Inrikes 04 oktober, 2019

Så blev hårda tag den enda möjliga kriminalpolitiken

Ett uppmärksammat mord undanröjde det sista hindret för en sänkning av straffrabatten och gjorde hela det politiska fältet fokuserade på att jaga odjur.

På förmiddagen den 26 augusti kom rapporterna om en skjutning i Malmö. Karolin Hakim, en kvinnlig läkare i 30-års åldern, låg död på Sergels väg i det välbärgade området Ribersborg.

Senare under dagen skrev justitieminister Morgan Johansson på Twitter:

”Vilka fega och avskyvärda odjur som ger sig på en nybliven mamma. Nu sätts alla tillgängliga resurser in för att gripa gärningsmännen så att de kan låsas in. De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få gå lösa.”

– Jag trodde det var ett skämt från början, eller att det var Donald Trump. Jag förväntar mig mer av hur en minister uttalar och uttrycker sig än att man kallar människor för odjur. Men det är en del av den hårdare retorik som pågår, säger Ilyas Hassan, talesperson i föreningen Förorten mot våld.

Föreningen vill verka som en motvikt mot vad de kallar en populistisk kriminalpolitik med fokus på hårdare straff och ett mer repressivt polisväsende som förs i dag. I stället vill man fokusera på resursfördelning och socioekonomiska förutsättningar för personer att ta sig ur kriminalitet. Förorten mot våld har också anordnat manifestationer för de oftast unga män som fallit offer för skjutningar, vars namn, till skillnad från Karolin Hakims, sällan nämns.

– Jag ser ett rasistiskt mönster i hela debatten där retoriken skiljer sig avsevärt beroende på vart våldet sker och vilka som drabbas. Nu får den mamman vara symbol för utspel i media med snabba lösningar och förslag som inte har forskning bakom sig, säger Ilyas Hassan.

Efter justitieminister Morgan Johanssons första tweet följde en rad uttalanden om skärpta straff, hårdare tag och fler fängelsedomar för gängkriminella. Det går helt i linje med hur volymen de senaste åren skruvats upp kontinuerligt i den kriminalpolitiska kapprustningen. Högerifrån har så kallade gettopaket efter den danska förlagan föreslagits, tillsammans med visitationszoner och vistelseförbud.

Socialdemokraterna har inte legat långt bakom i det som de själva benämner som kampen mot gängkriminaliteten.

I september svängde Miljöpartiet, efter en längre tids motstånd, i den känsliga frågan om straffrabatten för unga kriminella. Rasmus Ling, partiets rättspolitiske talesperson, avvisade så sent som i juni det förslag som då låg på bordet.

– Det har varit viktigt att behålla principen om att unga har lägre straff, men att ändå göra en justering kring grov brottslighet. Det är förändringar vi tycker är rimliga, även om vi har kompromissat, säger han till Flamman.

Med undantag för Vänsterpartiet står i dag samtliga partiet för en mer eller mindre repressiv kriminalpolitik. Fler poliser, hårdare straff och omfattande övervakning har blivit ledord i debatten.

Morgan Johansson har sedan valet i fjol framhärdat med sitt förslag om slopad straffrabatt – alltså att unga som i dag döms till mildare straff på grund av sin låga ålder, ska få lika hårda straff som vuxna. Efter mordet i Ribersborg tycks alla hinder till slut vara undanröjda.

– Allt för länge har man vidtagit för lite åtgärder mot äldre ungdomar som begått väldigt grova brott, där det kan handla om mord också. Om man låter de mest kriminella individerna vara kvar på gatan kan de sabotera förebyggande arbete och utgöra förebilder för yngre killar, säger Morgan Johansson till Flamman.

Straffrabatten är, som den ser ut i dag, en stegvis reducering av straff för dömda brottslingar mellan 18 och 21 år. I dag får en 18-åring halva det straff en vuxen hade fått, medan en 20-åring får 80 procent av straffet. Livstids fängelse kan bara dömas ut till den som fyllt 21.

– Det är inte ett alternativ att låta unga vara kvar i kriminell miljö, vilket det blir om vi inte får bort dem. Men det handlar om vilken kriminalvård som bedrivs och där kan vi idag se en positiv trend där återfall i brott minskar om man mäter från när man släppts från fängelsestraff, säger Morgan Johansson.

