Nyheter/Utrikes 06 april, 2017

”Planeten kommer inte överleva kapitalismen”

Förra onsdagen organiserade bland andra spanska Podemos och svenska Vänsterpartiet en paneldiskussion i Europaparlamentet på temat kapitalism, klimatförändringar och ekosocialism. Flamman var där.

Diskussionen kretsade kring hur ekologi, klassklyftor och feminism hänger samman och behovet av att koppla ihop de olika kamperna från vänster i en sammanhängande kritisk rörelse. Eleonora Forenza från italienska Lista Tsipras-L’Altra Europa inledde med att ge konkreta exempel från Italien på hur kapitalism, miljöförstörelse och feminism hänger ihop.
1966 exploderade en fabrik i Norditalien vilket gjorde att gifter läckte ut i området. De som drabbades värst var gravida kvinnor vars barn föddes med grava missbildningar. Det gav i sin tur en kraftig injektion i aborträtts-rörelsen.
– Det handlar inte om att koppla vad som är ”naturligt” till kvinnlighet, ekofeminism handlar om att identifiera kopplingen mellan feministisk kamp och kampen för att försvara miljön och klimatet, sade hon.

”En revolution behövs”

Historikern Stefania Barca från Centro de Estudos Sociais framhöll behovet av att lösa konflikten inom vänstern mellan den gröna och den traditionella, industrivänliga delen av arbetarrörelsen.
– Flera fack och rörelser inom arbetarrörelsen stödjer klassiska energisystem som kol och oljeutvinning medan andra försöker få till stånd hållbara alternativ. Denna klyfta gör det svårt att föra en enad kamp.
Barca vände sig även mot de så kallade ”postmaterialisterna” som tror på en hållbar, grön tillväxt, och menade att en hållbar utveckling är oförenlig med ett kapitalistiskt produktionssystem. I stället för att kritisera modernismen och dess industriella fas måste den gröna vänstern kritisera det kapitalistiska systemet i sin helhet eftersom det är det systemet som är roten till problemet.
– En revolution behövs eftersom den ekologiska krisen bara är en annan sida av klasskampen. En hållbar utveckling kommer inte att vara möjlig utan en kamp mot de ojämlikheter som kapitalismen har skapat. Dualismen mellan arbete, manlighet, aktivitet, produktion och natur, kvinnlighet, passivitet, reproduktion som finns i såväl kapitalism som socialism måste överbryggas om vi ska kunna åstadkomma denna revolution, sade hon.

Frigörelse från arbete

Filosofen Kate Soper menade att det har varit för mycket fokus på kapitalismens misslyckanden på bekostnad av positiva alternativ till den.
– Vi behöver en kritik mot den kulturella hegemonin som konsumentideologin utövar, sade hon.
I stället för ”abstrakt moraliserande” om vad folk borde göra efterlyste hon en ny kulturell politik som projicerar alternativ som står i samklang med den oro över klimatförändringarna som finns hos stora delar av befolkningen. Soper föreslog en politik som förbinder de negativa sidorna av ”det goda livet” som konsumtionslivsstilen för med sig, såsom stress, sjukdomar, oljud och utsläpp, med det ekonomiska systemet som ligger till grund för den. Hon föreslog även ett ökat fokus på frigörelsen från arbete som ett emancipatoriskt projekt.
– Frankrikes införande av 35-timmars arbetsvecka är ett steg i rätt riktning. Vi måste visa på fördelarna med mer givande arbeten. Reduceringen av arbete är ett hot mot det kapitalistiska systemet, sade hon.

”Grön kapitalism är omöjlig”

Daniel Tanuro från Climat et Justice Sociale instämde i kritiken men nyanserade beskrivningen något. Enligt honom är det inte bara kapitalismen som utgör problemet. Före murens fall var de två länderna som bidrog mest till utsläppen per capita Östtyskland och Tjeckoslovakien vilket enligt honom vittnar om att socialismen i likhet med de förkapitalistiska produktionssätten också var predatoriska system.

