Den 29 juni publicerade DN en helsidesannons från Manpower. En stor bild där demokratins främsta symbol – Riksdagshuset – framställs som en bur fylld med kacklande höns. Till Manpowers logotyp var fogad en kort formulering – ”under tiden fixar vi 40 000 jobb”. Ingen kan undgå budskapet: Folkets valda ombud är en samling höns vars kacklande inte leder till något i praktiken – det som behöver uträttas kan och måste istället verkställas av det privata näringsliv som inte låter sig hindras av några demokratiska procedurer.
Flamman reagerade på samma dag annonsen och vi vet att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski omedelbart uppmärksammades på annonsen som direkt i ord och bild upprepar ett antidemokratiskt nazistiskt budskap från 1930-talet. Manpowers kommunikationschef Hélenè Bolin vill inte figurera i ”oseriösa sammanhang” och Flamman får ingen kommentar trots frågans allvar. Flammans påpekande (i nr 27, 2016) om annonsens bakgrund ignoreras och DN lät publicera annonsen igen i DN den 19 juli. Det antidemokratiska budskapet ingav inga betänkligheter.
Manpowers annons kan knappast ses som kommersiell reklam i vanlig mening. Den förmedlade inte som syns något erbjudande om någon specifik tjänst eller vara. Genom att förolämpa demokratins representanter och förlöjliga demokratins förnämsta institution utgör den däremot ett flagrant politiskt angrepp på demokratin som sådan, dess roll och betydelse sådan den definierar vårt land som nation. Denna annons utgör ett stöd åt de krafter som vill undergräva förtroendet för den borgerliga demokrati som traditionellt haft ett starkt stöd inte minst i liberala rörelser och liberal press.
Märkligt nog tycks DN blunda för att annonsen ifrågasätter den demokrati som ytterst är en förutsättning för tidningens egen existens. Ett beklagande av publiceringen är motiverat och en ursäkt till riksdagen och svenska folket synnerligen berättigad. Både Manpower och DN har till uppgift att leverera profit till sina ägare. För Manpower är det nog. Om DN skulle avstå från att publicera Manpowers tilltag innebär det en pekuniär förlust för ägaren. Här uppenbaras en intressekonflikt som markerar att den demokrati som är beroende av ett vinstintresse lever på nåder. Men DN gör också anspråk på ett publicistiskt åtagande att, som det anges i ledarvinjetten, verka i en humanistisk upplysningstradition – för tolerans, demokrati och en fri ekonomi. Vad prioriterar DN? Demokratin och humanismen? Eller den fria ekonomins intressen? För att hävda mjuka värden krävs emellanåt ett visst kurage men det är tydligen en bristvara på DN.
Det betonas ofta och med all rätt att demokratin inte är en gång för alla given, den måste försvaras och erövras på nytt varje dag. Demokratin har också sitt pris, liksom sitt värde; att inte betala priset är att svika demokratin. Konsekvensen är känd. Liksom under mellankrigsåren har det kapitalistiska systemet återskapat nazismens och fascismens förutsättningar om än i nya eller nygamla former. Attackerna på demokratin är dock obligatoriska och dess avskaffande föregås av förlöjliganden, med hot, spott och spe. Den förhånas och den görs skyldig till alla samhälleliga brister och misslyckanden för att dölja de verkliga orsakerna.
Att chikanera demokratin var en av de metoder den tyska nazismen använde för att skapa det klimat som möjliggjorde riksdagshusbranden i Berlin. Den som förde Hitler till makten. 1934 tillämpade svenska nazister samma taktik vilket bland annat ledde till det nazistiska attentatet mot Norrskensflamman (år 1940) där fem människor brändes till döds. Manpowers upprepande av 30-talsnazisternas smutskastning av demokratin, distribuerat av DN, är illavarslande. Häcklas demokratin legitimeras ett populistiskt demokratiförakt. Det är att leka med elden!
Man kan och ska ha mycket kritiska synpunkter på riksdagen i alla avseenden, dess politiska sammansättning, de beslut som fattas och den politik som förs inklusive parlamentarismens funktionssätt och den demokratiska processen, men när man smädar demokratin som sådan genom en nidbild av dess arbete och roll passeras en gräns och man hamnar i det värsta av sällskap. Manpowers annons utgör en markant bekräftelse på detta. Rimligen kan man anta att annonsens utformning sammantaget passerat ett stort antal händer, ögon och tankeorgan, alla inblandade har tagit del men ingen har förstått – att så här kan man inte göra. Yttrande- och åsiktsfriheten tillåter det mesta, men ett visst omdöme och en viss omsorg om demokratin kunde förväntas åtminstone från DN:s sida.
Hur okunniga, aningslösa och avtrubbade är vi när Manpowers annons kan passera utan ifrågasättanden?
Frågan infinner sig hur demokratiskt rustade vi är idag, vilken kännedom har vi om demokratins villkor, dess betingelser, dess historia, värderingar och kriterier, dess allmängiltighet och dess begränsningar. Hur okunniga, aningslösa och avtrubbade är vi när Manpowers annons kan passera utan kommentarer eller ifrågasättanden? När vi inte i tid anar, ser och förstår de tendenser och intressen som ständigt producerar hoten mot demokratin och försummar att agera för att värna demokratin, då är samhället illa ute.
Demokratin förutsätter en tolerans som komplicerar dess förmåga att värja sig mot antidemokratiska krafter och inflytanden. Det påverkar dess lödighet – men den är alltjämt en grundbult i dagens samhälle. Dock är det en öppen och akut fråga hur fast eller löst den sitter – när den yttersta högern intagit demokratins institutioner, när genomgripande samhällsförändringar löser upp tidigare strukturer och samband och den nyliberala politiken drastiskt fördjupar de sociala klyftorna, när kapitalet lever sitt eget liv i cyberrymden, ekonomismens diktat styr, när storebror övervakar varje steg vi tar. Idag efterlyses det kitt som håller samman ett samhälle – men media dyrkar individen, gemensamma intressen ignoreras och de auktoritära krafterna är på offensiven.
Demokratins försvar och utveckling kräver insikter om den kamp och de erfarenheter som format den, om allt hårt motstånd och fruktansvärda bakslag och om demokratins fiender. Kunskapen måste förmedlas till nya generationer, det kräver en utbildningspolitik som, när allt snabbt förändras binder ihop då och nu, men idag är det raka motsatsen som sker. Humaniora och därmed samtidshistorien exkluderas och ersätts av kapitalets kortsiktiga, ekonomistiska och elitistiska kompetenskrav. De unga och de som är nya i landet berövas historiens lärdomar. Det är ett förräderi mot demokratin och det utarmar våra liv.
Det är ett vanskligt läge för den demokrati som trots allt uppnåtts. Manpowers demokratiförakt och DN:s villkorade demokratisyn underlättar inte värnet av demokratin. Om nazismens budskap fortsatt skall annonseras ut är det en bekräftelse på den fara för demokratin som föreligger.
