… är det badsäsong och då kommer tuttar, rumpor, magar och lår ut i ljuset. Det är svårt att dölja kroppsliga ångestmoment om man vill ta sig ett dopp i havet.
Jag kom just hem från Beirut och där gick skönhetshetsen på högvarv redan tidig vår. När jag först såg alla plåstrade näsor och hakor blev jag förskräckt och trodde det berodde på kvinnomisshandel. Sedan förstod jag att det handlar om skönhets-operationer.

Tjejerna på American University of Beirut fixar regelbundet naglarna, ögonbrynen, vaxar sig och äter barnportioner för att komma maxat snygga till universitetet. Idealet för många är idén om ”den västerländska kvinnan”. Näsoperationer ger tjejerna platt näsben och föning tar bort deras arabiska lockar och ersätter dem med rakt hår.

Jag insåg med visst obehag att mitt platta hår och min ljusare finska hy gav mig fördelar i den libanesiska skönhetskampen. Den internationella könsmaktsordningen visar sig ha en rasistisk karaktär.
Visst hade jag förväntat mig skönhetshets i Libanon men var inte riktigt beredd på denna twist. Hade tänkt att det vita idealet inte fanns lika mycket där. Men det var kanske att hoppas på för mycket.

Samtidigt finns det motsägelser, jag undrar till exempel hur solbränna kan vara så eftersträvansvärt i Sverige fastän vit hud egentligen innebär norm och makt.
Min libanesiska kompis Vanessa undvek till exempel solen på grund av det vita idealet och i Japan går kvinnor med parasoller för att behålla färgen.
Själv har jag inga problem att bli brun.
För mig har Beach 2010 istället inneburit träningskort på Friskis. Men ibland struntar jag i det också och tänker att om du inte gillar hur jag ser ut är det ditt
problem.