Vi lever under den permanenta risken för en oåterkallelig katastrof där i bästa fall hundratals miljoner av de mest fattiga, framförallt kvinnor, barn och äldre, dör

I dag, hävdade Tanuro, står dock mänskligheten inför nio olika kriser som alla är kopplade till miljön. Den enda kris som mänskligheten har kunnat hantera gäller ozon-lagret. De andra är det rådande systemet oförmöget att hantera.
Han liknade detta system, som är baserat på konstant konkurrens, vid en cyklist: för att inte ramla måste den hela tiden cykla snabbare. Denna tillväxt håller dock på att möta ett externt hinder, hävdade han, eftersom systemet inte kommer att hitta fler marknader att inkorporera för att hålla profitkvotens fallande tendens stången.
Dock trodde han inte att något kommer att ändra sig inom den närmaste tiden. Utan att ge några tidsramar målade han upp ett dystert framtidsscenario.
– Vi lever under den permanenta risken för en oåterkallelig katastrof där i bästa fall hundratals miljoner av de mest fattiga, framförallt kvinnor, barn och äldre, dör och i värsta fall hela den mänskliga rasen hotas. Vi befinner oss mellan dessa två extremer. Denna kris beror inte på mänskligheten själv utan på det produktionssystem som den håller sig med.
Tanuro efterlyste också en kulturell revolution som i enlighet med ekosocialismen framhäver respekt för naturen och som mobiliserar kvinnor och ursprungsbefolkningar som politiska subjekt.
– En grön kapitalism är omöjlig och en seger för ekosocialismen är omöjlig så länge en grön omställning framställs inom kapitalismens råmärken, sade han.

Vill bevara kolbrotten

En andra panel bestod av aktivister som på olika sätt har bedrivit framgångsrika kampanjer från en ekosocialistisk utgångspunkt. Geneviève Coiffard-Grosoy från organisationen Notre-Dame-des-Landes beskrev hur lokalbor, aktivister, forskare, fackliga och äldre slöt sig samman och lyckades stoppa bygget av en ny flygplats i franska Nantes 2012.
Dorothee Häusermann från tyska Ende Elände vittnade om hur man lyckats förhindra öppnandet av nya kolbrott i Tyskland. Hon gav även ett konkret exempel på konflikten inom vänstern mellan den gröna och den industriella sidan då vänsterpartiet Die Linke ofta stödjer den tyska regeringens energipolitik och vill bevara kolbrotten.
Steffen Kühne från Rosa Luxemburg Foundation beskrev hur allt fler av de nya aktiviströrelserna sammanbinder en grön agenda med en antikapitalistisk kritik. Han berättade även om ett nytt initiativ som gör det möjligt för aktivister att resa runt i Europa och delta i aktioner i flera olika länder.

”Vi befinner oss i ett dilemma”

Slutligen gav en rad politiker sin syn på hur en ekosocialistisk och feministisk kamp kan föras i lagstiftande församlingar. Rickard Warlenius från Vänsterpartiet presenterade en rapport på temat ekosocialism och efterlyste en politisering av frågan om klimatomställning i stället för att moralisera över de svaga i samhället.
– Det är viktigt att föra in klassaspekten i den gröna frågan, sade han.
Antonello Zecco från italienska Sinistra Anticapitalista menade att vänsterpolitiker måste försöka sätta agendan och påverka medierna bättre för att förändra synen på det ekonomiska systemet.
– Vi måste kämpa mot idén att kapitalismen är nödvändig.
Kiko Garrido från spanska Podemos talade om behovet av matsäkerhet och sädesbanker i ljuset av den ökande torkan i Sydeuropa. Han vittnade även om hur Podemos har lyckats förbjuda företag som har kapital i skatteparadis att kontakta den spanska regeringen.
Cornelia Ernest från tyska Die Linke sammanfattade diskussionen med att ge ett personligt vittnesmål om den komplicerade konflikten mellan ekosocialism och den traditionella vänstern.
– Om vi vill avskaffa kärnkraften kan det inte innebära att vi ska ersätta den med kolkraft. Vi befinner oss i ett dilemma där vi vill försvara arbetares jobb och samtidigt avveckla den näring som dessa jobb är beroende av.
Ernest kritiserade facken som hon menade måste förstå att miljörörelsen inte är en fiende. Hon hävdade även att avvecklingen av kolkraft måste ses som ett europeiskt problem.
– I gränslandet mellan Tyskland och Polen pågår en katastrof eftersom kolbrytningen utvidgas och mitt parti är delvis medansvarigt till det, sade hon.

