Hur kunde Donald Trump, vars valkampanj kantats av allt från tafsningsskandaler till pinsamt dåliga valdebatter, vinna valet? Och hur ska vi förstå att Sverigedemokraterna på hemmaplan tycks resistenta mot politiska skandaler?
Kristoffer Housset, projektledare på PR-byrån Westander, tror att antirasister måste börja analysera vad som lockar människor till högerpopulister.
– Om man förstår varför deras argumentation fungerar kan man sätta in motståndet utifrån det. Jag tycker att man ibland är för snabb med att göra analyser utan att titta på den främlingsfientliga argumentationen och försöka förstå vad det är som har en så stor attraktionskraft. Vad är det som gör att den är resistent mot skandaler?
Han har själv försökt utgå från teorier kring beteendepåverkande metoder när han analyserat SD:s och Trumps argumentation och tycker att deras argumentation tydligt knyter an till de påverkansmetoderna. En sådan strategi är riskaversion, som i korthet går ut på att människor är mer rädda för att förlora än vad de är sugna på att vinna något.
Primal rädsla
– Den främlingsfientliga berättelsen, om ett tryggt samhälle som nu håller på att gå förlorat på grund av invandring, väger väldigt tungt jämfört med juridiska argument eller principiella rättviseargument som mer talar till det rationella. Att samhället som vi känner det håller på att gå förlorat talar till en primal rädsla.
I kombination med människors tendens att göra uppdelningar i ”vi och dem” blir det en explosiv kraft.
– Nu pratas det mycket om sociala medier, men den här typen av argumentation har fungerat tidigare i historien, vi har sett Balkan, Rwanda och Hitlertyskland.
Vad ska då antirasister göra för att trycka tillbaka högerpopulismen?
– Ompröva sina strategier, för de har uppenbarligen inte fungerat särskilt bra. Analysera noga varför den främlingsfientliga kommunikationen fungerar så bra som den gör och vad man ska göra för att möta det. Det tror jag kan vara olika för olika organisationer.
Olika faktorer påverkade
Sebastian de Toro, ekonom på LO, tror det finns flera orsaker till högerpopulistiska och auktoritära rörelsers framväxt.
– Det finns breda grupper av arbetare och tjänstemän i väst som har förlorat på de senaste decenniernas utveckling, som har halkat efter i inkomstutvecklingen och som har sett sina arbeten rationaliseras bort.
– Därtill finns det grupper som har klarat sig så här långt, ibland kanske ganska bra, som vissa delar av den svenska arbetar- och medelklassen, men som är oroliga över att de kommer att tillhöra nästa generation av förlorare.
Men han påpekar också att det finns grupper vars främsta motiv att rösta på högerpopulister är för att de faktiskt ogillar invandring, ökad jämställdhet eller rättigheter för hbtq-personer.
Rätt att vara självkritisk
För att trycka tillbaka högerpopulismen vill Sebastian de Toro se en ekonomisk politik som gynnar folkflertalet. Där ingår också att mota bort försämringar, som sänkta löner. Han tror mer på en reformistisk politik där förändringar sker i dialog med människor än på radikala förslag. Men han varnar också för att se ner på högerpopulismens väljare.
– Vi ska givetvis ta strid mot främlingsfientliga partiers rasistiska ideologi, men man behöver inte se ner på deras väljare. Det är människor som känner oro för utvecklingen och som i vissa fall också varit dess förlorare.
Hur ska man lyssna på och försöka förstå människor som fallit för rasistiska och högerpopulistiska budskap utan att köpa deras världsbild och problemformuleringar? Är det ens möjligt?
– SD har vuxit från mindre än två till någonstans mellan 10 och 20 procent i väljarstöd på ett och ett halvt decennium. Det är svårt för mig att tro att alla dessa personer är rasister eller att de skulle vara förlorade för etablerade partier för all framtid. Jag tror att det är fullt möjligt att föra en dialog med de flesta av dem om deras bekymmer och framtidsdrömmar.
Han tycker även det finns anledning till självkritik för vänstern i bred bemärkelse. För mindre än 15 år sedan var SD ett parti på två procent som rörde sig mycket bland människor och byggde sin verksamhet.
– En orsak till att de kunde göra det är ju att andra folkrörelser och politiska partier har blivit sämre med vardagsarbetet ute bland människor. Det fanns ett tomrum för SD att fylla. Det rummet måste vi ta tillbaka.
Skygga Trumpanhängare kan ha ”lurats”
Nästan alla opinionsmätningar pekade på att Hillary Clinton skulle vinna. Flertalet expertkommentatorer sade samma sak. Hur kunde det bli så fel? Och kan man lita på opinionsmätningar?
Sören Holmberg, professor i statsvetenskap och en av grundarna till SOM-institutet säger att bedömningarna inte var fullt så felaktiga som det ibland framställts. Sett till hur många människor som röstat på respektive kandidat, har Hillary Clinton vunnit.
– Låt oss säga att hon vinner med 1,5 procentenhet. Då är felvisningen snittmässigt 2-2,5 procent. Det är i själva verket en bättre uppskattning än när Obama vann valet år 2012.
Att det kan bli så har att göra med elektorssystemet i USA som gör att det inte alltid är den kandidat som får flest röster som vinner. Samtidigt bygger opinionsmätningarna ofta på hur människor faktiskt tänker rösta.
– Trump sade ju att systemet är riggat, men han talade inte om att det var riggat till hans fördel. Det är en inbyggd gammaldags orättvisa i det amerikanska valsystemet som gör att Republikanerna kan gynnas.
Dessutom påpekar Sören Holmberg att det inte alltid finns mätningar av hög kvalitet från alla delstater.
– En annan faktor som man spekulerar i men som det inte finns någon riktig forskning kring är fenomenet ”shy Trump voters” (ungefär ”skygga Trumpanhängare” reds anm).
Teorin går ut på att Trumpanhängare i större utsträckning inte säger vem de tänker rösta på i opinionsundersökningar, eller inte ställer upp på dem alls. En parallell till Sverige är att Sverigedemokraterna brukar få bättre siffror i opinionsundersökningar där man får svara via mejl jämfört med telefonundersökningar.
Finns det någon slutsats som vi kan ta med oss till Sverige av det här?
– Det spekuleras mycket i att eliten i USA hade underskattat de problem, känslor och åsikter bland framför allt vita lågutbildade. Man hade underskattat deras avståndstagande från systemet och kritik mot invandring och frihandelsavtal som skapat arbetslöshet i framför allt delstaterna i mellanöstern.
– Det är delvis samma väljargrupper som har gått över till Sverigedemokraterna i Sverige och delvis samma orsaker, det har att göra med globalisering, invandring och hot mot välfärdssystemen. Om det nu är någon lärdom finns den väl där, men den insikten har vi väl haft i Sverige sedan valet 2014.
