En rund fängelsebyggnad med ett torn i mitten som kan övervaka varenda cell. Ingen kan se in i tornet men den väktare som sitter där ser allt. Det spelar ingen roll om någon ens övervakar, eftersom fången inte vet om den är betraktad eller inte. Till slut börjar alla anpassa sitt beteendemönster. Man börjar bete sig som om man vore övervakad dygnet runt, en del av en disciplineringsprocess. Detta fängelse, Panoptikon, ritades på 1700-talet och filosofen Michel Foucault skrev på 70-talet boken Övervakning och straff om psykologin bakom detta bestraffningssystem.
Jag kommer att tänka på det nu när polisen fått tillstånd att övervaka Rinkeby och Tensta dygnet runt med övervakningskameror. Jag skrev senast i förra veckan om att övervakningar av det här slaget riskerar att stigmatisera och utmåla varje individ som potentiellt misstänkt till brott de inte varit i närheten av att utföra. Unga människor kommer växa upp i områden som samhället redan svikit och samtidigt känna sig övervakade dygnet runt. Varje barn, varje vuxen ska känna att samhället misstänker dem. Bara för att de råkar bo i Tensta och inte på Östermalm.
Vi pratar ofta om problemen med växande klyftor, om den sociala boendesegregationen och att polisiära resurser måste backas upp med samhällsåtgärder. Är dessa åtgärder, som Anders Ygeman och hans gäng i regeringen pekar på, en dygnet-runt övervakning? Jag tror inte det. Jag hoppas inte det.
Att kamerorna sätts upp nu är inte en slump. Efter skjutningar och annan kriminalitet som fått stora rubriker i pressen den senaste tiden såg antagligen polisen sin chans. Ett problem är att rapporterna och rubrikerna varit falska, vilket SvD rapporterade om i dag. Larmet om omfattande heroinhandeln och att nio av tio som grips i Järvaområdet är ensamkommande flyktingungdomar stämmer inte. Men området är redan svartmålat och skadan redan skedd.
Det är den dumhet som uppstår i kris.
Det är den dumhet som uppstår i kris. När vi upplever något dramatiskt tar vi gärna den snabba vägen ut. Tyvärr är den snabba vägen i det här fallet den reaktionära vägen. Och det leder aldrig till något gott. Vi sanktionerar och tillåter de minst genomtänkta förslagen när vi är i chock. Ingen orkar tänka och alla går på känsla. Men vi har ett domstolsväsende och en regering som får betalt för att först tänka och sen agera. För att hålla huvudet kallt när andra (polisen och media) tappar fattningen. Som är tillsatta och valda just för att inte reagera med magen. Det går sådär just nu.
Kameraövervakningen ökar misstron till polisen och samhället, samtidigt som den kränker människors integritet. Men det är inte allt. Foucault menade att internerna i fängelset blev objekt som man hämtade information om, aldrig subjekt i en kommunikation. Precis som samhället överger dialogen och demokratin i områden som Tensta och Rinkeby, för att i stället bara finnas där för att övervaka och straffa. De som till slut gynnas är högerkrafter, i värsta fall de totalitära. De som mer än gärna ser oskyldiga människor växa upp övervakade likt 1700-talets panoptikonfängelse.