits en demonstration i Örnsköldsvik vars sjukhus också var hotat och därefter en demonstration i Härnösand där landstinget har sitt kansli. Men inga demonstrationer, inga appeller och inga debattinlägg eller överklaganden har kunnat påverka den politiska majoritetens beslut.

– Jag och många med mig trodde på det dom sa, det var därför dom fick min röst, säger Annika.

– Ingen har lyssnat på oss, säger Nils-Gunnar Molin som är ordförande i SFA.
Utifrån sin erfarenhet som tidigare landstingsrevisor i Jämtlands län har han haft naturliga förutsättningar att kunna granska de dokument och handlingar som ligger till grund för besparingsbesluten.
Tillsammans med andra ekonomiskt kunniga i föreningen har han tagit fram beräkningar som landar i helt andra siffror än de som kommer från landstingets tjänstemän och velat påvisa att de besparingar man räknar med att göra vid Sollefteå sjukhus snarare kan komma att göra verksamheten dyrare.
Föreningen har även föreslagit landstingsledningen att undersöka andra driftsformer och fick grönt ljus och finansiering från länsstyrelsen för att göra en förstudie om hur man skulle kunna applicera Norrtäljes framgångsrika tiohundramodell på Sollefteå sjukhus. Något som också Vänsterpartiet motionerat om. Modellen går ut på att kommuner och landsting samarbetar kring vården.
– Men tyvärr gick förstudien inte att genomföra eftersom landstinget inte ville vara med, berättar Molin.

”Ingen dialog”

Annika Safrani beskriver det som ett svek från S-majoriteten i landstingsledningen.
– Det är det ena, det andra är att ingen har velat lyssna på personalen, det har över huvud taget inte förekommit någon som helst dialog med oss, säger hon.
Tillsammans med sina tidigare kollegor har hon med stöd av Sollefteå BB:s omvittnat och erkänt fina resultat försökt att argumentera för att BB och förlossningen skulle få finnas kvar.
– År efter år har vi i olika undersökningar blivit rankade som ett av Sveriges bästa BB och fått otaliga priser och utmärkelser.
– Men inga argument har hjälpt och all statistik som vi har visat fram har i stället vänts emot oss. De sista månaderna innan stängningen var vi helt slutkörda.
De aviserade nedskärningarna skapade oro och bidrog till att det blev svårare att både rekrytera och behålla personal.
– Vi gick helt enkelt på knäna och kände att nu orkar vi inte kämpa längre, berättar hon.
Därför tycker hon att det är så fantastiskt med ockupationen och att andra kom och tog vid och fortsatte kampen.
– Jag är fortfarande rörd och varm i hjärtat över att andra kom och tog över stafettpinnen, säger hon.
I sjukhusfoajén fortsätter nattockupanterna sina samtal. Då och då plingar det till i ockupanttelefonen när folk ringer och vill boka in nya pass.
– Vi kommer att hålla ut fram till valet 2018 om det behövs, vi ger oss aldrig, säger 77-åringen Gustav Krigh.

Kultur 14 februari, 2026

En vemodig medelklassmans klagan

Wimans pappabok utspelar sig i backen i en tid när snö inte var en bristvara. Foto: Kajsa Göransson.

Björn Wiman vill skriva intimt om sin papparelation och samtidigt trycka in både den försvinnande snön och det folkhem som flytt. Det blir mer nostalgi än en angelägen skildring av ett barn som längtar efter att bli sett.

Om jag en dag får barn ska jag avråda dem från att bli författare. Inte för att det är en enkel biljett till fattigdom, utan eftersom jag gärna slipper se mina brister förevigas i en bok.

Författare verkar nämligen inte kunna låta bli att göra upp med sina föräldrar – i synnerhet den förälder som drabbats av den tveksamma välsignelsen att ha en y-kromosom, och därmed brukar kallas ”pappa”. Bara i höstas kom ett helt fång pappaböcker, där Jesper Högströms Smultronstället fick särskild uppmärksamhet. Och nu har även Björn Wiman, kulturchef på DN, hakat på trenden. 

I Den lyckligaste leken (Norstedts, 2026) gör Wiman upp med pappa Bertil, som efter skilsmässan hade en frånvarande roll i sin enda sons barndom. De kunde dock mötas i skidåkningen, och parallellt med att relationen nystas upp, beger sig Wiman ut på fjället och diskuterar sportens historia. Uppgivet ser han hur skidåkningens mest grundläggande förutsättning – snö – försvinner allt snabbare i klimatkrisens spår. 

Att genom skidåkningen skriva fram sin pappa låter forcerat, men det fungerar i stort sett bra. Genom att skildra skidornas efterkrigsresa från överklassport till medelklassnöje, lyckas Wiman också visa på de förändringar Sverige genomgick under samma tid, och som skapade den typ av man hans pappa var: en framåtblickande individualist, övertygad om både sin egen och samhällets potential.

