Utrikes 18 oktober, 2018

Podemos närmar sig regeringsmakten

I och med en budgetöverenskommelse med de regerande socialdemokraterna har Podemos tagit ett steg närmare makten i Spanien. På sikt kan det öppna för en koalitionsregering.

Medan extremhögern fortsätter att fira framgångar runt om i Europa fortsätter delar av Sydeuropa att visa på en alternativ väg. I Portugal regerar socialdemokraterna med stöd av vänstern och kommunisterna sedan tre år tillbaka. I Spanien tvingades den konservative premiärministern Mariano Rajoy, som för många har inkarnerat den europeiska åtstramningspolitiken, avgå i juni efter att ha förlorat en misstroendeomröstning. I stället tog socialdemokratiska PSOE över makten i en minoritetsregering som bland annat stöds av vänsterpartiet Podemos. I förra veckan skedde ytterligare något som på lång sikt kan stärka vänsterns position i den spanska politiken.
Förra torsdagen kom PSOE:s ledare Pedro Sánchez och Podemos ledare Pablo Iglesias överens om en budget för det kommande året. Det innebär i sig ingen politisk omvälvning eftersom Podemos redan stödjer Sánchez regering. Men på längre sikt kan det lägga grunden för en framtida koalitionsregering mellan de två partierna.

Rullar tillbaka åtstramningen

Enligt journalisten och statsvetaren Pablo Castaño Tierno som forskar vid Autonoma Universitetet i Barcelona är det så beskedet ska tolkas.
– Överenskommelsen är mycket viktig, dels för dess innehåll och dels på grund av omstruktureringen av det politiska landskapet i Spanien som den medför. Avtalet innehåller viktiga skatte- och budgetmässiga förändringar, såsom en höjning av minimilönen med mer än 20 procent och vissa skattehöjningar för stora företag och höginkomsttagare. Det möjliggör också andra reformer, till exempel möjligheten för lokalregeringarna att reglera hyrorna i större stadskärnor. I ett större perspektiv innebär överenskommelsen att PSOE och Podemos, som inte lyckades komma överens om ett regeringssamarbete vid valet 2016, nu ingår i en allians, säger Castaño Tierno till Flamman.
Den nya budgeten är tänkt att kompensera den hårda åtstramning som spanska medborgare har utsatts för sedan finanskrisen. Bland annat kommer minimilönen att höjas från 732 till 900 euro över 14 månader, de lägre pensionerna kommer att öka med 3 procent, a-kassan för arbetslösa över 52 år kommer att öka, och anslagen till högre utbildning och bostäder för äldre kommer att höjas. Dessutom kommer skatten på förmögenheter större än 10 miljoner euro att öka med en procent, skatten på inkomster över 130 000 euro per år kommer att öka och finansiella transaktioner inom landet ska beläggas med en skatt på 0,2 procent.

Avtalet innehåller viktiga skatte- och budgetmässiga förändringar, såsom en höjning av minimilönen med mer än 20 procent

Budgeten innehåller också flera delar som innebär ett tydligt ideologiskt brott med den politik som drevs av föregående regering. Till exempel finns där ett lagförslag om skärpta straff för våld mot kvinnor och ett förslag som skulle rulla tillbaka flera delar av Rajoys viktiga arbetsmarknadsreform från 2012 som inskränker rätten till kollektiva löneförhandlingar.

Podemos inflytelserikare än någonsin

Det faktum att båda partierna står bakom det 50-sidiga dokumentet, och inte bara PSOE trots att de sitter ensamma i regering, signalerar att samarbetet är tänkt att sträcka sig längre än över det kommande budgetåret.
”Det är början på en ny period i spansk politik, som kommer att leda till en regeringskoalition”, sade Podemos ledare Pablo Iglesias till tidningen El País i fredags.
Castaño Tierno håller med om den beskrivningen.
– När han vann misstroendeförklaringen mot Mariano Rajoy i juni vägrade Pedro Sánchez att ingå i en koalition med Podemos. Den här budgetöverenskommelsen visar att den existerande maktbalansen mellan de två partierna har blivit oundviklig: PSOE har 84 säten i parlamentet medan Podemos och dess allierade har 67. Podemos har blivit mer inflytelserikt än någonsin i och med denna överenskommelse.