I Sverige har straffrabatten funnits, i olika former, sedan 1734. Samtliga nordiska grannländer har också en motsvarande reglering för unga som begår straff. Anledningen till denna mildare bestraffning är ett brett samförstånd mellan forskare om att unga inte har en lika utvecklad förmåga att bedöma ansvar och konsekvenser, att de oftast far mer illa i fängelse än vuxna och att de flesta som begår brott som unga vuxna sedan slutar med det.

Alltså helt oavsett om de suttit i fängelse eller inte.

– Ja, det kulminerar i brottslighet och sedan skärper sig de flesta. En sådan här åtgärd behövs inte, det är väldigt få som blir kvar i grövre brottslighet, säger Henrik Tham.
Han är professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet och kritisk till den kriminalpolitiska utvecklingen med allt hårdare tag. Enligt honom är den slopade straffrabatten bara ett i raden av förslag som följer samma mönster: en marginell företeelse med en omotiverat omfattande åtgärd.

– Det är vad hela den kriminalpolitiska diskursen går ut på. Det rör sig bara om några procent som begår sådana brott, måste man underminera hela den svenska kriminalpolitiken för det? Att ta bort straffreduktion eller införa visitationszoner, vad är det egentligen? frågar sig Henrik Tham.

Det förslag på straffrabatt som Morgan Johansson nu lagt på bordet har sin grund i en utredning som sjösattes 2017. När den presenterades i december i fjol stod riksåklagare Petra Lundh, som ansvarat för utredningen, i en liten lokal med lågt i tak och skulle redovisa vad hon kommit fram till.

Under den lågmälda presentationen konstaterade hon att ungdomsbrottsligheten sjunkit de senaste tio åren, både vad gäller vapenbrottslighet och den grova brottslighet där mord och dråp är inräknat. Hon gick utförligt igenom statistik, kriminologisk och psykologisk forskning. När den var avslutad tycktes straffrabatten vara ett särskilt lyckat projekt.

Men det var inte om straffrabatten skulle behållas eller inte, utan hur den skulle slopas som varit hennes uppdrag.

För trots att forskning visar att ett längre fängelsestraff ökar risken för unga att få fler kriminella kontakter och oftare återfaller i brott tycks Socialdemokraterna ha slagit dövörat till. När regeringen i september presenterade sitt åtgärdsprogram mot gängkriminaliteten fanns en omarbetad variant av slopad straffreducering för unga med på listan, vid sidan av skärpta straff och ökade resurser för arbetet mot organiserad brottslighet.

Det rör sig bara om några procent som begår sådana brott, måste man underminera hela den svenska kriminalpolitiken för det?

Det nya förslaget innefattar unga som tidigare dömts för ett brott med minimistraff på ett års fängelse och som döms igen för brott med minimistraff två års fängelse. Syftet med de sammantagna punkterna i åtgärdsprogrammet är enligt Socialdemokraterna att ”föra en kompromisslös kamp mot organiserad brottslighet”.

Men vad organiserad brottslighet faktiskt består i är, enligt kriminologiprofessorn Henrik Tham, något godtyckligt.

– Jag gjorde en sammanställning av debatten om organiserad brottslighet och det som framgick var att den är nätverksbaserad, internationell, att den tas in utifrån, står bakom mord och dråp och är ett hot mot rikets säkerhet. Och varenda en av de benämningarna är exakt samma ord som man beskrev judarna med under andra världskriget. Man ska vara försiktig. Organiserad brottslighet är ett ständigt undflyende fenomen.

Enligt honom är de kränkningar som ofta ligger till grund för skjutningar alltså inte det som utgör organiserad brottslighet, för den karaktäriseras av ekonomisk vinning. Trots det så används den flitigt av politiker från höger till vänster, och lite vad som helst kan sopas in i det beroende vad som passar stundens debatt, anser Henrik Tham.

– Polisen säger i varje rapport att den organiserade brottsligheten ökar. Men de säger också att den organiserade brottsligheten inte går att mäta. Jag säger inte att den inte finns, men det har blivit ett mantra för politiker, ett förstärkningsord, som ”jävlar”. Man gömmer sig bakom begreppet istället för att göra en analys av vad det egentligen handlar om.

