”Det där kommer aldrig att gå igenom, Erdogan kan skälla som en hund hur mycket han vill”. Så sa min mamma när jag ringde henne för att höra vad hon tänkte efter att Turkiets Sverigeambassadör den 20 maj sa att han vill se Amineh Kakabaveh utlämnad till Turkiet. Mamma och Amineh är båda kurder från Iran och stred i samma peshmergaförband på 80-talet. Nog skällde han som en hund, och han har fortsatt skälla sedan dess. Namnlistan med personer Erdogan vill att Magdalena Andersson personligen ska leverera till hans trapp, gärna ihoprullade med rep och med ögonbindel och munkavle, sväller för var dag. Han kommer inte att nöja sig förrän han får alla, hela det svensk-kurdiska etablissemanget, inklusive Darin, Özz Nujen och Sakine Madon.
Sveriges första kvinnliga statsminister gör oss alla stolta genom att buga djupt och fråga ”medium eller rare?” när Erdogan ber om deras huvuden. Jag frågade min far, även han peshmerga på 80-talet, vad han tyckte om sossarnas svek. Han svarade ”Andersson visste med all säkerhet vad Erdogan skulle be om” och tillade att det hela är ett spel för gallerierna eftersom Sverige från start vetat att det inte kommer att gå att lämna ut svenska medborgare till Turkiet enligt svensk lag. Jag är inte orolig för att mina föräldrar ska skickas till något hemligt tortyrfängelse på i Turkiet. Men jag kan inte låta bli att se framför mig hur de surras ihop med juterep och hinner säga ”det här är bara tomma hot!” innan de stängs in i en skåpbil och aldrig mer ser dagens ljus.
På 1980-talet var de i 20-årsåldern men pappa hade redan hunnit strida i Iran-Irakkriget och var en fullfjädrad officer och fallskärmsjägare när han engagerade sig i det kurdisk-iranska kommunistpartiet Komala. Min mormor och min moster gjorde allt i sin makt för att hindra mamma från att ta värvning. Mamma smög ändå ut i natten och legenden säger att när mormor tidigt nästa morgon upptäckte att mamma var borta skrek hon hennes namn rakt ut och min moster sprang direkt hemifrån för att hämta hem henne. Genom hörsägen och löst prat försökte moster orientera sig med buss och skjuts mellan byarna men hon var alltid ett steg efter. Med få till inga kommunikationsmöjligheter försökte hon ta reda på var peshmergasoldaterna var stationerade, men det var av uppenbara skäl hemligt. Resignerad åkte hon hem till Sîne utan mamma. Så mina föräldrar har gjort ett och annat för kurdernas kamp i sina liv, till turkiska nationalisters stora förtret.
Erdogan har hittat ett maskhål som han nu skickar allt han har genom innan det täpps till. Han kräver både Sverige och USA på militärt materiel samtidigt som han köpslår med Putin, tvärtemot Natos intressen. För en gångs skull är man på möp:arnas sida när de skriver saker som att ”Erdogan är Putins man i Nato” samtidigt som de flyttar pjäser målade som olika presidenter och statsministrar på ett schackbräde med en världskarta på. Om Turkiet får som de vill så kommer de att få vapen av både USA och Ryssland samtidigt som de så länge det går blockerar en expansion av Nato. Det sistnämnda är väl kråksångens enda fina vers. Pappa säger att Erdogan bara vill ha uppmärksamhet. Att han aldrig kommer få ut de där förläggarna, journalisterna och aktivisterna som har svenskt medborgarskap. Men att han vill glänsa lite så han vinner nästa ”val” i hemlandet. Jag vet inte om mina föräldrar är trygga i detta eller om de säger så för att de egentligen är oroliga.
Om man ska tro min far så är allt ett slugt maktspel och om historien har visat oss någonting så är det att fransmän aldrig går att lita på och att vägen till helvetet är kantad av makthungriga sossar. Det finns inget annat parti som så entusiastiskt slänger ut all form av ideologisk riktning när det passar dem. Inte ens Centerpartiet gör så. Mina föräldrar tillhör inte den tacksamma fraktionen av kurder i Sverige. Inte så att de tar allting i den fria världen för givet, men de känner ingen tacksamhetsskuld till just Socialdemokraterna, någonting mitt folk annars kan lida av. Nej de ville dessutom till Tyskland först, eller kanske USA. Vem vet, hade de varit i Washington nu hade de kanske kunnat spegla sig i glansen från Erdogans renslickade stövlar ända därifrån.
