En dåligt upplyst tunnel, en mörk asfalterad stig genom en park. Och texten ”Undviker du vissa gator där du bor? Känner du dig otrygg när du går och handlar? Berätta för oss om din oro. Vi gör mer än bara lyssnar”
Videon är en reklamfilm från Securitas, Sveriges största säkerhetsföretag och del av en multinationell koncern, vars totala omsättning 2017 låg på 92 miljarder kronor. Securitas erbjuder en rad olika säkerhetstjänster och är den största arbetsgivaren för ordningsvakter i Sverige.
Vid sidan av dem finns också bland andra Nokas, Avarn, Safe bevakning och CSG: CommuterSecurity Group. De sistnämnda gjorde sig kända för att en av deras anställda i slutet av januari brottade ned en gravid kvinna i tunnelbanan.
Företagen är alla anslutna till branschorganisationen Säkerhetsföretagen, som bildades för bara ett par år sedan. Säkerhetsföretagen i Sverige ingår nämligen i en kraftigt expanderande bransch, vars anställda – bland andra ordningsvakter och väktare – blir allt mer synliga i de offentliga rummen.
– Branschen har ökat väldigt mycket i antal anställda och omsättning. Det finns nya behov idag, där man gått från en traditionell industribevakning till ett mycket mer publikt uppdrag i bland annat kommuner och i tunnelbanan i Stockholm, säger Li Jansson, branschchef på Säkerhetsföretagen.
Förra året rapporterade Sveriges Radio att 140 kommuner i Sverige uppgav att kostnader för ordningsvakter ökat. 54 av landets kommuner har ordningsvakter som patrullerar på offentlig plats och i ungefär hälften av dem bevakas hela stadskärnor, däribland Uppsala. 2017 betalade Stockholms landsting 289 miljoner kronor för väktare och ordningsvakter, framförallt i tunnelbanan. Enligt Säkerhetsföretagen uppgår offentliga upphandlingar av säkerhets- och bevakningsverksamhet till 4,5 miljarder kronor. Säkerhetsföretagens fotfolk, det vill säga ordningsvakterna och väktarna, får på detta vis i allt i högre utsträckning vara den ordningsupprätthållande instans, med möjlighet att bruka våld, som polisen tidigare varit.
– Det är på det stora hela bra. Vi är en samhällsfunktion och det är ett förtroende vi tar på väldigt stort allvar. Efterfrågan på säkerhet och trygghet har förändrats och allt behöver inte vara polisiär närvaro. Sen är det viktigt att poängtera att vi aldrig ska ersätta polisen helt, säger Li Jansson.
I takt med att trygghetsundersökningar visar på en växande otrygghet bland medborgarna har efterfrågan på poliser blivit allt mer högljudd. Från Socialdemokraterna och högerut är svaret på samhällets oro detsamma: 10 000 nya poliser.
– De går ju ut och försöker överträffa varandra. 10 000 nya poliser, det är ju en omöjlighet. Det kommer att ta decennier. Och det här underskottet som man vill lösa med snabba insatser gynnar säkerhetsbranschen, för då drar man till med ordningsvakter istället, säger Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
Enligt de flesta forskare inom ämnet finns det inga belägg för att fler poliser eller ordningsvakter, ökad övervakning och en repressiv kriminalpolitik faktiskt leder till minskad brottslighet. Men när lag och ordning återigen seglar upp som väljarnas viktigaste fråga är det enligt Janne Flyghed lätt för politikerna att säga det som gynnar dem bäst kortsiktigt.
– Politiker använder kriminalpolitiken som symbolagerande för att visa handlingskraft. Politikerna vet att det inte fungerar, men problemet är att man behöver vara repressiv och visa hårda tag inom kriminalpolitiken, annars torskar man på att man är soft on crime. Att prata om socioekonomiska faktorer, det funkar inte, för det är insatser som kräver längre tid än en mandatperiod, säger han.
Bristen på långsiktighet och snabba högljudda åtgärder med krav på fler poliser har alltså skapat en situation där det auktoriserade våldet privatiserats och säkerhetsbranschen blivit allt mer lukrativ.