Vad det egentligen handlar om är, enligt en samlad forskarkår, i första hand socioekonomiska förhållanden.

I ojämlikhet och bristande skolor frodas kriminaliteten. I sitt remissvar till utredningen om slopad straffrabatt ringade Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet in just skolan som den viktigaste samhällsinstansen, utöver familjen, för att hindra unga på väg in i kriminalitet.

Trots att det finns några sociala åtgärdspunkter i regeringens program mot gängkriminaliteten tycks en tidigare traditionellt socialistisk kriminalpolitik med fokus på omfördelning vara ett minne blott för Socialdemokraterna.

– Tidigare menade Socialdemokraterna att brottslingen skulle med på tåget. I dag skriver de i sitt partiprogram att brott är ett hot mot välfärden som skadar arbetarklassen. Och det handlar om politiska styrkeförhållanden, säger Henrik Tham.

Han menar att så länge det gick bra för den svenska socialdemokratin var det få som talade om en repressiv kriminalpolitik. Men när först Ny Demokrati och sedan Sverigedemokraterna fått allt mer inflytande i debatten har Socialdemokraterna så sakteliga svängt från att fokusera på omfördelningsfrågor till att följa samma linje som högerpartierna.

– Hela allmänpolitiken har blivit populistisk, man betonar risker och emotioner. Neoliberalismens ”make crime do time” har fått fäste, liksom nationella tongångar om att organiserad brottslighet kommer utifrån. Det bidrar till en helt annan kriminalpolitik, säger Henrik Tham.

I ett längre perspektiv har också politikerna mindre utrymme att göra verklig politisk skillnad i och med att besluten flyttats till Bryssel och den globala marknaden. Det leder i sin tur till en kortsiktig och straffinriktad politik där frågor om narkotika, brottslighet och moralisk upprustning dominerar, enligt Henrik Tham.

– Det är en helt annan sak än när Socialdemokraterna satt och bestämde med den ideologiska vinden i ryggen. Nu när det i stället är de konservativa på den positionen så attackerar de med sådana frågor eftersom de aldrig kunnat slå vänstern i distrubutions­debatten.

Men att denna både retoriska och sakpolitiska helvändning skulle bero på att Socialdemokraterna dansar efter Sverigedemokraternas pipa tillbakavisar Morgan Johansson bestämt. I stället menar han att det skett en utveckling med allt fler, allt grövre kriminella verksamheter och gäng i Sverige.

– De senaste 20 till 25 åren kan vi se en mer etablerad kriminalitet. Den borde vi tagit tag i på 90-talet och kvävt i sin linda. Nu har vi ett stort antal yrkeskriminella som gör livet mycket svårt för dem som bor i utsatta områden och vår politik bygger på två perspektiv, både att strypa rekryteringen och att arbetare ska vara trygga i sin egen stadsdel. Medan högern inte bryr sig om de sociala sammanhangen, säger han.

Men om man ställer frågan till de som bor och verkar i svenska förorter får man enligt Ilyas Hassan på Förorten mot våld ett helt annat svar. De sociala insatser som står listade bland regeringens 34 åtgärder räcker inte, tycker han.

– Det som är anmärkningsvärt är att de grupper som påverkas av skjutningarna och bor i socioekonomiskt utsatta områden inte är de som efterfrågar repressiva förslag. Där vill man att man tar tag i grundproblemen med ojämlikhet, säger han.

Det finns en stor oro efter de utspel som gjorts de senaste åren, om så kallade gettopaket, militärer och visitering, som ställer grupper mot varandra och leder till att förtroendet för politiker sjunker, menar Ilyas Hassan. Han noterar en oroande utveckling i hur även delar av vänstern hemfaller åt mer repressiva metoder.

– De andra partierna har tagit efter Sverigedemokraternas hårda retorik. Vi har en justitieminister som visat intresse för den danska modellen, vi har en finansminister i utspel om att barnfattigdomen minskar om vi stänger gränserna och representanter från Moderaterna som vill skicka in militärer i förorten. Det finns inte längre bara inom SD, säger han.

Men vem är det då som vill ha hårdare straff?

Enligt Henrik Tham är det delvis en fråga om en oro hos befolkningen, men att den kanske framförallt handlar om helt andra saker.

