Kultur

Röda spöken och svarta listor

Bland dem som svartlistades och tvingades bort från televisionen och radion under 1950-talets ”röda fara” fanns till exempel skådespelerskan och burlesqueartisten Gypsy Rose Lee (till vänster) som även var ordförande i den antifascistiska organisationen The Spanish Refugee Relief Campaign, och journalisten och manusförfattaren (senare poeten och författaren) Dorothy Parker. Foto: Wikimedia Commons.

Under ”röda faran” tvingades progressiva skådespelare, artister och programledare bort från amerikansk media. Finns paralleller mellan 50-talets svartlistning och utrensning och dagens giftiga maskulinitet?

Kultur

 

The Broadcast 41 – Women and the Anti-Communist Blacklist
Carol A. Stabile
Goldsmith Press

Genom årtiondena har det publicerats åtskilliga texter om de anti-kommunistiska häxjakter som ägde rum i USA under 1940- och 1950-talen. Som exempel kan nämnas Dalton Trumbos fyrtiosidiga korta avhandling The time of the toad: A study of inquisition in America by one of the Hollywood ten (publicerad redan 1949) och Victor S. Navaskys standardverk Naming Names.

Carol A. Stabile, genusvetare vid University of Oregon, har dock med den nyligen utkomna The Broadcast 41 – Women and the Anti-Communist Blacklist skrivit den första boken som helt fokuserar på The Broadcast 41 – det vill säga de 41 vänsterorienterade mediekvinnor som i juni 1950 svartlistades av American Business Consultants. Denna organisation var en privat, konservativ grupp och leddes av några före detta FBI-agenter, vilka såg sig som landets vakthundar – redo att skydda USA mot kommunisterna.

När jag började läsa The Broadcast 41 var jag rädd att den skulle vara alltför spekulativ, att den skulle fastna i hypotetiska scenarion om hur ”det nya tv-mediet sett ut om inte av­vikande röster blivit eliminerade vid ett avgörande ögonblick” (för att citera bokens baksida).

Men när jag sedan slog ihop den kunde jag lugn och lättad konstatera att Stabile i mångt och mycket undvikit sådana kontrafaktiska fallgropar. The Broadcast 41 är i stället intressant, genomarbetad, välskriven, seriös, grundad i verkliga förhållanden, samt hårresande.

Naturligtvis har The Broadcast 41 inget lyckligt slut – tvärt om är den (ännu) en historia om hur vita, chauvinistiska, sexistiska och rasistiska medelklassmän lyckas få fotfäste för sina reaktionära åsikter. Det faktum att amerikansk tv länge, länge var en plats där kvinnor enbart förekom i rollen av hemmafruar eller kuttersmycken, medan people of color antingen var tjänare eller kriminella går delvis att härleda till American Business Consultants svarta lista.

Att arbetsklimatet på de största amerikanska tv-bolagen är präglat av kvinnohat – bara de senaste åren har ju CBS-chefen Les Moonves, talk show-värden Charlie Rose, nyhetsankaret Matt Lauer och den framlidne Fox News-ordföranden Roger Ailes anklagats för sexuella trakasserier – går också delvis att härleda till American Business Consultants svarta lista.

Att briljanta och extremt underskattade kvinnor som jazzsångerskan och skådespelaren Hazel Scott (för övrigt den första svarta personen som ledde en egen tv-show), författaren och aktivisten Shirley Graham (bland annat känd för biografin Paul Robeson, Citizen of the World) och skådespelaren Jean Muir aldrig riktigt levde upp till sina respektive potential, går till stor del att härleda till American Business Consultants svarta lista.

Dessutom slår The Broadcast 41 med all önskvärd tydlighet fast parallellerna mellan då och nu. Världen av i dag är – liksom 1950 – full av vitmaktmänniskor som vill vrida klockan tillbaka till en homogeniserad tid som egentligen aldrig funnits. Nu när en ny våg av giftig maskulinitet sveper över amerikansk media och politik måste vi, menar Stabile, lära av det förflutna.

  • Carol a. stabile
  • röda faran
  • svartlistning
  • the Broadcast 41

Kultur