Avtalet innebär också att det politiska landskapet i Spanien struktureras om.
– Det förflyttar gravitationscentrum från den nyliberala mitten-högern kring konservativa PP och det liberala Ciudadanos, som tillät Mariano Rajoy att regera fram till juni, till mitten-vänstern. Det kommer förmodligen att få en positiv påverkan på resultaten för PSOE och Podemos i regional- och lokalvalen 2019, säger Castaño Tierno.
Det finns dock hinder för att samarbetet ska kunna bli verklighet. För det första har PSOE och Podemos inte majoritet i parlamentet. Budgeten kommer därför kräva stöd från flera mindre partier, såsom baskiska PNV och de katalanska självständighetspartierna. De senare har dock redan krävt att de katalanska politiska fångar som fortfarande sitter fängslade sedan förra årets självständighetsomröstning ska friges i utbyte mot sitt stöd. Problemet är att det inte finns mycket Sánchez kan göra åt det.
– Sánchez kan inte befria de katalanska politiska fångarna. Det enda han skulle kunna göra är att rekommendera domarna att de kräver att de frikänns i rättegången. Dock har regeringen redan vägrat att utöva detta inflytande eftersom det skulle tolkas som att den lägger sig i rättssystemet, även om det inte alls skulle vara allvarligare än de övertramp som sker systematiskt, säger Castaño Tierno.
Han hävdar dock att det är troligt att de katalanska självständighetsivrarna kommer att stödja budgeten ändå i utbyte mot några smärre förändringar.

EU-kommissionen kan blockera

Det andra hindret är Bryssel. Efter att den nya budgeten antas av parlamentet måste den godkännas av EU-kommissionen. Det är inte en självklarhet eftersom höjda utgifter innebär att Spanien, vars statsskuld är 100 procent av BNP, kommer att öka sin statsskuld. I fråga om underskott är Spanien redan den sämsta eleven i EU. Sánchez kommer därför att behöva förklara hur han ska hålla budgeten.
Men enligt Castaño Tierno är även detta hinder överdrivet.
– Budgeten innebär höjda statliga utgifter, men den utmanar inte underskottsmålet som fastställs av EU-kommissionen. Det innebär att om Kommissionen skulle motsätta sig den kommer det att ses som en rent politisk protest mot en lätt socialdemokratisk vridning av regeringspolitiken. Med tanke på att de har accepterat den portugisiska regeringens budget och redan har problem med den högerextrema italienska regeringens budget är det inte troligt att de kommer att blockera den spanska budgeten, säger han.
Utsikterna för att den spanska regeringspolitiken vrids åt vänster och att ett vänsterparti för första gången når regeringsmakten ser därför ljusa ut. Förutsättningen är dock att de båda partierna når en majoritet tillsammans med stödpartierna i nästa parlamentsval som är planerat att hållas 2020.
– Om resultatet i parlamentsvalet 2020 möjliggör en koalitionsregering mellan PSOE och Podemos är det troligt att en sådan blir verklighet. Det beror dock också på om det uppstår några koalitionsregeringar på regional eller lokal nivå efter valen 2019. Om det är fallet kommer en koalition på riksnivå att bli mer trolig, säger Castaño Tierno.
Han tillägger dock att man inte kan utesluta att högern får majoritet vilket skulle omöjliggöra det hela.

Nyheter 20 januari, 2026

Svenska politiker kluvna om Trumps Grönlandshot: ”Extremt överdrivet”

Jonas Sjöstedt (V), Heléne Fritzon (S) och Dick Erixon (SD). Foto: Emil Stach/Ritzau Scanpix via AP, Caisa Rasmussen/TT, Erik Abel / TT.