– Den rimliga rädslan för vad som pågår i utanförskapsområden fylls på av en större oro i politiken och samhället i övrigt. Som krig i Ukraina och Syrien och döden på Medelhavet. Kriminologer menar ofta att större kriser kanaliseras genom mer konkreta saker som brott och straff, säger han.

Henrik Tham menar också att politiker i dag överanvänder människors allmänrättskänsla, och spelar på starka händelser som väcker människors känslor. Som mordet på Karolin Hakim i Malmö, till exempel.

– Jag tror att påståendena om hårdare tag kommer uppifrån och drivs ned mot folk, eftersom politiker framställer det som att folk kräver det, säger han.

Regeringens 34-punktsprogram mot gängkrimi­naliteten


Polisen ska få möjligheter att läsa krypterad kommunikation.
Enklare att använda hemliga tvångsmedel vid grov organiserad brottslighet.
Polisen ska ges utvidgade möjligheter till husrannsakan vid koppling till skjutningar.
Obligatorisk häktning för fler brott.
Snabbare lagföring.
Ordningsvakters befogenheter ska utredas för att se om de kan avlasta polisen.
Automatisk kamerabevakning av fordon vid gränsområden.
Samarbetet mellan myndigheter mot grov organiserad brottslighet förstärks.
Lättare att förverka brottslingars tillgångar.
Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott.
Straffreduktion för unga vuxna avskaffas vid upprepad allvarlig brottslighet.
Vistelseförbud inom ramen för påföljdssystemet utreds.
Fler LVU-placeringar.
Fler SIS-platser med förbättrad kvalitet.
Skärpt straff för den som rekryterar unga in i kriminalitet.
Skärpt straff för brott kopplade till kriminella uppgörelser.
Skärpta straff för vapen- och sprängmedelsbrott.
Skärpt straff för den som överlåter narkotika till andra.
Villkorlig frigivning kopplas till deltagande i återfallsförebyggande åtgärder.
Ny påföljd införs för ungdomsövervakning.
Straffansvar för falska uppgifter i polisförhör utreds.
Kronvittnen utreds.
Skärpt straff för övergrepp i rättsak.
Skärpt straff för mened och skyddande av brottsling.
Skydd av och stöd till vittnen och deras anhöriga ses över, anonyma
vittnen utreds.
Vittnesskyddsprogrammet förstärks.
Trygghetsberedning 2020–2024.
Långsiktigt satsning på skola och socialtjänst i utsatta områden.
Ökade möjligheter för socialtjänst att ingripa.
Socialtjänst på kvällar och helger i utsatta områden och fler sociala insatsgrupper.
Kommunens brottsförebyggande ansvar utreds.
Skolverket och socialstyrelsen ska ha samordnade insatser för barn och unga i riskzonen.
Införa ett nationellt avhopparprogram.
Effektivisering av arbetet mot penningtvätt.

Utrikes 10 juli, 2025

Colombia ska bli grönast i Amerika

Gustavo Petros stora projekt är att fasa ut Colombias fossilberoende. Foto: Ivan Valencia/AP.

Efter tre år vid makten är vänster-presidenten Gustavo Petro allt mer omstridd i Colombia. Trots en serie unikt radikala reformer på klimatområdet ökar kritiken även från de egna leden. Flamman möter en småländsk senator och går på punkbar för att ta tempen på världens mest klimatradikala land.

På punkbaren Jolly Roger i Bogotá-stadsdelen Chapinero ligger Mariana på golvet och sprattlar med benen medan hon skriker in i mikrofonen. Hon och de tre andra tjejerna i horror punk-bandet The Vamp är iförda läder, kedjor och fejkblod.

– Detta är en kärlekssång, säger Mariana, innan de river av sin sista låt med hamrande gitarrer och smattrande trummor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 juli, 2025

Handelsrektorn står upp för det obegripliga

Lars Strannegård menar att konsten ställer studenterna inför det obegripliga. Foto: Lisa Mattisson.

Medan konsten tappar stöd går Handelshögskolans rektor Lars Strannegård i motsatt riktning. ”Vi vill bända upp våra studenters skygglappar.”

”I stället verkar Marx ha haft rätt”, står det i en debattartikel i Dagens Nyheter (7/4) om Donald Trumps attacker mot amerikanska universitet, ”allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras.”