Den försvinnande snön som tecken på klimatkrisen är förstås lätt att invända mot – varför bry sig om vintersport när miljoner människor riskerar svält och översvämning i klimatkrisens fotspår? Men den sorgsna skidnostalgin blir ändå ett konkret exempel på en värld i förändring, och den maktlöshet som de flesta människor känner inför detta. Att det även finns värre konsekvenser gör ju inte det lilla mindre sant. Vemodet, vare sig det handlar om snön eller pappan, löper som en röd tråd genom boken.

Utmaningen med alla sådana här föräldraböcker är förstås att få dem att kännas angelägna, och inte bara som ett sätt för författaren att skriva av sig. Visst, det är klassiskt med en pappa som är frånvarande i vardagen, men som försöker kompensera med resor och roliga upptåg. Och självklart kommer en sådan kompensation aldrig vara tillräcklig. Ändå finns där ibland en hårdhet från författarens sida som för läsaren inte känns helt motiverad – särskilt eftersom far och son successivt verkar ha fått en närmare relation.

Läs mer

Jag ifrågasätter inte Wimans uppfattning av sin barndom (det här är inte Dokument inifrån), men ibland känns det som att hans egna känslor får ta överhanden när han blickar tillbaka. Och häri ligger bokens problem. Genom berättelsen om pappa Bertil försöker Wiman fånga den större historien om den generation som slungades från fattigdom till medelklass under rekordåren, de folkhemsmän som snarare blickade framåt än ned mot de barn som sökte deras blick. Men eftersom boken ytterst handlar om Wimans egen relation till pappan, och de brister han själv inte vill upprepa som förälder, säger den nog mer om författarens egen generations medelklassmän, och deras bild av vad ett gott faderskap innebär – kort sammanfattat i att man ska vara mysig, rolig och närvarande. Detta hade förstås också varit givande om det hade kombinerats med lite kritisk reflektion kring hur den egna barndomen så ofta gör att man själv vill agera precis tvärtom som förälder, något som i sin tur kanske leder till andra problem. Så är dessvärre inte fallet. 

Vi får väl ge oss till tåls. Förr eller senare kommer ju även barnen till denna generation att bli medelålders, och börja författa uppgörelseböcker om sina mjukispappor.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 14 februari, 2026

Agri Ismaïl: Kulturens mening är inte att göra oss snygga

Kulturen går inte att  använda till något annat än sig själv, vad än Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan, menar Agri Ismail. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

För många år sedan gick jag på en anställningsintervju på en av Londons största juristfirmor. I det minimalistiska väntrummet fanns ett enormt konstverk av Damien Hirst, och jag blickade nervöst runt bland de välkammade unga männen och kvinnorna som redan satt och väntade. En av oss i detta rum skulle få det utannonserade jobbet, troligtvis en av Etonklonerna i skräddarsydda kostymer och brogues från någon av Northamptons kända skomakare.

Det är inte för empatins, källkritikens eller karismans skull man bör vara en konstnärligt intresserad människa, utan för att det ändå finns andra värden än bara pengar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 13 februari, 2026

Rödgrönt raseri mot KD:s möten med Palantir: ”Oerhört allvarligt”

Alice Teodorescu Måwe och Palantirs grundare Peter Thiel. Foto: Rebecca Blackwell/AP, Caisa Rasmussen/TT, Shakh Aivazov/AP.

Alice Teodorescu Måwe mötte det kontroversiella övervakningsbolaget Palantir två gånger i januari. Men när Flamman frågar vad mötena handlade om tar det stopp. ”Väljarna har rätt att veta vems ärenden hon driver”, säger socialdemokraten Evin Incir.

Under januari deltog KD-toppen Alice Teodorescu Måwe i två möten med amerikanska Palantir Technologies. Först träffade hon bolagets Sverigechef Anders Fridén i London, och två veckor senare mötte hon bolaget ännu en gång i Stockholm. 

Palantir har beskrivits som en övervakningsplattform, som gör det möjligt för polismyndigheter och militärledningar att mata in stora mängder data – ofta sekretessklassad – som sedan kan användas för att spåra människor utifrån allt från mejladresser till ögonfärg.

Hanna Gedin, (bilden) EU-politiker för Vänsterpartiet, är kritisk mot mötena:

– Palantir tjänar pengar på folkmordet i Gaza och Iceräderna i USA. Det är inte ett företag som jag vill ska operera i EU-länderna. 

Hon får medhåll av Alice Bah Kuhnke (bilden) från Miljöpartiet.

