Polisvåld och medborgarmedia

Utrikes

Medan Frankrikes president Emmanuel Macron reser landet runt för att tala med medborgare i vad han kallar ”den stora debatten” i ett försök att blidka proteströrelsen mot hans regering har de gula västarna fortsatt sina demonstrationer. Den senaste månaden har dock fokus alltmer flyttats från våldsamma ligisters beteende till polisens.

Sedan de gula västarna inledde sina manifestationer i november har nio personer dött (åtta i trafikolyckor och en äldre kvinna som träffades av en polisgranat i sitt hem). Utöver det har flera hundratals demonstranter skadats, många för livet, av polisens repression. På sociala medier har bilder på demonstranter som förlorat ögon, händer och hörsel spridits sedan december. I mainstreammedia har dessa vittnesmål dock sällan hörts. Så sent som för två veckor sedan förklarade inrikesminister Cristophe Castaner att han ”aldrig sett en representant för ordningsmakten attackera en demonstrant”. I stället har experter och inbjudna tyckare suttit i tv-soffor och hyllat den franska polisens ”återhållsamhet” och ”professionalism”. Det är först de senaste veckorna som media har börjat ställa sig frågande till polisens strategi. Hos de gula västarna har denna försening bara fått förtroendet för landets media att sjunka ytterligare.

Egna mediekanaler
Förhållandet mellan de gula västarna och media har varit spänt från början. Tendensen att bara rapportera om de mest våldsamma upploppen i stället för de tusentals fredliga manifestationer som varje helg och ibland dagligen har ägt rum runtom i landet är en orsak. En annan är mediernas vana att underskatta antalet deltagare i demonstrationerna. Oviljan att ingående rapportera om polisens övervåld och i flera fall spridandet av ren desinformation om rörelsen har till slut fått många att helt ge upp försöken att påverka medias rapportering. I stället har flera initiativ tagits till att upprätta egna mediekanaler. En sådan är Facebook-sidan Vécu.

25-årige Gabin Formont grundade sidan i december i ett försök att nå ut med en mer sann bild av rörelsen och samtidigt informera medlemmarna om vad som händer på andra håll i landet.
– Jag gick med i rörelsen direkt när det började. Efter ett tag stod jag inte längre ut med att se folk massakreras och förlora kroppsdelar utan att någon talade om det. Dessutom cirkulerade hela tiden en massa felaktiga uppgifter om antalet deltagare i demonstrationerna. Det finns en massa fake news om de gula västarna. Så jag startade den här sidan för dem, säger han.
Vécu, som ungefär kan översättas till ”upplevt”, inriktar sig främst på att sprida vittnesmål från demonstranter som misshandlats av polisen. På sidan kan man se bilder och videor på personer med uppsvullna och bandagerade huvuden, sjukhuspatienter som förlorat händer, grinande ansikten med utslagna tänder, punkterade lungor och inre blödningar. I vissa fall påminner bilderna mer om krigsskador än något annat. Orsaken till det är den franska polisens relativt unika inställning till massdemonstrationer.

Förbjudna vapen
I Frankrike har moderna polisstrategier som bygger på dialog och ”deeskalering” aldrig slagit rot. I stället präglas förståelsen av masspsykologi fortfarande av psykologen Gustave Le Bons teorier från 1895. Därtill har den franska polisen en hel arsenal vapen till sitt förfogande som är förbjudna i i stort sett alla andra europeiska länder. Bland dessa ”vapen med reducerad dödlighet” ingår geväret LBD40 som skjuter så kallade ”flashballs”, eller ”försvarsbollar” som polisen kallar dem: hårda gummikulor stora som deodorantflaskor som avfyras i 300 kilometer i timmen. Dessa har gjort flera demonstranter blinda, orsakat skallfrakturer och ibland även lett till koma. I arsenalen finns även den öronbedövande tårgasgranaten GLI-F4. Den ersatte en tidigare ”offensiv granat” som förbjöds efter att en demonstrant dödades vid en miljödemonstration 2014. Denna mindre farliga variant kan dock slita av lemmar och leda till allvarliga brännskador och permanent förlorad hörsel. Det var en sådan som dödade en äldre kvinna i hennes lägenhet i Marseille.