Men orden kommer inte från någon övervintrad sextioåtta, utan från Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Har representanten för kapitalets främsta bildningsbastion gått och blivit marxist?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 juli, 2025

Butiken som växer onormalt snabbt

Normals ”anti-maskot” Unikmannen tillsammans med ett par riktigt låga priser. Foto: Liz Fällman.

På senare år har antalet Normal-butiker exploderat i Sverige. Bolagets danska vd är så pass rik att han köpt upp mer än en procent av Skottlands yta. Flamman fikar på ”Café Normal” för att förstå hemligheten bakom Danmarks minst unika butikskedja.

Anställda grät i vintras när den stammistäta second hand-affären Andra Varvet stängde igen i Högdalens centrum söder om Stockholm. Några månader senare pryder i stället vita, tecknade seriefigurer samma husknut, mot en karaktäristisk bakgrundsfärg för 2020-talets kommers: normalturkos.

Genom ett fönster tittar kedjans maskot ut – den motsträviga Unikmannen, som hatar billiga produkter. Figuren designades av filmskaparen och medgrundaren Søren Fauli, och är en spegelbild av varumärkets anti-identitet. Sverigechefen Jan Nyberg kallar honom ”en tvär, sur och bitter man”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 08 juli, 2025

Fascismen krossas inte med blommor

Ukrainare lägger blommor vid den okände soldatens monument, på 80-årsdagen av andra världskrigets slut. Foto: Evgeniy Maloletka/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Jag minns när kriget började. Jag studerade i Malmö, och inte långt efter att den ryska invasionen inletts fick jag ett mejl från Mikael Hertoft, dåvarande medlem i det danska vänsterpartiet Enhedslistens styrelse. Han bad mig träffa deras aktivister som ville lära sig mer om vad som hände i Ukraina.

Jag visste inte mycket om partiet, men hörde att det bildats av tre revolutionära grupper med starka åsikter – inte alltid ett gott tecken när man ska bedöma situationen i mitt hemland. Jag gick till mötet utan förväntningar. Det är något som jag aldrig ångrat.

I min region har vi ett talesätt: du lär känna dina vänner i tider av nöd. Som tiden visat har vi många kamrater i Enhedslisten, som modigt försvarat vår sak, som argumenterat, skrivit, översatt och rest till Ukraina under farliga omständigheter. De har bjudit in oss tillbaka, gett oss plattformar att tala från, främjat fackliga stödinitiativ och lyft våra frågor lokalt och i Europa. De har inte bara talat om solidaritet, utan levt den.

Ukrainas vänster har alltid haft det svårt, och kriget har inte gjort det lättare. Vårt samarbete med Enhedslisten och Alternativet, ett grönt parti i Danmark, har hjälpt oss att överleva i den förändrade miljön, prova nya metoder och nå ut till nya grupper.

En organisation som föds ur en aktivistgrupp blir ofta informell: full av överenskommelser byggda på personligt förtroende och tyst samförstånd. De krossades med kriget. Allt fler av våra aktivister eller deras närstående är i armén – ibland inkallade och bortförda på en dag. Nya medlemmar kommer, men utan politisk skolning och vägledning känner de sig ofta förvirrade.

Det har blivit svårare att föra diskussioner eller tillsammans forma vår strategi. Insatserna är höga, stämningen spänd, förväntningarna stora – men våra fysiska och mentala resurser är begränsade. Undantagstillståndet begränsar vänsterns traditionella metoder: inga större gatuprotester, kampanjer eller val.

Jag säger inte detta för att be om stöd, utan för att understryka: när kriget kommer bär du med dig varje organisatorisk svaghet du redan har. Om du kan förändra och stärka dina strukturer, gör det innan svåra tider kommer.

Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan.

Men våra interna problem bleknar i jämförelse med vad vi möter som land. Dagliga robot- och drönarattacker har blivit vardagsmat efter mer än 1 200 dagars krig. Ingen blir längre förvånad – folk scrollar bara förbi sådana nyheter. Framtiden känns oklar. Apatin sprider sig. Många drar sig undan, söker individuella sätt att överleva eller fly.