Kommentar 11 oktober, 2025

Jenny Andersson: Att protestera mot folkmord är inte att underblåsa antisemitism

I Fokus anklagar statsvetaren Sten Widmalm 2 700 forskare för att underblåsa antisemitism och ”spä på hatet”. Men att agera mot folkmord är inte hat – det är en samvetshandling.

Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, anklagar 2 700 forskare för att spä på hatet mot judar i tidskriften Fokus. 

Widmalm menar att alla de forskare som under det sista halvåret skrivit under ”Uppsala declaration of conscientious objection”, ett upprop som protesterar mot Israels pågående folkmord i Gaza, ”syftar till att öka hatet” och underblåser antisemitismen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 oktober, 2025

Han utmanar Jallow om riksdagen – hård match i Malmövänstern

Utmanare. Morgan Svensson kandiderar till riksdagen för Malmö. Foto: Privat.

Riksdagsledamoten Malcolm Momodou Jallow (V) från Malmö gick nyligen ut med att han ställer upp i ännu ett val. Men han utmanas av Morgan Svensson – V Malmös tidigare ordförande, som föreläser ”land och rike runt” för byggarbetare, och vill ta knegarvardagen in i plenisalen.

– Jag har fått frågan förut, men nu passar det mig bättre rent familjemässigt. Det är så klart ett åtagande om man skulle bli vald, att vara borta mycket i Stockholm och så, men min 14-åring är inte heller lika sugen på att hänga med pappa längre. Det går att pussla ihop.

På Facebook meddelade Morgan Svensson, tidigare ordförande för Vänsterpartiet i Malmö i sju år, nyligen att han kommer att kandidera till riksdagen. I dag sitter han i partiets valberedning, och i regionfullmäktige, men är framför allt aktiv inom Byggnadsarbetarförbundet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 11 oktober, 2025

Göran Rosenberg: Jag vet allt om skadliga utopier

På Bokmässan i Göteborg lanserar Göran Rosenberg sin nya bok ”I lögnernas tid”. Foto: Leonidas Aretakis.

”I lögnens tid” är en uppgörelse med samtidens språkförbistring, och hat. Mellanösternkännaren och författaren Bitte Hammargren har träffat Göran Rosenberg.

När vi ses vill jag börja med att tala om dystopierna i hans nya bok. Där skriver han om populism, Trump, Putin, den nya världsoordningen där makt är rätt och om asociala medier som kan förstöra en människas rykte på en kvart.

Göran Rosenberg svarar att han inte är säker på om dystopierna är utopins motsats. Men någon hållbar utopi kan han inte finna i dag. Han har själv haft faser i livet där han trott på dem. Under några korta år i barndomen var sionismen en sådan utopi, som han snart skulle bli djupt besviken på.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 10 oktober, 2025

Regeringens uranplaner hotar Storsjön – och demokratin

Storsjön hotas av kortsiktiga gruvetableringar, menar skribenterna. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Regeringens avsikt att tillåta uranbrytning i alunskiffer runt Storsjön hotar både vattentäkter, produktiva skogs- och jordbruksmarker – och demokratin.

