I början av april nåddes Sverige av rapporterna om att HBTQ-personer i Tjetjenien har utsatts för en utrensningsaktion. Sveriges Radio rapporterade om att den ryska tidningen Novaja Gazeta fått uppgifter från poliskällor som tyder på att män som misstänks för att vara eller är homosexuella helt enkelt har samlats in av staten. 100 personer har gripits och dödats. I Tjetjenien avvisar man nyheten med hänvisning till att det inte finns några homosexuella i landet. ”Man kan inte arrestera eller förtrycka människor som inte existerar i republiken” sa Alvi Karimov, talesperson för Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov.
Det är metoder som starkt påminner om andra världskrigets utrensningar av homosexuella. Enligt RFSL och Novaja Gazeta har män som tillfångatagits både torterats och tvingats uppge namn på andra homosexuella. Tortyren uppges bestå av elchocker och att tvingas sitta på glasflaskor och ska ha kostat flera personer livet. Flera har också vittnat om att presidenten Ramzan Kadyrov upprättat fångläger för homosexuella i staden Argun med upptill 40 personer i varje rum.
Samtidigt finns uppgifter på att det faktum att homosexualitet följs av ett stigma utnyttjas. ”Misstänkta” släpps men deras familjer uppmanas att mörda dem för att rädda familjens heder. Det här har resulterat i att människor tvingas fly från delrepubliken till andra delar av Ryssland, som knappast är en föregångare när det gäller HBTQ-rättigheter.
Vad kan vi göra åt det här? Putin ser inte ut att vilja agera, men då kan Sverige och resten av Europa erbjuda dessa människor skydd och chansen till ett liv utan rädsla och möjligheten att vittna om dessa övergrepp. RFSL har nu krävt att regeringen skyndsamt erbjuder skyddsvisum så att dessa människor, som helt uppenbart lever under dödshot från presidenten i sitt eget land, kan erbjudas lagliga vägar in i Sverige.
Men med tanke på att Sverige nu har den mest restriktiva politiken i EU så har regeringen målat in sig i ett hörn. Hur ska man kunna motivera att homosexuella tjetjener ska få skyddsvisum, när det är så många andra som inte får den möjligheten? Detta är bara en av de förödande konsekvenser som den restriktiva asyllagstiftningen får för människor i nöd.