Dagens Ukraina är fullt av kontraster. Det finns otaliga exempel på innovation, genombrott, självorganisering och gräsrotsinitiativ. Men det finns också en brist på samordning som förhindrar att saker växer. Det finns främlingskap, demoralisation och skepsis – särskilt när uppoffringar används för att dölja kaos eller inkompetens.

Vår identitet och rätt att existera ifrågasätts av Ryssland. Samtidigt försöker regeringen, medierna och den liberala nationalistiska intelligentsian diktera vem som är en ”riktig” ukrainare, hur vi ska tala och vad vi ska tro på. Det är svårt att inte känna sig maktlös – och då blir osynligheten hos vänstern, som inte förutsåg, som inte förberedde sig, ett hårt slag.

I dag är vi alltför ofta beroende av engagemang utifrån för att kunna lyfta kritiska röster. I ett krigsdrabbat land är det lätt att avfärda meningsmotståndare som ”landsförrädare” eller ”Kremlagenter”. Kritik kan vara olaglig, opposition farlig.

En annan bitter lärdom av kriget är att civila alltid lider mest. Inte bara av medveten terror eller som ”sidoskada” vid jakten på militära mål, utan också därför att ingen bryr sig när de hamnar i korselden.

Underrättelser kan vara felaktiga, utrustning kan fallera, och även rester från nedskjutna drönare eller missiler faller någonstans till slut. Då blir hem eller bussar oavsiktliga mål. Och när bomberna faller och fiendesoldaterna kommer vet civila inte vad de ska göra och har ingenstans att ta vägen.

Många vägrar evakuera även när deras kvarter är halvt förstörda. Osäkerheten i att lämna känns värre – de tror inte att någon kommer ta hand om dem någon annanstans. Det är skrämmande att se.

Civilister, som sjuksköterskor på frontsjukhus och personal som håller viktig infrastruktur i gång under attacker, jobbar ofta dubbla skift men får knappt några hundra euro i månaden. Ändå förväntas de uthärda utan klagomål, för att ”krigstiden har andra prioriteringar”. Och vad skulle de annars säga, när ekonomin är i spillror och vår statsbudget är beroende av utländskt stöd?

Till och med armén består av tidigare civila – människor som inte var födda för krig, aldrig drömt om det eller övat för det. Många saknade riktig utbildning när de skickades till fronten. Många är utmattade, efter att ha stridit i tre år i underbemannade enheter utan avlösning eller permission, eftersom våra reserver inte räcker till. Brist på ammunition, ofta orsakad av politiska kriser på hög nivå runtom i världen, påverkar samtidigt deras möjligheter att överleva.

Oförbereddhet kostar – särskilt för dem som inte har något med kriget att göra. Väg detta noga. Vi är skyldiga både dem och oss själva att ta detta på allvar på förhand, inte i efterhand.

”Tvåspårsstrategin” som Enhedslisten tog fram 2023 – att kombinera militärt och diplomatiskt stöd – har visat sig klok. I dag är Ukraina tvingat att förhandla med Ryssland. Ukraina ber om eldupphör, men Ryssland visar inget intresse för något mindre än vår kapitulation och fullständiga underkastelse, och inte ens det är en garanti för att de inte kommer kräva ännu mer senare. Hade diplomati varit vår enda strategi så hade vi fallit för länge sedan.

Värst av allt är att vi fortfarande har mycket lite att sätta emot om vi blir trängda i ett hörn. Vår överlevnad beror i dag på extern finansiering för att hålla ekonomin flytande, punktlig leverans av militärt stöd, tillgång till satellitdata och kommunikationsnät som Starlink, och import av nyckelkomponenter för inhemsk produktion. Inget av detta kommer utan villkor.

Svagheten är en direkt följd av årtionden av nyliberal politik: åtstramningar, privatisering och avindustrialisering. Samma politik som många eliter i Europa fortfarande driver.

Så när ni diskuterar försvar och säkerhet – ta det på allvar. Upprepa inte våra misstag. Vi trodde inte på möjligheten till krig, varken 2014 eller 2022. Vi hoppades och manade till dialog, likt de flesta i vårt samhälle. Men kriget kom, och vi var oförberedda. De ståndpunkter vi försvarat visade sig vara oanvändbara eller till och med skadliga i det nya läget.