Prospekteringen efter kritiska metaller i området har pågått länge. Ett av bolagen, det australiensiska Aura Energy, har under åratal sökt metaller i markerna. När priserna föll och uranbrytning förbjöds i Sverige 2018 lämnade bolaget efter sig läckande borrhål och skrot. Året därpå stämde de svenska staten på 17 miljarder kronor för uteblivna intäkter.

Nu, i takt med ökad digitalisering, AI:s framväxt och energiomställningen, har intresset för uran och andra metaller åter ökat. Redan i dag är över 50 000 hektar runt Storsjön inmutade för prospektering – en yta som växer i takt med nya ansökningar.

När den nuvarande regeringen tillträdde flyttades miljöfrågorna till Näringsdepartementet. Kärnkraften har utpekats som lösningen på framtidens energibehov, och regeringen menar att nya gruvetableringar krävs för att utvinna uran i Sverige. Lagändringar som åter tillåter uranbrytning planeras träda i kraft i januari 2026.

När frågan låg ute på remiss bjöds gruvbolagen Aura Energy och Mawson Gold in för att yttra sig. I sina utlåtanden föreslog de att det kommunala vetot skulle begränsas eller tas bort helt. Regeringen har varit otydlig om sina avsikter: miljöministern har antytt att vetot kan avskaffas, medan näringsministern säger att det ska vara kvar. I juli kom dock en promemoria där regeringen föreslår att uranbrytning ska klassas som ”kärnteknisk verksamhet” i stället för ”kärnteknisk anläggning” – ett språkligt skifte som i praktiken kringgår det kommunala vetot och går gruvbolagen till mötes.

Gruvdrift runt Storsjön vore ett gigantiskt experiment, med stora risker för dricksvattnet, ekosystemen och landskapet.

För att ytterligare påskynda gruvetableringar har regeringen inrättat ett ”accelerationskontor” som ska korta tillståndsprocesserna. Samtidigt arbetas det för förändrade miljöregler på bekostnad av miljöhänsyn, och regeringen har lagt fram förslag om att lägga ned mark- och miljödomstolarna. Allmänhetens insyn i så kallade ”nettonollprojekt” föreslås också minska, en tydlig inskränkning av offentlighetsprincipen och därmed av demokratin.

Aura Energy har nu ansökt om bearbetningskoncession i Oviken, invid Storsjön. Området består av alunskiffer, och både Storsjön och Näkten – två viktiga vattentäkter – ligger i direkt anslutning. Över 50 000 hushåll får sitt dricksvatten från Storsjön.

Erfarenheten av brytning i alunskiffer är mycket begränsad. Där det har skett har konsekvenserna blivit förödande. Ranstadgruvan i Sverige och Talvivaara i Finland är två exempel där mark och vatten förstörts under oöverskådlig tid. Det finns i dag ingen beprövad metod som gör brytning i alunskiffer säker.

Trots detta vill regeringen jämställa alunskiffer med andra malmer. SGU:s generaldirektör Anette Madsen har i en radiointervju sagt att det vore bra med en gruva i Oviken, och att ”metallerna ligger där de ligger” – och därför måste miljöhänsynen prioriteras ned. Det är anmärkningsvärt och oroväckande.

Kommunerna runt Storsjön har gått samman och, med starkt folkligt stöd, sagt nej till gruvplanerna. De menar att brytning i alunskiffer innebär för stora risker för vatten och ekosystem. Kommunalråden har upprepade gånger bjudit in miljö- och näringsministern till dialog – utan svar. Regeringen har valt att ignorera inbjudningarna.

Samtidigt pågår ett nära samarbete mellan regeringen och internationella exploateringsbolag. Lobbyismen växer, medan lokala politiker och medborgare marginaliseras. Regeringens politik innebär inskränkningar i det kommunala vetot, minskad insyn genom ökad sekretess och beslut i slutna rum – ofta med utländska bolag som motpart. Att ingen av regeringens 24 ministrar bor i Norrland gör inte saken bättre: de kommuner som berörs direkt får allt svårare att påverka beslut som rör deras egen framtid.