”Det är anmärkningsvärt omdömeslöst att tacka ja till möten med ett så oerhört kritiserat amerikanskt företag”, skriver hon i ett mejl till Flamman. 

Palantir grundades av den radikalkonservativa Peter Thiel, som i dag är ordförande i bolagsstyrelsen. Det operativa ansvaret ligger hos vd:n och medgrundaren Alex Karp, men Thiel besitter fortfarande en strategisk kontroll över bolaget. Bolaget anses stå nära Trumpregeringen, och används bland annat av migrationspolisen Ice. Karp donerade en miljon dollar till Trumps installation i januari 2025.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 februari, 2026

Édouard Louis ilska har blivit slentrian

Kollapsen handlar om den såriga relationen till författarens bror. Men ilska mot familjemedlemmar räcker inte till hur många romaner som helst. Foto: Jean Francois Robert/Modds.

I ”Kollapsen” är det Édouard Louis brors tur att kastas under bussen. Föga överraskande beskrivs han som en ond och våldsam jävel. Ändå känner författaren ingenting, och inte Flammans kritiker heller.

Édouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014) var en rasande uppgörelse med familjen och uppväxten under trasproletära förhållanden i norra Frankrike. Som många andra blev jag golvad av den. Kombinationen av råhet och ilska med en mer distanserad sociologisk blick framstod som på samma gång äkta som politiskt gångbar. Louis var bara 22 år när boken publicerades, och vi var många som tänkte att det här är en författare att hålla ögonen på.

De flesta av hans böcker har riktat sig mot en specifik familjemedlem. Så även den nya Kollapsen som handlar om hans storebrors för tidiga död. Men även i de böcker som främst handlat om Louis själv, har familjen varit närvarande. Våldets historia – som är hans andra bok – kretsar kring en våldtäkt han blir utsatt för och består av en dialog med hans syster om det som skett. Den följdes senast upp av vad jag menar är hans bästa bok, Vem dödade min far?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 februari, 2026

Vinn ungdomarna, vinn valet!

Det politiska intresset hos unga lever. Foto: Maja Suslin/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Just nu märks ett uppvaknande för samhällsfrågor bland ungdomar, men på ett annat sätt än tidigare. Det mest kända exemplet är Auroramålet, där en grupp unga stämt staten för alltför otillräckliga klimatåtgärder. De traditionella partierna och deras ungdomsförbund har svårt att locka nya medlemmar, men det betyder inte att engagemanget minskar, bara att det sker i andra forum. Sociala medier kommer att ha stor betydelse i den kommande valrörelsen.

Att nå de unga väljarna är grundläggande för ett parti som månar om sin tillväxt

Jag är övertygad om att de partier som bäst lyckas mobilisera de unga väljarna också är de som kommer att gå fram starkast i valet. Likaså att vänstern sitter med flera trumf på hand när det gäller att vinna unga väljare. Men man måste spela sina kort rätt. Annars blir det enkelt för högern att vinna både de ungas sympatier och valet i sin helhet.

Följande områden tror jag är av stort intresse för unga väljare och bör därför beredas plats i valdebatten.

Bostäder. Bygg billiga bostäder på pendelavstånd till större städer, men även på andra ställen där det behövs med hjälp av statliga subventioner. Inrätta förmånliga bolån för unga vuxna.

Skolan. Ge alla ungdomar bättre möjligheter att klara av skolan. Tillsätt mer resurser och öka elevinflytandet. Men gå inte i fällan genom att bara öka kunskapskraven och mängden prov.

Ungdomsjobb. Inför betalda ungdomsjobb i hela landet i anslutning till studierna. Jobben ska ha som syfte att ge ungdomarna kunskap om och erfarenhet av arbetslivet, och att stärka deras självförtroende genom tillit och att tilldela ansvar.

Miljö och klimat. Verka för en grön omställning med hjälp av modern teknik. Underlätta utbyggnaden av solkraft och vindkraft. Inför gratis kollektivtrafik för barn och unga i hela landet. Subventionera ungas tågresande kraftigt.

De här reformförslagen kostar mycket, men är välinvesterade pengar i jämförelse med Tidöhögerns linje om fler fängelser och hårdare tag, skattepengar till vinstdrivande välfärdsföretag och utvisningar av skötsamma, välintegrerade utlandsfödda.

Nämnda reformer skulle även leda till stora samhällsvinster och besparingar. En förbättrad folkhälsa, minskad kriminalitet och skadegörelse samt ett bredare och starkare folkligt samhällsengagemang. En höjd sysselsättningsgrad inom byggsektorn där arbetslösheten är skyhög. Tätare bemanning inom skolan, vilket avlastar en hårt pressad lärarkår. Fler arbeten inom utveckling av grön energi.