Fascismen kan inte krossas med öppna armar och blommor. Vänstern står nu inför en historisk utmaning, som kräver mer än fina ord som värmer våra hjärtan. Det kräver trovärdiga svar som kan bygga majoriteter.

Jag vet att många av er är skeptiska till EU – ofta med goda skäl. Många av dess misslyckanden har tydligt lyfts fram av Per Clausen, EU-politiker för Enhedslisten. Men ge inte upp enat europeiskt samarbete innan alla möjligheter är uttömda. Även om ni kan klara er bättre utan EU, kan ett ukrainskt medlemskap vara det enda sättet att undvika isolering.

Visst dominerar högern EU:s institutioner i dag och har inga planer på att driva en progressiv agenda. Men folkligt tryck, tillsammans med krisen i sig och de bredare hot vi alla står inför kan rubba balansen.

Etablissemanget är förvirrat och skrämt – för populister inifrån, USA och Ryssland utifrån. Även om de använder militant retorik för att behålla kontrollen – håll dem ansvariga för sina ord och tvinga dem att agera. Säkerhet handlar inte bara om pengar till vapen, även om man behöver dem. Det handlar också om robust offentlig infrastruktur och de tjänster som krävs för att bära ett försvarsarbete. Och lika viktigt är att människor är beredda att ta risker – för att det de försvarar tillhör dem själva.

Låt er inte fångas i falska motsättningar som ”välfärd mot säkerhet”. Den största omfördelningen och sociala jämlikheten skedde under kalla kriget – när militärutgifterna var betydligt högre än i dag. Eliterna gjorde eftergifter för att de kände sig hotade av inre uppror och yttre aggression. Få dem att agera i dag – inte av välvilja, den saknar de, utan av egenintresse.

Och kom ihåg att kommunistpartiernas inflytande i efterkrigstidens Europa byggde på deras roll i den väpnade kampen mot fascismen. Ännu tidigare, under feodal tid, vann skrån i Bryssel – dåtidens fackföreningar – privilegier för att deras försvar av staden var avgörande. Lärdomen består: använd krisögonblick för att organisera och kräva förändring. Diktera era villkor. Låt inte eliterna gå fria. När de behöver oss – tvinga dem att betala priset!

Läs mer

Men framför allt: gör allt i er makt för att förhindra krig. Kom samtidigt ihåg att den sämsta tiden att förbereda sig för ett krig är efter att det redan börjat. Och den sämsta tiden att försvara demokratin är efter att den fallit.

Ni har fortfarande tid. Jag hoppas att ni inte väntar.

Artikeln är en bearbetad version av ett tal vid Enhedslistens partikongress 2025.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 juli, 2025

Kanadensisk ”AI-fabrik” ska generera tusentals jobb i Strängnäs

Microsofts datacenter utanför Staffanstorp. Foto: Johan Nilsson/TT.

Svenska kommuner ställer sig i kö för att få bli hem åt techjättarnas nästa datacenter, i jakt på fler arbetstillfällen och visionen om en allt mer AI-driven framtid. Men forskarna är fortfarande skeptiska – både inför jobblöftena och resursåtgången.

– Vi är i starten av nästa tekniksprång, och Sverige borde inte hamna på efterkälken. Jag kan nog inte riktigt fantisera om vilka arbeten som kan förenklas med hjälp av AI, det är någonting jag tror kommer genereras de närmaste åren, säger kommunalrådet Anders Hambro (S).

På Gorsingeberget, tio minuter utanför Strängnäs, har en 350 000 kvadratmeter stor industritomt väntat på sin köpare sedan 2006. Nu ska grävskoporna äntligen fram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 07 juli, 2025

Gängvåldet borde inte chockera någon

Forskning visar ett starkt samband mellan våldsbrott och ojämlikhet, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Låt högern spela indignerad kring förortssprängningar och mord – vänstern har sett utvecklingen komma länge.

Det var en stadig uppläxning som Åsa Linderborg serverade på midsommarafton (Aftonbladet 19 juni): Vänstern måste prata mer om gängkriminaliteten! Högre, ilsknare! En som hörsammade ropet var Nooshi Dadgostar, som i Almedalen pratade så mycket om gängen att hon knappt hann med annat.

