Det puttrar under ytan på den vackra och gästvänliga grekiska ön. Situationen i öns största stad, Mytilini, riskerar att bli okontrollerbar när polisbrutalitet, upplopp, hungerstrejker och demonstrationer avlöser varandra i sommarhettan. Det största lägret på Lesbos, Moria, ligger på en bergssluttning strax utanför Mytilini. Solen är skoningslös i lägret, där dammiga sandtäckta gångar, tält och baracker omgärdas av gallerstaket med taggtråd. I Moria bor drygt tretusen personer, vilket är 40 procent över lägrets kapacitet.
Mytilini är en smältdegel och ett klassamhälle i miniatyr, där flyktingarna inte har något och där turisterna har allt. Många greker är arbetslösa efter snart ett decennium av ekonomisk kris. De välkomnar turisterna som försvann efter sommaren 2015, då det varje dag anlände tusentals flyktingar till ön och lik från drunknade människor flöt upp på stränderna.
Sanitära brister
Lesbos är en plats där rörelsefrihet är en lyx och där många vill ta en kall öl och glömma sina bekymmer, men bara vissa har råd. Kriminalitet och spänningar ökar i takt med desperationen. Poliser har filmats när de slår flyktingar med batonger och volontärer har medlat vid bråk. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befinner sig femtusen flyktingar på Lesbos fastän systemet beräknas klara högst fyratusen. Samtidigt ökar antalet människor som flyr över havet i små båtar igen. Under juni anlände 940 personer till Lesbos, jämfört med 530 i maj och 230 i april. I våras uppmanade Läkare utan gränser myndigheterna att omedelbart förbättra boendeförhållandena på Lesbos eftersom sommarens hetta i tält och baracker utgör en direkt hälsofara och kan förvärra medicinska åkommor.
Ella Carlquist, grundare av organisationen United Rescue Aid, har samordnat hjälpinsatser på ön sedan sommaren 2015. Enligt hennes mening är boendesituationen i Moria något bättre nu än under vintern då flera människor frös ihjäl, men andra problem har tillkommit. Hon berättar att det är omkring 40 grader varmt och att de boende i Moria bara får en flaska vatten till lunchen.
– Själv måste jag dricka sex liter om dagen och ta vätskeersättning, säger hon.
När de boende behöver mer vatten har de uppmanats att hämta det från lägrets fåtal toaletter.
– Det är ju sinnessjukt! Hade jag druckit det bruna vattnet? Nej, för jag förstår att jag kommer bli sjuk, säger Ella med eftertryck.
Hålls i förvar
EU:s avtal med Turkiet får till följd att Grekland håller kvar människor på öarna med syfte att underlätta deportering till Turkiet, som av EU anses vara ett säkert land att återvända till. I maj och juni dokumenterade Human Rights Watch försämrad psykisk hälsa bland flyktingar på Lesbos, med självmordsförsök, aggressivitet och depression som följd av ofta förskräckliga förhållanden. Dålig tillgång till service och information, förseningar i asylprocessen, oro över deportation till Turkiet och inlåsning i förvar förvärrar situationen.
I terapirummet på Läkare utan gränsers klinik på Lesbos är patienterna påverkade av stark hopplöshet inför framtiden och en känsla av att bli berövade sin mänsklighet. Det är vanligt att patienterna uttalar tankar om att kasta sig från en klippa eller dränka sig, och att de har ärr och brännmärken från cigaretter. Den 25 juni påbörjade fem asylsökande män på Lesbos en hungerstrejk. De krävde mänskliga rättigheter och protesterade mot att människor som inte har begått brott hålls inlåsta i förvar. Det är inte första gången 32-åriga Arash Hampay hungerstrejkar. Som människorättsaktivist från Iran har han blivit torterad och fängslad tidigare, men han har aldrig tidigare hungerstrejkat såhär länge. Arash befinner sig i Mytilini bland vänner, medan hans bror Amir befann sig i förvar med två andra hungerstrejkande. Efter tjugofyra dagar släpptes Arash bror, men två kurdiska män, Khozin Hussein and Bahrooz Arash från Irak hölls fortsatt inlåsta.
Ensamkommande barn särskilt utsatta
Bahrooz och Khozin avbröt hungerstrejken efter trettiofem dagar, då de förlorat 17 respektive 13 kilon. Arash fortsätte hungerstrejken trots att polisen trakasserat honom när han tyst protesterat på torget i Mytilini. Myndigheterna hörsammade till slut aktivisternas krav och släppte Khozin och Bahrooz efter över fyrtio dagars hungerstrejk! På det grekiska fastlandet befinner sig 35 000 människor på flykt och på de egeiska öarna drygt 14 000. Av de som flytt till Grekland de senaste månaderna är syrier i klar majoritet. Därefter följer irakier, afghaner och kongoleser. Fler än 300 barn befaras ha drunknat i Medelhavet under 2017. Barnen som når Grekland får inte tillgång till fungerande skolgång och värst är situationen på öarna.
Finansieringen från EU har tidigare gått direkt till organisationer som arbetat med flyktingmottagandet, men den 31 juli tog grekiska staten över driften på de grekiska öarna och EU-kommissionen ska stötta dem. Ingen plan för övergången till ett nytt system har dock presenterats. Rädda barnen, Läkare utan gränser och flera andra organisationer uppmärksammade i juli att det finns 2250 ensamkommande barn i Grekland som behöver lämpliga boenden. Det finns bara platser till 1 270, så tusen barn står i kö och under tiden bor en del på gatan, i övergivna hus eller är placerade i förvar av polisen. Utan fungerande finansiering har ett flertal organisationer stängt boenden och ännu fler barn riskerar att bli inlåsta i förvar.