Gruvdrift runt Storsjön vore ett gigantiskt experiment, med stora risker för dricksvattnet, ekosystemen och landskapet. Exploateringen skulle förstöra en i dag levande och fungerande bygd under oöverskådlig tid. Med dagens regelverk skulle staten inte ens äga råvarorna som bryts – de skulle säljas på världsmarknaden och i praktiken behöva köpas tillbaka.

Läs mer

Detta är inte grön omställning.

Det är inte demokrati.

Det är kortsiktig exploatering och girighet.

Vi kräver att regeringen stoppar planerna på gruvdrift i Storsjöbygden och respekterar det kommunala självstyret, den lokala demokratin och framtida generationers rätt till rent vatten och fungerande ekosystem.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 oktober, 2025

Global Scaffolders toppen av isberget: ”Samma jävla skit”

Stålverket Stegra under uppbyggnad i Boden. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Byggnads stämde nyligen ställningsbolaget Global Scaffolders på över 100 miljoner. Men fackliga utredare och småföretagare, som försöker hålla ställningarna i en allt rangligare bransch, ser hur alltför många vinner på systematiskt fusk för att något ska ändras under fasaden.

– Jag bryr mig inte om pengarna. Det enda jag vill är att den här personen inte ska få sätta sin fot i Sverige överhuvudtaget, berättar Jari Viitakangas sammanbitet.

Han låter frustrerad, och ursäktar sin ”inte jätteformella språkliga profil”. Det är fem år sedan han tog av sig ombudsmanshjälmen, och började granska byggställningsföretag på heltid åt Byggnadsarbetarförbundet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 09 oktober, 2025

Fler vattenmeloner, färre Meloni

Demonstrationerna passerade klassiska monument i Rom, där vi annars är vana att se turister. Foto: Ana Gilmet.

Något har hänt i Italien. Under helgens demonstration i Rom samlades över två miljoner människor för att protestera mot kriget i Gaza.

Vi möts upp vid bilen klockan fem på morgonen på Piazzale Loreto i Milano, platsen där Mussolinis kropp en gång hängdes upp. I går myllrade den enorma rondellen av människor, nu står allt stilla. Vi börjar den sex timmar långa resan till Rom för att delta i den nationella demonstrationen mot folkmordet i Palestina. Meloni har lämnat huvudstaden; hon är på väg till Assisi för att hålla ett tal.

Vid motorvägsinfarten till Rom stoppas vi av polisen och tvingas köra in på en park. Flera poliser bär civilkläder, en har en t-shirt med texten I love NYPD. Det är soligt och vi slår oss ned i gräset. Vi är hundratals, och folk sitter i grupper och spelar italiensk dub på högtalare. Efter 40 minuter av att vänta, köra runt och få våra väskor kollade deklarerar en trött polis: ”Ni har blivit kontrollerade.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 09 oktober, 2025

Kjell Rautio: Socialdemokraterna är inte värda min röst längre

Den som vill ha en ny riktning för Sverige bör inte rösta på Socialdemokraterna, skriver den fackliga utredaren Kjell Rautio. Foto: Christine Olsson/TT.

Efter 50 år som socialdemokrat sade jag i våras upp medlemskapet. Ett parti som tillåter välfärdslobbyism är inte värt mitt engagemang – eller min röst i nästa val.

Efter den senaste S-kongressen i Göteborg sade jag upp mitt partimedlemskap i det socialdemokratiska partiet. Droppen var nog när kongressombuden inte orkade dra en tydlig gräns mot att ledande partiföreträdare inte ska tillåtas exploatera det kollektiva förtroendekapitalet, som partimedlemmar sliter ihop vid dörrknackningar och torgmöten, genom att ta uppdrag år lobbyföretag med hemliga kunder. Men mitt beslut är mer sammansatt än så och har dessutom vuxit fram under en lång tid.