De svenska partierna står i stort sett enade om Grönlands framtid. Men SD-ledamoten Dick Erixon går på tvärs både mot partiets linje och systerpartiet i Danmark. ”Han fungerar som megafon för Trumps lögner”, säger Jonas Sjöstedt (V).

I morse svensk tid delade USA:s president Donald Trump delat en AI-genererad bild där han placerar en amerikansk flagga på Grönland – den senaste i en lång rad provokationer mot regeringarna i Nuuk och Köpenhamn.

Bara timmar senare debatterade EU-parlamentet vad man rubricerat som USA:s ”utpressningsförsök” mot Grönland.

– Det finns en väldig solidaritet med Grönland, säger Jonas Sjöstedt från svenska Vänsterpartiet, om stämningen i vänstergruppen.

– Vad vi betonar särskilt är att grönländarna själva ska avgöra sitt lands framtid. Varken Danmark, USA eller EU. Vi försvarar deras rätt att göra det, antingen som en del av Danmark eller som självständig nation.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 20 januari, 2026

Mineralerna som satte Grönland på frontlinjen

Foto: Hans Månsson.

Efter räden mot Venezuela riktar nu Donald Trump blicken norrut. Men i gruvorten Sisimiut vägrar invånarna underkasta sig den amerikanska presidenten. ”Om Grönland skulle tillhöra USA så är det för att vi har tagits med våld”, säger mineralministern Naaja Nathanielsen till Flamman.

De färgglada husen klamrar sig fast vid klipporna, luften är fuktig och havet mörkt. I bakgrunden reser sig fjällen, nakna och orörliga. Sisimiut hälsar mig med sin kärva stillhet.

Här i Qeqqata kommun finns den enda gruvan i hela Grönland som är i full drift. Där bryts anortosit, som används i framställningen av ett slags glasfiber, bland annat för vingar till vindkraftverk. Gruvan ägs av ett bolag med kanadensiskt kapital i botten och ligger avsides utan vägförbindelse, vid en fjord som når nästan ända fram till inlandsisen.

Här finns också Kangerlussuaq, där USA byggde en flygplats och militärbas 1941, men som man lämnade efter kalla krigets slut. Den är ändå fortfarande viktig både för Nato och för Danmark, som för ett år sedan beslutade att bygga en militärbas där.

Dessa två faktorer – säkerhetsläget och mineralerna – är huvudingredienser i Trumps hot mot Grönland det senaste året.

Jag kliver in i kommunhuset, en avlång byggnad i diskret blågrå färgskala. Kommunen Qeqqata har knappt tio tusen invånare, varav drygt hälften bor i Sisimiut. Den del av kommunen som inte är permanent istäckt är ungefär så stor som Småland.

I kommunhusets konferensrum möter jag borgmästare Malik Berthelsen (bilden) – en 47-åring med erfarenhet både från det grönländska parlamentet och från ett liv som företagare i olika branscher, allt från möbelhandlare till pizzabagare.

Malik Berthelsen talar en flödande grönländska, helt lönlöst att försöka dechiffrera. Men tolken bygger språklig bro, och förmedlar borgmästarens positiva syn på såväl det militära inslaget i Kangerlussuaq som på gruvan.

– Kangerlussuaq har, delvis tack vare militären, fortsatt ett liv även efter att utrikesflyget flyttats till Nuuk. Gruvan bidrar med både sysselsättning och skatteintäkter till kommunen och är inte ett dugg kontroversiell. Den ligger så avsides, och det som bryts orsakar inte någon debatt om miljöförstöring.

– Men det är tur att vi inte har de sällsynta jordartsmetallerna här. De verkar bara ställa till problem, särskilt om där finns uran också.

När det gäller hotet från USA gjorde sig Malik Berthelsen omtalad ut över världen på senvintern i fjol. Usha Vance, hustru till den amerikanska vicepresidenten JD Vance, hade tänkt bevista den årliga hundslädestävlingen i Sisimiut och i samband med det få möta borgmästaren.

Central. EU-kommissionen har pekat ut Grönland som en potentiellt strategisk leverantör av kritiska mineraler, såsom ett gruvprojekt i närheten Qaqortoq. Foto: Hans Månsson.