Enligt Gabin Formont är detta övervåld en politiskt motiverad strategi från högsta ort.
– De massakrerar folk för att göra dem rädda för att demonstrera. Vi har dokumenterat 150 fall av skott mot huvudet, vilket är förbjudet. Alla skadade är fredliga demonstranter, inte casseurs (”ligister”).
Den sju personer stora redaktionen på Vécu är dock mån om att avslöja sanningen, oavsett vem den tjänar. Sidan fick först nationell uppmärksamhet efter att de avslöjat ett fall av ett påhittat dödsfall.
– Vi lyckades avslöja en fake news om en belgisk kvinna som uppgavs ha dödats av en flash ball. Personen som spridit uppgifterna erkände sedan själv att det var påhittat. Det gav oss mycket uppmärksamhet, säger Gabin Formont.

Media för eliten
För Gabin Formont är det tydligt varför mainstreammedia väljer att inte rapportera om polisens våld.
– Det finns en enorm kritik mot medierna i Frankrike, det är inte bara i de gula västarna. Nästan alla större mediekanaler ägs av miljardärer. Och de sätter agendan. När Vincent Bolloré köpte Canal+ sade nästan hela redaktionen upp sig eftersom de tvingades censurera sju av elva ämnen. De ersattes dock snabbt.
Månadstidningen Le Monde Diplomatique publicerade för något år sedan en karta över det franska medielandskapet som visar hur ägarstrukturen bakom de största medie­kanalerna ser ut. Det är bara ett fåtal tidningar, inklusive just Le Monde Diplomatique, som sedan några år tillbaka är oberoende av den liberala dagstidningen Le Monde, som inte ägs av en stor företagskoncern. En annan sådan kanal är medieplattformen Mediapart, som nu utreds för att ha publicerat ett privat telefonsamtal mellan Emmanuel Macrons livvakt Alexandre Benalla och en annan person. Benalla greps i somras efter att på fritiden ha misshandlat demonstranter iklädd polisuniform.
Det alltmer oligarkstyrda franska medielandskapet har också fått konsekvenser för vilka som syns i media.
– 80 procent av dem som syns i media kommer från den välutbildade medelklassen eller överklassen. Vanliga människor syns inte längre. Därför behövs initiativ som vårt, säger Gabin Formont.
Han talar om behovet av att ge folket en röst och berättar om nästa initiativ, Vécu dans la rue (”Levt på gatan”). Målet är att låta uteliggare komma till tals och hjälpa dem att hitta ett hem.

Demonstrationsförbud
Men trots denna kritik mot det rådande systemet insisterar Formont, liksom så många andra inom de gula västarna, på att rörelsen inte har någon särskild politisk inriktning.
– Det finns folk med alla sorters åsikter hos oss. Vänster, höger, det finns till och med dem som röstade på Macron. Men vi avskyr alla det politiska systemet som det ser ut i dag. Vi är en medborgarrörelse. Vi vill ta tillbaka makten från eliten och ge den till folket genom förslaget om medborgerliga folkomröstningar.

Samtidigt håller regeringen på att försvåra för de gula västarna att fortsätta sina demonstrationer. Denna vecka antog nationalförsamlingen en lag som gör det möjligt att förbjuda personer som anses våldsamma från att demonstrera. Enligt Macron är detta för att ”skydda” demonstranterna själva från ”ligister”. Lagen har mött hård kritik från hela det politiska spektrat, även presidentens eget parti LREM, och flera har jämfört den med lagar från Vichy-regimens dagar.
– Det som händer här är väldigt allvarligt, landet håller sakta på att bli auktoritärt, tillägger Formont.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.