Under 1980- och 1990-talet fjärmade sig S-ledningen steg för steg från den jämlikhetsinriktade reformpolitik som tände mitt politiska engagemang i slutet av 1970-talet. Efter modet på Olof Palme har socialdemokratin successivt tömts på de jämlikhetsambitioner som låg bakom grundandet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 09 oktober, 2025

Jag tog pillret – och blev någon annan

Konstverk: Astrid Kajsa Nylander, ”minijobs”, 2021–.

P-pillren gav kvinnor frihet – men också panikångest, nedstämdhet och förändrad sexlust. Ändå tar vården inte våra erfarenheter på allvar.

Är du följsam, lilla vän? Tar du dina p-piller som du ska?

Omkring var tionde kvinna1 som tar p-piller blir trots det på smällen inom ett år. Det beror inte på att pillret brister, utan på att kvinnan brister i det som inom vården kallas för ”följsamhet”. Hon slarvar. Hon glömmer. Hon kanske får för sig att sluta ta dem under en period. Och så går det som det går.

Är det alltså bara kvinnans fel?

Den vanligaste anledningen till att sluta med hormonella preventivmedel är biverkningarna. De vanliga, flertaliga och ibland fruktansvärda fysiska, psykiska och sexuella biverkningarna, alltså.

Trots det tas kvinnors upplevelser inte alltid på allvar av vården. Målsättningen, står det i praktikan för barnmorskors preventivmedelsrådgivning, ska vara att rekommendera ”ett säkert graviditetsskydd med bästa möjliga följsamhet”. Bäst följsamhet har, föga förvånande, hormoner som avsöndras från plastbitar inuti patienten: p-stav och spiral. ”Spiral är ett förstahandsalternativ för kvinnor i alla åldrar.

Ja, om preventivmedlet sitter inuti din kropp garanteras nog en god följsamhet.

När du träffar en barnmorska för preventivmedelsrådgivning kommer hon att rekommendera hormonspiral, alternativt någon annan hormonell metod. Om du säger att du hellre vill använda kondom kommer hon att visa dig en tabell som visar hur ofta det misslyckas. Hon kommer att försäkra dig, liksom jag och många andra har blivit försäkrade, att dessa metoder är säkrare.

Säkrare betyder alltså att de ger ett bättre skydd mot graviditet. Inte att de skulle vara bättre för dig i övrigt. För ett tag sedan spreds ett avslöjande på Tiktok som chockade många unga kvinnor: deras preventivmedel kunde orsaka cancer! Och p-piller klassas faktiskt som ”grupp 1 cancerogen” enligt Världshälsoorganisationen, tillsammans med bland annat asbest och rökning.

Konstverk: Astrid Kajsa Nylander, ”minijobs”, 2021–.

En forskare på Karolinska Institutet nyanserar skandalen för SVT: p-piller kan orsaka bröstcancer, men minskar samtidigt risken för andra cancerformer. Hon tillägger: ”Alla är överens om att p-piller är bra för de kvinnor som har ett behov av att skydda sig från graviditet”. Alla? Hon hänvisar till Världshälsoorganisationen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och USA:s folkhälsomyndighet. Men alla kvinnor är uppenbarligen inte överens?

Bara 28 procent av kvinnorna i fertil ålder i Sverige använder i dag hormonella preventivmedel, och jag har svårt att föreställa mig att de övriga 72 procenten aktivt försöker bli med barn. Vi är många som väljer bort p-piller, spiraler, stavar och ringar av andra skäl. Ofta är det kanske bara en diffus magkänsla av att vi inte riktigt vet vad de syntetiska könshormonerna gör med våra kroppar.

Det vet vi inte heller. Jag visste åtminstone inte det innan jag satte in hormonspiral, och det gick käpprätt åt helvete. Men det fick mig att läsa på, och nu kommer jag aldrig att vara lika följsam igen.

