På allt fler svenska orter tar datorer över arbeten som tidigare utförts av människor. Det handlar både om insamling och hantering av uppgifter och faktiskt beslutsfattande. Utvecklingen väntas kunna spara pengar åt kommunerna och minska arbetsbördan för dess anställda. Frågan är bara om de kommer att få jobba med annat – eller om de kommer att förlora sina jobb. Och, förstås, om det verkligen är lagligt.

Trelleborgsmodellen
I Sverige har system där en algoritm fattar beslut eller tar fram beslutsunderlag inom kommunal förvaltning kallats Trelleborgsmodellen, efter den kommun som var först med att införa ”digital handläggning” för socialtjänsten. Kommunen i södra Sverige har varit en av de ledande inom fältet, där fattades det första beslutet om försörjningsstöd av en dator för drygt ett och ett halvt år sedan.

I stället för att en handläggare reder ut om den som söker ska ha rätt till försörjningsstöd i Trelleborg kan processen lämnas över till en algoritm. Den sökande fyller i sina uppgifter digitalt, och algoritmen kontrollerar vilket stöd det skulle kunna motivera. Klart. I Trelleborgs kommun uppger man att alla som väljer digital handläggning får svar på sin ansökan om försörjningsstöd inom 24 timmar.

Den svenska innovationsmyndigheten Vinnova har varit entusiastiska. Under 2017 betalade de ut 1,4 miljoner kronor för att låta Trelleborg sprida sin modell till andra kommuner. Fjorton stycken svenska kommuner visade intresse. Förutom dem har Trelleborgs kommun också fått agera förebild för bland annat Reykjavik på Island och den norska myndigheten NAV inför liknande satsningar.

Tanken är att försörjningsstödsroboten ska innebära att kommunernas socialsekreterare kan lägga mer tid på att hjälpa personer med stöd ut på arbetsmarknaden, och mindre på administration. Utvecklingen beskrivs i många fall som något närmast ödesbundet. Digitalisering kommer, vare sig vi vill eller inte. Enligt den tidigare regeringens digitaliseringsstrategi, som trädde i kraft i maj 2017 ska Sverige bli ”bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”.

Men alla har inte varit helt nöjda med detta. När Trelleborgsmodellens för­sörjningsstödsrobot började införas i Kungsbacka kommun förra året sade 12 av 16 socialsekreterare upp sig i protest. Kritiken, har man förtydligat i efterhand, handlar inte om teknikfientlighet, utan att systemet infördes utan att först förankras hos personalen. Kungsbacka kommun har sedan dess haft svårt att ersätta de uppsagda socialsekreterarna.

Utvecklingen beskrivs i många fall som något närmast ödesbundet. Digitalisering kommer, vare sig vi vill eller inte

Flamman har varit i kontakt med flera av de som sade upp sig i Kungsbacka förra året. Ingen av dem har dock velat uttala sig offentligt. Problemen slutar inte heller där. Ett system där en robot fattar besluten kan faktiskt vara olagligt. Enligt kommunallagen har alla nämligen rätt till ett individuellt beslut om försörjningsstöd.

Men är det individuellt om det är en robot som fattar beslutet? I en utredning som arbetsgivarorganisatioen Sveriges kommuner och landsting har gjort, gällande lagligheten i ett helt automatisk beslutsfattande, slår man fast att det faktiskt bryter mot kommunallagen.
”Nämnden kan inte delegera beslutanderätten till ett helt automatiserat förfarande där maskinen eller beslutsroboten fattar beslutet” skriver utredaren i sin rapport.

– Enligt kommunallagen får man inte fatta automatiska beslut, säger Josefine Johansson på akademikerförbundet SSR, till Flamman.
– Men en del kommuner fortsätter att göra det ändå.

Stöd i lagen
En av dem är just Trelleborgs kommun där Eleonor Schlyter är enhetschef på arbetsmarknadsförvaltningen, som nu är de som sköter försörjningsstödet.

– Ja så är det. Det är ett automatiserat beslutsfattande, men det bygger på en rad regler som är kopplade till lagstiftningen, säger hon till Flamman.

SKL har i en utredning kommit fram till att det sannolikt är olagligt med ett helt automatiserat beslutsfattande. Delar ni inte den bedömningen?

– Nej det gör vi inte. Vi har gjort en egen utredning med våra jurister, och nämnden fattade beslut här i november om att vi ska fortsätta fatta beslut på det här sättet och att vi har stöd i lagen för det. Än så länge har rättsväsendet inte prövat lagligheten i ett automatiskt beslutsfattande av den här typen. Det är alltså oklart om Trelleborgs kommun eller SKL ska visa sig få rätt.

Lupita Svensson är doktor i socialt arbete med inriktning juridik vid Lunds universitet. Hon är sannolikt en av de bäst insatta i frågor om beslutsfattande robotar inom social verksamhet i landet. Om inte annat så för att det finns ganska få som forskat om det.
Det i sig, menar hon, är en anledning för kommunerna att ta det försiktigt.

– Det finns en tendens, när man automatiserar något, att det blir väldigt hårt styrande, det blir manifest, man tänker att ”det är så här det är”. Och då glömmer man bort att det är en mänsklig hand. En norm som på något vis implementeras. Någonting som är värdebaserat som implementeras, säger hon till Flamman, och fortsätter:

– Det är oroande då, om man köper något sådant här väldigt snabbt, utan att man vet vad man håller på med. För då är det plötsligt det här som är det självklara.

Kan leda till att många förlorar sina jobb
Förutom de rent lagliga hindren, finns alltså också en osäkerhet i om kommunerna verkligen vet vad det är de inför. Lupita Svensson delar också den fackliga synen, att automatisering av handläggning och beslut kan leda till att många socialsekreterare förlorar sina jobb.

– Risken finns ju att man säger: nu har vi en maskin som kan göra två anställdas arbete – ja då har vi två anställda färre.

I Trelleborg, det enda exempel på en svensk kommun där en beslutsfattanden robot införts fullt ut för försörjningsstödet, planerar man i dag för ytterligare digitaliseringar av andra delar av den kommunala verksamheten. Där, åtminstone, har inte roboten tagit någons jobb.

– Vi har inte lika många handläggare, men de resurserna är flyttade till en annan process, där man jobbar med att få ut Trelleborgare i arbete, säger Eleonor Schlyter.

Så de som förut jobbade med handläggning jobbar nu med något annat?

– Ja, vi använder resurserna där vi som mest kan göra skillnad.

Lupita Svensson påbörjar nu ett av Sveriges första forskningsprojekt om automatiseringen av socialt arbete. Hon tror sig kunna kommat att visa att vissa delar av arbetet, åtminstone, alltid kommer att behöva en ”mänsklig hand”.

– I dag verkar det finnas något slags tro på att digitalisering är superbra, det funkar bra överallt och det kan översättas till alla områden. Och om man inte tycker det så är man en bakåtsträvare. Men det kanske är så att i vissa fall är det människor som måste jobba med människor.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Tor Gasslander

Redaktionschef 2017-2023.