Linderborgs text är inte dålig. Den bottnar känslomässigt och litterärt. Problemet är bara att den inte erbjuder analys, utan bara just ilskan. Liksom Dadgostars tal liknar den snarare en trosbekännelse: om vi i vänstern bara säger ”gängkriminalitet” tillräckligt chockerat så… ja vad?

Detta upprörda tonfall har jag problem med. Man bör chockeras över brutaliteten, och över den iskalla exploateringen av barn, men utvecklingen i sig är inte chockartad. Den är helt förutsägbar.

År 2010 kom boken Jämlikhetsanden av de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett ut på svenska. Den diskuterades på mängder av ABF-kvällar men verkar nu bortglömd. Boken beskriver de prydliga sambanden mellan ojämlikhet och andra samhällsproblem. Våldsbrott är enligt författarna en konsekvens av statuskamp och hypermaskulinitet, som i sin tur är ett resultat av ojämlikhet.

Under de 15 år som gått sedan utgivningen har klyftorna i Sverige vidgats dramatiskt – och följaktligen även kriminaliteten.

Högerns triumfatoriska förklaring är som bekant demografi och etnicitet, och de frossar nu i nationalistisk pseudo-psykologi. Tidigare fick man gå till antikvariaten för förlusta sig i Svensk folkkaraktär från 1944, men numera räcker det att slå på Svenska Dagbladets ledarpodd.

Om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Där kunde man nyligen (21/6) höra Muf:s Douglas Thor tala om sin nya bok. Svenskarna, får vi veta, kännetecknas av ärlighet och arbetsmoral. Invandrarna däremot behöver fostras för att ”komma ikapp i civiliseringsprocessen”. Det kan ske genom ”husförhör i Husby”, skojar han. (Och som i Svensk Folkkaraktär uppstår ofrivillig komik när han skryter om svenskarnas fina värderingar, som brukar innefatta anspråkslöshet.)

Liv Strömquist har också lyssnat (Stormens utveckling, avsnitt 317). Hon föreslår ironiskt att svenskarna kan passa på att predika arbetsmoral när invandrarna städar deras hem eller levererar hämtmat. En mer agil lösning!

Men hennes poäng är allvarlig: det handlar om ojämlikhet. Kapitalinkomster driver isär Sverige. Man blir inte rik på lön, utan på ägande. Att plugga till lärare hjälper lite, att ärva en sommarstuga hjälper mycket. Och invandrare ärver sällan sommarstugor. Infödda svenskar har det inte bättre ställt för att de jobbar hårdare, utan för att de äger mer.

Boendet tar oss till socialdemokratins svar. Från partistyrelsen föreslås nu minskad boendesegregation. Knappast hade ordet ”blandning” nämnts förrän borgerliga ledarskribenter gick upp i falsett. Per Gudmundson (GP, 7 juni) skrev att svenskarnas belåning är för hög för att klara blandade bostadsområden. En värdeminskning på några procent – som kan bli resultatet av nybyggda hyresrätter – uppfattas som ett existentiellt hot.

Detta förklarar också paradoxen mellan enkätfyndet att svenskar tillhör världens minst rasistiska länder, och forskningsfyndet att tröskeln för ”vit flykt” från områden sker redan vid runt tre procent utomeuropéer (Emma Neuman, Linnéuniversietet 2016). Svenskar har alltså inget emot att bo granne med kurder eller moldaver men har (tyvärr, tyvärr) inte råd med det.

Det är alltså inte bristande moral som är huvudorsaken till gängkriminaliteten, lika lite som rasism är huvudorsaken till segregationen. Men om nästa riksdag inte är beredd på en tämligen radikal omfördelning av resurser ser det ut som om segregation, rasism och gängvåld blir permanenta inslag i det svenska samhället.

Läs mer

Den ekonomiska elitens – givetvis outtalade – kalkyl blir i så fall att sprängningar i förorten visserligen är hemskt, men inte lika hemskt som ett dramatiskt prisfall på bostäder. Gängvåldet får ses som en trist systemkostnad. Om detta måste man kunna tala utan att anklagas för att bagatellisera brottsligheten.

Högerns krav på att vara – eller åtminstone låta – ständigt indignerad är ett retoriskt gyckelspel som vi faktiskt inte måste delta i.

Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)