Till detta tackade han vänligt men bestämt nej. Det passade inte alls i tiden, då valkampanjen var i sitt slutskede, förklarade han. Då avstyrdes fru Vances besök i Sisimiut helt och hållet.

Bara ett par veckor tidigare hade Malik Berthelsen gått i en stor demonstration mot USA:s hot om övertagande. ”Som en protest mot hur presidenten uppför sig mot vårt folk”, sade han till tidningen Sermitsiaq.

– Vi har inget emot amerikanska soldater på våra gator, säger Malik Berthelsen. Det är vi vana vid sedan den tid de hade militärer i Kangerlussuaq. Men ett övertagande av Grönland accepterar vi inte.


Tanken på att överta Grönland har dykt upp vid flera tillfällen tidigare, men det var ändå med stor överraskning som Danmark under Trumps förra presidentperiod tog emot hans förslag att köpa Grönland, som han jämförde med en ”fastighetsaffär”. Statsminister Mette Fredriksen svarade med att kalla förslaget ”absurt”.

Men när Trump återkom till presidentposten för ett år sedan trappade han upp retoriken. Grönland ska ”på ett eller annat sätt” bli en del av USA, sade han. Det är framför allt två skäl som angetts: nationell säkerhet och mineraler.

USA:s intresse är inte nytt. Skillnaden är att Trump säger det högt.

Inte minst trånar man efter de sällsynta jordartsmetallerna, för att komma bort från beroendet av Kina. Men under hösten har Trump tonat ner mineralfrågan och i stället betonat geopolitisk säkerhet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 januari, 2026

När arkitekturen reduceras till fasader

Visionsbild av nya Nobelcentret vid Slussen i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/TT.

Debatten om det nya Nobelcentret har fastnat i frågan om byggnaden är vacker eller ful. Men den verkliga skandalen handlar om hur projektet tillkom – i en process som brister i demokrati, transparens och kompetens.

I torsdags offentliggjordes hur det nya Nobelcentret ska se ut, ritat av David Chipperfield Architects. Mitt flöde är översvämmat av renderingar, som ofta säger ganska lite om ett färdigt projekt, och AI-varianter med allt från guldspiror till jämförelser med Clas Ohlson-kartonger.

Och även om det gläder mig att stadens utveckling diskuteras, känns debatten begränsad.

Det verkar som att den reaktionära estetiseringen av arkitekturen har vunnit, och att det enda man tycks kunna säga om ett projekt är om det är vackert eller fult. När man i stället borde diskutera en planeringsprocess som var fel från allra första början.

2014 arrangerades en tvåstegs arkitekttävling där David Chipperfield Architects utsågs till vinnare, innan platsens förutsättningar och stadsplaneringen var ordentligt utredda. Efter att planen för Blasieholmen stoppats 2018 följde en utdragen process med överklaganden och politiska vändningar. 2020 flyttades projektet till Slussen, men Chipperfield blev kvar som arkitekt trots att platsen helt ändrats.

På bara några dagar har fler än 6 200 skrivit under ett upprop om att byggnaden ska ritas om. Även om man kunde önska samma engagemang för arkitekturen när man samtidigt går vidare med planerna på att riva Valhallabadet i Göteborg eller Lärarnas hus i Stockholm, håller jag med om kärnan: det krävs en mer demokratisk och transparent process.

Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Projektet har inte förankrats i stadsbyggnadsprocessen på ett korrekt sätt, varken första eller andra gången. Stockholms stad borde ha låtit föreningar, boende och sakkunniga kunnat påverka. Det faktum att Nobelhuset finansieras privat minskar dessutom möjligheterna till offentlig debatt om projektet. Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Med en sådan process hade man kanske undvikit att hamna i Mark- och miljödomstolen, efter att den första arkitekttävlingen redan var avgjord. Samtidigt är det värt att utreda hur stort inflytande fastighetsägaren Lundberg hade i att skrota planerna på Blasieholmen, när enskildas utsikt fick påverka utformningen av en offentlig byggnad.

