Kultur

Fackbok

Ola Larsmo: Rasbiologin växer alltid tillbaka igen

Ola Larsmo har undersökt rasbiologins historia, som han menar återkommer som svamparna i en häxring. Foto: Christine Olsson.

I Ola Larsmos nya bok beskrivs rasbiologin främst som ett angrepp på demokratin. För Flamman berättar han om den smärtsamma insikten att även rasbiologins motståndare i Sverige höll tyst om den svenska statens övergrepp.

Kultur

Förra året kom författaren Ola Larsmos 10 lektioner i svensk historia ut, en rapp bok skriven i vrede över Sverigedemokraternas ”informationsfilm” om Socialdemokraternas påstått nära relation till Nazityskland, publicerad i samband med förra riksdagsvalet. Det som inte kom med i den boken var avsnittet om Sveriges roll i rasbiologin och steriliseringspolitiken. Nu kommer, på 400 sidor, den elfte lektionen i svensk historia.

När uppstår rasbiologin? En del pekar ut botanikern Carl von Linné …

– Det är ett problem att man gör Linné till en centralgestalt – han är inte rasist. Han gjorde en lista över fyra olika människotyper som han försöker kategorisera men där är europén inte bäst, utan det är ”indianen”. Liksom sin samtida, Montesquieu, är han klimatteoretiker, det vill säga förespråkare av idén om att människan präglas av sin miljö. Rasister säger att människan präglas av sin ras och sitt genetiska innehåll. De postkoloniala teoretiker som ser Linné som rasbiologins fader har inte gjort sin läxa och det tror jag beror på att de inte kan svenska. Det är ett missförstånd. Rasismen tar form som följd av kolonialismen. Men när rasismen fordrar en legitimering så vägrade religiösa människor på den här tiden att ställa upp med gudomliga argument för förslavandet av andra människor. Det blir en jättegrej i USA kring amerikanska inbördeskriget. Kyrkan kliver av och legitimerar inte det här längre. Då finns forskare som är redo att ta deras plats.

Är det drivkraften att skydda sitt ägande och gratis arbetskraft som ger upphov till den amerikanska rasbiologin?

– Ja, det kan man säga. Så länge det har funnits slaveri så har man betraktat slavar som underlägsna, men det är först under 1700-1800–talet som man börjar söka efter sätt att legitimera det. Ur ett marxistiskt perspektiv blir slavarna till en vara. Samtidigt finns det ett problem med den historiematerialistiska förståelsen att slaveriet trängdes ut av industrialismen eftersom det var en mer avancerad produktionsform. När industrialiseringen kommer igång och den brittiska textilindustrin skriker efter bomull så stiger slavar i värde. Den brittiska textilindustrin gör slaveriet i sydstaterna extremt mycket mer lönsamt. Det försvinner alltså inte av sig självt som historiematerialisterna trodde. Slaveriet får förnyad fart vilket är just det som leder till amerikanska inbördeskriget: att man vill expandera.

Är det då rasismen får en vetenskaplig skrud?

– Rasbiologin får fäste efter kriget när de svarta ska få medborgerliga rättigheter och för att stoppa det måste man hitta argument för varför demokratin är farlig. Det är zoologen Charles Davenport som grundar ett institut i Chicago för sina eugeniska efterforskningar. Senare samarbetar han med Eugen Fischer och Alfred Ploetz, centralgestalter i nazismens industriella praktiserande av rasbiologin. Den nazistiska lagstiftningen tar tydligt fäste i den amerikanska eugeniska rörelsen. De nazistiska steriliseringslagarna är direkt kalkerade på de amerikanska.

Och vad går de ut på?

– Det handlar om det som jag kallar för det ontologiska misstaget, som också Linné begår. Man kan inte kategorisera människor i bättre och sämre. Men det kommer hela tiden krypande. En grundidé hos många rasbiologer är att världen är hierarkisk till sin natur, och att vetenskapen bevisar det. Demokratin är farlig för att den är onaturlig och förstör hierarkier som naturen har skapat. Som antropologen och rasisten Madison Grant sa: ”Demokratin är rasismens fiende nummer ett.” Och han har rätt. Det demokratiska och humanitära står i motsats till hierarkiska perspektiv och det hierarkiska börjar beskrivas som en vetenskap just när demokratin håller på att slå igenom.

I Sverige tar massteriliseringarna en annan väg in än i Tyskland?

– Vi ska vara glada att den store svenske rasbiologen Herman Lundborg var en sådan självupptagen gnällspik som aldrig åstadkom någonting. Det fanns likadana steriliseringslagar i Finland, Danmark och Norge, men där har det aldrig blivit någon debatt. De har aldrig gjort upp med det. Det började i Danmark, de var först 1929. Till Sverige gick lagen igenom först 1934. Läkaren Alfred Petrén hämtade inspiration från de danska anstalterna.

Vad händer med värderingarna i Sverige under 1900-talets första decennier?

– Det som slog mig var de tydliga vändpunkterna. I början på 1900-talet försvinner medkänslan med personer med kognitiva nedsättningar. Sådär bara med en fingerknäpp. Läkarna Alfred Petrén och Herman Lundborg var rätt schyssta killar runt 1905 med idén att man ska ta hand om dem som har problem. Fem år senare tycker Petrén att de ska låsas in. Varför vänder det så snabbt? Är det för att man har upptäckt genetiken? Sedan kan man nästan peka på ett årtal, 1955, som man i stället säger att det är fel att tvångssterilisera människor. Fem år tidigare tycker folk att det är helt i sin ordning.

Tvångssteriliseringarna utfördes mest på kvinnor.

– Ja, de utgjorde hela 90 procent av de steriliserade. Det är dessutom en mer komplicerad och farlig operation. Det finns en tidlöshet i demoniseringen av kvinnor som man tillskriver översexualisering. Det går igen och de talar om att ”sinnesslöa kvinnor kan lätt utnyttjas och därigenom undergräva den allmänna moralen.” Det är en smitta.

I förordet till din bok refererar du till den nyligen avslutade valrörelsen och utspelen från höger om ADHD- och läsförståelsetester riktade mot barn med utrikes bakgrund i utsatta områden. Har tankegodset återuppstått eller överlevt?

– Överlevt. Rasbiologerna försökte använda rasbiologi för att motverka demokratin. Det är en kamp mellan demokrater och antidemokrater. Men de som tog kampen för demokratin struntade själva fullkomligt i dem som blir tvångssteriliserade. Det är det som är det svåraste att förklara.

Vad är din största lärdom i grävandet?

– Att idéer lever längre än människor. Eller som forskaren Max Planck lakoniskt uttryckte det: ”Forskningens framsteg sker en begravning i taget.” Vi tror att idéerna har lagts till ro av seriös motforskning som har visar hur fel det var. Politiska reformer som rensat luften. Sedan kommer det böcker som The Bell Curve och Facing Reality av Charles Murray som säger att svarta är dummare än vita och som i samband med Black Lives Matter-händelserna får en fin intervju i Kvartal och refereras till på Svenska Dagbladets ledarsida. Om vi inte håller koll på de där idéerna så växer de upp som svampar ur jorden.

Hjälper det att hålla koll i sådana fall?

– Ja, vad annars kan man göra? Men det är som att försöka gräva bort en häxring. Man tar bort varenda svamp, men de växer upp igen. För det osynliga mycelet ligger där.

    Kultur