Det som presenteras för kvinnor som en frigörelse kan också beskrivas som en strukturell press till en medicinering som försämrar livet. Det är rätt osannolikt att du skulle få cancer av hormonella preventivmedel. Men de förändrar vem du är, på sätt som du antagligen inte fullt ut känner till.


Att p-pillret har förändrat världen råder det däremot inga tvivel om.

Utan underdrift kan det kallas för en av 1900-talets mest betydande uppfinningar. P-pillret är världens första medicin som masstillverkats i icke-terapeutiskt syfte. En så kallad ”livsstilsmedicin”, som inte botar sjukdom utan förbättrar livet. Sedan ”the pill”, pillret, som det ofta bara kallas på engelska, lanserades 1960 har det hyllats som en feministisk och sexuell revolution. Bara genom att svälja en liten kapsel kunde kvinnor äntligen slippa skräcken för att bli på smällen, och därigenom bli fria till att studera längre, göra karriär och själva välja vilka de skulle gifta sig med. 1970-talets knullfester hade varit otänkbara annars.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 08 oktober, 2025

Så kan Palestinarörelsen vinna mediestriden – del II

I lördags hölls demonstrationer i hela Italien, här vid Laterantorget i Rom. Foto: Roberto Monaldo/LaPresse/AP/TT.

Mitt förra brev blev en oplanerad djupdykning i Björn Afzelius låtskatt. Ni vet hur det kan bli.

Men brevet gav många intressanta svar. Vissa rynkade på näsan åt Afzelius och Myrdal som diktaturkramare. Andra påpekade att det var vanligt att jämföra kapitalismen med en bläckfisk. Nu ska jag inte djupdyka i vad som är höna och ägg där, och syftet var ändå inte att brännmärka någon. Givetvis fortsätter jag att lyssna på all fin gammal progg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (2 svar)

Flammans forum

"Tack! Jag upplevde antisemtism redan 2009 i Malmö, när det var Hamas- och Hizbollah-flaggor och slagordet "Khaybar, Khaybar, ya yahud!". Att det är judar, hänvisas till ett militärt slag där man skulle döda judar, inte vad regeringar i staten Israel gör. Det borde vara nolltolerans. Såklart. Precis som vi kör nolltolerans mot NMR. Vad gäller Hamas är det en så reaktionär rörelse att till och med SD rådnar av avund. Kvinnor tillbaka till spisen, radikalkonservativt i allmänhet. Michel Houellebecq är en verkligen provokativ och kontroversiell författare. Men när han i Underkastelse skriver om hur Muslimska brödraskapet och motsvarande nationalistiska högerradikala i Frankrike (typ Nationell samling) gosar ihop sig och är överens om mycket, så är han inte fel ute. Även om många sådana rörelser i Europa tvärtom solidariserar sig med den mest högerinriktade regeringen någonsin i Israels historia. Huvudpoängen är att vänsterpersoner, socialister eller för den delen demokrater i största allmänhet inte bör ha någonting alls att göra med reaktionärer. Vare sig de vansinniga ministrarna i Israels regering eller Hamas eller Hizbollah eller andra. De har ju <em>ingenting</em> med oss att göra. Håller med om alla punkter, Breda paroller, Folkrätten etc. Och de konkreta kraven kring att såväl Sverige som EU ska avbryta handel med mera. Apropå enskilda länder som går före gemensamma EU-beslut så är det uppenbart att det också är möjligt. Se på Spanien."
Inrikes 08 oktober, 2025

Därför älskar högern den stora staten

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson bar rött på Bokmässan i Göteborg – men någon revolution leder hon inte. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När KD och L talar om att förstatliga vården och skolan låter det som systemkritik. Men i själva verket är det skenbara krafttag för att rädda vinsterna.

”Paradigmskifte i vården” – visst låter det underbart.