När den nya majoriteten valde att hitta en ny plats borde en ny, öppen och anonym arkitekttävling ha utsetts, med ett tydligt program och en placering som speglade en gemensam vision för områdets utveckling.

Arkitekttävlingar är till för att diskutera idéer, snarare än att bedöma ett företags skicklighet. Dessa idéer är kopplade till specifika platser med specifika förutsättningar och förankras i en bedömningsprocess där det jämförs med andra förslag. En byggnad på en så komplex och central plats borde dessutom ha diskuterats i relation till andra idéer som finns om vad staden ska vara.

Läs mer

Samtidigt blir utrymmet för denna uppgift allt mindre när arkitektur reduceras till en konstart genom att Arkdes slås samman med Moderna Museet och när byggregler som tidigare gav kvalitet åt arkitekturen avskaffas. Arkitektuppropets och Tidöregeringens visioner av ”traditionella” dockhus går i full fart.

Dessa aktörer har tagit den arkitektoniska debatten till en punkt där bara ytliga bedömningar återstår. Men om man är seriös med att rädda arkitekturen måste man börja med att ifrågasätta processerna bakom. Allt annat är fastighetsförmedling.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 januari, 2026

Lokalpolitiker ska ta Vänsterpartiet till regeringen

Arbetsgruppen består av vice partiordförande Ida Gabrielsson och fem lokalpolitiker. Foto: Lars Schröder/TT.

Vänsterpartiets budskap är tydligt: partiet ska vara med och styra Sverige. Nu ska en särskild grupp förbereda partiet på regeringsförhandlingar. Medlemmarna är erfarna lokalpolitiker – och flera lyfter fram sina samarbeten med Centerpartiet.

I måndags presenterade Vänsterpartiet den arbetsgrupp som ska förbereda partiet på tuffa förhandlingar vid en rödgrön seger i riksdagsvalet. Några saker är redan spikade: Magdalena Andersson ska bli statsminister – men bara om hon släpper in Vänsterpartiet i regeringen. Övriga detaljer ska finslipas fram under våren och sommaren.

Gruppen består av partiets ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson, samt fem lokalpolitiker från Växjö i söder till nordliga Norrbotten. Den gemensamma nämnaren är praktiska erfarenheter av att styra i samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och stundtals Centerpartiet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 17 januari, 2026

Alice Aveshagen: Rama Duwajis dyra skor är motsatsen till hyckleri

Rama Duwaji har blivit det hetaste samtalsämne bland modeexperter sedan maken Zohran Mamadani introducerade henne för offentligheten. Foto: Heather Khalifa/AP.

Något lånat, något gammalt, något politiskt. Flammans modeexpert Alice Aveshagen förklarar varför alla pratar om New Yorks första dam.

Under installationen av New Yorks nya socialistiske borgmästare Zohran Mamdani bar hans hustru Rama Duwaji boots från märket Miista. Prislapp: 5 800 kronor. Den konservativa sensationstidningen New York Post formulerade det som ett avslöjande – ännu ett exempel på vänsterns hyckleri.

Men den här sortens upprördhet bygger på en felaktig premiss: att dyrt automatiskt är antisolidariskt och billigt är folkligt. Miista är ett Londonbaserat märke, grundat och ägt av Laura Villasenin, med tillverkning som uppges vara handgjord. Att sådana skor kostar mer är vad som händer när hantverkare får betalt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 17 januari, 2026

Silas Aliki: ”Världen håller på att bli olevbar”

Silas Aliki är till yrket advokat men hade länge velat skriva. Foto: Paulina Sokolow.

För att överleva en tillvaro av misshandel och vanskötsel, skapar en åttaåring i "Reglerna" en fantasivärld där egen logik råder. Med sin romandebut vill advokaten Silas Aliki belysa barns rättslöshet. ”De behandlas som egendom.”