Läs mer

Satsningarna skulle tryggas ekonomiskt genom återinförande av förmögenhetsskatten samtidigt som vi börjar jämna ut de rekordstora ekonomiska klyftorna.

Att nå de unga väljarna är grundläggande för ett parti som månar om sin tillväxt, och säkrar väljare på längre sikt. Därför är det hög tid att föra ut dessa frågor i valrörelsen och bevisa för väljarna att en progressiv vänsterpolitik inte bara är fullt möjlig, utan också betydligt mer önskvärd och human än en repressiv och orättvis högerpolitik.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 12 februari, 2026

Kan Norges två socialistpartier enas mot miljardärerna?

Norska stortinget byggt i Lego. Foto: Petter Evertsen.

Norge har två vänsterpartier i parlamentet, samtidigt som unga väljare driver högerut och miljardärerna kraftsamlar. Är landets socialister splittrade i onödan – eller kan mångfalden leda dem till seger? Flamman reser till Oslo för att förstå varför två inte kan bli en.

– Han stod vid vår valstuga och rageade.

Marian Hussein, vice partiledare för Sosialistisk venstreparti, pekar ut mot Eidsvolls plass där snön yr i vinden. Stora salen är byggd med fönster mot torget så att protester där utifrån kan höras in. Över slottet en bit bort vajar den norska kungaflaggan mot en gråmulen himmel. Kungen är i stan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 11 februari, 2026

Ungersk oppositionsledare hotas med sexfilm: ”Ger inte efter”

Péter Magyar är tidigare medlem i Ungerns regeringsparti Fidesz, men är i dag Orbáns främsta utmanare om makten.

Partiledaren för Ungerns största oppositionsparti, Tisza, skriver på X att Orbán-anhängare hotar att läcka en sexfilm på honom under tisdagen. De har utpressat och hotat med videoinspelningar och förtal under lång tid, skriver han.

– Ja, jag är en 45-årig man, och jag är van vid att ha sex, skriver den ungerska oppositionsledaren Péter Magyar på X.

I inlägget hävdar Magyar, som leder det ungerska oppositionspartiet Tisza, att anhängare av Viktor Orbán under tisdagen kommer offentliggöra en sexfilm på honom och hans tidigare flickvän. Videon är enligt Magyar inspelad med hemlig utrustning, möjligen förfalskad, och har under dagen skickats som länk till flera reportrar, skriver han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 11 februari, 2026

Paulina Sokolow: Att skratta med nazister gör inte judar tryggare

Anna Nachmans kontakter med högerextrema är inget att skratta åt. Foto: Wikimedia (montage).

Som begravningsansvarig i Judiska församlingen har Fokusskribenten Anna Nachman ett ansvar att vara inkännande mot alla sorters judar. I stället reserverar hon sin förståelse för nazister och antisemiter.

– Varför låter sig judiska män omskäras?

– Judiska tjejer tar inte i något som inte har minst 20 procent avdrag. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

18-åring döms för att ha kallat trafikinspektör rasist

18-årige ”Adam” ilsknade till när han kuggade uppkörningen – och hamnade i rätten. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När Adam, 18, missade sin uppkörning kallade han förarprövaren rasist. ”Grovt nedsättande”, menar domstolen, som dömer honom för förolämpning mot tjänsteman.

Att kalla en tjänsteman rasist kan numera vara olagligt, enligt en ny dom från Kristianstads tingsrätt. Där dömdes 18-årige ”Adam” nyligen för hot och förolämpning mot tjänsteman. Enligt domen kallade han en förarprövare för rasist och hotade honom dessutom med våld.

Det var i augusti förra året som ”Adam” körde upp tillsammans med den 34-årige trafikinspektören. Försöket att ta körkort var hans tredje i ordningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

LO vill avskaffa 40-timmarsveckan: ”Ska tillhöra historien”

LO:s ordförande Johan Lindholm och avtalssekreterare Veli Pekka Säikkälä på pressträffen i LO-borgen. Foto: Lars Schröder/TT.

Arbetstiden ska sänkas, meddelade LO förra veckan. Dit ska man nå genom förhandlingar med näringslivet, som dock säger tvärt nej. Nu vill Vänsterpartiet öppna för lagstiftning om förhandlingarna kraschar.

– 40-timmarsveckan ska tillhöra historien, säger LO:s ordförande Johan Lindholm vid pressträffen i fackorganisationens ”borg” vid Norra Bantorget i Stockholm.

Där lägger han tillsammans med fem andra fackliga företrädare fram den strategi som ska leda fram till en kortare arbetsvecka. I presentationen pekar man på bland annat grannländerna Danmark och Norge som lagstadgat om 37 respektive 37,5 timmars arbetsvecka.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)