Löftet kommer dock från Ebba Busch som haft tre år på sig att genomföra skiftet. Under denna tid har man lyckats uppnå de längsta vårdköerna sedan mätningarna inleddes, samtidigt som KD när de tillträdde kallade köerna ”olagligt långa”. Man har dessutom minskat antalet vårdplatser, och enligt Socialstyrelsen uppnår endast tre av landets 21 regioner riktvärdet. Samtidigt ser fyra av tio unga vårdarbetare det som osannolikt att de kommer att jobba kvar i branschen hela livet.

Inte konstigt att Ebba Busch utlovar krafttag. Eller att hon, som hon säger till Aftonbladet (27/6),  söker ”förnyat mandat för lite frejdiga vårdreformer”.

Lika djupgående förändringar utlovas av Simona Mohamsson, som leder Tidösamarbetets andra småttingparti Liberalerna.

I Almedalen dundrade hon så hårt mot skolkapitalet att jag nästan hörde Academedias champagneglas spricka på hotell Clarion Wisbys terrass. ”Svensk skola är inte vilda västern”, sade hon. ”Till er som plundrar eleverna på en bättre framtid har jag en sak att säga: ni ska väck! Jag och Liberalerna kommer alltid sätta barnen före börsbolagen.”

Resultatet är en stat som sväller med nya byråkrater, medan inga nya resurser skjuts in till golvet.

Visst får man rysningar. Men även om Liberalerna har gläntat på dörren till ett villkorat vinststopp för skolor som inte sköter sig, som om inte hela systemet är riggat för att gynna koncernerna, vill de inte se något generellt vinstförbud. I stället visar sig deras mest dramatiska förändring vara densamma som hos Ebba Busch: förstatligande.

Men företagen inom vård och skola gör inte fel för att de är olydiga. De gör vad de är satta att göra: generera vinst åt sina ägare. Det gör man genom att välja billigare patienter respektive elever, och minska personalkostnaderna. Det är därför allt färre lärare är behöriga, särskilt på friskolor där bara två av tre har rätt utbildning, och där man medvetet anställer lärare som inte kan svenska.

Ett av Tidöavtalets centrala syften är att bevara vinsterna i välfärden, där några av Sveriges mäktigaste investerare just nu har stora intressen. Det är ingen attraktiv roll för påstått idédrivna partier som Liberalerna och Kristdemokraterna. Så Simona Mohamsson och Ebba Busch vill desperat visa att de faktiskt kan utlova förändring. Och den största förändring man kan utlova utan att göra upp med vinstintresset, den kraft som bryter sönder Sveriges offentliga sektor, är ett tomt återförstatligande.

För oss som tycker att staten är ett utmärkt verktyg för att göra livet bättre för medborgarna låter detta lockande. Men resultatet är en stat som sväller på mitten, med alla nya byråkrater som behövs för att ge bolagen verkningslösa näsknäppar, medan inga nya resurser skjuts in till golvet.

Läs mer

Timbro gav precis ut en bok med en liknande systemkritik, med den vänsterkittlande titeln Vad gick snett med kapitalismen? Där visar Financial Times-kolumnisten Ruchir Sharma att påstått antistatliga högerregeringar från Ronald Reagan och framåt ökat statsskulderna minst lika mycket som vänstern, och att svaret är att ge marknaden ännu friare spelrum.

Men det är så nyliberalismen fungerar. Den levererar inte bara försämrad välfärd, avstannad tillväxt och hög arbetslöshet. Utan även en stat som växer i takt med företagens ständigt nya finter. Det är den byråkratiska överbyggnad som Ebba Busch och Simona Mohamsson nu kallar ökad statlig kontroll.

Resultatet är samma nattväktande högerstat i nya byxdressar: svag mot företagen, stark gentemot medborgarna. Det som skulle vara ett paradigmskifte är bara ännu en meningslös powerpoint-revolution.

Diskutera på forumet (0 svar)