Bakom glasdörren, en halv trappa ned på en lugn sidogata på Kungsholmen, är väggarna målade i en skogig, blågrön färgton. Välkommen till Folkets Advokatbyrå, grundad av advokaten Silas Aliki. Hen visar mig runt i det tomma kontoret. Jag tittar undrande på en säng i ett av rummen.

– Den behövs ibland om någon får panik och behöver lugna ned sig. Det hjälper ibland.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 15 januari, 2026

Åkesson toppnamn på Jerusalemkonferens om antisemitism

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vid en pressträff i Strängnäs i december. Foto: Christine Olsson/TT

För andra gången under Israels krig i Gaza besöker Jimmie Åkesson landet, på inbjudan av ministern Amichai Chikli. Denna gång för att hålla tal på en konferens om antisemitism.

I slutet av januari talar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som toppnamn på en stor konferens om antisemitism i Jerusalem, rapporterar israeliska Haaretz

Där kommer han att hålla ett tio minuters ”keynotetal” mellan punkter om ”importerad antisemitism” i Europa och ”hatets algoritmer”, som driver unga mot antisemitiskt material i sociala medier. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 15 januari, 2026

Vem är Reza Pahlavi – exilprinsen som vill leda Iran?

En exiliransk demonstrant i Chile håller upp ett porträtt på Reza Pahlavi, sonen till Irans sista shah. Foto: Esteban Felix/AP/TT.

Vill shahsonen Reza Pahlavi införa demokrati eller installera sig som kung, och vilket stöd har han egentligen i Iran? Flamman letar svar i hans okända bok från 2002.

Den stora basaren i Teheran är stadens pulsåder. Här finns moskéer, växlingskontor och lagerlokaler sammanflätade i ett labyrintiskt nät som i århundraden bundit samman handel, religion och politik. Om handlarna är glada sitter regimen tryggt.

Den 28 december 2025 dras jalusierna ned i delar av Teherans handelsdistrikt. Protesterna som hittills varit begränsat till småstäder har nu nått huvudstaden. Reuters beskriver hur guldhandeln i Alaeddin-området och handlare på Lalehzar-gatan bommar igen, samtidigt som polis skingrar folkmassor med tårgas, och boende beskriver slagsmål mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 15 januari, 2026

Ludvig Köhler: När gejmaren klev in i politiken

Datorspel har tagit över efter popmusik som vägen in i politik för unga män. I bakgrunden: Warcraftfiguren Grom Hellscream. Foto: Jeff Gritchen/AP/TT.

Varje kull har sin väg in i politiken. I mina tonår föll det sig naturligt att engagera sig vänsterut. Som jag minns det var det det enda alternativ som fanns. Kanske var Stockholm i början av 00-talet en ganska passiv vänstermiljö. Jag minns dock att jag demonstrerade mot Irakkriget 2003, där Tomas Bolme höll tal på Norra Bantorget, och kände historiens så kallade vingslag. Rätt najs. När jag berättade för min morfar, som flytt sovjetkommunismen i Prag, att jag funderade på att kalla mig kommunist, blev han arg på mig. Så då slutade jag med det.

Men vad skulle man kalla sig i stället? Det Sverige jag växte upp i var lite dystert. Minns Bob Hunds emblematiska rader från låten ”Papperstrumpeten” på albumet Stenåldern kan börja från 2002: ”Tiden går så fort/i ett land där inget händer”. Så var det. Var Sverige dystert på grund av politiken eller den mentala läggningen? Svårbesvarat. För mig och mina kamrater var det i popmusiken man hämtade kraft och inspiration. Jag förstod inte vad Doktor Kosmos menade med låten ”Borgarsvin”, men det svängde. Och det formade en.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 15 januari, 2026

Högertidningen som segrade sig till döds

1975 gavs det första numret ut av tidskriften Contra, som blandade tidig nyliberalism med auktoritär konservatism. 50 år senare är idéerna trendigare än någonsin – samtidigt som tidningen har fallit i glömska. ”De har varit lite före hela tiden”, säger forskaren Tobias Hübinette.