– När staten delegerar en så pass allvarlig sak som möjligheten till ett extremt ingrepp i medborgarnas frihet och rättighet tycker jag att de som går en utbildning på 80 timmar är ett skämt. Det är beklämmande. Sen görs det ju uppenbarligen inte tillräckligt säkra bakgrundskontroller, säger Janne Flyghed.
Ordningsvakter utbildas och förordnas av polisen. För att få gå den två veckor långa utbildningen görs utdrag ur brotts- och misstankeregistret, fysiska och språkliga tester och intervju. De som godkänns anses lämpliga utifrån polisens bedömning. En bedömning som med bakgrund av den senaste tidens rapporter om övervåld och en utbredd rasism, nazism och högerextremism inom kåren, kan tyckas väl godtycklig.
– Jag tror att man har slarvat. När marknaden ropar, för det är ju den klassiska marknadens logik om efterfrågan, då har man blivit slapp med det när man behöver ha in mycket folk, det är min spekulation. Framförallt i vissa storstäder, säger Janne Flyghed.
När staten delegerar en så pass allvarlig sak som möjligheten till ett extremt ingrepp i medborgarnas frihet och rättighet tycker jag att de som går en utbildning på 80 timmar är ett skämt
Han menar också att den korta utbildningen inte är tillräcklig vad gäller våld, konflikthantering och etik. Konsekvenserna av sådana brister blir bland annat att judinnan och chefredaktören för Dagens Arena, Helle Klein, blev tilldelad en livvakt från Avarn som gillade högerextrema grupper på Facebook.
– Risken är att det blir folk som inte riktigt är kapabla till att klara av det de ska göra. Det ska också vara uppenbart att våld behövs, men som i fallet med den gravida kvinnan i tunnelbanan behöver man inte vara Einstein för att fatta att det var kraftigt övervåld. En konsekvens kan bli att vi ser mer av det här om man inte skärper utbildningen eller bakgrundskontrollen, säger Janne Flyghed.
Han poängterar också att detta är en problematik som finns även hos polisen, även om de inte ska betraktas som en enhetlig kår. Oavsett ordningsvakt eller polis faller ansvaret i slutändan på staten.
Men trots att behovet av poliser tycks svårt att möta växer alltså ordningsmakten, och de som ges auktoritet att använda våld blir allt fler, åtminstone på den privata sidan. Sedan förra valet har anställda inom säkerhetsföretagen i Sverige ökat med nästan 20 procent och det beräknas finnas runt 30 000 ordningsvakter och väktare i Sverige, att jämföra med landets 20 000 poliser. Branschen omsatte förra året runt 34 miljarder kronor, medan det statliga anslaget till polisen var runt 20 miljarder. Och utöver de konkreta risker av att vaktbolagens anställda gör skillnad på människor och utövar övervåld, finns det också andra risker med säkerhetsföretagens expandering.
– De är ju vinstdrivande. Om man tänker på privata fängelser är det ju tydligare hur vinstintresset gör att man inte på samma sätt vill att folk ska komma ut så snabbt. Förmodligen skär man ned på allt. Kapitalistisk ekonomi går ut på väldigt enkla saker, det är att minska utgifterna och öka intäkterna, och det har en klar påverkan. Det privata försöker också sätta agendan. De driver frågor, påverkar och lever på det här.
Åter till Securitas reklamfilm. Att anspela på känslor är en traditionell kapitalistisk marknadsstrategi, och ju mer oroliga medborgarna är, desto mer säljer säkerhetsföretagen. När kvinnor och äldre räds den där mörka vägen hem, skapar Securitas efterfrågan, eftersom de ”gör mer än bara lyssnar”, oavsett hur stor risken att utsättas för brott faktiskt är.
– De privata säkerhetsföretagens affärsmodell bygger på folks oro att utsättas för brott, inte deras faktiska utsatthet. I deras internpublikationer eller annonser bygger de upp hotbildsscenarion. Vi är väldigt lite utsatta egentligen, men företagen är otroligt framgångsrika, säger Janne Flyghed.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
