– Det var tydligt att socialsekreterarna hade så olika förutsättningar, vissa hade specialutbildningar och stöd, andra ingenting, säger Veronica Ekström, som forskat i hur socialtjänsten bemöter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.
Flammans läsare känner kanske igen Veronica Ekström som ledarskribent och krönikör. Men till vardags forskar hon i socialt arbete och i veckan disputerar hon med sin avhandling Det besvärliga våldet: Socialtjänstens stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.
Det som förvånat mest i arbetet med avhandlingen är just hur olika stöd och hjälp kvinnor får.
– Det visste jag egentligen men det blev så påtagligt. Bor du i en kommun kan du få hjälp med bostad, i en annan kommun är det helt omöjligt. I en kommun kan du få träffa utbildade terapeuter, i en annan kommun har de ingenting.
– Sedan har jag blivit positivt överraskad också av att många av de socialarbetare som jag träffat har varit otroligt engagerade och brinner verkligen för de här frågorna.
Avgränsa hjälp
Avhandlingen kretsar kring hur våldsutsatta kvinnors behov av stöd tolkas av socialsekreterare och vilka strategier socialsekreterare använder för att förhandla och avgränsa vilka de hjälper. Inte för att vara onda, poängterar Veronica Ekström, utan för att de måste hantera sin arbetssituation.
– Man kan till exempel bestämma sig för att inte hjälpa kvinnor som inte lämnat sina män. Då blir det ett sätt att minska ner hur många man ska hjälpa. I vissa kommuner överför man ansvaret på kvinnan själv. Man kan fråga ”kan du bo hos någon släkting eller bekant?”
Veronica Ekström tror att det framför allt behövs mer kunskapsutveckling inom socialtjänsten.
– Alla som jobbar inom socialtjänsten måste ha kunskap. Om man arbetar med exempelvis ekonomiskt bistånd måste man också se vilka som behöver stöd för att nå ut till fler.
– Det är också viktigt med en stark kvinnojoursrörelse vid sidan om för alla dem som av olika anledningar inte vill vända sig till socialtjänsten.
Vilken betydelse hoppas du att avhandlingen kommer att få i arbetet med våldsutsatta kvinnor?
– Jag hoppas att det ska kunna användas av politiker och socialsekreterare när man utvecklar hur man arbetar med det här i kommuner. Det är ingen metodhandbok utan ett inlägg i en diskussion om hur man kan tänka kring de här frågorna.
Vad händer härnäst?
– Nu blir jag kvar ett år i alla fall som lektor på Ersta Sköndals högskola. Jag får forska lite grann och undervisar studenter. Sedan har jag en massa idéer om vad jag vill forska om och jag kommer att ge mig in i världen där man söker forskningsanslag.
I framtiden vill Veronica Ekström gärna fortsätta att arbeta med socialtjänsten på något sätt.
– Det är väldigt roligt att få vara med och forma morgondagens socialarbetare.