”Dagens viktigaste fråga”, lyder rubriken på den första artikeln i tidskriften Contra från 1975.

”En tredjedel av världens befolkning lever i dag i kommunistiska stater. Under en kommunism som har uttalat expansiva mål, och som strävar efter att lägga under sig fler områden, så snart tillfälle bjuds”, skriver de i den osignerade ledartexten.

Allende hade just kuppats bort av Pinochet, och i Grekland härskade militärjuntan. Men riskerna med kommunistiska regimskiften var enligt Contra ”mycket mer långtgående än faran med den ena eller andra militärjuntans maktövertagande”.

Den viktigaste frågan just nu, menar man, är snarare ”bristen på ett samordnat politiskt program mot kommunismen”.

Under 50 år har Contra varit en udda fågel i svensk media. På en och samma gång bokstavligen underjordisk – under de första åren producerades tidskriften i en ”källarskrubb på 25 kvadratmeter” i Stockholms södra förorter – samtidigt som den haft kopplingar till den yttersta toppen inom näringsliv och politik.

– När vi började så fanns det egentligen ingenting alls i vår genre, säger chefredaktören Carl G Holm till Flamman.

Förebild. Milton Friedman vann Riksbankens ekonomipris i Alfred Nobels minne 1977, och lyftes återkommande fram i Contra. Foto: Eddie Adams/AP.

Man skrev ofta om både Sovjetunionen och Olof Palme, och beklagade sig över att skattepengar gick till ”en extremsocialistisk så kallad punkrockgrupp” som Ebba Grön och ”en vänsterradikal halvpornografisk tidskrift” som ETC.

Men tidskriften introducerade också tidigt vad som senare skulle bli känt som nyliberalism, och publicerade bland annat ett brev till redaktionen av ekonomen Milton Friedman. I ett annat nummer intervjuades ekonomipristagaren George Stigler. Bland tidningens återkommande teman finns såväl reklamens förtjänster och rätten till hemskolning, som stöd till antikommunistiska rörelser runt om i världen – inklusive talibanerna i Afghanistan.

– De har varit lite före hela tiden, säger forskaren Tobias Hübinette (bilden), som länge intresserat sig för Contra.

– Först gick man i bräschen för den nyliberala hållningen, innan ens Moderaterna hittat dit. Det var wacko att läsa österrikiska ekonomer som moderat på 50- och 60-talet. På 70-talet började de tankarna få lite mer gehör, men de var ändå udda. Samtidigt var man aggressiva antikommunister.

När Thatcher och Reagan börjat införa nyliberalism i regeringsställning i Storbritannien och USA öppnade Contra nya dörrar högerut. Tidningen var tidig med att knyta sig till de nya högerpopulistiska partierna i Norden, och intervjuade bland annat norska Fremskrittspartiets grundare Carl I Hagen, den danska missnöjespolitikern Mogens Glistrup – och Sveriges egen Ian Wachtmeister.

– På 80-talet och 90-talet var de tidigare än andra på högerkanten med att öppna för Ny demokrati och senare även Sverigedemokraterna, säger Tobias Hübinette.

Med den nya vågen av högerpopulism, där figurer som Argentinas Javier Milei och USA:s Donald Trump kombinerar nedskärningspolitik med djup konservatism, tycks världen till sist ha kommit ikapp den lilla högerpamfletten från Farsta.

Ändå väljer redaktionen att lägga ned tidningen.

”Vi arbetar nu på nummer 6 2025 som kommer ut inom kort. Sedan kommer nummer 1 och 2 2026, varefter utgivningen upphör som papperstidning. Efter femtio år”, skriver redaktionsmedlemmen Carl G Holm i ett mejl till Flamman i början av november.

Uppdraget slutfört – eller? Det här är berättelsen om Contra.


Carl G Holm var en av de tre unga stockholmskillar i 20-årsåldern som grundade Contra år 1975. De hade alla en bakgrund i MUF, där Holm i slutet av 60-talet satt i styrelsen för Stockholmsdistriktet tillsammans med bland andra Carl Bildt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)